Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

New Avengers #13-17

söndag 18 maj, kl 16:31 av 1 kommentar

3619502-14Med hjälp av Reed Richards maskin The Bridge försöker Illuminati hitta en lösning på kollisionerna med andra parallella världar och hotet om Multiversums snara undergång. Doctor Stranges lösning är däremot att bege sig till en ondskefull dimension för att skaffa sig ännu mer kraft även om det kanske kostar honom hans själ.

Under observationen av andra världars öde stöter Illuminati på en värld vars hjältar, The Great Society, stoppat två kollisioner. Det ända problemet är att deras värld är på kollisionskurs med vår egen.

Fortsätt läsa New Avengers #13-17

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Simone Bianchi, Rags Morales
Färgläggning: Adriano Dell'Api, Frank Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avengers #24-28

torsdag 15 maj, kl 15:46 av 0 kommentarer

3521284-24.nowaEfter segern över Thanos och The Builders passar Avengers på att fira med en rejäl BBQ på Avengers Towers feta terrass. Där får de plötsligt oväntat besök av en riktig party pooper från framtiden.

Andra som vill förstöra feststämningen är A.I.M. som plockar hem en sextett Avengers från Multiversum som ser ut som vår kända originaluppsättning med Captain America. Dessa Avengers har dock inte haft några goda avsikter i sin döende värld utan är enbart här för att gäcka våra Avengers och hjälpa A.I.M. i deras nya experiment. Dessutom har Bruce Banner upptäckt att Tony Stark återskapat Illuminati och samlat en ansenlig mängd världsförstörande vapen för att skydda vår jord.

Fortsätt läsa Avengers #24-28

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Esad Ribic, Salvador Larroca, Mike Deodato, Butch Guice
Färgläggning: Frank Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avengers World #1-5

tisdag 13 maj, kl 23:01 av 3 kommentarer

3556751-01b-fullAvengers tvingas sprida sina gracer runt världen på tre olika fronter. 1) A.I.M Island, de facistiska vetenskapsterroisterna A.I.M.:s eget land, börjar växa på alla håll och kanter och hotar den omgivande amerikanska östkusten. 2) Madripoor, den skurkaktiga önationen i Asien reser sig ur havet på ryggen av en gigantisk drake som får Godzilla att blekna. 3) Den italienska stadenVelletris alla invånare har försvunnit och finns någonstans i underjorden, i De Dödas Stad.

Vi får närmare följa fyra av Captain Americas nya rekryter i Avengers led (Smasher, Shang-Chi, Starbrand och Manifold) i deras kamp mot inre demoner, hjärnspöken samt gamla fiender. Frågan som alla ställer sig är om allt detta händer slumpvis eller finns den någon annan fiende som drar i alla trådarna?

Fortsätt läsa Avengers World #1-5

Manus: Jonathan Hickman, Nick Spencer
Illustration: Stefano Caselli
Färgläggning: Frank Martin, Andres Mossa
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Doc Savage # 1 – 5

tisdag 13 maj, kl 22:28 av 0 kommentarer
Alex Ross hyllar James Bama och Jim Steranko med tjusiga omslag som detta.

Alex Ross hyllar James Bama och Jim Steranko med tjusiga omslag som detta.

Clark Savage Jr., eller Doc Savage som är hans mer allmänt kända namn, har varit en konstant del av det populärkulturella landskapet sedan förlaget Street & Smith publicerade den första historien The Man of Bronze av Lester Dent (under pseudonymen Kenneth Robeson) i mars 1933. Här berättas om en hjälte som sedan födseln fostrats av en stab vetenskapsmän för att bli den ultimata människan både mentalt och fysiskt. I vuxen ålder är Doc ett geni, en uppfinnare, kirurg, mästare på förklädnader och kampsporter och med sitt fotografiska minne också världens främste detektiv.

Hans magasin blev snabbt omåttligt populärt, det gjordes en version för radio (under pulperan ungefär lika vanligt och ”prestigefyllt” som en filmatisering) och serietidningar baserade på berättelserna började ges ut. Även de som inte läst några av Dents många böcker (totalt 181 stycken gavs ut fram till 1949, drygt 160 skrivna av Dent) känner som regel till att det var från Doc Savage som Jerry Siegel och Joe Shuster knyckte idén om Supermans Fortress of Solitude. De var varken de första eller de sista som hämtat rikligt med inspiration från Doc. För att bara nämna några av de mest uppenbara av figurerna och författarna kan vi ta Batman, Mil Mascaras (vars första film sägs ha tagit merparten av sitt manus från en tv-film som aldrig blev av), Philip José Farmer (som skrev den officiella ”biografin”  His Apocalyptic Life och inkorporerade Doc i sitt Wold Newton Universe), Buckaroo Banzai, Warren Ellis serie Planetary (tecknad av John Cassaday) och inte minst Tom Strong av Alan Moore och Chris Sprouse.

James Bamas omslag till Bantams första pocketutgåva från 1964.

James Bamas omslag till Bantams första pocketutgåva från 1964.

Att intresset för en figur som i så många avseenden är en produkt av 30-talet hållits nästan konstant fram till våra dagar kan vi i mångt och mycket tacka pocketförlaget Bantam Books för. Återutgivningen började 1964 och deras inspirerade val att ge omslagsuppdraget till målaren James Bama kom att definiera figuren för en ny generation läsare. Det är numer svårt att föreställa sig Doc Savage utan trasig skjorta och ridbyxor med de bronsglänsande musklerna svällandes ur varje reva i tyget. Pocketböckerna fick enorma upplagor och ledde till nya serieversioner. Gold Key släppte 1966 en serie baserad på manuset från tidigare nämnda tv-film. 1972 tog Marvel över licensen och gav ut såväl nyskrivet som återvunnet material i serietidningar och det under epoken så populära magasinsformatet. Sedan dess har Doc Savage och hans kompanjoner Monk, Ham, Renny, Long Tom, Johnny och kusinen Pat hoppat mellan olika förlag: DC 1988 – 1990 (med äventyr skrivna av Denny O’Neill och Mike W. Barr), Millennium Comics, Dark Horse Comics på 90-talet och åter till DC i och med deras First Wave-satsning 2010 (Henrik recenserar första numret här). Nu har turen kommit till Dynamite Entertainment, men hur lyckas de förvalta arvet? (OBS! SPOILERS EFTER HOPPET!) Fortsätt läsa Doc Savage # 1 – 5

Manus: Chris Roberson
Illustration: Bilquis Evely
Förlag: Dynamite Entertainment
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mitt namn var Ozymandias

tisdag 13 maj, kl 22:15 av 1 kommentar

ozymandias-saarAlbumförlaget har trevligt nog för första gången beviljats stöd av Kulturrådet och det för Christoffer Saars debutalbum Mitt namn var Ozymandias. Jag skulle vilja påstå, med risk för att avslöja grunda kunskaper om de senaste decenniernas svenska serier, att Saars debut är av det ovanligare slaget eftersom det är en filosofisk serie. Inledningsvis är det väldigt oklart vad Saars serie handlar om och vad han vill ha sagt med den. Däremot står det tidigt klart att Saar är en bra tecknare med ett bildspråk som påminner en hel del om Moebius även om en teckningsstilen är en annan så är fantasifullheten stor. Serien är också genomgående skickligt upplagd, spana in några sidor hos Albumförlaget. Huvudperson är Saar själv som besöker sitt inre. Om det här låter pretto och så gott som oläsbart så var det så jag själv kände när jag började läsa efter att albumet legat oläst ett bra tag. Men albumet är vare sig pretto eller oläsbart. Ett tydligt och ur min synvinkel oerhört sympatiskt budskap framträder. Det är inget budskap som trycks i ansiktet som i vissa svenska plakatserier utan det just framträder. Saar ifrågasätter alla ideologier och framförallt att blint följa en ideologi och de följder det ger. Det budskapet är tydligt utan att man blir skriven på näsan, så inget plakat 🙂 Man kan tolka olika delar av serien olika beroende på preferens. T.ex. den höjda handen av människor som höjer som försöker ta sig in till de upphöjda lugna husen från sina konflikter, är det människor som vill in i Europa eller Sverige och är de två gubbarna Europa och Sverige som inte vill låta andra störa lugnet eller vara en del av en större värld. Men det är upp till betraktaren. Mitt namn var Ozymandias är ett relativt kort album (36 sidor) som har desto mer att säga. Läs det och unna dig en tankeställare.

Illustration: Christoffer Saar
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

The Woods #1

söndag 11 maj, kl 01:33 av 1 kommentar

Woods-001-coverA-15c5aUnder en helt vanlig dag på en helt vanlig High School i Milwaukee, Wisconsin händer något märkligt. Helt plötsligt transporteras hela skolan med elever och personal till en mörk läskig skog på en till synes främmande planet. En omaka sextett av elever beslutar sig för att svaret på gåtan ligger inne i hjärtat av skogen och ger sig ut på en synnerligen farlig färd.

Den här serien dök upp helt oväntat, pockade på min uppmärksamhet och vägrade försvinna ur min hjärna. Det som lät väldigt lockande var en helt egen serie författad av James Tynion IV (Red Hood and The Outlaws), från det lilla förlaget Boom! Studios (vars serier jag har väldigt dålig koll på, förutom Planet of the Apes och Mark Waids Incorruptible/Irredeamable) samt tonåringar som befinner sig i en farlig och främmande miljö.

Fortsätt läsa The Woods #1

Manus: James Tynion IV
Illustration: Michael Dialynas
Färgläggning: Josan Gonzalez
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Nailbiter #1

fredag 9 maj, kl 22:17 av 2 kommentarer

Nailbiter-01-e6b95FBI-agenten Carroll är besatt av staden Buckaroo i Oregon. Det kusliga är att den lilla staden är födelseort för sexton av landets mest bestialiska seriemördare av vilka den senaste är den ökände Edward Warren, mer känd som ”Nailbiter”. Carroll har äntligen kommit på Buckaroos hemlighet och kontaktar den ende han litar på: NSA-agenten Finch som för tillfället är avstängd från aktiv tjänst av okänd orsak. Problemet är att Carroll är försvunnen när Finch anländer till Buckaroo och den ende som kan lösa mysteriet är Edward Warren som blivit frikänd och återvänt till föräldrahemmet.

Joshua Williamson stiftade jag bekantskap med förra året när jag läste hans riktigt trevliga Ghosted från Image Comics, en blandning av Ghostbusters och Ocean’s Eleven med den otrevlige Jackson T Winters i huvudrollen. I Nailbiter går tankarna till TV-serien Criminal Minds (seriemördare) och Image-serien Revival (lantlig stad med mörka hemligheter). De yttre jämförelserna kommer dock raskt på skam eftersom Williamsons historia inte är en efterapning av dessa utan mer inspirerad av dem.

Fortsätt läsa Nailbiter #1

Manus: Joshua Williamson
Illustration: Mike Henderson
Färgläggning: Adam Guzowski
Förlag: Image Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Indestructible Hulk #16-20

måndag 5 maj, kl 22:58 av 0 kommentarer

3468803-16Inhumans sprängde en bomb över New York i eventet Infinity som släppte lös Terrigen-dimma i atmosfären. Detta resulterade i att varje människa med ett uns av Inhuman-gener förändrades till Inhumans med olika superkrafter.

Bruce Banner och hans forskarteam får i uppdrag att stoppa Terrigen-dimman från att spridas samt rensa atmosfären från den farliga strålningen. De bygger en bomb!

Fortsätt läsa Indestructible Hulk #16-20

Manus: Mark Waid
Illustration: Mahmud Asrar, Clay Mann, Seth Mann, Miguel Sepulveda, Jheremy Raapack, Joe Bennet
Färgläggning: Val Staples
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Southern Bastards #1

måndag 5 maj, kl 06:17 av 2 kommentarer

southern-bastards-1Jason Aaron firade stora triumfer med den hårdkokta kriminalserien Scalped, utgiven av Vertigo. Serien har hyllats i flera recensioner här på Shazam. Sedan Scalped tog slut har Aaron ägnat sig åt diverse Marvel-serier. Nu är det dags att tematiskt återvända till kriminalgenren genom Image-serien Southern Bastards, som Andreas skrev kort om i lördags, med teckningar av Jason Latour och färgläggning av Jordie Bellaire. I Southern Bastards åker den åldrade Earl Tubbs tillbaka till sin hembygd, Craw County, för att tömma sitt barndomshem sedan farbrodern som bott där flyttat in på ett vårdhem. Earls far var sheriff när Earl växte upp och av de barndomsminnen som flimrar förbi var fadern en hård man i en hård bygd. Earl som bara tänkt stanna i tre dagar för att tömma huset och sedan aldrig mer återvända går emellan för att hindra att en gammal bekantskap råkar illa ut och skadar i det följande bråket en av bygdens värstingar. Säljtexten beskriver serien som Dukes of Hazzard möter en film av bröderna Coen på metaamfetamin. Å lovar att serien innehåller många bastards.

southern-bastards-1-insidaDet är välkommet att Aaron återvänder till kriminalgenren. Scalped är en av de bästa längre amerikanska serier jag läst om inte den bästa. Så förväntningarna är höga. Förstanumret av Southern Bastards är ingen wow-upplevelse men ger en lockande introduktion till serien. Aaron etablerar bara kort den buttre Earl, av allt att döma en hård jävel och hans problematiska förhållande till sin döde far. Det står också klart att det pågår en hel del jävelskap i Craw County. För den som tvivlar är det bara att titta på slutscenen. Dialogen är liksom i Scalped bra och det är ett hårt och otrevligt Södern som möter mig, det Södern som alltid varit fascinerande, senast i lysande tv-serien True Detective och som jag vill läsa mer om. Latour som tecknar har tydligen gjort ett nummer av Scalped men det är inget som fastnat, Scalped är lika R.M Guera för mig. Latours teckningar är något yxiga och jag har inte riktigt bestämt mig om jag gillar hens stil eller inte. Dock hanterar hen snyggt klippen mellan återblickar, pågående misshandel och just en yxa i arbete i slutet. Jordie Bellaires färläggning är liksom när hen färglade BOOM!s Planet of the Apes klockren och lyfter hela serien. Förstanumret funkar bra som sådant och jag kommer definitivt att fortsätta läsa Southern Bastards framöver, antagligen i trades. Blir den hälften så bra som Scalped så räcker det 🙂

Både Aaaron och Latour är från Södern och för en gång skull ger det något att läsa om varför de skapat serien. Ingen av de väjer för sin ambivalens för sin hembygd, Aaron vill aldrig återvända. Latour har återvänt men det verkar inte ha varit ett lätt beslut. Södern fascinerar.

Manus: Jason Aaron
Illustration: Jason Latour
Färgläggning: Jordie Bellaire
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nowhere Men Vol.1: Fates Worse Than Death

fredag 2 maj, kl 16:15 av 0 kommentarer

nowheremenvol1-web”Let me tell you how it will be.” Så lyder första textraden i Beatles Taxman som är första spåret på skivan Revolver från 1966. Det är också första repliken i Eric Stephenson och Nate Bellegardes Nowhere Men #1.Hela första samlingen avslutas med repliken ”…The End, Of the beginning, of the beginning.” som är sista textraden i sista låten från samma Beatles-album, Tomorrow Never Knows . Detta är naturligtvis ingen tillfällighet eftersom Beatles är en stor inspirationskälla till denna serie och det är förmodligen ingen tillfällighet att skivan som citeras är den första gruppen gjorde efter att alla hade prövat LSD.

I Nowhere Men är de briljanta vetenskapsmännen Dade Ellis, Simon Grimshaw, Emerson Strange och Thomas Walker sin tids svar på vår tids största popikoner. Tillsammans grundar de företaget World Corp. för att göra vår värld till en bättre värld och startar därigenom en process som gör att vetenskap dominerar den moderna kändiskulturen. ”Science is the new rock ’n’ roll” helt enkelt, eller man skulle kunna säga Beatles möter Steve Jobs. Problemet är bara att precis som popgruppen är skaparna av World Corp. förutbestämda att splittras. Stora meningsskiljaktigheter och akuta samarbetssvårigheter sätter käppar i hjulet och precis som med Beatles vet vi att de splittrades men vi äger inte hela sanningen om varför så skedde och kommer förmodligen aldrig få veta den.

Fortsätt läsa Nowhere Men Vol.1: Fates Worse Than Death

Manus: Eric Stephenson
Illustration: Nate Bellegarde & Fonografiks
Färgläggning: Jordie Bellaire
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer