Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Krönikor och åsikter /Recensioner

Countdown to Peter Parker: Superior Spider-Man #23

måndag 13 januari, kl 08:00 av 2 kommentarer

Obs, hela denna post är en enda jämra stor SPOILER om du bott under en sten det senaste året.

ASM1Marvels sämst bevarade hemlighet, nämligen att Peter Parker ska återkomma som Spider-Man, är nu också ”officiellt” avslöjad: i en intervju med författaren Dan Slott på Comicbookresources.com bekräftar han att Peter Parker kommer tillbaka i nya Amazing Spider-Man #1 i april (däremot är det inte helt klart om Superior Spider-Man nödvändigtvis läggs ned i och med detta, eller vad som händer med companion-titlar som Superior Spider-Man Team-Up och Superior Foes of Spider-Man).

Med anledning av detta kommer vi här på Shazam fram till i april köra en serie kombinerade recensioner och krönikor under rubriken Countdown to Peter Parker. Här recenserar vi Superior Spider-Man och relaterade titlar, reflekterar över det faktiskt rätt udda experiment som Superior trots allt har varit, samt spekulerar hej vilt i hur Peter Parker egentligen ska komma tillbaka samt vad som kommer hända med allas vår kvarters-Spindelman Otto Octavius.

Fortsätt läsa Countdown to Peter Parker: Superior Spider-Man #23

Manus: Dan Slott, Christos Gage
Illustration: Humberto Ramos
Tusch: Victor Olazaba
Färgläggning: Edgar Delgado
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Bedlam Vol. 1

tisdag 7 januari, kl 21:52 av 0 kommentarer

bedlam-vol1Jag fortsätter med ytterligare en Imagesamling och den här gången är det skräck som gäller. Omslaget här intill säger väl allt. Bedlam är skriven av Nick Spencer (Morning Glories, Secret Avengers) och tecknad av Riley Rossmo (Green Wake, Proof). Bedlam börjar minst sagt överjävligt brutalt. Galningen Madder Red som terroriserar staden Bedlam har tagit vuxna och barn som gisslan på en teater och dödar de flesta. Bl.a. en liten flicka just som The First, staden Bedlams försvarare, anländer och gör processen kort med Madder Red. På polishuset spränger sig sedan Madder Red i luften och han identifieras som en lågbegåvad kåkfarare. Befolkningen har svårt att acceptera att en nobody var galningen Madder Red men polisen lyckas övertyga allmänheten om att de grep rätt man. Fast det gjorde de förstås inte. Madder Red har istället tagits hand om av en skum läkare som tillsammans med sina annorlunda sköterskor tar hand om honom för att bota honom från hans vansinne. Efter tio års behandling släpps han ut igen med namnet Fillmore Press då han anses botad. Bedlam härjas nu istället av en galning som mördar åldringar. Men är det så enkelt? Fillmore vill gärna göra gott nu så han kontaktar polisen och erbjuder sin hjälp. Å vips finns en ny teori men kan polisen tro på Fillmore? Eller är det han som är mördaren?

Fortsätt läsa Bedlam Vol. 1

Manus: Nick Spencer
Illustration: Riley Rossmo
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Great Pacific Vol 1: Trashed

måndag 6 januari, kl 22:29 av 0 kommentarer

great-pacific-volume-1Great Pacific är en serie som liksom Lazarus ligger helt rätt i tiden. Vårt konsumtionssamhälle skapar hela tiden nya sopberg trots återvinning och annat. Joe Harris (Ghost Projekt, Spontaneous) har tagit ett verkligt fenomen i form av The Great Pacific Garbage Patch och skruvat till det. Chas Worthington är ensam arvtagare till ett gigantiskt energiimperium men har helt andra planer än att ta över det hans far och farfar byggt upp. Han vill istället förbättra världen men samtidigt tjäna pengar på det. Han sätter en plan i verket som innebär att han svindlar sitt eget företag på pengar (med följder som får Enron-kraschen att framstå som ett mindre farthinder) som han sedan tänker använda för att med hjälp av oprövad teknik förvandla den gigantiska ansamlingen av skräp (i serien stort som två Texas) till ett eget land och omvandla skräpet till något det går att bygga ett nytt land på. Han förklarar därför skräpansamlingen att vara en suverän stat och döper den till New Texas. Han bygger upp en bas med hjälp av sin bäste vän men efter det går det inte riktigt som han tänkt sig. Moderna pirater, enjättebläckfisk, en stam som vakar över skräpansamlingen och den amerikanska flottan sätter käppar i hjulet liksom den amerikanska staten som inte gillar hans svindleri.

Fortsätt läsa Great Pacific Vol 1: Trashed

Manus: Joe Harris
Illustration: Marco Morazzo
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lazarus Vol 1: Family

torsdag 2 januari, kl 23:18 av 1 kommentar

lazarusfamilycoverGreg Rucka och Michael Larks Lazarus var definitivt en av de mest emotsedda nya serierna 2013. Jag tyckte första numret var rätt bra och såg följaktligen fram emot den första traden som kom i höstas. I den värld som Lazarus utspelar sig i styrs världen av ett fåtal familjer som har all makt och all rikedom, ungefär som enorma feodalsamhällen. De som tjänar familjerna kallas för serfs och resten dvs nästan alla kallas för waste och behandlas därefter. Huvudpersonen Forever Carlyle är sin familjs Lazarus dvs familjens försvarare. Hon har både fått den främsta träningen och den främsta tekniken som vetenskapen kan frambringa. Hon är genetiskt framtagen för sin uppgift och har växt upp i tron att hon är dotter i familjen Carlyle. Det första som händer i serien är att Forever dödas av några som gjort inbrott i ett av familjens hem. Men Forever är inte som vanliga människor, hennes kropp är modifierad att klara det mesta och hon vaknar och attackerar istället sina banemän, så kallade waste. Problemet som uppmärksammas av läkaren och oroar familjen är dock inte att hon tillfälligt dog utan att hon har funderingar kring hennes rätt att döda. En känsla hon inte bör ha och som inte anses normalt för en Lazarus, hon är både familjens sköld och dess bödel. Förutom Forever så introduceras man till hennes genomgående osympatiska syskonskara och de intriger de smider och en konflikt med familjen Morray.

Fortsätt läsa Lazarus Vol 1: Family

Manus: Greg Rucka
Illustration: Michael Lark
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

East of West Vol 1: The Promise

onsdag 1 januari, kl 20:07 av 4 kommentarer

eastofwestvol1Jonathan Hickmans och Nick Dragottas East of West var en av alla serier Image debuterade i år. Det var en av 2013-års mest emotsedda serier, jag recenserade första numret och jag var närmast översvallande positiv. Jag hade därför rätt stora förväntningar när jag läste första samlingen på paddan men förväntningarna infriades inte och serien lämnade en fadd eftersmak. Men först en kort recap av handlingen. I USA finns Seven Nations där de flesta bildades efter inbördeskriget, det finns dock även en kinesisk diktatur då de Maotrogna som tvingades lämna Kina bildade en ny stat i väst långt senare. Det stora inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908 och på nedslagsplatsen som kallas Armistice (vapenstillestånd på amerikanska) finns numera en stor byggnad formad som symbolen för The Message (mer om den skiten längre ner). Platsen är central för vapenvilan mellan de olika nationerna. Det är dock inga amerikanska demokratier som bildats utan det verkar snarare vara ett gäng diktaturer ledda av mestadels osympatiska ledare (surprise!). De är dock inte det största problemet utan det är istället apokalypsens fyra ryttare. När de vaknar ur något slags dvala är de bara tre och dessutom fast i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio f.ö. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ utan Döden. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och ingår dessutom ett avtal med nationernas ledare. Döden kör sitt race med ett eget team i jakten på hämnd på de som dödade hans älskade. Det är en sällsynt otrevlig samling huvudpersoner, alla genuint osympatiska. Om du vill läsa East of West, vilket jag inte rekommenderar, så sluta läs här. I nästa stycke kommer jag att spoila generöst.

Fortsätt läsa East of West Vol 1: The Promise

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Nick Dragotta
Förlag: Image
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Infinity del 15 – Infinity #6 (final)

tisdag 24 december, kl 20:58 av 0 kommentarer

3468804-06aAvengers har fortfarande mycket att göra innan jorden är befriad från Thanos dödsälskande horder. Illuminati möter hårdnackat motstånd från Supergiant (en av Thanos mäktiga underhuggare i Black Order) i Wakanda, flera Avengers kämpar vidare i rymden för att stoppa blockaden och Captain America tillsammans med Thor, Hyperion, Hulk och Captain Marvel tar sig an den galne titanen själv i Inhumans gömda stad Orollan. Thanos är dock inte ensam. Vid hans sida finns hans trogna Corvus Glaive, Proxima Midnight, den mystiske Ebony Maw och Thanos infångade son Thane som inväntar sin avrättning.

Fortsätt läsa Infinity del 15 – Infinity #6 (final)

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Jim Cheung & Dustin Weaver
Tusch: Mike Morales, m.fl.
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dylan Dog: Vila i frid

måndag 23 december, kl 21:53 av 1 kommentar

DylanDog_VIF_coverItalienska serier har jag inte läst många av men både Gipi och Igort är tecknare som jag håller oerhört högt. Dylan Dog är något annat, en långkörare som producerats av flera olika tecknare och manusförfattare enligt den informativa texten i albumet. Dessutom en riktig storsäljare. För mig är dock serien en ny bekantskap. Jag funderade att slå till på den samling Dark Horse gav ut i samband med att Dylan Dog-filmen hade premiär för några år sedan. Nåväl med Ades Medias första utgåva så är det dags. I Vila i frid (med snyggt omslag av mångsidige Jimmy Wallin) stiftar Dylan Dog bekantskap med spöket av en ung tjej som dött men inte kan komma vidare. Hon vill själv vidare men något hindrar henne och hon påverkar de vänner som besöker henne alltmer och även Dylan Dog påverkas och får allt svårare att skilja på spökets och sin egen verklighet. Vad hindrar henne från att ta sig vidare?

Teckningarna av Angelo Stano är bra och riktigt schysst tuschat och skuggat. Det finns också något fräscht över dem, de känns trots vissa element i serien som känns lite old school väldigt moderna. Även de kändisar som figurerar i serien känns väl igen som Dylan Dogs ”butler” Groucho Marx och en av spökets vänner, en direkt avbild av sångerskan i one hit wonder-bandet 4 Non Blondes. Om några andra personer är direkta kopior av kända personer kan inte jag se men kommentera gärna om ni känner igen någon. Teckningarna är alltså bra och även berättelsen, med manus av Paola Barbato, som i sig är rätt lågmäld, ingen dramatik ens i slutet, anledningen till att hon inte kan ta sig vidare anade man iofs men inte exakt vad som hänt. Det är inte heller någon krypande skräck som bjuds utan mer av en deckare där Dylan Dog, som inte har mycket till personlighet här, letar efter ledtrådar här och där som ger lösningen på en tragisk historia. Småtrevligt är det och Dylan Dog fyller definitivt ut en nisch som till stora delar saknas och jag ser gärna fler album med den ockulte detektiven på svenska.

Manus: Paola Barbato
Illustration: Angelo Stano
Förlag: Ades Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Infinity del 12-14 – Infinity #5 & Avengers #22-23

måndag 23 december, kl 21:26 av 0 kommentarer

3409438-05aHotet från rymden är undanröjt och Avengers och deras allierade vänder nu blickarna mot moder jord som befinner sig i Thanos skruvstäd. Det mesta verkar gå den galne titanens väg: hans sluge medhjälpare Ebony Maw har hittat och oskadliggjort Thanos son och Wakanda med Illuminatis arsenal av domedagsbomber är i hans ägo.

Detta är hittills den svagaste delen av Jonathan Hickmans event Infinity. Visst fightas det en hel del men vi det här laget börjar en lätt mättnadskänsla infinna sig vad gäller bombastiska rymdbataljer samt svulstiga och ödesmättade monologer. Vidare känns flaggresningsbilden á la Iwo Jima malplacerad och ovärdig en så här bra serie. För de amerikanska läsare sänder det säkert andra signaler men jag tycker Hickmans berättelse klarar sig på egna ben utan historiska referenser. Den sista transportsträckan till eventets grandiosa final är lite ofokuserad och halvhjärtad med tanke på att de flesta trassliga trådar Hickman lagt ut nu är lösta och det är helt okej för mig.

Fortsätt läsa Infinity del 12-14 – Infinity #5 & Avengers #22-23

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Jerome Opeña/Dustin Weaver & Leinil Francis Yu
Tusch: Gerry Alanguilan (Avengers)
Färgläggning: Justin Ponsor & Sunny Gho
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Rule Britannia] Solid State Tank Girl

torsdag 19 december, kl 21:53 av 0 kommentarer

tankgrilJag hade inte koll på Tank Girl sedan tidigare utöver ett vykort från Afghanistan och att det kom en film på 90-talet som jag inte sett. Så för mig var det inte karaktärerna utan tecknaren Warwick Cadwell Johnson (WCJ) som drog. Jag har väntat på hans Gungle som jag skrev om i en årskrönika för ett par år sedan länge och det verkar dröja ett tag till. Alan C. Martin som skrivit manus är medskapare till Tank Girl. Handlingen då? Ja… Vad ska jag säga. Tank Girl, Jet Girl, Barney och Booga (som är en hund fast typ människa) är på besök i sin favvoradioaffär för att få en radio lagad. Booga får en stöt som riskerar att döda honom om inte Tank Girl och gänget stiger in i en raket som affärens ägare byggt och som kan krympas och injiceras i Boogas kropp. Det är är början på en synnerligen sjuk och skruvad resa som faktiskt slutar än mer absurt. Jag skulle kunna förklarat den mer men den här texten är lika mycket en varningstext som en recension.

Så iaf handlingen, den… suger faktiskt rätt hårt. Serien försöker nog vara rolig både här och där men kul är det inte, oftare är det bara plumpt och lite småunket sexistiskt, en bedrift med tre kvinnliga karaktärer som inte är några typiska pin up-karaktärer. Dialogen är då därefter. Martin har antagligen ingen fan service i tankarna men man hamnar lite där och det hade antagligen varit mer uppenbart med en tecknare med en mer vanlig stil är WCJ (även om han inte är oskyldig om man ser till penisgeväret på omslaget). Om man gillar skruvade handlingar så kanske man eventuellt kan få ut något av serien, själv tycker jag bara att den är flåshurtig och krystad. Om möjligt så blir faktiskt handlingen sämre i andra halvan av serien. WCJs teckningar liknar inget annat jag sett, han har en väldigt säregen stil med de väldigt långa och inte alltid anatomiskt korrekta karaktärerna. Men jag gillar hans stil trots de brister som finns. Den är helt enkelt skön i brist på bättre beskrivningar. Men WCJ kan inte rädda upp den här soppan, teckningarna är inte så bra att de förmår lyfta serien. Solid State Tank Girl är faktiskt den sämsta serie jag läst i år. Så inte så mycket Rule Britannia här, det här är mer som engelska fotbollslandslaget. Överskattat.

Manus: Alan C. Martin
Illustration: Warwick Cadwell Johnson
Förlag: Titan Books
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Infinity del 11 – New Avengers #11

söndag 15 december, kl 18:51 av 0 kommentarer

3377647-11aFortsatt spoiler-varning utfärdas för er lyckliga som ännu inte läst denna del av eventet Infinity. Ni som inte bryr er om varken event, superhjältar eller till och med Marvel kan med andra ord lugnt läsa vidare. 🙂

Jag hävdar fortfarande att den här titeln borde heta New Illuminati eller bara Illuminati eftersom det handlar om Marvels superhemliga brödraskap som räddar oss från faror innan de sker eller faror som vi är lyckligt omedvetna om, ungefär som gamla hederliga Defenders brukade göra. Jag fattar att Marvel älskar att pumpa ut femtioelva Avengers-titlar prydda med ett stort A varje månad för att de säljer bättre så jag ska försöka släppa det. Nu…aaarrrgh!? Så ja. Nu är det borta!

Fortsätt läsa Infinity del 11 – New Avengers #11

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Mike Deodato
Färgläggning: Frank Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer