Den utan titel.
Lite så har serieåret känts. I våras var det bröllop vilket var kul men det fick till följd att serieläsandet men framförallt bloggandet gick på sparlåga. Sedan kom sommaren med ökat läsande och bloggande följt av en ovanligt hektisk arbetshöst som sög både lust och must ur mig. Några saker i mitt serieläsande framträder dock mer än andra 2012.
Digitala serier: I och med införskaffandet av surfplatta ökade det digitala serieläsandet med ett antal hundra procent i år. Läsandet har styrts en hel del av de reor som Comixology och Dark Horse kört. Eftersom Dark Horse rear nyare material mer regelbundet så har det blivit en klar övervikt av Dark Horse-serier som lästs. Vilket iofs även har att göra med att de har gett ut en hel del bra serier i år. Om högen av olästa serier vuxit under året, trots att jag dragit ner på inköpen något, så har den digitala högen växt än mer. Framförallt är det superhjälteserierna som hamnat på hög. Jag gillar att läsa digitalt och hur smidigt det är. Det uppväger delvis att det är trevligare att läsa tryckta serier. Det här känns dessutom bara som början, ju fler serier som släpps även digitalt desto mer lär jag läsa digitalt.
Baltimore: Den serien av de jag läst digitalt som jag gillat mest, den har varit riktigt, riktigt bra. Mike Mignolas Baltimore har Anders skrivit om några gånger här redan. Baltimore , som andra Mignolaverse serier snyggt tecknad, är skräck när skräck är som bäst. Det som fascinerar mig med serien och gör den obehaglig på riktigt är bristen på hopp i det av pest, krig och vampyrer förrödda Europa. Ångesten, ondskan och mörkret ligger som en duk över läsningen. Baltimore kuskar runt och har ihjäl onda ting men det finns inget glädjefyllt över slaktandet, det är gravallvarligt och det fungerar så bra. Anbefalles å det starkaste.