Igår skrev jag om slutet på Punisher MAX och idag vill jag säga några ord om slutet på David Liss kritikerrosade avslutning på Black Panther – en smart omstöpning av hjälten från Wakanda i pulpform.
Efter upplösningen av Daredevil-arcen Shadowlands (något av ett lågvattenmärke under de senaste årens Daredevil-utgivning om ni frågar mig) tog Marvel det något oväntade greppet att låta Black Panther ta över Daredevils numrering, och tidningen bytte namn till Black Panther – The Man Without Fear. Dessutom gav man manuspennan till en i seriesammanhang relativt oprövad David Liss (som dock hade ett antal historiska romaner på meritlistan). Ett vågat grepp men kritiken kom på skam: med stor draghjälp av namnkunnige illustratören Francesco Francavilla blev Black Panther en succé och David Liss slog igenom ordentligt (han har nu flera andra serieprojekt på gång).
SPOILERS följer efter hoppet!
Fortsätt läsa Avslut: Black Panther #529
Illustration: Mike Avon Oeming, Shawn Martinbrough, Jefte Palo
Färgläggning: Felix Serrano, Jesus Aburto, Jean-Francois Beaulieu
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
I en serieekonomi som till en absurt stor del bygger på en liten grupp konsumenter som känner sig nödgade att köpa allt är sätten att sälja samma sak flera gånger många. Föreliggande volym består exempelvis av serier som tidigare funnits tillgängliga i tidnings- och albumform. Vad gäller The Punisher har tyvärr den ojämna kvalitén fått mig att släppa komplettistanspråket och vänta tills de korpulenta inbundna böckerna ges ut med ett par års mellanrum. De här serierna är för mig brukslitteratur. Det är en mer eller mindre avancerad form av katharsis att se Frank Castle expediera onda män på löpande band. I sällsynta men värdefulla ögonblick lyckas berättelserna höja sig över detta mycket basala grundmaterial och faktiskt säga något mer.
