Jag brukar begränsa mig till fem omslag men jag gör ett litet undantag den här veckan eftersom utbudet var så stort. Bara omslag från de två stora, Marvel och DC, vilket är ovanligt men också glädjande. Känns gött att superhjälteserier kan leverera något matnyttigt i konkurrens med alla oberoende serieskapare. Det gör det till en härlig tid för serieläsare 🙂
Astro City #2
Alex Ross goa omslag ser ut och känns som ett snapshot från en presskonferens. Det är skön fart i bilden och jag tänker: ”Så här skulle det nog se ut om superhjältar fanns på riktigt”.
Batman #22
Greg Capullo visar var skåpet ska stå. Enkelt och raffinerat mystiskt med det klassiska Batman-märket.
Superman Unchained #2
DC fortsätter gödsla med olika variantomslag till sin nya Superman-titel. Som innan med #1 bjuds vi på olika kreatörers hyllning till Stålis genom tiderna. Mina favoriter är som följer: Golden Age av Gary Frank samt Silver Age av teamet Yanick Paquette, Michel Lacombe och Nathan Fairbairn. Bägge omslagen fångar sin tidsanda perfekt och jag älskar den överdramatiska Silver Age-varianten.
Daredevil #28
Matt Murdock tvingas försvara sin gamla mobbare från barndomen. Chris Samnee fångar perfekt bilden av killen man inte ville möta ensam på väg hem från skolan.
Fearless Defenders #6
Slutligen har vi Mark Brooks underbara pastisch på ett EC Comics-omslag. Komplett med vältummade kanter och läskig hand.
I en serieekonomi som till en absurt stor del bygger på en liten grupp konsumenter som känner sig nödgade att köpa allt är sätten att sälja samma sak flera gånger många. Föreliggande volym består exempelvis av serier som tidigare funnits tillgängliga i tidnings- och albumform. Vad gäller The Punisher har tyvärr den ojämna kvalitén fått mig att släppa komplettistanspråket och vänta tills de korpulenta inbundna böckerna ges ut med ett par års mellanrum. De här serierna är för mig brukslitteratur. Det är en mer eller mindre avancerad form av katharsis att se Frank Castle expediera onda män på löpande band. I sällsynta men värdefulla ögonblick lyckas berättelserna höja sig över detta mycket basala grundmaterial och faktiskt säga något mer.
Det ska omedelbart erkännas att det är en mycket otacksam uppgift att vara den andra Batmantidningen att recenseras en vecka då 
Första numret av den här tidningen fick åtminstone två i Shazamredaktionen fullkomligt lyriska. Henrik Örnebring utlyste Batmania i samband med sin
Lätt spoiler alert: efter att ha undkommit Darkseids Omega Sanction och klarat av en tidstripp som gjort både Doctor Who och Marty McFly avundsjuka, kommer Bruce Wayne tillbaka till DC-universat med en ny mission – Batman goes global. På en presskonferens ”avslöjar” Bruce Wayne att han finansierat Batman sen dag ett och grundar företaget Batman, Incorporated som en del av Wayne Enterprises, ett företag avsett för brottsbekämpning och säkerhet på en global marknad. I Morrisons händer en naturlig utveckling av Batman-universat, och detta förstanummer är en riktig stänkare såväl actionmässigt som konceptuellt: tankarna går mer till Morrisons andra high concept-succéer, JLA och New X-Men.
Nu har jag gjort det. Lyssnat på ”sea shanties” och läst piratnumret av Grant Morrisons senaste ambitiösa Batmanprojekt. Det var en mäktig upplevelse som höjdes av såväl ett intrikat manus som fina teckningar av Yanick Paquette. Den som läst min text om 
