Efter över ett års väntan så är det äntligen dags för Mark Millars Wolverine-arc «Old Man Logan» att få ett slut. Serien startade i nummer 66 av tidningen Wolverine i juni förra året. Sedan dess har sju delar av serien kommit ut i en rätt oregelbunden takt. Tillsammans med Kick-Ass (även den av Millar) så tycker jag att Old Man Logan varit något av det bästa Marvel givit ut under 2008 och 2009. Serien utspelar sig i en mörk framtid där superskurkarna slutligen vunnit över superhjältarna och delat upp Amerika sin emellan sig. Logan är en bruten man, tyngd av ansvar över att inte kunnat förhindra hjältarnas fall. Han har givit upp sitt alter ego som Wolverine och lovat sig själv att aldrig mera fälla ut sina klor. För att klara av att betala sina skulder för den gård han tillsammans med sin familj lever i känner han sig dock tvungen att anta uppdraget att eskortera den gamle och numera blinde Hawkeye tvärsöver Amerika för att leverera ett paket med mystiskt innehåll. Allt detta leder till en spännande och intressant road trip i ett postapokalyptiskt Amerika fyllt med olika Marvel-referenser. Dessutom helt otroligt vacker och perfektionistiskt illustrerad av Steve McNiven.
Trots att detta hela tiden varit en fantastisk serie (jag gav till och med ett nummer en femma i betyg) så har jag känt en viss oro om det verkligen skulle hålla hela vägen. Det är så otroligt vanligt att arcs och miniserier börjar otroligt bra, men i slutet faller rätt platt. Ofta beror det på rätt högt ställda förväntningar som inte riktigt infrias. I och med den förra delen av Old Man Logan smög just en sådan farhåga sig in. Det sjunde och näst sista kapitlet kändes inte riktigt lika hundraprocentigt helgjutet som de tidigare delarna. Så det var med en viss återhållsam glädje som jag plockade upp den här avslutande one-shoten nu under helgen för att äntligen få se hur allt slutar. Jag ställde in mig på att bli lite besviken.
Det första intrycket är att MvNivens illustrationer inte alls håller samma klass. Eller snarare att den totala och höga jämnhet som tidigare funnits saknas. Vissa rutor håller toppklass, medan andra känns som om de vore gjorda av en helt annan illustratör. Det där i mellan är ok, men absolut inte så bra som jag har förväntat mig att det skulle vara. Anledning till detta är antagligen att tuscharen Dexter Vines, som är en av branschen bästa, har varit tvungen att dela på uppgiften med Mark Morales. Morales är absolut en duktig tuschare, men det verkar som att han inte riktigt kunnat förvalta McNivens detaljrikedom.
Inte heller Millars manus lever upp till det jag hade hoppats på. Trots att vi äntligen får se vad vi väntat på, alltså att se Logan lämna sitt pacifistiska liv bakom sig, poppa ut klorna och gå bersärkargång, så blir det aldrig riktigt så bra eller coolt som jag hade sett framför mig. Det hela känns rätt mycket som en standardlösning. En otroligt förbannad Logan kommer tillbaka till hemstaden för att utkräva hämnd genom att ta döda på varenda levande varelse som gjort honom ont. Man har sett det förr i mängder av serie och filmer. Dessutom innehåller det en hel del klyschor och vändningar som man kan se på mils avstånd. Jag tycker faktiskt att man kan förvänta sig mer av en författare som Millar.
Den enda stora behållningen är att vi får se en otrolig mängd av grafiskt övervåld då Logan bokstavligt talat skär hela sitt motstånd i bitar. Och gillar man sånt (jo, jag är ett fan av grafiskt övervåld) så får man nog ändå ut något av den här tidningen. Tyvärr tycker jag inte att det riktigt räcker då det i grunden inte finns något djup i detta. Det blir inte mycket mer än massa snyggt köttande.
Om man ska se till helheten så tycker jag ändå att hela Old Man Logan har varit en riktigt trevlig serie att läsa. Jag tror även att den vinner på att läsas i samlad form istället för att få åtta starkt försenade delar under 16 månader. Kanske känns slutet bättre när jag läser alla delarna i sträck. Det ska bli väldigt intressant att höra vad andra recensenter här på Shazam.se har att säga om serien när den släpps som samling. För trots att just denna del inte får något toppbetyg kan jag ändå rekommendera att ni läser Old Man Logan om ni får chansen.
Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Dexter Vines, Mark Morales
Färgläggning: Morry Hollowell
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Wohoo! Om fjärde numret av Ultimate Comics: Avengers var ett ljud så skulle det låta så, för här är det verkligen fullt ös medvetslös från början till slut. I princip hela numret är en jaktscen där Captain America undflyr resten av de färska medlemmarna i Gregory Starks och Nick Furys nya Avengers, och allt känns som en riktigt svulstig actionrulle från början till slut. På ett bra sätt alltså. Sökandet efter kaptenen har lett teamet till Paris, och samtidigt som det är en fröjd för ögat att se Carlos Pacheco visualisera hur War Machine, Black Widow och Nerd Hulk trashar sönder stället så är det även lite störande att se hur Avengers framstår som legosoldater utan någon större omtanke för allmänhetens välmående snarare än som superhjältar. För min del så känns det lite som om att det är så verkligheten skulle se ut om man släppte lös ett gäng black ops med superkrafter i en storstad, och det är här som jag tycker att Mark Millar verkligen lyckas med Ultimate-varianten av Avengers. Det känns helt enkelt som om att Gregory Starks ansamling ”hjältar” inte är en särskilt bra idé, och det ska bli väldigt intressant att se om och hur de kan samarbeta med varandra framöver i jakten på Red Skull. Vill du ha en riktigt maffig actiondänga till serie den här månaden så är Ultimate Comics: Avengers #4 nog det bästa val du kan göra. 
