Handling m.m: Lanfeust från Troy har visat sig besitta en mängd magiska krafter, normalt har varje människa en. Tillsammans med den vise Nikoledes, dennes döttrar och ett troll har Lanfeust begett sig till Eckmül där Eckmüls vise ska titta på hans krafter som verkar ha en koppling till det mytiska djuret magohammoten. När det visar sig att Lanfeust faktiskt besitter krafter kopplade till magohammoten antas han som elev vid konservatoriet, övervakad av de tre vise. Lugnet (förutom att trollet Hebus gått bärsärk i Eckmül) tar slut när det visar sig att Nikoledes och hans döttrar tagits till fånga av piraten Thanos som liksom Lanfeust besitter magiska krafter utöver det vanliga. Lanfeust störtar givetvis huvudstupa efter honom eftersom han är förälskad i den väna Cian.
Trés bien: Didier Tarquin fortsätter att leverera fina mainstreamfantasyteckningar (dagens längsta ord!) med fantasifulla miljöer och djur och fet action. Matteo Livis färgsättning är också fin, lagom nedtonad som den är. Nedtonat kan man å andra sidan inte säga att Scott Arlestons manus är. Det är full fart utan större betänkligheter och rejält skruvat. Fläskig fransk mainstreamfantasy av fint märke. Har du saknat ett substitut för Roxanna ger Lanfeust från Troy lindring åt längtan. De tre vise och piratkaptenen bidrar med lite roligare karaktärer till de i övrigt (med undantag av Cixi och Hebus) träiga huvudkaraktärerna och samspelet alla inblandade emellan blir nog bara bättre framöver.
Inte så trés bien: Jag antar att Lanfeust från Troy även ska vara rolig men de råbarkade skämten går inte riktigt hem hos mig. Men så är inte heller finlir något man hittar i denna serie. Att Lanfeust är så trist och att bigalleriet inte riktigt har satt sig gör att det är svårt att bry sig så mycket om de inblandade. Det är djuroffer och en hel del annat splatter som kombinerat med lite tortyr i slutet gör att det här inte är en serie för barn. Personligen tycker jag inte att äckelvåldet tillför något.
Récapitulation (för den som inte orkar läsa hela): Fläskig action utan att alltför många hjärnceller som bjuder på bra fantasyunderhållningt tack vare bra teckningar och manus. Lanfeust från Troy kommer jag att följa även framöver.
Manus: Scott Arleston
Illustration: Didier Tarquin
Färgläggning: Matteo Livi
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3+/5
Fantastic Four har aldrig varit någon riktig favorit favorit för min del, enda undantaget är den run på Fantastic Four som John Byrne hade under 80-talet. Men efter att ha sett hittat denna volym på en nätbutik till riktigt bra pris så blev det en beställning, något jag så här i efterhand är glad eftersom detta är riktigt bra.
Jaha, 
