DC hann före Frankenstein med att nedlägga O.M.A.C.
Så har kvartalsrapporterna kommit in på DC och det blir dags att kunggöra de första titlarna som ryker från The New 52. Inte för att jag har anledning att sakna Blackhawks, Hawk and Dove, Men of War, Mister Terrific eller Static Shock. Men att sköna Kirbyrökaren O.M.A.C. också yxas är inget annat än skandal. Där tyckte jag att man hade något på gång som bara fick upp farten mer och mer för varje nummer. En potential som vi nu bara får se antydas i totalt åtta nummer i bästa fall.
En liten tröst är dock att Batman Incorporated nu får sin rättmätiga placering bland The New 52. Förvånad och glad blev jag också över nyheten att ingen mindre än China Mièville får en egen tidning hos DC, den återuppväckta Dial H (tidigare Dial H for Hero). Med tanke på hur bra hans senaste böcker varit kan detta bli hur spännande som helst. Övriga nya titlar är Earth 2, World’s Finest, G.I. Combat och The Ravagers. Har inte några direkta kommentarer där, men det hoppas jag att ni har kära läsare.
Newsarama har en intervju där Bob Harras från DC pratar om nedläggningarna och de nya titlarna som ni kan läsa här.
Så ikväll höjer jag ett glas för alla historier med en One Machine Attack Construct i huvudrollen som vi aldrig kommer att få läsa.
I det senaste numret av denna antologi hittar vi den första Hellboyhistorien som Mike Mignola både skrivit och tecknat sedan ”The Whittier Legacy”. Den likaledes korta novellen publicerades ursprungligen på USA Todays hemsida i oktober 2010 som en del i Dark Horse HD-satsningen men finns även i samlingen The Bride of Hell and Others som släpptes i höstas. Ni som hängt med har redan läst om hur ”Hellboy in Mexico, Or a Drunken Blur” slutar med att vår hjälte super ner sig totalt under sorgearbetet efter en vän som dött. Minnesluckan fortsatte i Hellboy: House of the Living Dead, där det framgick att Hellboy haft en rätt framgångsrik brottarkarriär på fyllan därnere i Mexiko. I det tredje kapitlet av denna tequiladränkta skröna, ”Hellboy Versus The Aztec Mummy”, gräver Mignola vidare i vad som troligtvis är serievärldens mest fruktbara ”lost weekend”. Den utspelar sig dock innan supandet började på allvar och vi får se en ganska skärpt Big Red jaga den titulära aztekmumien. I förordet till Hellboy: House of the Living Dead erkände Mignola att han aldrig sett en mexikansk brottar- eller monsterfilm i hela sitt liv. Det ter sig alltmer otroligt när han här på pricken lyckas fånga den på en och samma gång absurda och skräckinjagande stämning som kännetecknar filmer i stil med 
De flesta effekterna är positiva, men att vi verkligen lever i den återutgivna Deluxeversionens epok blir tydligare för var dag. Serieförlagen känner sin målgrupp och vet att det är busenkelt att få folk att slanta upp för samma serie flera gånger om man sköter det hela någotsånär snyggt. Nu har turen kommit till # 23 (ja, vi sifferkonspiratoriskt lagda drar en lättnadens suck) av Daniel Clowes tidning Eight Ball. Till skillnad från många andra snofsiga utgåvor så lyser extramaterialet här med sin frånvaro om man inte räknar några nytecknade försättsblad. I övrigt är det tidningen, som i sitt albumformat redan var rätt lyxigt, rakt upp och ner. Clowes är mest känd för vardagsrealistiska Ghost World, men har alltid odlat en avgjort mer surrealistisk ådra i verk som Like A Velvet Glove Cast in Iron och David Boring. Här tacklar han superhjältegenren på sitt eget oefterhärmliga sätt (jag tittar på dig Adrian Tomine) och resultatet är fantastiskt.
Gothams mörke hämnare är sedan länge förlagets främsta inkomstkälla och genom Christopher Nolans filmer den figur som haft det största kulturella genomslaget även utanför seriekretsar. Att han begåvas med inte mindre än elva (Holy facts ’n figures Batman!) titlar som på olika sätt knyter an till vad som i begynnelsen var en mans korståg mot brott talar sitt tydliga språk. Vissa har som bekant redan recenserats på Shazam och i dessa fall nöjer jag mig med en kortare andra åsikt. Men i kort eller lång form, här kommer en genomgång av samtliga Batserier nu utgivna av DC på ett bräde. Håll i Batarangen!
Att det varit snålt tilltaget med de riktigt bra titlarna i DCs nysatsning ger även Shazamredaktionens stickprov stark vittnesbörd om. Det känns trist med alla missade chanser och därför extra roligt när man hittar något som imponerar. En sådan tidning är Grant Morrisons och Rags Morales nytolkning av Superman.
