Författar arkiv

Recensioner

Shazam läser

måndag 18 juni, kl 21:26 av 1 kommentar

ZornDirna5Dagens Shazam läser, den första på ett bra tag blir något av ett uppsamlingsheat med korta recensioner av Zorn & Dirna, Bouncer, The Stuff of Legend och Siegfried, serier jag skrivit om tidigare.

Jean-David Morvan och Bruno Bessadis Zorn & Dirna om barnen med samma namn och deras föräldrar blir alltmer av en personlig favorit. Världen som Morvan byggt upp, där ingen längre kan dö men väl åldras sedan kungen fångat döden, fortsätter att fascinera och det sker dessutom lite oväntade saker i del 5, Zombier i dimman. Just zombierna i dimman kan vara det sjukaste och mest makabra inslaget i serien hittills, så pass att obehaget dröjde sig kvar en bra stund när jag läst serien. Då är ändå vidrigheterna legio. Zorn & Dirna befäster därmed ställningen som den mest obehagliga serien jag följer för tillfället. Bessadis teckningar har dessutom utvecklats i rätt riktning och det känns inte lika cartoony längre. Nästa del är den sista och det ska bli riktigt spännande att se hur Morvan och Bessadi hanterar upplösningen av den serie som utöver Uppskovet är den bästa Albumförlaget gett ut.

Fortsätt läsa Shazam läser

Skriv en kommentar
Recensioner

Darth Vader and son

onsdag 13 juni, kl 16:28 av 0 kommentarer

darth-vader-and-sonJeffrey Brown är mest känd för sina självbiografiska serier, hans Clumsy har t.ex. getts ut på svenska av Galago med titeln Fumlig. Darth Vader and son, som gavs ut i maj, har vid en första anblick inte så mycket gemensamt med de självbiografiska serierna men det visar sig vara fel. Brown har uppenbarligen hämtat en hel del från sitt eget föräldraskap när han beskriver far och son Skywalkers relation. Idén att Darth Vader samtidigt som han försöker kuva galaxen på egen hand ska uppfostra lille Luke Skywalker är suverän och resultatet alldeles underbart. Darth Vader och Luke Skywalker placeras i olika vardagliga situationer i nästan uteslutande enrutingar. Brown har givetvis tagit de klassiska replikerna från de första filmerna och placerat i olika sammanhang. Ett barn som gillar Star Wars kan säkert ha en viss behållning av albumet men den huvudsakliga målgruppen är föräldrar som gillar Star Wars. Majoriteten av skämten missas nog av barn. Jeffrey Browns teckningar är ljusår bättre än de i Fumlig dessutom med en finfin färgläggning. Darth Vader and son är en riktig pärla ochen rejäl humörhöjare, det är omöjligt att läsa den och inte bli smålycklig. Brown blandar otvunget ren slapstick med känsloporr. Några av alla underbara scener är när Luke försöker använda kraften för att få ner en burk med kakor, repliken ”Luke, I am your father” kommer när Luke inte lyssnar och vägrar plocka upp sina leksaker eller när Luke vägrar släppa in ett gäng stormtroopers i fästningen på Endor eftersom han inte får prata med främlingar. Unna dig själv en present eller ge bort den till ett Star Wars-fan. Jag lovar att albumet kommer att uppskattas. Några sidor och en trailer finns här att beskåda.

Illustration: Jeffrey Brown
Förlag: Chronicle Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Kickstarter: Sullivan’s Sluggers

lördag 9 juni, kl 18:42 av 1 kommentar

sullivanssluggersKickstarter är en sajt för finansiering av olika kulturgrejer däribland serier. Jag har läst en hel del om Kickstarter-finansierade projekt på amerikanska bloggar och nämnt det här vid något tillfälle. Kickstarter går ut på att t.ex. en serieskapare initierar ett projekt och ber folk att stödja det. Det finns alltid olika summor man kan stödja ett projekt med, från 1 dollar och uppåt. Hur mycket du lägger in avgör sedan vad du får om ett projekt når sitt finansieringsmål. Om målet nåtts dras de pengar du förbundit dig att bidra med. Nås inte målet dras inga pengar. Jag har inte kollat in Kickstarter så mycket men efter att flera bloggar skrev om en serie där en av mina favoriter, James Stokoe (Orc Stain) var inblandad i. Efter manus av Mark Andrew Smith, som dragit igång Kickstarter-finansieringen har han under ett par år vid sidan om sina andra projekt tecknat baseballskräckisen Sullivan’s Sluggers. Serien handlar om ett baseballag i de lägre divisionerna som spelar en match i en stad utsatt för en förbannelse. Albumet kommer bara att kunna fås genom att stödja projektet på Kickstarter så det var rätt givet att bidra för det är ett album jag gärna vill ha så bidrog med det som krävdes för att få ett ex. Målet var 6.000 dollar men i nuläget har de dragit in över 63.000 dollar med fem dagar kvar. Om du vill ha ett ex så passa därför på att stödja projektet innan tiden går ut.

Skriv en kommentar
Intervju

Shazam.se intervjuar Julien Neel, del 2

onsdag 6 juni, kl 08:37 av 0 kommentarer

julienneel2Inför andra delen vill jag tacka Johan för fotograferingen i samband med intervjun.

Det gillar jag med Lou är att hon är stark men hon blir osäker eftersom hon är ung, inuti är hon säker men anpassar sig inte efter andra så hon är en bra förebild. Lou är den karaktär som är den mest transparenta. Hon är som ett tomt skal men det försökte jag få det till. Alla kan lägga in något i Lous känslor. På många sidor säger hon inget utan är tyst och tittar på något. Jag skriver inte vad hon har i tankarna så alla kan tänka sitt. Om du tycker hon är stark är det kanske för att du är stark på ett sätt men andra kan känna att hon är svag och känslig. För läsaren är det en linje att följa och möta alla de andra karaktärerna. Även grafiskt är det en rörelse, ett tecken mellan panelerna.

Vi pratade om det i början men hur valde du pastellfärgerna? För mig är färgerna och allt ett sätt att hjälpa berättelsen. Jag ville att den här världen skulle vara väldigt bekväm för läsaren. Mina karaktärer är inte omgivna av svarta linjer utan jag färglägger dem för att göra det bekvämt för ögat. Jag försöker ha de här vackra mjuka färgerna men något konstigt är att många har pratat om pastellfärgerna men om du tittar på färgerna är det inte bara vissa färger utan det är många färger. Några av dem kommer igen i berättelsen men för de flesta albumen har jag försökt att beskriva olika saker med färger. Men den jag gör nu blir lite mer experimentell i färgerna.

Fortsätt läsa Shazam.se intervjuar Julien Neel, del 2

Skriv en kommentar
Intervju

Shazam.se intervjuar Julien Neel, del 1

måndag 4 juni, kl 21:56 av 2 kommentarer

julienneelFörst ut i Tema: Barnserier blir den intervju jag gjorde under SIS med Julien Neel som skapat de suveräna albumen om Lou. Jag vill rikta ett stort tack till Lisa Wibom för att intervjun blev av trots att jag fick ändra tid och dag och till Anders Lundgren som tog första kontakten. Varsågoda, andra delen följer snart.

Jag började läsa Lou när Wibom Books först gav ut den för var det två år sedan? Tre år sedan.

Först tänkte jag vad är det här på grund av de pastelliga färgerna men efter att ha läst det så kände jag att det inte hade kunnat vara på något annat sätt. Jag tror att omslaget till första numret och färgerna kan ha skrämt bort en del människor. Man tycka att det är tjejigt men jag tycker att det är motsatsen. Det värsta jag kan tänka mig är att göra något för tjejer som är tjejigt men inte är för tjejer. Tjejer är ingen grupp man bara ska se som en möjlig målgrupp.

Fortsätt läsa Shazam.se intervjuar Julien Neel, del 1

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Tema: Barnserier

lördag 2 juni, kl 19:28 av 6 kommentarer

När tiden för bloggande åter infunnit sig funderade jag vad jag vill skriva om. Eftersom jag har en dotter som är i den ålder då man börjar läsa serier och har behållning av det har jag börjat kolla runt efter bra barnserier. Kanske var det därför det plötsligt slog mig för ett par veckor sedan: Tema: Barnserier. Inom ramen för detta kommer jag, och mina kollegor om de så vill, att recensera barnserier och intervjua serieskapare, förläggare och andra som arbetar med barnserier eller mer korrekt serier som i första hand riktar sig till barn. Att jag känner mig peppad för temat bygger på en enkel sanning: Den som inte läser serier som barn kommer knappast att läsa serier som vuxen. Utan en bra återväxt av serieläsare blir det en närmast omöjlig ekvation framöver att få fler vuxna att läsa serier i framtiden oaktat att serier blir en alltmer accepterad konstform.

Frågan fick förnyad aktualitet efter det tråkiga beskedet att barnserietidningen Tivoli återigen lägger ner. Den här gången känns det också som att det är för gott. Det är synd för det finns få bra barnserietidningar, det mesta i butikernas seriehyllor är skräp för att marknadsföra olika globala karaktärer där serierna bara är en kugge i vinstmaximeringen. Mitt intryck är att det ges ut väldigt lite serier som riktar sig till barn i Sverige, jag kommer inom ramen för temat att titta närmare på om det faktiskt förhåller sig så. Mitt fokus kommer att vara Sverige men jag kommer även att blicka utåt, främst åt USA på grund av språket, för att se hur det ser ut där och vilka barnserier det ges ut.

Temat kommer att löpa på under återstoden av 2012, så häng på!

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Gästkrönika: Shazams betygsättning

måndag 21 maj, kl 20:46 av 12 kommentarer

Dagens gästbloggare har tittat på vår betygsättning, krönikan följer efter en kortare presentation.

Jag heter Mikael Vestman, är 27 år gammal och bor i Uppsala. Mitt stora serieintresse började i ett trångt studentrum tillsammans med Sandman. Snabbt så läste jag igenom alla tio album för att utan paus läsa igenom alla tio album igen. Det var som om jag hade hittat en uråldrig Incaskatt. Varför hade ingen berättat att det här fanns? Samma vecka så hade jag gjort mitt första besök på Seriezonen i Uppsala och handlat de första delarna i Y: The Last Man och Transmetropolitan. Resten är, som de brukar säga, historia.

Efter en tweet av Hög av Serier, som uppmärksammade mig på en krönika om bättre seriegranskning (Den 9:e Bombkratern: Vems kuk måste jag suga för att få till en vettig seriebevakning här i landet, reds anm), så tänkte jag stilla för mig själv. Hur har egentligen Shazams egen seriegranskning sett ut? Finns det något att utläsa av den?

En av den här krönikans poänger är att det sällan görs sågningar eller ges låga poäng i serierecensioner i Sverige, utan att det allt som oftast är ett unisont hyllande och ryggdunkande. Vidare talar krönikan om att serier ges ett väldigt litet utrymme i mainstreammedia, vilket jag kan hålla med om. Detta är dock inte relevant för Shazam, eftersom sidan uteslutande handlar om serier. Jag bestämde mig för att gå igenom hela Shazams arkiv med utgångspunkten; Hur har Shazams betygsättning sett ut från första recension till den senaste?

Fortsätt läsa Gästkrönika: Shazams betygsättning

Skriv en kommentar
Recensioner

Planet of the Apes 2: The Devil’s Pawn

söndag 20 maj, kl 19:27 av 1 kommentar

PlanetoftheApes2-devils pawnHandling m.m: Anders recenserade första numret av Planet of the Apes av Daryl Gregory och Carlos Magno och gillade det. Själv utnyttjade jag seriekopplingen till ett längre inlägg om Apornas planet-filmerna. Första samlingen, The Long War, var bra och förhoppningarna var därför höga inför den andra samlingen, The Devil’s Pawn som samlar #5-9. I första samlingen, som utspelar sig 1300 år innan överste Taylor kraschlandade på Apornas planet, mördades The Lawgiver och följderna av det mordet ställde relationen mellan de härskande aporna och de förtryckta människorna på sin spets. The Devil’s Pawn tar vid efter de dramtiska händelser som avslutade första samlingen. Voice Alaya och hennes styvsyster Sullivan är fortfarande ledare för aporna respektive människorna. Motståndsrörelsen har fått ny kraft och människan Bako ger sig ut för att finna anförvanter. Samtidigt förbereder aporna en attack på människornas Skin Town för att efter människornas strejk säkerställa arbetskraften till sina fabriker och de kommer inte att sky några medel för att nå sitt mål. Sullivan måste därför hantera både hotet från aporna och hotet från Kale som leder en sekt som består av många av de människor som den senaste generationen fötts stumma. Som om det inte räckte med en serie om apornas planet har BOOM! även lanserat miniserierna Betrayal of the Planet of the Apes vars samling kommer i sommar och Exile on the Planet of the Apes vars samling kommer i vinter.

Fortsätt läsa Planet of the Apes 2: The Devil’s Pawn

Manus: Daryl Gregory
Illustration: Carlos Magno
Färgläggning: Nolan Woodard & Darrin Moore
Förlag: BOOM! Studios
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Alena

fredag 18 maj, kl 21:53 av 0 kommentarer

alenaHandling: Alena trakasseras av lacrossetjejerna med mobbingledaren Filippa i spetsen på den snobbiga internatskolan hon placerats på. Annorlunda och fattig är ingen bra kombo. Alenas bästa vän, Josefin, uppmanar henne att inte ta mer skit utan stå på sig. Kruxet är att Josefin varit död i över ett år, hon tog livet av sig eftersom Alena inte vågade stå för vad som hänt mellan dem. Josefin verkar å sin sida kapabel att göra vad som helst för Alena. Mitt i allt visar skolans populäraste kille Fabian intresse för Alena. Något som väcker ilska hos både Filippa och Josefin.

Det bra: Kim W Andersson är en av Seriesveriges skickligaste tecknare. Han förmår både skildra känslor och det som är ännu viktigare för en skräckserie som Alena dvs bygga upp stämningen. Snygga bildlösningar och en riktigt bra färgläggning lyfter anrättningen ytterligare rent visuellt. Att vara en skicklig tecknar innebär inte med automatik att man kan få ihop ett bra manus men även det ror Andersson iland. Det är flera gånger svårt att avgöra vad som är inbillning och vad som är verkligt. Eller rättare sagt, det är så i stora delar av albumet vilket för det här albumet bara är bra. Jag var inte beredd på twisten på slutet vilket kanske iofs säger en del om min slutledningsförmåga snarare än Anderssons uppfinningsrikedom.  Karaktärerna är överlag inte klyschiga utan genomarbetade även om bara Alena och Filippa får mer djup. Alena får jag trots det inget riktigt grepp om. Vilket å andra sidan uppenbarligen är ett berättargrepp. Å ett lyckat sådant 🙂

Det mindre bra: När jag läser skräck vill jag bli rädd , oroad eller iaf obehaglig till mods. Det blir jag inte av Alena. Det är heller ingen av karaktärerna som väcker mitt intresse och Filippa är lite evil high school-klyschig.

Summasummarum: Anderssons finfina teckningar och osäkerheten om vad som är verklighet och inbillning driver hela tiden Alena framåt. Det är på många sätt ett bra album, jag hade bara önskat att jag blivit lite rädd eller nåt. Passa på och köp Alena om Kim W Andersson signerar på något ställe, han tar sig tid att göra en teckning och dessutom pratar han konstant. Härligt underhållande.

Illustration: Kim W Andersson
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

SIS – The Rikard Way

tisdag 1 maj, kl 08:50 av 0 kommentarer

bild(2)Den storvulna titeln är rätt missvisande, det var inget storvulet över mitt SIS-besök. Att göra SIS på mitt sätt innebär helt enkelt att åka på det planerade besöket trots att jag dagen innan haft min svensexa. Jag var alltså rätt trött och mådde inte så bra. Men Johan var där och en intervju var bokad med Julien Neel, skaparen av de fantastiska Lou!-albumen. Nåväl, jag anlände till Kulturhuset strax innan tolv då det fortfarande var lugnt och hittade både Johan och Neel  (som också uppgav sig vara lite trött, tackochlov) så vi tog en fika på ett kafé och intervjun genomfördes utan problem eftersom Neel behärskade engelska bra och jag lyckades hålla intervjutråden trots att det ibland snurrade till. Efter en halvtimme var uppdraget slutfört och om några veckor kommer ni kära läsare att få ta del av intervjun. Efter intervjun lyssnade jag och Johan på sista delen av Anders Lundgrens samtal med Johan Wanloo och göteborgaren visade sig vara lika rolig som hans serier. Ett underhållande samtal som hade förtjänat en större publik.

Fortsätt läsa SIS – The Rikard Way

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...