Anchor är en av förlaget Boom! Studios allra senaste titlar. Förlaget som givit oss panghiten Irredeemable. Om även  Anchor kommer bli en panghit är svårt att säga. Det börjar nämligen rätt trevande.

”THE ANCHOR. Holy warrior, unholy war. Freak of nature, beast of burden, hulking outcast, medieval prize fighter, Viking raider… God’s own leg-breaker.”

Jo, det låter ju fräckt. I alla fall när man beskriver det på pappret. Men det är det inte. Serien är som ett mischmasch av alla de mainstreamserier med ockulta inslag som finns eller funnits på marknaden; Hellboy, Sandman, Spawn eller Hellblazer. Plus en massa annat som jag inte kommer på eller känner till. Jag brukar gilla den här typen av populärkulturell blandning av skräck och kristen mytologi. Himmel mot Helvete. Ont mot Gott. Och allt där mitt emellan. Men, jag får tyvärr inga vibbar eller känslor av den här serien överhuvudtaget. Jag kan inte ens riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Vilket ju egentligen borde betyda ett rätt lågt betyg. Och det blir det såklart.

Anchor är tecknad i vad jag skulle kalla för en blandningar av klassisk Jack Kirby och den tooniga stil som kan ses i serier som Goon. Plus lite sedvanlig Mignola-plagiarism. Det är inte särskilt snyggt och det är inte särskilt fräscht. Hyfsat skickligt utfört, men inte mer än så. Dessutom passar det inte särskilt bra till seriens allvarliga och mörka ton. För jag antar det är tänkt att vara så. Mörkt och allvarligt alltså. Men som sagt, jag får inget riktigt grepp på Anchor. Det kan lika gärna vara en slapstick-komedi.