Handling m.m: Robert Kirkmans zombieepos är en riktig långkörare, 75 nummer och 12 samlingsvolymer. Totalt en bit över 1600 sidor. För den nytillkomne som litar på redaktionens omdöme (Johan, jag) finns de första åtta samlingsvolymerna i en fet samling, The Walking Dead Compendium. I höst börjar dessutom tv-versionen sändas i USA.

Recensionen nedan innehåller spoilers för den som inte läst volym 11.

Rick och de andra överlevarna börjar få slut på mat och blir alltmer desperata att nå Washington. Tyvärr visar sig signalerna från Washington vara en bluff. När nöden är som störst kontaktas de av några män som uppger att de kan få följa med till en safe zone för att där leva ett normalt liv och bidra till samhället. Med viss tvekan hänger Rick och gänget på till vad som på ytan verkar vara ett paradis som påminner om hur det var innan zombiekatastrofen.

Vad är bra? Eftersom det är The Walking Dead så är det mesta bra. Inledningen när de fortfarande är ute på jakt efter en säker plats är den bästa delen. Karaktärernas svårigheter att anpassa sig till livet i safe zone är bra och trovärdigt skildrad. För en gångs skull känns inte Kirkmans allomfattande dialog lika påklistrad eftersom delar av avsnittet ibland känns mer som en såpopera än efter katastrofen-serie. Känslan av att allt inte är som det ska/kommer att gå åt helvete finns där givetvis, den känslan är det som driver serien framåt och engagerar mig som läsare eftersom jag bryr mig om de flesta karaktärerna och vet att i princip vem som helst när som helst kan stryka med.

Vad är mindre bra? Att den fortfarande är väl pratig även om det som sagt är mindre störande i denna del jämfört med tidigare. Den intensitet med de överlevande konstant kämpande mot zombies och andra som varit central under i stort sett hela serien finns inte här i samma utsträckning vilket är ett minus.

Slutsats: Life among them hör inte till de bättre samlingsvolymerna men serien håller fortfarande hög kvalité. Det här känns mer som ett andningshål både för karaktärerna och läsarna, framförallt efter den förra riktigt grisiga samlingsvolymen. Det enda man kan vara säker på i The Walking Dead är att friden inte brukar vara långvarig.

The Walking Dead är en av de absolut bästa serier jag läst det senaste året. Jag har hakat på lite sent och därför kom The Walking Dead Compendium perfekt i våras. 1088 sidor amerikansk mainstream när den är som bäst. TWD handlar om överlevare som försöker att just överleva sedan ett virus gjort döda till människoätande zombies och alla som blir bitna blir givetvis zombies. Enda sättet att döda dem är att skjuta/hugga av/hugga dem i huvudet. Man får följa ett antal karaktärer där den f.d. polisen Rick är något av en huvudperson. De överlevande försöker hitta ställen där de är säkra för zombiesen men även för andra människor. Det gäller inte fästa sig vid en karaktär för man vet aldrig hur länge de får vara med.

Det har hittills utkommit tio samlingsvolymer, Compendium One samlar 1-8 men den verkar vara slutsåld. Det finns även hardcovers som samlar två samlingsvolymer, totalt har fyra hardcovers kommit ut. Dessutom finns det två omnibus som samlar fyra volymer varav den första är slutsåld.

TWD kretsar kring mitt favorittema för närvarande, civilisationens kollaps. Jag har både Jack Kirbys Kamandi och Wastelands från Oni Press på inköpslistan. Att kombinera två uttjatade teman som civilisationens kollaps och zombies låter kanske inte som en bra idé men Robert Kirkman som skriver manus gör det på ett suveränt sätt. Karaktärerna är av kött och blod och allt vidrigt de varit med om och det ständiga dödshotet påverkar dem. Kirkman lyckas undvika klichéerna och förmår skildra de olika karaktärernas utveckling på ett trovärdigt sätt. Liksom tidigare volymer är även 9-10 lite väl texttunga men det funkar. Charlie Adlard och Cliff Rathburn gör ett bra jobb med teckningarna och allt äckel och förfall är ständigt närvarande. Just att man aldrig vet vilka karaktärer som ska falla ifrån gör att det alltid är spännande och man vet heller aldrig hur de olika karaktärerna reagerar på nya händelser. De flesta borde definitivt ha passerat gränsen för vad en normal människa kan klara av. Just frågan om vad som kan betecknas som normalt under extrema omständigheter är ständigt närvarande och svår att värja sig mot, det är också den fråga som diskuteras mest av karaktärerna. Liksom tidigare volymer har jag svårt att värja mig mot serien och släppa den när jag läst klart den utan jag ligger och funderar. Det om något är ett gott betyg. Dessutom är det en bedrift att serien efter över 1400 sidor fortfarande håller högsta klass. Den 29 december kommer volym 11, en alldeles för lång väntan enligt mig.