Första året på universitetet är både skräckinjagande och alldeles underbart. 1998 var jag 24 år gammal och började en spännande utbildning i en främmande stad långt hemifrån och efter några ångestladdade månader och med nya vänner för livet hade jag hittat mig själv och var redo för vuxenlivet. I Giant Days av John Allison och Lissa Treiman får vi möta tre alldeles vanliga förstaårsstudenter (Esther De Groot, Daisy Wooton och Susan Ptolemy) på ett okänt universitet någonstans i England och deras kamp mot influensan och sexuella trakasserier, bittra möten med gamla kärlekar, nya och oväntade kärlekar, feminism och födelsedagar. Normala människor som löser vardagsproblem helt enkelt i en lysande och charmig serie med glimten i ögat och som inte tar sig själv på så stort allvar.
Fortsätt läsa Giant Days, Vol. 1
Illustration: Lissa Treiman
Färgläggning: Whitney Cogar
Förlag: Boom! Box
Betyg: 4/5
Jon Moore var tidigare en analytiker som jobbade åt CIA men är nu en frilansande spion. Hans sidekick är exmilitären Jake Ellis som, förutom att han är ett taktiskt snille och en livsfarlig mördarmaskin, kan se genom väggar och ana faror i förväg. Tillsammans är de ett oslagbart par…det är bara det faktum att den ende som kan se och prata med Jake är Jon. Är Jake ett spöke eller ett fantasifoster? Vilka ligger bakom den hemliga organisationen The Facility som skapat denna märkliga duo och som nu jagar dem över hela världen?
Bethany Black är det svarta fåret i en mycket religiös familj. Hon tittar hellre på skräckfilmer, åker skateboard, röker och dricker Coca Cola som alla andra normala tolvåringar i kvarteret gör än studerar Bibeln och läser bordsbön med familjen. Hennes mor och far är djupt bekymrade över hennes omoraliska leverne och förtappade själ men Bethany skakar bara på axlarna…enda tills Uppenbarelsebokens uppryckande sker på riktigt och alla rättrogna människor, inklusive hennes bror och föräldrar, stiger upp till himlen och lämnar Bethany kvar på Jorden. Gud förklarar med ljudlig stämma att han nu inte längre kommer att skydda vår värld mot Lucifers horder som väller upp ur underjorden och förslavar de stackars människor som lämnats kvar. Helvetet på jorden är här – bokstavligen.
Eftersom jag ser serier som en perfekt form av eskapism har jag undvikt alltför realistiska album, det är helt enkelt inte min tekopp, men det finns dock några undantag som bekräftar regeln. Här är listan över vad jag tänkt kolla upp: Virgil av Steve Orlando och J.D. Faith, Nimona av Noelle Stevenson, SuperMutant Magic Academy av Jillian Tamaki, Nanjing, The Burning City av Ethan Young, Two Brothers av Fábio Moon och Gabriel Bá, The Sculptor av Scott McCloud och The Divine av Asaf och Tomer Hanuka samt Boaz Lavie. Först ut är det postapokalyptiska albumet Black River av Josh Simmons.
1985 attackerade Johnny Bates, Kid Miracleman, London och dödade tusentals. Miracleman och hans bundsförvanter lyckades oskadliggöra honom och ur Londons aska föddes Miraclemans gigantiska pyramid, Olympus, och en ny värld. En värld fri från krig, svält och fattigdom och en ny gyllene tidsålder full av mirakler och märkliga ting. I Neil Gaiman och Mark Buckinghams fortsättning på sagan om Miracleman får vi möta sex vanliga människor (plus en robotkopia av Andy Warhol) och hur deras vardag ser ut i en värld styrd av gudar.
Vem ringer du när din dotter börjar svära på latin och gå som en spindel, varelser från dina drömmar försöker mörda dig, din hund skriker att du ska döda dina grannar eller lägenhetens väggar börjar blöda? Doctor Strange förstås! Som magins mästare är han den ende som kan skydda oss från mörkrets krafter men den gode doktorn har upptäckt att något inte står rätt till med själva magin. Magiska varelser från fjärran dimensioner flyr sina världar, sidorna i doktorns magiska böcker svartnar och dör och hans besvärjelser slutar fungera. En okänd fara mördar magi och magins mästare över hela multiversum och snart kommer de till vår värld…faktiskt är de redan här.
Året är 1988 och fyra tolvåriga flickor i den idylliska förorten Stony Stream upptäcker under sin nattliga tidningsrunda att mystiska krafter från framtiden försöker tvätta bort mänsklighetens synder genom att föra bort resten av staden. Med hjälp av list, jävlar-anamma och mycket mod lyckas flickorna överleva pteranodoner, skottskador, hjärnparasiter och rappakaljande vuxna från framtiden, mycket tack vare två tonåriga chrononauter och tekniksamlare med cybernetiska implantat. Inom loppet av några timmar lämnar flickorna den oskyldiga barndomen bakom sig och detta är bara början på serien Paper Girls.
går som en röd tråd genom hela berättelsen är olika referenser till äpplen som osökt leder tankarna till Bibelns skapelseberättelse om Kunskapens träd, förbjuden frukt, kvinnoförtryck och makt. Dessa symbolvärden förankras också i serien genom en mängd olika Steve Jobs-produkter där även Beatles gamla skivbolag Apple Records dyker upp. Tidshoppandet och en TARDIS-liknande mackapär visar också på en annan solklar inspirationskälla till Paper Girls, nämligen Doctor Who.
Året är 1966 och den färgade mannen Richie Atkinson ska just stänga sin bar för kvällen när hans son Lee smyger in bakvägen. Blåslagen och mörbultad berättar han att han ville höra Dr. Martin Luther Kings tal och hamnade i slagsmål med några som kallade dem ”niggers”. Richie ser King som en upprorsmakare och menar att om han inte rört upp folks känslor skulle Lee inte blivit slagen. Lee är dock frustrerad och arg. Han säger att fadern inte vet hur det känns. Att ta skit och inte kunna göra något åt det. ”Det betyder inget för dig, du fick kämpa mot dem. Du fick döda nazister.”
Dru Dragowski, som skolans elaka tungor gett öknamnet Super Zero, är en mycket udda fågel som är fast besluten att rädda världen. En nörd som tror på superhjältar, liv på andra planeter, att utomjordingar finns mitt ibland oss och att jorden är på väg mot sin undergång. Hon är en av de få som uppfattar alla varningssignaler och ser sig själv som reinkarnationen av en frälsare och hon tänker rädda världen genom att bli en superhjälte. För att lyckas med detta tänker hon utsätta sig för alla klassiska origin stories som finns tills hon lyckas, vare sig det gäller att hennes föräldrar blir rånade som Bruce Waynes, blir biten av av en radioaktiv spindel som Peter Parker eller bombarderad av gammastrålar som Bruce Banner. Problemet är bara att hennes föräldrar är perfekta. Visst, hennes mamma lever med en annan kvinna och hennes far gifte om sig med en hippie men alla behandlar henne bra och ingen av dem är död, missbrukar eller är frånvarande. Enligt hennes teori borde hennes bästa vän Tana redan kunna flyga och skjuta kraftstrålar med en far som både dricker och slår henne men Dru är övertygad att hon ska lyckas, förr eller senare.
