Författar arkiv

Recensioner

Från andra sidan- fem fantastiska berättelser

onsdag 9 juli, kl 23:46 av 0 kommentarer

kriekH.P. Lovecraft känns mer i ropet än någonsin tidigare. Shazams Anders Lundgren håller i en årlig Lovecraft-festival tillsammans med andra och det kommer en strid ström av serieadaptioner av hans noveller eller serier inspirerade av desamma. Lovecraft har nämnts i ett otal inlägg på bloggen och jag har bl.a. recenserat en serieadaption av At the Mountains of Madness. Nystartade Place Press som gett ut Guy Delisles lysande Pyongyang och Jaques Tardis klassiker Skyttegravskriget (det är Fantagraphics utgåva jag recenserat men Placebos har något större format och är på svenska så köp givetvis den) gav i samband med SIS14 ut holländske Erik Krieks Från andra sidan- fem fantastiska berättelser där han tecknat flera Lovecraft-noveller. Anders har tidigare intervjuat Kriek här på Shazam och intervjun handlar mycket om just Från andra sidan. De berättelser Kriek har gjort serie av är Främlingen, Färg bortom tid och rum, Dagon, Från andra sidan och Skuggan över Innsmouth. Erik Kriek signerade på SIS14 så en snygg signering pryder det även i övrigt snyggt utformade albumet.

Jag har inte läst mycket av Lovecraft, om jag minns rätt bara en samling noveller för ett tiotal år sedan ungefär. Men så mycket har jag klart för mig att hans skräck väldigt mycket bygger på det som bara kan anas, det som är dolt och väntar på att väckas ur sin dvala. Så utmaningen är stor för de som väljer att att överföra det till en serie. Kriek hanterar det mycket bra, hans tuschtunga stil som påminner Charles Burns korsad med Lars Krantz passar väl för skräck. Miljöer, personer och annat  är bra och äcklet är verkligen äckligt. Bäst är den första, Främligen, där känslan av något otäckt och oförståeligt finns med hela tiden. Skuggan över Innsmouth är också riktigt bra och otäck. Kriek lyckas verkligen med att bibehålla den krypande skräcken och känslan av att huvudpersonen är ohjälpligt fast i en situation som inte kommer att sluta bra. Jag rekommenderar definitivt Från andra sidan.

Illustration: Erik Kriek
Förlag: Placebo Press
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Náva #1-2

tisdag 8 juli, kl 21:56 av 0 kommentarer

nava2Svenska PEOW! Studio ger ut en rad serier på engelska. Jag har inte läst något av gänget bakom tidigare men artikeln om dem och en hyllningsartikel på en av mina favoritbloggar gjorde att jag spanade in deras bord noggrant på senaste SIS. Trots det lyckades jag missa serier av Hanna K 🙁 Jag hittade iaf Náva #1-2 med teckningar av Olle Forsslöf och manus av Mikael Lopez. Nava är en poetisk berättelse om en kunna/varelse som är dotter till en gud som hon av allt att döma trotsat och därför fråntas sin identitet och sänds tillbaka till en planet med en annan. Hon får ett uppdrag och beger sig av mot en stad. Framme vid staden möter hon två syskon som varnar henne från att resa in.

Náva är väldigt vackert tecknad av Olle Forsslöf (jag fick googla vem som gjort vad) och han lyckas fint med att skapa en drömsk stämning i serien. Jag är också svag  för trycket och färgerna i serien som PEOW! får fram genom den risograf de trycker serierna på. Det är inte bara teckningarna som är bra rent tekniskt utan layouten är suverän och enskilda rutor är som små konstverk i sig. Forsslöfs miljöer är oerhört snygga och genomarbetade och glädjande nog är han lika skicklig med ansiktsuttrycken. Jag är väldigt imponerad av Náva och Forsslöf är enligt mig en av de främsta svenska tecknarna just nu. Det skulle alltså ha kunnat falla på Lopez manus, en poetisk berättelse kan lätt utvecklas till en pretentiös berättelse. Tänk Paulo Coelho, brr. Men Lopez sätter både manuset i stort och dialogen. Huvudpersonen utvecklas under seriens gång och även övriga karaktärer som kommer till tals får en personlighet och är inte bara bleka bifigurer. Det är en stark berättelse om att söka någon form av upprättelse och därmed frihet från ett förutbestämt öde. Positivt är också att #2 är bättre än #1 så jag har stora förhoppningar på fortsättningen. Náva kan finnas hos en välsorterad seriebutik annars det störst chans att hitta de på t.ex. SIS. Det går även att  beställa från deras hemsida.

Manus: Mikael Lopez
Illustration: Olle Forsslöf
Förlag: PEOW! Studio
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Outcast #1

onsdag 25 juni, kl 22:06 av 0 kommentarer

outcast1Robert Kirkman är en av de verkliga superstjärnorna på den amerikanska seriehimlen. The Walking Dead ligger konstant högt och intar oftast flera platser bland de bästsäljande albumen och #100 var det bäst säljande lösnumret på över ett decennium. En ny serie från Robert Kirkman blir därför ofrånkomligen en stor händelse i serievärlden.Outcast släpptes idag och för teckningarna står Paul Azaceta. Förstanumret klockar in på hela 44 sidor så klart längre än en vanlig tidning.

Serien handlar om Kyle Barnes som har förföljts av demoner under hela livet som besatt människor i hans närhet och nu söker han svar på varför de förstört så mycket för honom. I infotexten anges att det han får reda på längs vägen kan innebära slutet för livet på jorden så som vi känner det. Han får dock inte reda på så mycket i första numret. I första numret får man dels lite tillbakablickar på det som drabbat honom och även lite om hans få relationer, allt som hänt har gjort honom till en enstöring. Av en slump stöter han på en präst från sitt förflutna som behöver hans hjälp med en exorcism. En exorcism som blir en ögonöppnare för Kyle och verkar pusha honom att ta itu med både demoner i allmänhet och hans egna.

Det är ett hyfsat förstanummer Kirkman bjuder på.Man får en del inblickar i vem Kyle Barnes är och vad han har varit med om men frågorna man har efter läsningen är ändå betydligt fler än de svar man får. Som det bör vara alltså. Kirkman har placerat handlingen i en lantlig miljö med nedtonade karaktärer som utöver Kyles förmågor känns realistiska. En engagerad präst, en orolig styvsyster och en bekymrad mor. Även om serien är relativt pratig så ägnar Kirkman sig tack och lov inte åt samma överdrivna dialoger för att berätta allt som händer som han ofta hemfaller åt i The Walking Dead. Azaceta gör överlag ett bra jobb med teckningarna och färgläggningen av Elizabeth Breitweiser är toppen. Kyle Barnes utseende varierar lite för mycket för att jag ska vara helt nöjd med teckningarna.  Jag är lite nyfiken på att följa med framöver och se vad som händer men bara lite. Det behövs lite bra recensioner framöver för att jag ska ta upp Outcast. Dessutom blir jag lite off när Kirkman skriver att han tror att det finns personer besatta av demoner på riktigt. Inte av inbillade demoner utan DEMONER. Kom igen Robban. Skärp dig!

 

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Paul Azaceta
Färgläggning: Elizabeth Breitweiser
Förlag: Image
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Reason for Dragons

måndag 23 juni, kl 20:49 av 0 kommentarer

reason-for-dragonsNu vilar en tyngd på mina axlar, att hålla inläggsfanan uppe, när Andreas tar en paus efter flera imponerande veckor såväl vad gäller kvalitet som kvantitet. En stor tyngd vilar också på riddaren Sir Habershams axlar eftersom han har en eldsprutande drake att kämpa mot. Eller är draken bara ett fantasifoster liksom riddartiteln? Albumet börjar med att den unge nörden Wendell sabbar sin styvfars motorcykelmeckande och istället tar en bokpaus i skogen. Där träffar han på två av sina mobbare som utmanar honom att hämta en besöksfolder från den nerlagda medeltidsparken inne i skogen, en nöjespark som sägs vara hemsökt. Wendell springer från mobbarna men hamnar ändå vid nöjesparken. Han hinner inte mer än in för att ta en folder förrän en riddare riktar sitt svärd mot honom och undrar vad han gör där. Wendell bestämmer sig för att stanna kvar och lyssnar fascinerat på riddarens historia om den drake han ska dräpa. Wendell slår följe med honom ut i skogen för att jaga och dräpa draken men Wendell glömmer svärdet och riddaren skadas. Wendell får reda på sanningen? om riddaren men finns det verkligen ingen drake och är riddaren knäpp efter en tragisk händelse? Wendell vägrar tro att det förhåller sig så.

Chris Northrop och Jeff Stokely är båda nya bekantskaper för mig så det som drog var dels Archaia som ger ut bl.a. Mouse Guard och oftast gör fina album och även historien i sig lockade med det finfina omslaget. The Reason for Dragons (utgivet 2013) är en på ytan tämligen enkel och relativt kort (ca 80 sidor) historia men som rymmer en fin historia om att växa upp och tro på det osannolika. Wendell vars pappa gick bort när han var liten söker en ny fadersgestalt och mammans nye kille Ted försöker axla rollen men varken han eller Wendell gör det lätt för sig. Där kommer riddaren in och med sin fascinerande berättelse fyller han ett tomrum i Wendells liv. Samtidigt som magin får plats så handlar det lika mycket om att ta sig an vardagen och göra det bästa av den. The Reason for Dragons är en sympatisk historia med flerdimensionella karaktärer och manus och teckningar harmonierar fint så bra jobbat av både Northrop och Stokely. Dessutom blir jag glad av utgåvan, snyggt formgiven och bra tryck och en karta att veckla ut över King Henry´s Olde Faire med plats för att rita sin egen drake. Det bjuds även på fem kortare serier av varierande kvalité.

Manus: Chris Northrop
Illustration: Jeff Stokely
Förlag: Archaia
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Samla på serier

Världens seriebutiker- Kissimmee, Florida

torsdag 19 juni, kl 16:02 av 0 kommentarer

coliseumVår serie om världens seriebutiker är ett de inslag på bloggen jag gillar bäst. Tyvärr har jag själv inte bidragit vilket till stora delar beror på att jag de senaste åren mest varit på charter till orter som saknar seriebutik eller rest utomlands med jobbet. Nyligen kom jag hem från två veckor i Florida och där var ett av mina mål att besöka en seriebutik för att äntligen kunna bidra med ett reportage. Jag ägnade en hel del tid åt att kolla vad som låg bäst till eftersom schemat ändå var tämligen späckat. Initialt var Dark Side Comics i Sarasota mitt mål och jag funderade även på Emerald City Comics i Clearwater men få dagar på de ställena och relativt långt från hotellen gjorde att jag fick stryka de och istället satsa på en butik i Orlando eller närmare bestämt i Kissimmee strax söder om /eller snarare ihopväxt med Orlando där vi bodde. Allra närmast var Coliseum of Comics som har ytterligare fyra butiker i Orlando-området. Eftersom barnen är för små för att kunna engelska och min fru är genuint ointresserad av serier fick det bli ett kort besök medan de handlade godis i butiken som lägligt nog låg väg i vägg. Alla nöjda alltså. Coliseum of Comics-personalen tyckte det var kul med ett reportage så jag fick ta mina foton. Jag hann dock inte prata närmare med någon av dem då jag även ville shoppa serier förstås. Jag skulle gissa att Coliseum of Comics butik i Kissimmee var en rätt genomsnittlig butik i en genomsnittlig radda av butiker i en mindre ort eller förort. De flesta ställen i Florida som hyste flera butiker i Florida såg ut som den där Coliseum of Comics låg, gulbeiga med putsad fasad och på rad. Ibland med några låga torn. Min tanke är att någon skaffat sig närmast monopol på detta eller så vill man att det ska se ut så. Jag skulle gissa att även utbudet ser ut som i de flesta amerikanska butiker med fokus på The Big Two. Det verkar också vara vanligt att ha integrerat en gaming-del för att bredda kundkretsen. Jag hittade lite manga och köpte de två första volymerna av Pluto av Naoki Urasawa samt Archaia-titeln Reasons for Dragons och tredje volymen av Prophet. Utbudet av indy som var det som intresserade mig mest var okej med väldig fokus på Image och Dark Horse. Allt som allt en lugn och trevlig butik, det är trots allt lyxigt tt det finns en seriebutik i ett köpcentrum i en förort. Tänk er detsamma i Sverige 🙂 Jag kan rekommendera butiken om du ska till Orlando, det är den butik som är smidigast att ta sig till om du bor i Kissimmee (var nog med att bo så nära Disney World som möjligt, ju längre bort desto slitnare blir tyvärr Kissimmee). Den är alltså perfekt om resten av sällskapet kopplar av efter ett besök i någon av parkerna, från att du tar av från Interstate 4 eller där du kommer på I92 (Irlo Bronson Hgwy) tar det ca en kvart från Disney-hållet. Det finns även en butik på International Drive som många turister besöker som heter Geek Stop men den besökte jag inte. Fotot på fronten har jag snott på World Wide Web eftersom jag glömde ta ett. Resten är mina egna som följer efter hoppet. Fortsätt läsa Världens seriebutiker- Kissimmee, Florida

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

En (typ) helg på SIS14

måndag 19 maj, kl 22:10 av 2 kommentarer
IMAG0816

Kanadensiskorna.

Så var den då avverkad årets SIS. Programmet var lika ambitiöst som vanligt och gänget bakom SIS genomförde så vitt jag kunde se ännu en fenomenal seriefestival. Det känns också uppenbart att festivalen hela tiden växer, i år hade de större svenska förlagen en egen lokal att husera i på gatuplanet. Där fanns också en scen för samtal. Tydligen var detta ett önskemål från förlagen att kunna ställa upp sina grejor på ett annat sätt. De som utnyttjat det bäst var Galago som körde bokhyllestuk istället för bord. Snyggast by far var dock Dotterbolaget som höll till i ena hörnet av lokalen som fått till både färg och form.

En annan trend som blir starkare för varje år är att fanzinen blir alltmer avancerade. Bättre tryck och alltfler i albumformat. En annan trend som fortsatte, eller kanske snarare tradition, är att jag jäktade runt bland borden och som vanligt säkerligen missade en hel del som jag borde spanat in och köpt. Som vanligt blev det mest serier från de vanliga förlagen. Det är dock två serier som jag är lite mer nyfiken på än de andra och det är SF3 av Ryan Cecil Smith och Nava av Olle Forsslöf och Mikael Lopez. Förhoppningsvis kommer recensioner av båda framöver om lust och tid kan kombineras.

beatonseth

Kate Beaton och Seth.

Lördagen var den klart bästa dagen. Först intensiv shopping och ett underhållande samtal mellan Renee Engström, Faith Erin Hicks och Kate Beaton. Det var nog första gången jag sett ett samtal/föreläsning bli fullsatt på SIS, det var rätt många som fick vända i dörren. Sen blev det inte fler programpunkter på lördagen men väl en signering av Kate Beaton och Seth. Både var jäkligt proffsiga och småpratade under signeringen. Seths signering var snäppet vassare och den snyggaste signeringen jag fått sedan Peter Madsen för ett par år sedan. Efter lite avkoppling på hotellet så blev det öl med serie- och filmsnack med Johan, mycket trevligt. Kvällen avslutades sedan med att jag hakade på Anders inbjudan till efterhänget och det blev såväl prat med om alternativserier i Lettland som det moderna samhället med Seth och fru på Grand Hotel, väldigt trevliga båda två. En jäkligt trevlig avslutning  så tack för den Anders.

Det myckna alkoholintaget tog sin tribut på söndagen då jag var redigt trött och sleten. Jag lyssnade till det tyvärr dåligt besökta men väldigt intressanta samtalet med Lotta Sjöberg och Mats Källblad som Galagoredaktörerna höll i. Det blev någon repa till men budgeten var spräckt redan första dagen och jag var trött så det blev istället ett tidigare tåg hem, därav (typ) helg. Jag missade samtalet med Seth men såväl det som de andra finns att beskåda på ABF Play (har tyvärr inte hittat en länk) för er som missade eller som helt enkelt inte var på plats. Nästa år hoppas jag på ännu bättre uppslutning från Shazam-redaktionen och så ska jag ta mig tid att verkligen botanisera, iaf försöka. Men till sist, återigen ett stort tack till arrangörerna för en finfin festival.

Skriv en kommentar
Intervju

Shazam.se intervjuar Mats Källblad

lördag 17 maj, kl 07:17 av 1 kommentar

mats-koketMats Källblad är min favorit bland svenska serieskapare och det är oerhört glädjande att vi nu kan presentera en intervju med honom. Mats Källblad slog igenom med Garagedrömmar och Vakna laglös och har också bl.a. skapat serierna Vimmelgrind och Sture Stelben.

Kan du berätta om hur det kom sig att du började teckna serier för bra länge sedan nu?
Det var nog flera olika anledningar. Min farbror jobbade på ett pappersbruk och tog hem papper till mig och mina syskon. Lådvis med A4-ark som makulerats av olika anledningar, eller meterrullar som blivit felskurna. Så vi hade alltid papper. Serieberättelser blev det från början. Jag minns att någon noterade det på lekis, och då hade jag ritat serier länge tyckte jag. Vi bodde vid skogen där vi lekte väldigt mycket. Lekarna var långa episka berättelser, med karaktärer som föddes ,växte upp, flyttade och dog. Berättelserna löpte vidare sen när vi satt inne och ritade. Framförallt var det jag och min bror som ritade dessa serier.

Vilka förebilder har du inom tecknande?
Jag har väl egentligen ingen direkt förebild, men det har ju varit perioder där någon influerat mycket, och spår av detta hänger nog kvar fortfarande nånstans även om en utvecklas vidare. Den belgiske tecknaren Hermann påverkade tidigt, liksom Frank Margerin. Senare influenser är Julie Doucet och Tove Janson.

Fortsätt läsa Shazam.se intervjuar Mats Källblad

Skriv en kommentar
Recensioner

Mitt namn var Ozymandias

tisdag 13 maj, kl 22:15 av 1 kommentar

ozymandias-saarAlbumförlaget har trevligt nog för första gången beviljats stöd av Kulturrådet och det för Christoffer Saars debutalbum Mitt namn var Ozymandias. Jag skulle vilja påstå, med risk för att avslöja grunda kunskaper om de senaste decenniernas svenska serier, att Saars debut är av det ovanligare slaget eftersom det är en filosofisk serie. Inledningsvis är det väldigt oklart vad Saars serie handlar om och vad han vill ha sagt med den. Däremot står det tidigt klart att Saar är en bra tecknare med ett bildspråk som påminner en hel del om Moebius även om en teckningsstilen är en annan så är fantasifullheten stor. Serien är också genomgående skickligt upplagd, spana in några sidor hos Albumförlaget. Huvudperson är Saar själv som besöker sitt inre. Om det här låter pretto och så gott som oläsbart så var det så jag själv kände när jag började läsa efter att albumet legat oläst ett bra tag. Men albumet är vare sig pretto eller oläsbart. Ett tydligt och ur min synvinkel oerhört sympatiskt budskap framträder. Det är inget budskap som trycks i ansiktet som i vissa svenska plakatserier utan det just framträder. Saar ifrågasätter alla ideologier och framförallt att blint följa en ideologi och de följder det ger. Det budskapet är tydligt utan att man blir skriven på näsan, så inget plakat 🙂 Man kan tolka olika delar av serien olika beroende på preferens. T.ex. den höjda handen av människor som höjer som försöker ta sig in till de upphöjda lugna husen från sina konflikter, är det människor som vill in i Europa eller Sverige och är de två gubbarna Europa och Sverige som inte vill låta andra störa lugnet eller vara en del av en större värld. Men det är upp till betraktaren. Mitt namn var Ozymandias är ett relativt kort album (36 sidor) som har desto mer att säga. Läs det och unna dig en tankeställare.

Illustration: Christoffer Saar
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervju

Vad sysslar du med Elin Fahlstedt?

torsdag 8 maj, kl 22:02 av 0 kommentarer
gouache-elin-fahlstedt

Från utställningen Utopiska visioner

Först ut var Lars Krantz som på frågan tyckte att vi skulle intervjua Elin Fahlstedt härnäst. Elin Fahlstedt debuterade med seriealbumet Umbra, har gjort bilderboken Önskeprickar och medverkat i Utopi magasin.

Så vad sysslar du med just nu?
Jag illustrerar barn och ungdomsböcker, nu senast en serie lättlästböcker för Opal förlag. När jag har tid över arbetar jag sen en tid tillbaka med ett eget längre serieprojekt på tema folktro kring meteoriter! Och drömmer stora drömmar om framtiden.

Hur fick du idén/inspirationen till serien?
Jag har alltid varit fascinerad av rymden och stjärnhimlen och sådant, det avspeglar sig i nästan alla mina berättelser. Idén om landet Umbra (Som får kontakt med vår värld endast vid månförmörkelse) dök upp som en följd av att jag själv såg min första månförmörkelse. Jag hade hört talas om det i förväg och stannade uppe och väntade med kikare i badrumsfönstret; och så plötsligt lade sig liksom en röd slöja över månen. Det hela var mycket kusligt och magiskt!

Fortsätt läsa Vad sysslar du med Elin Fahlstedt?

Skriv en kommentar
Guider

Shazams guide till Valiant del 2

tisdag 6 maj, kl 06:44 av 0 kommentarer

Nu är vi sent omsider framme vid del 2 i vår guide till Valiants serier och gör den till den sista genom att bränna av resterande Valiant-serier. Vi har läst lite olika Andreas och jag men ingen av oss är framme vid Unity-eventet som pågår just nu.

harbinger5Harbinger handlar om den unge Peter Stanchek som har krafter som få andra. De enorma krafter han besitter gör honom intressant både för Project Rising Spirit, ett privat företag med kopplingar till amerikanska staten och Toyo Harada, ledare för en enorm koncern och en harbinger och därmed världens mäktigaste psiot. Han vill att Peter ska bli en del av hans imperium och därmed hans många psiots. Peter har problem att hantera sina krafter och knaprar piller för att mildra dem, hans bästis Joe träffade han på ett mentalsjukhus. Joe har inga superkrafter men delar Peters missbruk. Jakten på Peter kommer att få dramatiska följder för alla inblandade och Peters liv kommer att ta en ny vändning. Jag har recenserat #1-5. Händelserna kommer att leda fram till eventet Harbinger Wars som binder ihop Harbinger med Bloodshot. Manus står Joshua Dysart för och tecknare i de nummer jag läst är Khari Evans och sedan Barry Kitson.

Rikard: Harbinger är den bästa av Valiant-serierna. Det är personer med både superhjältekrafter och komplexa personligheter. De är ofta unga och framförallt de som inte är tränade av Harada vet inte riktigt hur de ska hantera sina krafter. Olika personer och organisationers avsikter är inte heller helt klara och även om ens sympatier snabbt hamnar på ett ställe så är inte allt svart eller vitt. Lägg på det Dysart samtidskommentarer och du har en suverän superhjälteserie som är i fas med sin tid. Harbinger är såväl spännande som oviss och har ett djup som få andra superhjälteserier jag läst kan matcha. Även tecknarna gör ett bra jobb och bytet av tecknare störde inte. Tyvärr kommer Dysart att lämna Harbinger som verkar avslutas med #25 för att sedan följas av en tredelars miniserie, Harbinger Omega. Men låt inte det hindra dig, är det bara en Valiant-serie du kommer att läsa så välj denna.

Andreas: Harbinger är en helt underbar superhjälteserie. Den påminner om gamla New Mutants (Chris Claremont) och Runaways (Brian K Vaughan) men har samtidigt en helt egen röst och ton som tilltalar mig mycket. Klassiska tonårsteman som att hitta sig själv och att man inte kan lita på vuxna blandat med väl genomarbetade karaktärer, bra berättartempo samt en spännande handling där det är svårt att skilja gott från ont. För mig tog serien ett steg rakt in i mitt hjärta i och med Faith Herberts introduktion i #6. En överviktig, föräldralös tonårstjej som älskar allt nördigt (speciellt allt med Joss Whedon, som jag också diggar), har drömmar samt en obotlig optimism kryddad med mycket humor trots sin djupt tragiska uppväxt. Josh Dysarts personporträtt i serien är så bra att han till och med får mig att känna för The Big Bad Wolf Harada som blivit formad till den han är genom att se hur usel människan kan vara. Att Harbinger tecknas av många funkar för det mesta men jag föredrar när Khari Evans och Trevor Hairsine står för fiolerna. Läs Harbinger! Rekommenderas varmt!

Fortsätt läsa Shazams guide till Valiant del 2

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...