Författar arkiv

Recensioner

Southern Bastards #1

måndag 5 maj, kl 06:17 av 2 kommentarer

southern-bastards-1Jason Aaron firade stora triumfer med den hårdkokta kriminalserien Scalped, utgiven av Vertigo. Serien har hyllats i flera recensioner här på Shazam. Sedan Scalped tog slut har Aaron ägnat sig åt diverse Marvel-serier. Nu är det dags att tematiskt återvända till kriminalgenren genom Image-serien Southern Bastards, som Andreas skrev kort om i lördags, med teckningar av Jason Latour och färgläggning av Jordie Bellaire. I Southern Bastards åker den åldrade Earl Tubbs tillbaka till sin hembygd, Craw County, för att tömma sitt barndomshem sedan farbrodern som bott där flyttat in på ett vårdhem. Earls far var sheriff när Earl växte upp och av de barndomsminnen som flimrar förbi var fadern en hård man i en hård bygd. Earl som bara tänkt stanna i tre dagar för att tömma huset och sedan aldrig mer återvända går emellan för att hindra att en gammal bekantskap råkar illa ut och skadar i det följande bråket en av bygdens värstingar. Säljtexten beskriver serien som Dukes of Hazzard möter en film av bröderna Coen på metaamfetamin. Å lovar att serien innehåller många bastards.

southern-bastards-1-insidaDet är välkommet att Aaron återvänder till kriminalgenren. Scalped är en av de bästa längre amerikanska serier jag läst om inte den bästa. Så förväntningarna är höga. Förstanumret av Southern Bastards är ingen wow-upplevelse men ger en lockande introduktion till serien. Aaron etablerar bara kort den buttre Earl, av allt att döma en hård jävel och hans problematiska förhållande till sin döde far. Det står också klart att det pågår en hel del jävelskap i Craw County. För den som tvivlar är det bara att titta på slutscenen. Dialogen är liksom i Scalped bra och det är ett hårt och otrevligt Södern som möter mig, det Södern som alltid varit fascinerande, senast i lysande tv-serien True Detective och som jag vill läsa mer om. Latour som tecknar har tydligen gjort ett nummer av Scalped men det är inget som fastnat, Scalped är lika R.M Guera för mig. Latours teckningar är något yxiga och jag har inte riktigt bestämt mig om jag gillar hens stil eller inte. Dock hanterar hen snyggt klippen mellan återblickar, pågående misshandel och just en yxa i arbete i slutet. Jordie Bellaires färläggning är liksom när hen färglade BOOM!s Planet of the Apes klockren och lyfter hela serien. Förstanumret funkar bra som sådant och jag kommer definitivt att fortsätta läsa Southern Bastards framöver, antagligen i trades. Blir den hälften så bra som Scalped så räcker det 🙂

Både Aaaron och Latour är från Södern och för en gång skull ger det något att läsa om varför de skapat serien. Ingen av de väjer för sin ambivalens för sin hembygd, Aaron vill aldrig återvända. Latour har återvänt men det verkar inte ha varit ett lätt beslut. Södern fascinerar.

Manus: Jason Aaron
Illustration: Jason Latour
Färgläggning: Jordie Bellaire
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Baltimore: The Infernal Train och Chapel of Bones

onsdag 30 april, kl 22:45 av 0 kommentarer

dark-horse-baltimore-the-infernal-train-issue-3Baltimore har framförallt Anders skrivit om tidigare. Jag har själv skrivit lite kort om den för ett tag sedan. När jag nu läst The Infernal Train och Chapel of Bones så står en sak klar. Det här är det bästa Mike Mignola har skrivit. Det här är bättre än både Hellboy och B.P.R.D. som båda är riktigt bra serier. Nedan kommer jag att undvika att spoila för mycket för dig som inte läst Baltimore för det bör du göra. Men jag spoilar en del av #1-4, det är svårt att undvika. Men se stycket nedan som en introduktion. Berättelsen djupnar allt eftersom.

Baltimore är Lord Henry Baltimore som i en skyttegrav under första världskriget bevittnar hur en gigantisk fladdermus dricker blod från en skadad soldat. Baltimore attackerar fladdermusen och tillfogar honom en huggskada över ansiktet. Händelsen gör Baltimore till en märkt man, fladdermusen var den mäktige vampyren Haigus som bestämmer sig för att hämnas på Baltimore. På ett utstuderat sätt tar han ifrån Baltimore allt han älskar. Vampyrerna har vaknat på grund av blodbadet i skyttegravarna, en grymhet väckte en annan till liv. Med vampyrerna sprids en pest som förgör människorna som drabbas och slutligen förvandlas de till blodtörstiga monster. Efter att Haigus hämnats på Baltimore inleder Baltimore ett korståg för att döda Haigus och alla andra vampyrer han kan. Ett korståg som kommer att föra honom genom ett förött Europa.

Baltimore-pg2Vad är det då som gör Baltimore till en så fantastiskt bra serie? Handlingen är förlagd till ett Europa som härjats av både kriget och vampyrerna och den pest de för med sig. Det är ett mörkt och skrämmande Europa, där undergången är ett faktum eller bara lurar runt hörnet och hoppet om en framtid är en flämtande låga i en storm. På sina resor genom Europa möter Baltimore en hopplöshet och desperation som han, även om han agerar mot ondskan, egentligen inte har något intresse att avhjälpa, han är uppfylld av sitt eget mål och sitt eget hat. Det är också intressant att följa Baltimores utveckling från en man med mänsklighet och hopp om framtiden till en man som mest är ett skal av den han en gång var. Samtidigt har han givetvis min starka sympati, hans personliga korståg är lika rättmätigt som hans dräpande. I The Infernal Train och Chapel of Bones blir Baltimores roll i skeendena både klarare och mer höljt i mystik. Baltimore är en grym och hård serie som är genuint obehaglig. Manuset av Mignola och Christopher Golden är mästerligt och ackompanjeras av Ben Stenbecks klockrena teckningar. Baltimore är en av de bästa serier jag läst de senaste åren alla kategorier.

Manus: Mike Mignola & Christopher Golden
Illustration: Ben Stenbeck
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Giants Beware!

måndag 28 april, kl 21:58 av 0 kommentarer

giants-bewareFirst Second har en fin utgivning av serier riktade till barn och främst tonåringar men de kan å andra sidan läsas med behållning av vuxna också. Vi har recenserat ett gäng tidigare. Giants Beware! är skriven  av Jorge Aguirre och tecknad av Rafael Rosado. Den förre skriver i vanliga fall manus för barn-tv och den senare har jobbat med animation och ritar numera storyboards. Giants Beware! kretsar kring den unga Claudette som har ett stort mål i livet: att slåss mot jättar. Staden hon bor i, Mont Petit Pierre omges av en stor mur som skydd mot just jättar. Av fruktan för jättar är det svårt att få lämna staden men den extremt envisa Claudette låter inte det hindra henne. Tillsammans med sin lillebror Gaston, som vill bli kock och hennes bästa vän Marie, som vill bli prinsessa ger hon sig av för att döda en jätte. Beväpnad med ett träsvärd. Markisen som styr i staden och tillika Maries pappa ger sig av med uppbåd samtidigt som Claudette och Gastons rullsolsburne far (något med en jätte) hans trogne vapendragare ger sig av efter de unga.

Fortsätt läsa [Tema: Barnserier] Giants Beware!

Manus: Jorge Aguirre, Rafael Rosado
Förlag: First Second
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Rat Queens vol 1: Sass and Sorcery

tisdag 22 april, kl 21:13 av 9 kommentarer

ratqueens-vol1Kurtis J. Wiebe har till dags dato skrivit en hel del titlar åt Image de senaste åren (Green Wake, Peter Panzerfaust, Debris, Grim Leaper) och nu också Rat Queens, actionspäckad serie i medeltids/sagomiljö, som enligt Image är utsåld succé (som många andra Image-titlar som uppenbarligen trycks i för liten upplaga). Rat Queens beskrivs som en samling ”booze-guzzling, dath-dealing battle maidens-for-hire”. Gänget utgörs av Hannah The Rockabilly Elven Mage, Violet the Hipster Dwarven Fighter, Dee the Atheist Human Cleric och Betty the Hippy Smidgen Thief. I första samlingen utsätts de för en konspiration som hotar deras liv liksom de andra gängen i staden.Arga troll gör inte det hela lättare. Sass and Sorcery samlar de fem första numren av serien.

Fortsätt läsa Rat Queens vol 1: Sass and Sorcery

Manus: Kurtis J. Wiebe
Illustration: Roc Upchurch
Förlag: Image Comics
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lilla Berlin: So Last Year

lördag 19 april, kl 21:07 av 2 kommentarer

LillaberlinJag hade faktiskt aldrig hört talas om Ellen Ekmans stripserie Lilla Berlin innan jag var på Uppsala Comics. Lilla Berlin går tydligen i Metro men den finns inte i Gävle och jag hade antagligen inte läst den ändå. När jag väl är i Stockholm så tar jag den inte. Så det var något av ett impulsköp och signerat är alltid trevligt. Lilla Berlin följer ett gäng hipsters i Stockholm. Benämningen hipster är egentligen inte speciellt ny utan har hängt med ett tag men jag hade dålig koll på uttrycket och hade i ärlighetens namn knappt hört det tills för ett par år sedan. Som jämförelse så nämns så gott som aldrig i Gefle Dagblad medan det förekommer varje helg i DN. Så det känns lite som ett storstadsfenomen som börjat bli igenkänt även ute i landet genom t.ex. Kanal 5s tråkiga komediserie SoFo. Hipster är egentligen bara en ny benämning på de skitnödiga personer som vill vara först med det senaste och gärna ”unika”.

ellen-ekman-lilla-berlinDet är ett gäng sådana personer som man får följa i Lilla Berlin. Stripserier är inte min grej och de mår framförallt oftast inte bra av att intas i mängd dvs albumformat. Dessutom har många av dem ett bäst före datum, t.ex. är Rocky numera så trött och ointressant att jag inte ens läser stripen i DN. Synd att inte DN bytt ut Rocky mot Lilla Berlin. För Ekmans serie är varken trött eller ointressant utan driver på ett skönt sätt med hipsters, besatt instagrammande och facebookande (matbilder) och i-landsproblem. Det är för det mesta småkul och ibland asflabbskul. Lilla Berlin- So Last Year bör liksom andra stripserier intas i mindre portioner. En dos feminism lyfter serien ytterligare. En annan grej som Ekman lyckats med är att få min bättre hälft att läsa ett helt album. Tack för det 🙂 Ekmans figurer är skönt knubbiga och lika. I brist på bättre skulle jag beskriva dem som lite gråare varianter av Malin Billers figurer. Det är överlag svårt att skilja dem åt personlighetsmässigt men det gör inte så mycket eftersom de iaf uppvisar vissa egenheter då och då. Jag kan nästan garantera att du som är iaf mellan 20-40 kommer att känna igen en hel del resonemang och egenheter från andra och om du liksom jag är lite skitnödig även från dig själv. Så läs Lilla Berlin för det är den bästa och roligaste stripserien jag läst på bra länge.

Illustration: Ellen Ekman
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Stuff of Legend 4: The Toy Collector

fredag 11 april, kl 22:25 av 1 kommentar

toycollector-stuff-of-legendThe Stuff of Legend har allt mer blivit en av mina absoluta favoritserier som jag hyllat tidigare på bloggen. Serien utspelas alldeles i början i ett pojkrum under andra världskriget. En pojke förs bort av The Boogeyman till The Dark, platsen för ratade leksaker. Pojkens trogna leksaker bestämmer sig för att ge sig efter honom för att föra tillbaka honom. Pojkens hund följer med dem. I The Dark antar leksakerna en mer levande form och flera av dem visar sig vara väl lämpade för uppgiften men mot sig har de The Boogeyman och hans arméer som kontrollerar The Dark. Under sökandet efter pojken sätts deras lojalitet på prov, både mot pojken och mot varandra. Jag stannar där för de av er som inte läst serien. Jag vill inte spoila något för de oväntade vändningarna och konflikterna som uppstår är en viktig del i läsupplevelsen. Serien finns hittills samlad i fyra tpbs och i två omnibusar, varav den första för tillfället är slutsåld. Det ska dessutom finnas en lyxversion som är läderinbunden.

stuff-of-legend-insidaMike Raicht och Brian Smith har skapat en genuint fascinerande värld som de hela tiden fördjupat och gjort allt mer intressant. Fortfarande efter fyra samlingar finns det mycket som inte är förklarat och jag svävar fortfarande i ovisshet om varför The Boogeyman vill åt pojken och han fått kontrollen över The Dark. Femte delen ska komma under 2014 och sedan avslutas det hela med en sjätte deln under 2015. Disney har köpt filmrättigheterna till serien och i rätt händer borde det vara svårt att misslyckas även om det krävs underverk för att nå seriens klass. Jag inser att det här inte blir mycket till recension eftersom jag i tidigare recensioner förklarat vad som gör serien så bra men iaf. Karaktärerna är fascinerande liksom världsbygget. Charles Paul Wilsons teckningar är fantastiska och lyfter serien till ett mästerverk. Se det här som kortfattad konsumentinformation. Så köp och läs. Det blir inte mycket bättre än så här.

Manus: Mike Raicht & Brian Smith
Illustration: Charles Paul Wilson III
Förlag: Th3rd World Studios
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Crowdfunding

söndag 6 april, kl 20:06 av 0 kommentarer

ctulhuuppsalaCrowdfunding är rätt nytt i den svenska seriebranschen. Yvette Gustafsson använde det till sin serie Zak & Ting förra året och nu är det Uppsala-duon Daniel Thollin & Jonas Anderson som genom Indiegogo försöker få ihop pengar för att få mer tid att arbeta på sitt kommande album i 1000 ögon: Lovecraft. Duon har redan gett ut flera delar av 1000 ögon som är en skräckserie som utspelar sig i Uppsala. Jag köpte senaste delen, Nyckeln, på Uppsala Comix men har inte läst den än. Anders skrev för ett par år sedan kort om 1000 ögon: Tupilak. När jag pratade med Daniel Thollin om det på Uppsla Comix förra veckan så sa han att det gick bra och nu är målet nått med råge. Om du vill bidra så är det fortfarande åtta dagar kvar.

Det är intressant att se om det här är något som blir vanligare i Sverige. I USA är det betydligt mer inarbetat och där finns också en betydligt större publik men å andra sidan betydligt fler serieskapare som slåss om publiken. Det har varit en hel del intressanta grejer på Kickstarter bl.a. av James Stokoe och Kazu Kibuishi. Jag gav dock upp pga konstant strul med betalkortet men jag antar att utbudet av intressanta projekt är än större idag. Det blir intressant att se vilka projekt som lanseras i Sverige, jag tror och hoppas att det finns ett stort sug efter ett bredare svenskt serieutbud och det här kan nog vara en väg dit. Vi lär väl se.

Skriv en kommentar
Recensioner

Vinland Saga Book 1

onsdag 2 april, kl 21:53 av 0 kommentarer

kodansha-comics-vinland-saga-hard-cover-1För ett drygt år sedan skrev jag om Makoto Yukimuras vikingamanga Vinland Saga men först nu har jag läst den. Även om mitt mangaläsande minskat rätt drastiskt jämfört med för några år sedan så är det här en serie jag sett framemot ända sedan Bild & Bubbla hade en intervju med Yukimura för en fyra-fem år sedan. Huvudperson i Vinland Saga är Thorfinn, som ung på Island lyssnade han till Leif Eriksson och hans berättelser om ett land i väster men hans drömmar fick ett lika abrupt slut som hans barndom. När man först möter Thorfinn är han en dödlig krigare i tjänst hos legoknekten Askeladd och han bidrar i högsta grad till att vikingarna lyckas inta en befäst fransk by. Som belöning vill han ha en envig mot Askeladd, mannen som mördat hans far. Historien berättas sedan från Thorfinns barndom fram till förklaringen till hans djupa hat mot Askeladd.

Fortsätt läsa Vinland Saga Book 1

Illustration: Makoto Yukimura
Förlag: Kodansha
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Uppsala Comix 2014

måndag 31 mars, kl 21:30 av 0 kommentarer

uppsalacomix2Igår, en solig men något blåsig söndag, besökte jag för första gången Uppsala Comix. Jag hade läst en hel del positivt om den och Uppsala är ju nästgårds. Arrangörerna hade fått ihop ett intressant program med mest svenska gäster och så Mike Carey (Lucifer, Unwritten) som grädde på moset. Mässan hölls på Grand, en trevlig byggnad i centrala Uppsala och väl lämpad för festivalen. Lokalen var avsevärt mindre än på SIS och detsamma kan sägas om trängseln. Trots den mindre tillströmningen så sa Jonas Andersson från Albumförlaget att försäljningen var bättre än på SIS och att det nog hängde ihop med inträdet som ledde till att enbart de som är serieintresserade dök upp. Jag vet inte hur många av biljetterna som till slut såldes men det var en strid ström av besökare de timmar jag vistades där. Jag lyssnade på två programpunkter och det intressantaste från dem var Theos ockulta kuriositeter bytt förlag och att alla tidigare utgåvor, t.ex. de som varit slutsålda ett tag ska ges ut i hårdpärm med lite nytecknat material från Ola Skogäng, han hade gjort en George Lucas som han sa. Intressantast var att lyssna på Dennis Gustafsson om Viktor Kasparsson och framtiden för densamme. Det verkade bara som att Dennis Gustafsson inte förstår hur sjukt bra hans serier är. Intressant var också att han och Jonas haft kontakter för att föra över den till en tv-serie men det verkade just nu lite för segt. Synd för i rätt händer så skulle Viktor Kasparsson bli en suverän tv-serie. Men det lät iaf onekligen som att vi kan se fram emot många album med Viktor Kasparsson de kommande åren. Båda programpunkterna jag följde modererades f.ö. förtjänstfullt av David Haglund från Seriefrämjandet. Mer Corto Maltese från Kolik blir det tyvärr inte, Fabian Göransson uppgav att de bara sålt 200 ex av Corto Maltese i Etiopien. Det blev inte så mkt shoppat mer än nya Dylan Dog och Lilla Berlin, sedan drog jag och fikade med en gammal kompis så jag vet inte hur många det var som lyssnade på Mike Carey för då satt jag på tåget hem. Men det är onekligen imponerande att de lyckades få en så känd serieförfattare till Uppsala Comix. Jag har inte läst något av honom mer än Lucifer som jag inte fastnade för annars hade jag nog hängt kvar. Jag kommer iaf definitivt att besöka Uppsala Comix nästa år för det var en väldigt trevlig tillställning.

Skriv en kommentar
Recensioner

Hilda och trollet

onsdag 26 mars, kl 21:56 av 1 kommentar

hildaochtrolletHILDA PÅ SVENSKA! Ungefär så kändes det när jag läste igenom Ola Hammarlunds alltid lika eminenta sammanställning av föregående års svenska serieutgivning. Luke Pearsons serier om Hilda har blivit en stor favorit och jag nämnde serien kort i en årskrönika för ett par år sedan. Jag har trots att jag läst tre av de hittills fyra utgivna albumen inte blivit färdig att skriva en recension. Men nu när Hilda getts ut på svenska av Epix är det dags. Hilda och trollet gavs först ut som ett häfte med titeln Hildafolk och förra året i en hårdpärmsutgåva med titeln Hilda and the Troll. På engelska har Hilda and the Midnight Giant, Hilda and the Bird Parade och alldeles nyligen Hilda and the Black Hound getts ut av Nobrow. Epix gav även ut Hilda och midnattsjätten förra året på svenska.

Fortsätt läsa Hilda och trollet

Illustration: Luke Pearson
Förlag: Epix
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...