Jaha, idag är alltså dagen: 19 mars 2009 slog Shazam upp portarna. Själv kom jag ombord något senare – jag följde Shazam eftersom det då var inte bara Sveriges största utan också Sveriges enda serieblogg som uppdaterades någorlunda frekvent. Under tidiga hösten -09 körde Shazam en drive för att rekrytera nya skribenter – jag skickade in en provrecension av Batwoman som sedan (1 oktober närmare bestämt) blev min första krönika på Shazam. Det visade sig att jag hade ett uppdämt behov av att skriva om serier, nånstans där under hösten -09 och våren -10 sprutade jag formligen ur mig texter, peppad av mina kollegors likaledes höga produktivitet – back in the day var det regel snarare än undantag att Shazam uppdaterades två gånger om dagen. Good times. Jag tror skrivbehovet kom sig delvis av att jag bodde i England (2002-12) och inte hade så många tillfällen att skriva på mitt modersmål – jag saknade att kunna uttrycka mig i skrift på svenska, vilket genererade en skrivklåda av sällan skådat slag: förutom en massa bloggposter blev det under perioden också två romaner och flera rollspelssupplement.

Mycket text har det alltså blivit, en del mer genomtänkt än annan. Ska jag välja en personlig favorit så är det nog fortfarande den tvådelade intervjun med indieserieskaparen Evan Dorkin (Del 1 och Del 2). Det var den första (tror jag) regelrätta intervjun med en serieskapare på Shazam och den följdes snabbt av fler, se där en liten förnyelse som jag fräckt tar åt mig åtminstone en del av äran för eftersom det var jag som började. Det gav blodad tand och så här några år efteråt tycker jag fortfarande det är rätt coolt att Shazam haft intervjuer med internationellt namnkunniga serieskapare som Jeff Lemire, Becky Cloonan, Francis Manapul och Sylvain Runberg (plus naturligtvis en massa svenska serieskapare och -profiler också).

Men Shazam är ett kollektiv och jag vill gärna ta tillfället att så här på femårsdagen också lovebomba mina duktiga kollegor genom att välja några favoriter.

Fortsätt läsa Mina år med Shazam