Vid samma tillfälle som jag inhandlade tidigare nämnda Batman and the Outsiders Special så köpte jag även Battle for the Cowl: The Network. The Network är en oneshot där vi får följa någon som heter Orcale som via länk försöker synkronisera en samling hjältar som Batgirl samlat ihop efter Batmans död. Gruppen består utöver Batgirl bland annat av Huntress, Misfit, Ragman och Manhunter, och som Batman-rookie har jag tyvärr ingen som helst koll på vem som är vem och vilka krafter de har eller inte har. Hur som helst, det visar sig att skurken Hugo Strange (noll koll även där) iscensatt någon sorts lose-lose-situation för hjältarna, och tillsammans så måste de försöka komma på en lösning på problemet. Slut. Jag ger Battle for the Cowl: The Network en 1:a i betyg. Inte nödvändigtvis för att det är svindåligt berättat eller för att det som ut som skit (fast det är inte alls särskilt snyggt), utan för att det kändes 100% ointressant och otillgängligt för min del från början till slut. Jag är uppenbarligen inte rätt målgrupp för den här serien, och den är ingen som helst hjälp för den som vill lära sig lite mer om hjältarna i Gotham City. Läs i så fall hellre Batman and the Outsiders Special.
Illustration: Don Kramer, J. Calafiore, Mark McKenna
Förlag: DC
Betyg: 1/5
Samlingsalbumet med Alpha Flight nummer 1-6 heter You Gotta Be Kiddin’ Me, och trots att det bara kostade mig 29,50 så tänker jag lite samma sak. Av någon okänd anledning har hela gamla hederliga gänget förutom Sasquatch försvunnit, och genom ungefär halva albumet får vi följa honom i jakten på ett nytt gäng kanadensiska superhjältar som ska bilda en ny laguppställning. Nu brukar ju jag kunna gå igång på presentationsnummer av det här slaget, där jag som läsare introduceras för en samling nya karaktärer, men här så gick jag inte igång alls. Till stor del så tror jag att det beror på att man trots sex nummer inte lyckas visa vare sig superkrafter eller personlighet hos någon av de nya medlemmarna, utan de är mest anonymt närvarande i färgglada tights och kommer med lösryckta kommentarer som försöker vara fyndiga och smått metahumoristiska (utan att egentligen lyckas någon gång). Det finns även någon typ av story löpande genom de här numren, men den hamnar i skymundan bakom de intetsägande personporträtten, vilket i och för sig kanske är lika bra då den vid närmare eftertanke är rätt ointressant. Rätt trist tecknat är det också. Hur som helst, nu glömmer vi det här, låter albumet fylla ut seriesamlingen och går vidare med våra liv.
