Guy Harris är en författare som lider av djup depression. Hans enda väg ut ur mörkret är självmord men när han ska författa sitt självmordsbrev drabbas han av det som händer alla författare någon gång i livet: skrivkramp. Inte blir det bättre när han sedan upptäcker att hans otursförföljda liv orkestrerats av en hemlig organisation som samarbetar med en utomjordisk ras på havets botten vilka lever på, och hela tiden hungrar efter mer, sorg och smärta. I flera årtusenden har organisationen Kindred matat Evorah med känslomässig sorg, för om de inte gör det kommer Evorah att tillintetgöra hela människorasen, och de är extra intresserade av att Guy avslutar sitt självmordsbrev och sitt liv eftersom han är en av världens mest empatiska människor och hans djupa sorg och olycka skulle föda Evorah en lång tid framöver.
Illustration: Owen Gieni
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
Idag firar vi valborgsmäss samt att det gått 50 år sedan Anton Szandor LaVey rakade skallen och grundade Church of Satan. Jag har laddat inför denna högtid bland annat genom att läsa den senaste samlingen i IDW/Yoe Books serie The Chilling Archives of Horror Comics: Devil Tales. Redaktör för denna volym är Steve Banes aka Mr. Karswell, vars skriverier man till vardags kan hitta på bloggen The Horrors of it All samt i tidningarna Haunted Horror och Haunted Love som ges ut varannan månad. Du kan hitta smakprov från bloggen och den föreliggande boken 
Manusförfattarna Charlie Parish och Gil Mason är fast beslutna att hitta Valeria Sommers mördare men de har alldeles för många misstänkta och teorier om vem som ligger bakom för att vara säkra. Som författare till ett antal noirfilmer vet de att ett manus som innehåller för många om och men betyder att de missat något men Charlie och Gil är redan så pass insyltade att det inte finns någon återvändo. De bestämmer sig för att hitta på ett eget ”manus” som de hoppas att den senile filmmogulen Al Kamp ska följa innan filmbolagets säkerhetsansvarige Brodsky och hans blodhundar får upp vittringen på dem. Detta är tredje och sista akten på den i år trefaldigt Eisner-nominerade noirserien The Fade Out av Ed Brubaker, Sean Phillips och Elizabeth Breitweiser som tar oss till Hollywood 1948 där filmkamerorna rullar till varje pris – kosta vad det kosta vill.
Så var det då äntligen dags för den tredje filmen med frihetens förkämpe! Mina förväntningar var höga. Captain America: Winter Soldier, bröderna Joe och Anthony Russos första bidrag till Marvel Cinematic Universe från 2014, är med sina svåröverträffade actionsekvenser, paranoida stämning och kallhamrade musikspår av Henry Jackman i min mening det bästa som filmstudion producerat hittills. Skulle uppföljaren hålla samma höga klass eller kanske till och med övertrumfa föregångaren?
The United Galactic Counsils (UGC) räddningsteam, bestående av bland andra kapten Telsa och Tim-21:s skapare doktor Quon, lyckades hitta och rädda den unika sällskapsroboten Tim-21, vars maskinella DNA är i stort sett identisk med de fruktade Harvesters som orsakade död och förintelse i galaxen för 10 år sedan, bara för att fångas in av ett gäng Scrappers (prisjägare som jagar robotar) som för dem till planeten Gnish, galaxens äldsta monarki och huvudsäte för robotutresningarna. Under överinseende av kung S’Nok torteras doktor Quon för att avslöja Harvesters hemlighet men det enda han erkänner är att han är en bluff. Han har inte alls byggt Tim-21 utan kopierat en uråldrig och okänd robotliknande varelse som han och hans mentor professor Solomon hittat på planeten Ostrakon. Efter denna häpnadsväckande bekännelse gör den underjordiska robotmotståndsrörelsen The Hardwire en explosiv entré och deras ledare, roboten Psius, introducerar Tim-21 för hans dubbelgångare: Tim-22.
Efter 
The Immaterial Girl, tredje och sista volymen av Kieron Gillen och Jamie McKelvies Phonogram, bjuder på en magisk och dödlig resa för Emily Aster när hennes mörka personlighet Claire bryter sig ur sitt musikvideo-fängelse och förpassar Emily dit istället. Emily fick magiska krafter av The King Behind The Screen i utbyte mot halva sin personlighet för ett antal år sedan. Dock glömde hon att läsa det finstilta i kontraktet för hon specificerade inte vilken halva.
Black Widows förra serie, skriven av Nathan Edmondson och tecknad av Phil Noto, bjöd på en blandad kompott när det gäller handlingen men med utsökta illustrationer av Noto. 20 nummer blev det totalt innan Secret Wars rörde runt i grytan och nu är Natasha Romanoff tillbaka igen med Mark Waid och Chris Samnee vid rodret. Waid och Samnee har skaffat sig en plats i serievärldens finrum med sin utmärkta, långa och prisbelönta run med Daredevil som sträckte sig över tre år (Waid började skriva den redan 2011 men Samnee kom inte in i leken förrän i #12). Jag har läst några volymer av deras Daredevil, men av samma anledning som jag fortfarande inte läst Bendis/Maleev och Brubaker/Larks volymer (för mycket att läsa och för lite tid) kommer det att dröja innan jag är klar (Bra sommarprojekt, Andreas! En hel hög med bra Daredevil-serier!). Däremot älskar jag Waids run (tillsammans med den saknade Mark Wieringo) med Fantastic Four från början av 2000-talet och Chris Samnees underbara, men ännu inte avslutade, serie Thor: The Mighty Avenger (med författaren Roger Langridge) från 2010. Frågan är nu om dessa båda herrar klarar av av leverera en bra version av Marvels mesta och bästa hemliga agent?
Redan som liten insåg Roy att han inte var som alla andra. När alla andra barn som tittade på Western-filmer hejade på sheriffen hejade han på bankrånaren. Skurkarna hade alltid coolare kläder, bättre skämt och snyggare frisyr. Han gillade helt enkelt inte regler och avslöjade snart livets stora bluff: Skaffa dig bra betyg för att kunna börja på en bra utbildning, för utan utbildning inget jobb. Du behövde ett jobb så du kunde köpa dig ett hus, som sedan fylldes med fru och barn. Om du gjorde allt detta blev du en präktig samhällsmedborgare som aldrig slutar betala på studielån eller huslån, för att inte tala om alla skatter. Roy bestämde sig tidigt för att han ville ha hela kakan med så lite ansträngning som möjligt, och upptäckte snart precis vad han ville bli: Polis. Den som verkligen får bryta reglerna är den som skapar dem. Du säger åt andra vad de ska göra och inte tvärtom. Du får lov att slå vem du vill och till och med skjuta dem ibland och det finns gott om chanser till avancemang. Du kan gå rakt in i ett bankvalv och få pengar under bordet för rätt information, för att inte tala om att du betraktas som en hjälte.
