När jag först hörde nyheten om att Frank Miller (med uppbackning av manusförfattaren Brian Azzarello, tecknaren Andy Kubert, gamle tuschmästaren Klaus Janson ocxh färgläggaren Brad Anderson) skulle göra ytterligare en uppföljare till sin monumentala 80-talsklassiker The Dark Knight Returns ställde jag mig i likhet med många andra frågan ”Varför?”. Det finns givetvis ett mycket enkelt svar: pengar. Millers bokslut över Batman är ett portalverk av samma magnitud som Watchmen och nämns i så många olika listor över viktiga serier att många tror att det är det enda med hjälten man behöver läsa. I olika mer eller mindre lyxiga utgåvor och ständigt nya kringprodukter (min favorit är den gigantiska golvmatta som jag noterade att Paul Levitz hade uppsatt på VÄGGEN i sitt kontor på DC när jag besökte stället 2008) är DK lite av ett eget undervarumärke som säljer stadigt. Den mer komplicerade frågan är förstås, vad mer tycker Miller att han har att säga om Batman? Som en evig motpol så kämpade Alan Moore in i det sista för att Before Watchmen inte skulle bli av just för att han berättat precis den historia han avsett när serien skapades i samarbete med Dave Gibbons 1986/87. Mig veterligen enda gången Moore lagt något till verket var ett par texter i Watchmen Sourcebook, ett supplement till DC Heroes RPG som gavs ut i princip simultant med serien. Marknadskrafterna vann dock och till allmänt klirr i kassan och DCs förnöjelse blev det ändå en bunt prequelserier 2012. Min stora invändning mot detta tillvägagångssätt var, och är alltjämt, att man löper stor risk att devalvera ett starkt verk genom att lägga till och dra ifrån alltför mycket. Visst står boken kvar där i hyllan trots exempelvis kassa filmatiseringar, som Stephen King med goda anledningar påpekat, men det finns ändå något som gör att folk borde låta vissa saker vara ifred ibland. Till saken hör förstås att Miller redan varit och petat på sin klassiker en gång tidigare med DK2: The Dark Knight Strikes Again som gavs ut i tre nummer mellan november 2001 och juli 2002. För de allra flesta var den serien en sådan monumental besvikelse att den numer omges av kollektiv glömska. Något upphovsmannen själv bidrar till nu när DKIII: The Master Race uttryckligen bygger direkt vidare på den första serien, även om vissa element från uppföljaren dyker upp. Fortsätt läsa DKIII: The Master Race
Manus: Frank Miller och Brian Azzarello
Illustration: Andy Kubert och Frank Miller
Tusch: Klaus Janson
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Julen står för dörren och en pälsjägare anländer till staden Grimsvig. Under sina tidigare besök har han alltid upplevt staden som vänlig och trevlig men något är inte som det brukar vara. Männen som jobbar i gruvorna är inte lediga, det är förbjudet att önska något i önskebrunnen och vaktstyrkan tar helt sonika hans last. Främlingar är uppenbarligen inte välkomna men pälsjägaren kan inte tiga still när han upptäcker att barnen inte får leka på gatorna eller äga leksaker. Alla leksaker i staden tillhör tydligen unge herr Jonas, Lord Magnus son, och när en av soldaterna slår ett av barnen försvarar pälsjägaren honom, vilket leder till att främlingen misshandlas, bakbinds och förs ut ur staden för att avrättas. Vem är den mystiske främlingen, hur ska det gå för honom och vem är det som styr i staden som nu förvandlats till ett tillhåll för tjuvar och lögnare?
