Dags för en ny Shazam intervjuar och denna gång har vi fått tag på illustratören Francis Manapul som just nu arbetar tillsammans med Geoff Johns på The Flash. Vi passade på att ställa lite frågor om hans arbete både med The Flash och Adventure Comics, hur han ser på att arbeta med redaktörer och mycket annat… Håll till godo!
Författar arkiv
Shazam intervjuar: Francis Manapul
Uncanny X-Force #4
Så var då första story arcen i Uncanny X-Force slut, och vilket slut sedan! Det här var nog banne mig det bästa numret hittills! Efter Rick Remenders och Jerome Openas urladdning så är det också en annan sak som står klart. Nämligen att detta verkligen är X-Force som det var tänkt från början. Glöm Cables lilla team i början av 90-talet som aldrig riktigt levde upp till bilden av ett mutanternas black ops-team. Craig Kyle och Christopher Yost X-Force här om året var ett steg i rätt riktning, men föll kort, särskilt i slutet.
Rick Remender har däremot lyckats ordentligt. Här har vi ett X-Force som inte tvekar att vara brutala när det behövs. Men där Remender verkligen excellerar är i karaktärerna och den gruppdynamik som han fått till mellan dem. Jag skrattade till flera gånger åt Wolverine och Phantomex bitska ordväxlingar. Dessutom har han fått till en hysteriskt rolig scen mellan Deadpool och Archangel i det här numret. Jag ska inte avslöja det roliga för er här, utan ni måste få se det själva. Jag måste också passa på att nämna en sak angående Deadpool. Trots att han är en av de karaktärer jag gillar minst i Marvels universum så funkar han förvånansvärt bra i X-Force.
Fortsätt läsa Uncanny X-Force #4
Illustration: Jerome Opena
Tusch: Jerome Opena
Färgläggning: Dean White
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Henry Cavill castad som Superman
Nu är det klart vem som kommer att spela Clark Kent/Superman i Zack Snyders nya Superman-film. Men helt ärligt, vem hade tidigare hört talas om skådespelaren Henry Cavill? Inte jag i alla fall… En snabbt slagning på IMDB visar dock att han kanske är mest känd från den historiska drama-serien The Tudors där han har haft en framträdande roll. Men det återstår dock att se hur väl han kommer att passa som Superman… Själv ställer jag mig lite försiktigt tveksam till det, men jag tror han har goda möjligheter att slå Brandon Rouths rolltolkning av The Man of Steel. Men vi får väl se… Snyders film The Man of Steel har planerad release någon gång nästa år.
Vad tycker ni om castning? Rätt eller fel? Har ni kanske några andra förslag på skådespelare?
Länk till artikeln på Newsarama.com.
Adventure Comics #522
Det var flera månader sen jag recenserade något med anknytning till Legion of Super-Heroes senast, vilket är alldeles för dåligt med tanke på att jag är ett stort fan av LSH, men de första numren av Paul Levitz nya runs på både Adventure Comics och Legion of Super-Heroes har haft sina problem då Levits manus ofta inte kommit upp till den nivå som jag förväntat mig. Lyckligtvis så verkar han nu ha blivit varm i kläderna för de senaste numren har varit riktigt trevliga att läsa och Adventure Comics #522 är nog det bästa numret hittills.
Fortsätt läsa Adventure Comics #522
Illustration: Geraldo Borges
Tusch: Marlo Alquiza
Färgläggning: Hi-Fi Colour
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5
Steel #1
Låt mig börja med att säga att jag totalt har missat all info om crossovern Reign of Doomsday som nu tydligen kickar igång med denna one-shot. Men om detta är vad vi har att vänta oss så lär Reign of Doomsday inte vara värt besväret att följa, för Steel #1 är en riktigt dålig serie. Av flera skäl!
I Steel #1 har Doomsday mystiskt nog dykt upp i Metropolis och ställer till med stor skadegörelse, och John Henry Irons, mer känd som Steel, tar i Supermans frånvaro på sig att försöka stoppa denna best. Här börjar problemen hopa sig för denna serie. Vi börjar med det mest uppenbara. Här har vi Doomsday, besten som tog död på Superman när det begav sig för några år sen, som slåss mot… Steel, en hjälte som till och med på sin bästa dag skulle vara flera nivåer under Superman i fråga om styrka i en nästan jämn fight. Jag har aldrig klagat på något sånt här i serie tidigare men det här är så urbota dumt att jag faktiskt blir arg. Steve Lyons! Skäms på dig!
Illustration: Ed Benes
Tusch: Ed Benes
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 1/5
S.H.I.E.L.D. #5
Nu är det dags för serierecenserandet 2011 för min del och först ut är S.H.I.E.L.D. #5 som nu kommit en bra bit på vägen. Men den stora frågan med S.H.I.E.L.D. är om själva storyn har blivit något klarare i det här numret. När jag recenserade förra numret av serien jämförde jag storyn med en väggmålning där varje nummer bara avslöjar en liten del av den. Den liknelsen står sig även i detta nummer, men nu har Jonathan Hickman kommit så långt att vi kan börja pussla samman de olika delarna till en större helhet och få en uppfattning om åt vilket håll Hickman är på väg med storyn.
Många frågetecknen är fortfarande obesvarade, men vissa börjar, sakta men säkert att rätas ut. Till exempel så får man nu reda på vem Leonid egentligen är. Men kanske viktigast i det här numret är att det nu tycks dra ihop sig till inbördeskrig i S.H.I.E.L.D. mellan å ena sidan Leonardo da Vinci å andra sidan Sir Isaac Newton, som inte alls är någon särskilt trevlig typ. I periferin har vi också Leonid som verkar ha en avgörande roll i vad som komma skall, tillsammans med Nostradamus och en Celestial i barnåldern. Dessutom får vi inte glömma Nikola Tessla.
Som sagt, den episka känslan i S.H.I.E.L.D. kan man verkligen inte klaga på. Vissa recensenter på nätet har börjat tröttna en del på att Hickman ännu inte gett dem ett klart grepp om storyn, men jag tycker inte det är något större problem egentligen. S.H.I.E.L.D. är en serie som kräver tålamod av sina läsare, något som stod klart redan i första numret. Så har man inte tålamod så kommer man heller inte att uppskatta S.H.I.E.L.D. som den fantastiska serie den faktiskt är. Det tål att upprepas, detta är en av Marvels bästa serier just nu.
Illustration: Dustin Weaver
Tusch: Dustin Weaver
Färgläggning: Christina Strain
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Shazams årskrönika 2010, del 5
2010 har på många sätt varit ett roligt och händelserikt år för Shazam, inte minst tack vare utmärkelsen i Stora Kulturbloggpriset (knappast undgått någon här…), men också för SPX som jag besökte för första gången i år och rapporterade ifrån tillsammans med Ferdinand och Rikard. Det blev en av årets riktiga höjdpunkter med många trevliga möten i dagarna två. Jag hoppas verkligen på ett återseende under nästa år.
Så hur har serieåret 2010 varit för min del? Tja, Jonas skrev i sin årskrönika att han var lite besviken på året som gått och saknat de riktigt stora läsupplevelserna medan Henrik Ö var väldigt nöjd med sitt serieår. Min summering av serieåret 2010 hamnar någonstans mitt emellan. Nivån överlag på serierna under året har varit riktigt bra dock endast med en handfull riktigt stora läsupplevelser. Men innan jag fortsätter med att gå igenom år 2010 mer i detalj så måste jag passa på att tacka mina Shazam-kollegor vars tips till stor del fått mig att vidga mina vyer under året och fått upp ögonen för andra serier än rena superhjältediton.
Bästa enskilda nummer: Svårt att utse någon riktig vinnare här, men valet faller på Batgirl #6, där nuvarande Batgirl Stephanie Brown teamar up med Robin och kemin och kontrasterna mellan dessa två karaktärer gör det här till ett riktigt bra, och framför allt underhållande, nummer. Just Batgirl har varit en av årets stora positiva överraskningar och författaren Bryan Miller har verkligen hittat en egen nisch för tidningen som just nu är en av de bästa och mest underhållande serierna från DC.
Runner-up blir första numret av Jonathan Hickmans S.H.I.E.L.D. som introducerade oss till en ny och minst sagt episk variant av Marvels superspionorganisation.
Bästa ongoing: Lägstanivån på ongoings har varit förvånansvärt hög hos många serier under året. Batman & Robin, Avengers Academy, Batgirl, Invincible Iron Man bara för att nämna några. Fast den som har gjort störst intryck på mig under året är Brightest Day. Senast DC försökte med ett liknande format var horribelt usla Countdown to Final Crisis som jag råder alla hålla sig på mils avstånd ifrån. Tydligen lärde sig DC sin läxa och skapade något av ett dreamteam för Brightest Day i form av Geoff Johns och Peter Tomasi tillsammans med illustratörerna Ivan Reis, Patrick Gleason, Ardian Syaf, Joe Prado och Scott Clark. Resultatet är en fantastisk serie som jag hoppas kommer att hålla hela vägen fram till slutet någon gång i mars nästa år.
Innan vi fortsätter in på nästa kategori så vill jag bara passa på att nämna Warren Ellis Supergod som trots det massiva pseudo-vetenskapliga snacket och de enorma förseningarna mellan numren (allvarligt, varför händer det på i stort sett varenda serie som Ellis jobbar med..?) så har Supergod varit en riktigt bra och spännande serie.
Bästa serieförfattare: Förra året blev Geoff Johns min favorit och han skulle mycket väl kunna ha blivit det i år också. Men i år faller lotten nog ändå på Grant Morrison. Mycket tack vare hans arbete med Batman i olika titlar under året, inte minst Batman & Robin som lyckats med konststycket att få till en dynamisk duo (Dick och Damian) som i många avseenden faktiskt är både bättre och intressantare än originalet (Bruce och Dick).
Bästa illustratör: Från min favorit förra året, Simone Bianchi, har det varit underligt tyst under hela året (tror inte jag har sett en enda tidning som han arbetat med i år). Därför så är det dags att kröna en ny favorit och det blir Francis Manapul som för tillfället gör ett lysande arbete med att illustrera The Flash. Men han har också arbetat med Adventure Comics och Blackest Night: The Flash under året och hela tiden hållit en mycket hög nivå och dessutom med en högst personlig stil som jag gillar skarpt.
Vad har varit sämst 2010: Jag börjar bli allvarligt trött på alla dessa vampyrer i serierna vid det här laget, särskilt hos Marvel. Ultimate Comics-serierna har mer eller mindre blivit dränkta av dessa blodsdrickare, och nästan lika illa har det varit med X-Men. Visst, jag har egentligen inget emot lite vampyrer (om det görs med lite stil, vilket det oftast inte har gjorts) med det här är ju löjligt! Och allt detta är Twilights fel!
Att se fram emot 2011: Det finns mycket att se fram emot under nästa år, inte minst på vita duken där vi har två Marvel-rullar att se fram emot: Captain America: The First Avenger och Thor. Just Thor är jag väldigt peppad inför och ser verkligen fram emot. Detsamma gäller kommande Green Lantern-rullen som också kommer under året. Jag hoppas på lite ordentligt rymdaction med kraftringar!
Seriemässigt då? Vad har vi att se fram emot där under nästa år? Tja, när det gäller den svenska marknaden så ser jag väldigt mycket fram emot Ola Skogängs tredje album om Theos och hans okulta kurriositeter som fått titeln I dödsskuggans dal. Lika mycket ser jag fram emot det första av fem(?) samlingsalbum av Peter Madsens Valhall som precis som I dödsskuggans dal kommer ut i april.
På andra sidan pölen så händer det också mycket under nästa år. Mest ser jag fram emot slutet på Brightest Day och hoppas att den kan avsluta lika starkt som serien har varit hittills. Annars så är det nog DC:s något mystiska Flash-historia Flashpoint som jag ser mest nyfiket på. DC har varit underligt tysta med detaljer kring denna story så det ska bli spännande att se vad de har för planer för sin snabbfotade hjältar. Spännande ska det också bli läsa Marvels Age of X.
Som ni ser så finns det mycket spännande att se fram emot under 2011. Gott Nytt År på er alla!
Serier på biblioteket – Allt du vill veta om serier du inte visste fanns
Härom veckan släpptes Daniel Gustavssons bok Serier på biblioteket – Allt du vill veta om serier du inte visste fanns av BTJ Förlag. Daniel Gustavsson är bibliotekarie med passion för serier och driver bloggen Seriebibliotekarien samt att han också skriver en del för Serieblaskan. Att Daniel Gustavsson är just bibliotekarie märks ganska väl i Serier på biblioteket. Inte minst på grund av titeln, eftersom den i ganska stor utsträckning riktar sig till just bibliotekarier och lärare. Men detta betyder absolut inte att serieentusiaster och framför allt nya serieläsare kan hitta en hel del intressant och matnyttigt i boken, inte minst i alla de tips på serier som Daniel Gustavsson ger och som utgör merparten av Serier på biblioteket.
I bokens första del tar han upp sådant som vad en serie är något, vem som läser dem och hur man läser dem. Dessutom gör han en genomgång av olika genrer av serier och vad som karaktäriserar dem sam en kortare historik över seriernas utveckling i USA, Europa och Asien (främst då Japan). För serieentusiasten så är det här kapitlen kanske lite för grundläggande men ändå det är ändå bra skrivet även om det stundtals blir ganska kortfattat.
Så vidare man inte är helt ny till ämnet serier så är bokens andra del den verkliga kärna och där det finns mest att hämta i form av olika lästips. Daniel Gustavsson presenterar här tips på, i hans tycke, bra serier och som förtjänar sin plats på varje bibliotek (Sundsvalls bibliotek jag tittar på er…). Här finns serier som Sätt att se (Niklas Asker), Frances (Joanna Hellgren), Arkham Asylym (Grant Morrison) och The Walking Man (Jiro Taniguchi) för att nämna några exempel. Själv blev jag väldigt sugen på att leta rätt på Green Lantern: Borther’s Keeper av Judd Winick, en Green Lantern-historia som jag tror jag inte har hört talas om tidigare.
Den sista delen av boken är också den kortaste och innehåller mest tips på facklitteratur om serier, olika webbsidor som tar upp eller disskuterar serier på olika (ja, Shazam.se finns med här), samt en ordlista över olika vanligt förekommande termer i seriesammanhang, som t.ex. crossover och diverse manga-termer.
Som svensk faktabok om serier så får Daniel Gustavsson bok ses som bra, och ett lovvärt försök, men jag tycker det kunnat bli bättre om han istället hade hade riktat sig mer till den bredare allmänheten, utökat sidantalet något mer för att kunna få med mer historik om seriernas historia och en längre diskussion om serier som en fullkomligt naturligt del av litteraturen. Allt som allt så kan det inte bli annat än godkänt betyg till Daniel Gustavssons Serier på biblioteket.
Förlag: BTJ Förlag
Betyg: 3/5
[Batmania] Batgirl #15
Inledningen på Batgirl #15 är smått genialisk. Batgirl försöker förklara hela Batman-historien för Proxy (något av en tonårsvariant av Oracle) men istället för att helt enkelt berätta så illustrerar hon hela historien med hjälp av enkla seriestrippar (har ni läst Tiny Titans så känner ni igen stilen, om inte så hittar ni ett litet exempel här). Det funkar kanon, och passar perfekt för Bryan Millers Batgirl som mer och mer kommit att bli min favorittidning vid sidan av Brightest Day och Green Lantern, mycket tack vare humorn och det faktum att den inte tar sig själv på alltför stort allvar.
Ta bara scenen där Batgirl slås mot ett gäng munkklädda bad guys och mitt i allt ihop dyker en halvgalen snubbe som kallar sig för The Grey Ghost (en liten referens på Batman: The Animated Series) upp och ställer till problem då han vill bli Batgirls sidekick. Batgirls fråga till Oracle i slutet av denna fight ”is this why everyone hated Spoiler?” fick mig att le stort. Humor av den storten i en mainstream superhjälteserie idag är lite ovanlig men väldigt uppskattad, i alla fall av mig.
På illustrationssidan så har det hänt en del sen senast. Dustin Nguyen och Derek Fridolfs har tagit över efter Lee Garbett och Trevor Scott. Det gör ett riktigt bra jobb och deras stil ligger inte allt för långt ifrån Garbett och Scott så det blir inte några tvära stilistiska kast mellan det här numret och nummer 14 vilket jag tycker är bra.
Batgirl fortsätter att vara en av mina DC-favoriter och Bryan Miller fortsätter ju att leverera riktigt underhållande historier och jag mycket nyfiken på fortsättningen av denna story arc, nu när Batgirl har fått Gotham-polisen efter sig, oskyldigt anklagad för mord.
Illustration: Dustin Nguyen
Tusch: Derek Fridolfs
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5




