Författar arkiv

Recensioner

Planet of the Apes: Cataclysm Vol 1

torsdag 4 juli, kl 22:14 av 0 kommentarer

planetoftheapescataclysmI Cataclysm är man ännu närmare Taylors kraschlandning, närmare bestämt åtta år. Alpha-Omega bomben förstörde den mänskliga civilisationen. En bomb finns fortfarande kvar och vaktas av gorillor men en galen munk väcker den med katastrofala följder för såväl apor som människor. Dr. Zaius försöker komma tillrätta med vansinnet men förräderi lurar och många apor kommer att dö innan vidden av katastrofen kan överblickas liksom dess följder för apornas civilisation. En bonus är att nu dyker såväl Cornelius som Zira upp om än i olika utsträckning. Dessutom en gestalt från såväl det förflutna som framtiden. Corinna Bechko och Gabriel Hardman står för manus och Damian Couceiro, som tecknade prequeln till filmen Rise of the Planet of the Apes, för teckningarna.

Alla apor är lika men vissa är mer lika än andra. Så skulle Ape City åtta år innan Taylors kraschlandning bäst kunna beskrivas. Orangutangerna dominerar politiken och vetenskapen, gorillorna utgör musklerna och schimpanserna är förvisade. Men de katastrofala händelserna som utlöses av den galne munkens agerande kommer rimligtivs att förändra apornas civilisation för alltid. Eller iaf de fåtal år av jordens existens som återstår. Dr. Zaius världsbild får sig ytterligare en törn och händelserna driver på att hans förändring till den Dr. Zaius vi möter i den första filmen. En av seriens verkliga styrkor är den skickliga skildringen av det kaos som utbryter och varför karaktärer agerar som de gör som en följd av det. Ett annat är den skickligt skildrade skräcken i alla ansikten, något Couceiro ska ha cred för och som verkligen slår igenom i läsningen. Som tur är så är Cataclysm volym ett så det finns en fortsättning att se fram emot. En fortsättning som kommer att sträckas ut över åren till den där kraschlandningen antar jag. Å ja även här finns en snygg slutsekvens. Människan är verkligen the harbinger of death.

Manus: Corinna Bechko & Gabriel Hardman
Illustration: Damian Couceiro
Färgläggning: Darrin Moore
Förlag: BOOM!
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Exile on the Planet of the Apes

onsdag 3 juli, kl 22:02 av 0 kommentarer

Exile-on-the-Planet-of-the-ApesJag var närmast salig när jag recenserade Betrayal of the Planet of the Apes så därför var mina förväntningar på Exile on the Planet of the Apes väldigt höga. Corinna Bechko och Gabriel Hardman står denna gång för manuset tillsammans och Marc Laming står för teckningarna. Två år har förflutit sedan människor fördrevs från Ape City av Dr Zaius och det är 18 år innan Taylor kraschlandar. Men en av dem hade lärt sig att kommunicera med händerna och nu har upproret börjat med attacker av människor mot apor och framförallt deras egendom. En skottlossning nära Ape City får Dr Zaius att agera och besluta att aporna ska marschera mot den förbjudna zonen där apgeneralen Aleron som trotts vara död har förskansat sig med ett antal människor som lärt sig teckenspråk. Aporna räknar med en lätt seger men människorna tänker inte ge sig så lätt och alla apor är inte övertygade att tillvägagångssättet är det rätta.

Berättandet är även i Exile on the Planet of Apes bra men historien är inte lika tät som i Betrayal of the Planet of the Apes och har därmed inte samma flyt. Intressantast är fortfarande att återse kändisar från filmerna som Dr. Zaius och se hur de agerade tidigare. I övrigt blir det lite väl mycket uppbyggnad inför slutstriden och någon egentlig dramatik blir det inte förrän i just slutstriden. Jag hade gärna fått veta lite mer om vad som hänt i den förbjudna zonen och hur människorna kunnat bli så pass välorganiserade, särskilt med tanke på var hur de agerar när Taylor kraschlandar knappt två decennier senare. Marc Lamings teckningar är bra men snäppet sämre än Gabriel Hardmans men han hanterar såväl människor som apor bra och ruinstaden i förbjudna zonen är snygg. Slutscenen är iofs bra men är inte alls magisk som slutscenen i första filmen men väl en snygg blinkning åt den. En liten besvikelse men fortfarande en klart läsvärd serie.

Manus: Corinna Bechko & Gabriel Hardman
Illustration: Marc Laming
Färgläggning: Jordi Bellaire & Darrin Moore
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Planet of the Apes Vol 3 & 4

tisdag 2 juli, kl 21:44 av 0 kommentarer

PLANET-OF-THE-APES-9-ECCCYou damn dirty ape! Det blir mycket apor de närmaste dagarna när jag kastar mig över de senaste volymerna av BOOM!s excellenta Planet of the Apes-serier. BOOM! har med sina Planet of the Apes-serier visat att det går att hålla hög kvalité med licensierat material (ja, det är möjligt Dynashite Entertainment) och nu är det dags att sätta tänderna i volym tre och fyra, Children of Fire och The Half Man, av huvudserien. För manus respektive teckningar står fortfarande Daryl Gregory och Carlos Magno. Efter mordet på The Lawgiver har konflikten mellan apor och människor eskalerat till krig. Människorna har lämnats/tvingats från sin stadsdel Skintown, en del är tillfångatagna och många är på flykt. Voice Alaya fortsätter att leda aporna men konspirationer pågår. Sullivan å sin sida står i begrepp att föda sitt barn. Volym fyras titel The Half Man anspelar på en karaktär som av allt att döma får en central roll i kommande volymer. Samtidigt lurar broder Kane och hans sekt i vassen.

Det är svårt att redogöra så mycket mer kring handlingen utan att spoila alltför mycket av det som hänt tidigare. Liksom i tidigare serier så använder Gregory flera händelser från vår tid och serien blir därför till vissa delar om än inte fullt ut en allegori över vår tid. Självmordsbomber, intolerans, xenofobi och annat gissel berättas det om i serien och liksom i verkliga livet är det inte alltid självklart vem som är ond och vem som är god. Karaktärer utvecklas och fördjupas. Det jag trodde mig veta om människornas sista fria stad Delphi och dess fall visar sig inte stämma. Den i början av allt att döma genomonde apan Nix visar sig inte vara den man tror. Gregory lyckas därmed överraska på ett sätt jag inte väntade mig och serien har utvecklats från en enkel kamp mellan apor och människor till något betydligt mer komplext och även om man vet vilka som styr när Taylor kraschlandar om 1300 år vet jag inte hur just denna del av historien slutar. Carlos Magno fortsätter att leverera snygga och detaljerade teckningar. Jag hoppas att serien fortsätter ett bra tag till för det verkar inte vara någon fara för en dipp.

Manus: Daryl Gregory
Illustration: Carlos Magno
Färgläggning: Darrin Moore
Förlag: BOOM!
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Moth City #1-2

måndag 1 juli, kl 21:30 av 0 kommentarer

moth-city-2Jag läser rätt mycket serier digitalt och uteslutande genom Comixology eller Dark Horse Digital. Allt jag läst fram till Moth City var antingen traditionella serier som skapats för tidnings/bokutgivning eller digital firsts (ex. Monkeybrain) som ändå ser likadana ut som de skapade för traditionella format. Jag har t.ex. inte läst något som getts av Mark Waids Thrillbent-förlag. Moth City hade jag följt via Facebook och webben sporadiskt men inte så pass att jag haft koll på att skaparen Tim Gibson, som arbetar på nyazeeländska Weta (Sagan om Ringen) vanligtvis, ansträngt sig för att göra sin serie till en unik digital serie.

Moth City är en fiktiv stad stad i 30-talets Fjärran östern. Den kinesiska nationalistarmén har för avsikt att inhandla ett dödligt vapen från Moth Citys guvernör. Uppfinnaren av vapnet försöker hindra det men mördas av en annan organisation innan han lyckas. Mördaren försvinner med en behållare med vapnet ( ett kemiskt gift) och eftersökts av både kineserna och guvernören. Samtidigt för guvernörens dotter och tillika uppfinnarens flickvän hans lik till en lagerlokal. Hursomhelst. Det är inte historien som är det intressanta med Moth City utan hur Tim Gibson utnyttjat de möjligheter som det digitala formatet faktiskt erbjuder.

Fortsätt läsa Moth City #1-2

Illustration: Tim Gibson
Förlag: Flying Whities
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Elektrisk tsunami

söndag 30 juni, kl 21:18 av 0 kommentarer

elektrisktsunamitinetelmgrenDigitala serier på svenska är något av ett sorgebarn. Jag väntar fortfarande (förgäves?) på ett svenskt Comixology eller nåt. Mix, en del av Bonnierkoncernen, ger ut en hel del noveller digitalt och nu är det dags för den första serien, Tinet Elmgrens Elektrisk tsunami och kallar den Sveriges första grafiska e-novell. Serien tankas ner t.ex. via en nätbokhandel och sedan kan den läsas på valfri e-läsare. Jag läste på Bluefire Reader till paddan efter tips på Simon säger. Det funkar även om upplösningen inte är vad jag vant mig vid på paddan framförallt på Comixology. Serien läses genom en ruta i taget och jag antar att den är tecknad för just det här formatet. Det är givetvis en fördel med en serie som läses på det här sättet och är gjord för att läsas digitalt. En helt ok variant av digital serieläsning och förhoppningsvis kommer fler serier på förlaget eller att andra förlag hakar på.

Serien då? Jag gillade verkligen Eva Asbesthjärtan som kom för några år sedan liksom de fanzin jag läst med Eva. Eva är prostituerad, numera på bordell, i en asiatisk hamnstad med tydliga kommunistinfluenser. I Elektrisk tsunami får hon i uppdrag att se till att en gift man med en särdeles stark libido och en lika stark dragkraft på det motsatta könet inte är otrogen mot sin fru under den vecka hon är borta. En uppgift som visar sig vara allt annat än lätt. Elmgrens teckningar är sig lika och jag gillar hennes stil, tyvärr lider det av att upplösningen av framförallt texten är sådär. Lite oväntat så var det inte bara text i pratbubblor utan även mellan rutorna vilket jag först tyckte kändes fel men innan jag läst den korta serien vant mig vid. Läsningen flyter på men trots lite humor och Eva så är det en rätt ointressant novell och den svagaste av de serier jag läst med Eva. Men därmed inte dålig. Gillar du liksom jag Tinet Elmgrens serier så är det bara att slå till, Elektrisk tsunami är väldigt billig, 19 kr på Bokus t.ex.

Illustration: Tinet Elmgren
Förlag: Mix
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Utopi #9

lördag 22 juni, kl 19:21 av 3 kommentarer

utopi_magasin_9Några reflektioner kring Utopi #9 som landade i brevlådan strax efter SIS och kommer att finnas i butik ett bra tag till i väntan på höstens dubbelnummer.

Sofia Falkenhem är en suverän tecknare, hennes serie Flock (omslaget här intill) är bedårande vacker med en närmast magisk färgläggning. Handlingen däremot är bara skum, jag förstår fortfarande inte vad serien handlar om och karaktärerna är menlösa och dialogen stel. Jag hade gärna sett Falkenhem med en annan serie i Utopi för Flock känns nästan som ett slöseri med hennes stora talang.

En tecknare som jag numera håller som en Sveriges främsta är Karl Johnsson, det har onekligen varit en fantastisk resa från Mara från Ulthar till Vei. Johnsson har en stil som inte påminner om någon annans och hur han tecknat bl.a. jättarna är så toksnyggt. Johnsson har gjort Vei tillsammans med Cirkeln-författaren Sara Bergmark Elfgren och det tjänar Vei på för dialogen är, till skillnad från i alltför många av Utopi-bidragen, bra. Visst är det lite svulstigt ibland men det är ju jättar och gudar man möter 😉

Umbrella Academy har jag redan läst men det är kul att redaktionen satsar på en amerikansk serie som både är riktigt bra och passar som hand i handsken i Utopi. Du som har den oläst har mycket nöje framför dig.

Utopi-debutanten Yossra El Sads serie Raedus är lovande. Dialogen är ibland bra och ibland mindre bra. Raedus, som fått ge namn åt serien, har några repliker som olyckligt bryter av mot den dystra stämningen, de är kanske tänkta att lätta upp serien men känns bara krystade. Men i det stora hela är det bra och det finns en intressant grundhistoria som jag hoppas El Sad får tid på sig att berätta mer om. Jag gillar teckningsstilen och även här sitter färgläggningen som en smäck.

Öht är #9 ett bra nummer utan djupa dalar. De flesta serierna är bra och även de lite svagare serierna är läsvärda. Utopi fortsätter att leverera eskapistiska serier av bra kvalité. Tack för det!

Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Wake #1

fredag 7 juni, kl 08:26 av 4 kommentarer

thewake1Scott Snyder och Sean Murphy är närmast en drömkombo sedan magnifika miniserien American Vampire: Survivial of the Fittest för ett tag sedan. Jag hade inte koll på att de hade ett nytt samarbete på Vertigo på g i form av The Wake. Men när den nu släpptes så var den ett givet digitalt köp. Å den gjorde mig definitivt inte besviken. Murphy är en lysande tecknare och öppningssekvensen är så sjukt snygg. En kvinna glidflyger genom en översvämmad storstad innan hon landar och kontaktar en cyborgdelfin. Förskräckt tittar hon upp och säger förtvivlat ”Det kan inte… Vi är så nära…” Enorma vågor sköljer mellan skyskraporna och ur vattnet ser man delar av gigantisk människoliknande varelse resa sig. Så ska en serie inledas. Redan efter de första tre sidorna är jag fast. Därefter blir det ett hopp två hundra år bakåt i tiden och vi får stifta bekantskap med marinbiologen Lee Archer, som hamnat i någon form av tvist med de amerikanska myndigheterna. Hon kontaktas av agent Cruz från Homeland Security och mot löfte att följa med in i värmen går hon med på att följa honom till en bas i norr där hennes expertis behövs. De har hittat något väldigt speciellt uppe i Alaska.

Förstanumret av The Wake är ett av de bättre jag läst. Jag vill bara ha mer nu. På direkten. The Wake är planerad för tio nummer så det är ingen ongoing men jag räknar med att det blir tio suveräna nummer. Snyder packar in så mycket på ett så elegant sätt i första numret så det är bara att glida med och njuta av berättandet. Det är inte så att handligen i The Wake känns originell utan det är bara så bra gjort. Dialogen är kanon och karaktärerna känns redan så intressanta de kan, framförallt gillar jag redan Lee Archer som uppenbarligen skiter i vad folk tycker och gör det hon anser är rätt. Dessutom, sista sidan. Tack för den. Som om jag inte var nog sugen redan. Det finns så många bra element i The Wake ochs å mycket som lockar. Så pass att jag t.o.m. kan få svårt att tradevänta vilket jag vanligtvis gör. Grattis till dig som har The Wake oläst. Vänta inte, gört. Utöver Snyders lysande berättande så kan du njuta av Murphys teckningar, en mästare. Kolla in Forbidden Planets blogg för lite utdrag.

Manus: Scott Snyder
Illustration: Sean Murphy
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Vertigo
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Berättelser från Engelsfors

torsdag 6 juni, kl 07:47 av 0 kommentarer

engelsforsSara Bergmark Elfgren och Mats Standbergs romaner Cirkeln och Eld är tydligen storsäljare. Så pass att Rabén & Sjögren, inte kända för sin serievurm, ger ut ett seriealbum med karaktärerna från romanerna. Tecknar gör inga mindre än Kim W Andersson, Lina Neidestam och Karl Johnsson. Sara Bergmark Elfgren har haft texter med i Utopi och känner tydligen tecknarna och på den vägen är det. Ett bra initiativ iaf, det är bättre att serien som i Berättelser från Engelsfors tillför något nytt än att bara föra över en bok till serie. Serien och böckerna utspelar sig i staden Engelsfors med fokus på ett antal personer som går på högstadiet/gymnasiet och de övernaturligheter som försiggår i staden. När jag köpte serien på SIS av Karl Johnsson och fick den signerad så fick jag tipset att läsa böckerna först eftersom jag då skulle få ut mer av albumet. Lydde jag detta goda råd? Nä. Skulle jag läsa ungdomslitteratur! Knappast.

🙂 Det är inte pga ålder eller elitism som jag inte läst dem utan tidsbrist. Läsning av såväl Den amerikanska högern av Magnus Gelin som Americanos av Magnus Linton har påbörjats men inte avslutats. Jag läser dessutom långsamt. Faktiskt en (iofs mindre) anledning till att jag läser så mkt serier. Serier går fortare och jag är lite rastlös. Men åter till Engelsfors. Ja, jag skulle definitivt fått ut mer av serien om jag läst böckerna. Nu förstår jag hur en del karaktärers förhållande till varandra och en del av det som hänt i böckerna men hade jag haft mer koll på karaktärer och Engelsfors så hade det varit en bättre läsupplevelse. Ett plus är jag iaf blev mer sugen på böckerna efter att ha läst serien.

Det är dock absolut inte bortkastad tid att läsa serien om man inte läst böckerna. Andersson, Johnsson och Neidestam tillhör alla den yppersta eliten bland svenska tecknare, framförallt Johnsson har haft en fantastisk utveckling från Mara från Ulthar till Vei och Berättelser från Engelsfors. Alla tre har distinkt personliga stilar som man inte kan missta sig på. Att tre olika tecknare bidrar är bara ett plus som bidrar till variation. Berättelser från Engelsfors innehåller en blandning av tonårsdramatik, åtra, död och övernaturligheter och jag anar varför böckerna blivit så poppis. Det finns inga svaga kort bland de korta novellerna och det är svårt att plocka ut en favorit så jag låter bli. Jag kan rekommendera Berättelser från Engelsfors men lyd rådet jag inte gjorde och läs böckerna först. Det är de säkert värda.

Manus: Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Illustration: Kim W. Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Preview: Lazarus #1

onsdag 5 juni, kl 09:23 av 1 kommentar

lazarus

Henrik har redan gått i spinn över Greg Ruckas och Michael Larks Lazarus som släpps i sommar. ”Lazarus is set in a dystopia where society has reverted to a feudal state — the elite Families who control the wealth control every aspect of the world, and those without are their vassals and serfs. Serving these powerful Families are individuals called their “Lazarus” — lethal protectors of their families’ interests. The Lazarus of the Carlyle Family, which controls the world’s genetic research and development, is a young woman called Forever. Her story starts the day she is killed” New York Post har en sneak preview och det finns även en prelude att ladda ner i form av en pdf-fil från Ruckas hemsida via The Beat. CBR har ytterligare lite om serien med kommentarer från Rucka och Lark. Eller spana in lite efter hoppet. Pepp!

Fortsätt läsa Preview: Lazarus #1

Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter- Deus Ex Machina: Fadern

tisdag 4 juni, kl 21:36 av 0 kommentarer

theo4fadernDags att samla sig för ett blogginlägg. Inte helt lätt efter att precis ha sett avsnitt nio, säsong tre av Game of Thrones. Satan i gatan vilken käftsmäll. Men Theo då. 2008 var ett hyfsat startår för intressanta serieprojekt i Sverige. Förutom Jakob Nilssons första Stieg Trenter-bearbetning så kom första albumet med Ola Skogängs ockulte detektiv Theo, Mumiens blod. Detta följdes sedan upp med det Urhunden-nominerade De förlorade sidornas bok. Efter det kom en samling med kortare serier som jag ännu inte läst, I dödsskuggans dal. I Deus Ex Machina är det en mörkare stämning som ackompanjeras fint av Daniel Thollins dito teckningar. Theo och polisen Max kallas till Dalarna där en sjö torrlagts och en märklig byggnad visat sig. Två barn har försvunnit i byggnaden och Theo, max och några lokala poliser ger sig ner i underjorden. Theos tidigare äventyr kan mest liknas vid gamla matinéfilmer men Deus Ex Machina är istället väldigt mycket Lovecraft. Den torrlagda sjön i Ludvika är Theos At the Mountains of Madness. Jag har inte läst någon av de serier Daniel Thollin tecknat tidigare men teckningarna är riktigt bra och allt förstärks av den dova färgläggningen. Första delen är definitivt det bästa jag läst med Theo, Ola Skogäng hanterar skräcken finfint och bygger upp en gastkramande stämning.

I andra delen står Ola Skogäng för teckningarna och han blir bara bättre och bättre. Hans teckningar passar också den andra delen, som till stora delar utspelar sig i Stockholm, bättre än den första då stämningen i serien lättat lite även om det läggs ytterligare bitar i pusslet och en del svar ges. Andra delen är inte lika bra som första delen med dess klassiska skräckelement men kombinationen av en odödlig, Swedenborg och Atlantis gör även den andra delen bra. Deus Ex Machina: Fadern är helt klart det bästa Theo-albumet hittills. Jag hoppas att Ola Skogäng håller tempot och jag återser gärna Daniel Thollin som tecknare av Theo. Det ska bli extra intressant att följa Theo framöver.

Manus: Ola Skogäng
Illustration: Daniel Thollin & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer, Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...