Författar arkiv

Recensioner

Färjkarlen

måndag 3 juni, kl 08:20 av 0 kommentarer

farjkarlenFärjkarlen är Jakob Nilssons andra adaption av en Stieg Trenter-roman, först ut var Roparen som kom 2008. I Färjkarlen får vi återigen stifta bekantskap med Harry Friberg, fotograf och detektiv. En dykare hittar en kista i samband med bärgningen av Vasa som han gömmer. Ett par år senare åker en ung kvinna, Kerstin, med den sista Djurgårdsfärjan, hon slockar och vaknar hemma i sin säng och minns inte hur hon hamnat där. Hon blir kontaktad av Harry Friberg och tillsammans börjar de nysta upp en historia som för de från Stockholm till Göteborg och tillbaka. Racerförare, mynt, mord, läckra bilar och en miljonär är några av ingredienserna.

Jakob Nilsson har utvecklats rejält från debuten med Roparen. Han är betydligt säkrare som tecknare och såväl miljöer som personer är betydligt bättre i Färjkarlen. Sättet att rita ögon på, små med tomma vitor eller i form av prickar funkar eftersom han behärskar minspelet bra, det blir aldrig så stelt som det kunnat bli. Skildringen av Stockholms- och Göteborgsmiljöer från 60-talet är riktigt bra och lyfter hela albumet liksom alla fina detaljer. Jakob Nilsson berättade skickligt i Roparen men jag tycker att Färjkarlen är bättre även här, berättarmässigt flyter serien på bra, de luckor som jag upplever finns är antagligen att hänföra till överföringen från bok till serie. Jakob Nilsson kan antagligen boken utantill och saker som är självklara för honom är inte lika självklara för mig som läsare. Det här är dock enbart ett mindre problem. Historien i sig är inte så spännande men det är kul att följa pusslet fram till upplösningen. Färjkarlen är en läsvärd serie, både till teckningar och berättelse och det är kul att se Jakob Nilssons utveckling.

Illustration: Jakob Nilsson
Förlag: Kartago
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Det bästa barnet

lördag 25 maj, kl 20:27 av 1 kommentar

detbastabarnetVi fortsätter med det svenska temat här på Shazam med en kortrecension av Det bästa barnet. I år släppte Galago nämligen uppföljaren till Sofia Olssons Hetero i Hägersten. Jag insåg när jag läste Det bästa barnet att det är en självbiografisk serie, något jag inte snappade upp när jag läste föregångaren. Pino. Det var iofs inte uppenbart förrän en bit in i Det bästa barnet heller och för att få en uppfattning om hur mycket som var självbiografiskt fick jag t.o.m. kolla upp en intervju 😉 . Så kan det vara. I Det bästa barnet får vi iaf åter stifta bekantskap med det heterosexella paret från Hetero i Hägersten. Nu är det barnalstring som är på gång, men det går inte som de hoppats på samtidigt som förhållandet börjar krackelera.

Som jag redan tidigare skrivit så påminner Sofia Olssons teckningar en hel del om Jeff Browns i hans självbiografiska serier och liksom Brown är inte teckningarna i sig en fröjd men Sofia Olsson är väldigt skicklig på att förmedla stämningar och framförallt känslor, något t.ex. en del amerikanska tecknare skulle behövt vara bättre på. Speciellt bekymrade och deppiga ansiktsuttryck är hon skicklig på vilket Det bästa barnet innehåller ett överflöd av för det är ingen munter tid hon beskriver. Kombon ofrivillig barnlöshet, svek och tvivel kunde borgat för en alltför tung läsning men Sofia Olssons visar även här vilken skicklig humorist hon är, både bildmässigt och i dialogen som är riktigt bra. Just dialogen är alltför ofta styltig i svenska serier men Sofia Olssons är alltigenom naturlig och har ett riktigt bra flyt. Hennes debut Ända hit var bra, Hetero i Hägersten inte lika bra men det Det bästa barnet är hennes bästa hittills och för mig en självklar kandidat till nästa års Urhunden-pris.

Skriv en kommentar
Recensioner

Fairy Quest: Outlaws

onsdag 15 maj, kl 22:42 av 0 kommentarer

FairyQuestPaul Jenkins och Humberto Ramos Fairy Quest var först en webbserie som sedan gavs ut i tryckt form med hjälp av Kickstarter-finansiering. Nu är det BOOM! som gett ut serien i tidningsform uppdelad på två nummer. Fairy Quest utspelar sig i Fablewood där alla sagor får liv. Fabledwood kontrolleras av Grimm och hans tankepolis. Grimm vill att alla invånare i Fablewood slaviskt följer sagan de är med i. Alltför stora avvikelser eller t.o.m. protester mot Grimms styre renderar i ett besök i The Mind Eraser som raderar minnet på karaktären och gör den foglig. Många är de karaktärer som har fått nog av Grimms styre men ingen vågar göra uppror förutom Rödluvan och hennes vän vargen (Mr Woof). Båda är under uppsikt av tankepolisen och när en av Rödluvans vänner utsätts för Mind Erasern och även hennes namn ropas upp flyr Rödluvan tillsammans med vargen till Rödluvans gamle bekant Peter Pan. Rödluvans mål är att ta sig ut från Fablewood till en annan värld, ”den verkliga”.

Så, då har jag spoilat hela första numret. Men det är å andra sidan inte överraskningsmomenten eller någon olidlig spänning som är intressantast i Fairy Quest utan hur Paul Jenkins hanterar sagovärlden. Det mesta känns igen från såväl Fables som tv-serien Once Upon a Time med alla karaktärer samlade på ett ställe. Det Jenkins gjort är att slänga in en rejäl dos 1984 och lite steampunk i anrättningen. Jag är svag för de gamla klassiska sagorna och även om jag aldrig gett Fables någon större chans så gillar jag när man har dem som grund och gör om dem. Jenkins verkar mest ha satsat på att göra karaktärerna lite vuxnare till sättet men det leder inte till några djupare karaktärsstudier. Såväl Rödluvan som Peter Pan (självklart iofs) är evigt unga och den förstnämnda fast i ett lika evigt sagohjul. Det mesta känns igen men det är å andra sidan ett väldigt tacksamt material Jenkins har att jobba med. Dialogen är stundtals rapp och lite småkul och handlingen rullar på i lagom tempo med några kortare actionsekvenser. Den allra största behållningen är ändå Humberto Ramos teckningar som mer för tankarna till valfri nyare fransk äventyrsserie än amerikanska serier. Det är väldigt snyggt och färgläggningen av Leonardo Olea är lagom pastellig. Jag kommer nog att läsa mer Fairy Quest när (om) mer ges ut, det finns tillräckligt mycket att bygga på även om jag är tveksam till att serien kommer att nå några högre höjder. Men gillar du bröderna Grimms sagovärld och gärna läser en  lite grymmare version av den (åtminstone grymmare än de versioner de flesta av oss är vana vid) så är det din kopp te.

Manus: Paul Jenkins
Illustration: Humberto Ramos
Färgläggning: Leonardo Olea
Förlag: BOOM!
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Havets Gille

fredag 10 maj, kl 21:51 av 0 kommentarer

havetsgilleKolik förlag har tidigare gett ut Nancy Penas Katten och kimonon och Tea Party, varav den senare gått i Utopi och var en rätt trevlig bekantskap som spann vidare på det förra albumet. Havets Gille har även den gått i Utopi och ges nu ut i albumform, den största delen av albumet har inte publicerats i Utopi. Serien handlar om en värld där olika antropomorfa raser bor på olika öar sedan många år tillbaka då världens dåvarande stabilitet upphörde. På en ö bor de råttlika muriderna, på en annan de vildsvinsliknande huriderna, på en tredje de kattliknande sinojerna osv. Dessutom finns handelssällskapet Havets Gille som välkomnar alla oavsett ras som accepterar deras stadgar. Dessutom finns de ölösa och därmed statslösa reptanterna, föraktade och fruktade av alla. Huvudpersonerna är Kutrygg halvsinoj/halvmurid och hans mamma sinojen Skärvtass. Sedan Skärvtass förgiftat en muridisk tjänsteman hamnar hon i fängelse medan Kutrygg lyckas fly och fiskas upp av en av Havets Gilles båtar. Båda blir sedan indragna i de intriger som i sin tur leder till dramtatiska sekenden som på olika sätt som hotar den stabilitet som skapats mellan de olika raserna och öarna.

Det känns lite ogint att gnälla när det ges ut en fransk äventyrsserie i Sverige utöver Albumförlagets utgivning. Men det finns lite för mycket brister i Havets Gille som blir tydliga nu när den getts ut i samlad form, knappa första halvan har tidigare publicerats i Utopi och då gillade jag vad jag läste. Pena har byggt upp en intressant värld där olika raser befolkar olika öar och misstänksamt bevakar sina intressen. den sammanhållande länken är Havets Gille, ett handelssällskap som förbinder de andra öarna och raserna. Ett av problemen är att Pena vill berätta alltför mycket om världen och presentera så många öar och raser som möjligt. Det blir för spretigt, helt enkelt. Det hade varit bättre om hon hade berättat om de olika öarna allteftersom och inte känt sig tvungen att trycka in så många som möjligt i första delen. Den största bristen ligger dock i att det inte är något flyt i berättelsen utan den drivs hela tiden ryckigt framåt med en hel del glapp och skeenden som antingen hade behövt förklaras eller motiveras. Det värsta exemplet är en flykt som plötsligt sker utan att man som läsare kan förstå varför eller vad som föregått den. Det förklaras delvis senare i serien men då är det redan överspelat. Hur olika karaktärer agerar lämnar också en del att önska, att till synes obetydliga personer plötsligt får framträdande roller i stora skeenden är vanligt i såväl serier som annan populärkultur, för att det inte ska verka ologiskt måste det dock förklaras eller göras sannolikt varför en peson får en viktig roll, det sker inte alls här. En av huvudpersonerna blir plötsligt en form av ledare som alla lyssnar på mitt under brinnande krig, en annan tar plötsligt befäl över en förbrytarliga och börjar smida storslagna planer efter att nyss varit rädd att dödas av samma förbrytare. Det finns en i grunden intressant historia att berätta men Pena sänker effektivt sina möjligheter att göra det på ett bra sätt genom att forcera berättelsen. Kolik ger ut fina serier, deras häftade böcker är bland de finaste på den svenska och amerikanska marknaden, snyggt formgivna med bra papper och tryck. Havets Gille är inget utandantag men korrekturläsningen hade behövt vara snäppet bättre, flera sidor var jag förvillad sedan de skrivit Storköft istället för Storkam (kom ihåg det om du trots allt läser serien). Jag hoppas att serien blir bättre framöver men jag är tveksam till det.

Illustration: Nancy Peña
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

En dag på SIS13

söndag 28 april, kl 22:10 av 2 kommentarer

fantisreimerthilindahlIdag blev det ett traditionsenligt besök på SIS. Tyvärr blev det bara en dag eftersom jag varit borta hemifrån lite mkt i vår men en dag är bättre än ingen. Att det blev söndagen berodde på att det var intressantare programpunkter då. Dagens första var dessutom den på förhand intressantaste med Claes Reimerthi, Hasse Lindahl och Mikael Sol från Fantomen. Jag slutade prenumerera på Fantomen förra året eftersom Fantomenäventyren höll en alldeles för låg kvalité. Men efter att ha hört herarrna Reimerthi och Lindahl berätta om upplägget numera och vad de vill uppnå så blir det till att starta en ny prenumeration. Fantomen är ju fortfarande min favorit bland trikåer. Dessutom startar framöver The Norseman av Henrik Jonsson, som jag f ö hade nöjet att träffa och byta några ord med, och bara det är anledning att köpa. De skisser av serien Henrik visade såg riktigt, riktigt bra ut. Framöver kommer även Skorpionen, en fransk äventyrsserie, som verkar lovande.

seriersis13Panelen efter, En seriebransch i förändring, var även den intressant med i första delen företrädare för Kartago, Galago, Kolik och Akademibokhandeln om tillståndet för serier i Sverige och hur saker utvecklas. Serieskolornas vikt lyftes fram liksom vad deras bästsäljare sålde. Andra delen av panelen innehöll även den företrädare för Galago men även SF-bokhandeln, Rabén & Sjögren och Egmont. Panelen var här inne mycket på bokbranschens kris men även på att serien eftersom den är ett bildmedium har framtiden för sig. Det mest (ned)slående var företrädaren för Rabén & Sjögren som förklarade mer än en gång att de höll på med barn- och ungdomsböcker och serier verkade helt främmande för dem att satsa på. Serier för barn? Trots att det var något som företrädarna för både SF- och Akademibokhandeln saknade i utgivningen. Här fick jag blodad tand att öka ambitionen med Tema: Barnserier. Tyvärr satt jag kvar på panelen efteråt om Eskapism, skräckserier och moralpanik. Ett bevis på att en obefintligt modererad panel med ett par pratglada inte är en bra idé. 20 minuter av mitt liv jag aldrig får tillbaka. Dagens största miss var däremot att jag var försent ute för en finfin Peter Madsen-signering och fick nöja med en autograf i albumet. Nåja. Lite inköp blev det som ni ser här intill men det kändes som att något färre utländska förlag var på plats och den svenska eskapistiska utgivningen, trots festivalens tema, är inte så omfattande som jag hade önskat.

Allra nöjdast är jag med de toksöta  bokmärken jag hittade hos en yngre förmåga. Passade dessutom att köpa några ex Vakna laglös att dela ut från utförsäljningen av tyvärr nedlagda Optimals serier. Dagens enda plump i protokollet var att jag inte råkade på herr Lundgren, en klar missräkning. Nästa år funderar jag och Johan på att återuppliva Shazams livebloggande från festivalen och förhoppningsvis blir det så. SIS förtjänar bra täckning.

Skriv en kommentar
Recensioner

East of West #1

lördag 27 april, kl 20:01 av 0 kommentarer

eastofwest1Snacket inför släppet av Jonathan Hickmans senaste serie hos Image, East of West, nådde kanske inte samma hype som Saga men å andra sidan slogs Sagas förstanummers försäljning. En del av försäljningen var spekulationsdriven och kanske var det därför som Midtowmn Comics, där jag köpte mitt ex, hade satt en maxgräns på ett ex per kund. Det var inte bara Hickman som lockade utan även hans samarbetspartner från FF, Nick Dragotta. Själv har jag bara läst någon enstaka Hickman-serie och Nick Dragotta har jag inte stött på tidigare. Jag hade inte så bra koll på vad East of West skulle handla om mer än det skulle vara någon form sci-fi/postapokalyptisk serie. Men 36 sidor är generöst och teckningarna såg riktigt bra ut.

Handlingen då? Ja, den är inte helt lätt att beskriva. I USA finns the Seven Nations som bildades efter ett långt inbördeskrig på 1800-talet. Inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908. Huvuddelen av numret är dock inte historiska tillbakablickar utan utspelar sig i framtiden och man får stifta bekantskap med apokalypsens fyra ryttare, eller snarare är de tre. Dessutom i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och den fjärde medlemmen som kör med ett eget team är inte bättre och dessutom ute efter hämnd. Mer vill jag inte skriva för att inte spoila något. Men om nämnda är huvudpersonerna så är det ett väldigt osympatiskt gäng serien ska handla om minst sagt.

I första numret presenteras som nämnt lite bakgrund till varför USA ser ut som det gör och karaktärer introduceras utan speciellt mycket info. Jag tyckte det var svårt att hänga med i vad Hickman ville berätta och det krävdes en omläsning innan jag var på banan men det är fortfarande mycket som är oklart kring hur saker och ting hänger ihop. Den alternativa världen som Hickman byggt upp är intressant, vilda västern estetik korsad med Blade Runner dito. Det ska bli intressant att få lite förklaringar framöver om apokalypsens fyra (tre) ryttare och varför de vaknade och vad som hänt innan dess. Plus allt annat som behöver förklaras, att allt inte förklaras ökar iofs bara mitt intresse. Snyggt blir det också med Dragottas suveräna teckningar, Dragotta behärskar som få andra allt vad det verkar och Frank Martins färgläggning är bland det bästa jag sett på länge. Det är ingen brist på brutalt våld och visst är det spekulativt men å andra sidan känns det som att det finns där av en anledning. Det är definitivt ett bra förstanummer och jag kommer absolut att följa denna i trades framöver. Allt är dessutom så snyggt, från ryttarnas uppvaknande till döden och den fjärde kompanjonens entré. Det är också tydligt hur mycket arbete och tanke det ligger bakom designen av karaktärerna. Trades i all ära men allra helst vill jag läsa East of West i HC i lite större format, det skulle Dragottas teckningar må bra av. Fin skit. Ut å köp 🙂 Utdrag finns här.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Nick Dragotta
Färgläggning: Frank Martin
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Uppåner med lilla Lisen & gamle Muppen

fredag 26 april, kl 09:10 av 0 kommentarer

uppanerivarssonSå var det dags för den andra barnserien från Epix. Marcus Ivarssons Uppåner med lilla Lisen & gamle Muppen är inspirerad av Gustave Verbeeks serie The Upside Downs of Little Lady Lovekins and Old Man Muffaroo som Verbeek tecknade 1903-1905. Och det är just upp och ner som är grejen. Först håller man boken som vanligt och läser serien åt det vanliga hållet och sedan vänder man den upp och ner och läser samma rutor fast i omvänd ordning. Gamle Muppens och lilla Lisens äventyr och vad som händer i dem är av underordnad betydelse, det intressanta och roliga är att samma ruta kan läsas på två olika håll och berätta helt olika saker. Marcus Ivarsson har på det stora hela löst det riktigt bra och även om både vuxen och barn ibland blir lite förvirrade så flyter läsningen på bra. Att han löst det riktigt bra var kanske lite av vårens underdrift, jag är ruggigt imponerad av bildlösningarna som rätt ofta är närmast geniala. Oerhört uppfinningsrikt är det och barn tycker förstås att det är både tokigt och kul att man ska vända albumet för att läsa klart. Så vad möter då Muppen och Lisen på sina utflykter, jo trollkarl, drake, både skräckinjagande och andra varelser osv. En kul idé av Marcus Ivarsson att återuppväcka Verbeeks idé (jag hade ingen koll på Verbeek innan detta så infon i slutet är välkommen) och han har gjort det på ett lysande sätt. En väldigt originell svensk serie riktad till barn som förtjänar en stor publik.

Illustration: Marcus Ivarsson
Förlag: Epix
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Herr Krokodil är mycket hungrig

onsdag 24 april, kl 22:25 av 0 kommentarer

sfarkrokodilJag fortsätter i barnseriernas tecken med tips på två serier som Epix gav ut förra året. Först ut är Herr Krokodil är mycket hungrig av Joann Sfar som i Sverige är mest känd för Rabbinens katt eller sitt regissörsskap. Herr Krokodil är mycket hungrig handlar om en krokodil som ständigt är hungrig eftersom maten i djungeln inte räcker till. Dessutom slår ibland maten tillbaka, för att stilla sin hunger och irriterad över motgångarna ger sig krokodilen in till staden och snabbt så tar hungern över och redan på vägen in äter han upp ett antal busspassagerare. Busschauffören ledsnar men låter krokodilen åka med ändå. På bussen träffar han en liten flicka som han slår följe med. Flickans föräldrar sitter i fängelse så hon bor med sin lätt alkade moster. Krokodilens aptit leder till slut även honom till fängelset där han hamnar i cellen bredvid flickans pappa och det ena leder till det andra.

Sfar har tecknat i sin vanliga ”lösa” stil och antingen gillar men den eller inte. Jag gillar den och färgläggningen är bra. Serien är inte indelad i rutor utan allt flyter rätt fritt över sidorna, det kändes ovant till en början men man vänjer sig snabbt. Det är definitivt inga problem att hänga med i berättandet, inte heller för ett barn. Men så känns också serien ibland som en blandning mellan serie- och bilderbok. Mindre bra är att serien är rätt texttung med en hel del textsjok insprängda på sidorna utöver pratbubblorna. Vad gäller trycket så är det sådär eftersom texten i pratbubblorna är lite utsmetad ibland men teckningarna lider inte av det. Storymässigt så är det en kul idé med ovanliga huvudpersoner vilket känns frsächt och Sfar balanserar på ett bra sätt de svåra frågor som tas upp, allt hanteras med mycket humor en rejäl dos absurditet. Att den är skruvad och ett antal roliga bildlösningar, t.ex. hur krokodilen tar sig genom rör i fängelset uppskattades särskilt av den yngre serieläsaren.

Illustration: Joann Sfar
Förlag: Epix
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] A Trip to the Bottom of the World with Mouse

måndag 22 april, kl 21:47 av 0 kommentarer

frankvivaToon Books som drivs av makarna Art Spiegelman och Francoise Mouly har gett ut ett imponerande antal serier riktade till barn och ungdomar. Jag har tidigare recenserat Rutu Modans excellenta Maya Makes a Mess. A Trip to the Bottom of the World av Frank Viva är en Level One dvs för de riktigt små. Serien baserar sig på Frank Vivas upplevelser ombord på ett ryskt forskningsfartyg i Antarktis. Fast här med en mus som sällskap. En mus som agerar som ett litet barn 😉 Det åks båt och simmas och tittas på pingviner och en val. Spännande grejer för ett litet barn. Serien är smart gjord på ett sätt som aktiverar barn i samband med läsningen. Helsidor, splashpages 🙂 och rutor blandas och skapar en bra helhet och ett bra flyt i den föredömligt korta och enkla berättelsen. På två ställen avslutas den mänskliga huvudpersonens meningar av musen som gissar och min son lärde sig snabbt vad han gissar och det var dessa sekvenser som engagerade honom mest. Viva som till vardags är illustratör med bl.a. uppdrag för The New Yorker har en elegant och avskalad stil som gör sig bra för serien, det blir enkelt för ett litet barn att hänga med, det riskerar inte att fastna i detaljer vilket är bra här. Lägg till en snygg färgpalett så bildar det en finfin helhet. Dessutom är omslaget snyggt. Som vuxen småskrattade jag varje gång åt musens tjatighet ”När är vi framme” ”När ska vi åka hem”. Det allra bästa betyget är att min son gärna vill att jag ska läsa om den varje gång vi läser den.

Illustration: Frank Viva
Förlag: Toon Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Uppsala Comix

torsdag 11 april, kl 21:39 av 0 kommentarer

uppsalacomixPå söndag är det dags för andra upplagan av Uppsala Comix på Grand. Förra upplagan var tydligen lyckad så ett besök kan vara på sin plats. Själv har jag tyvärr inte möjlighet att ta mig dit trots att Uppsala är nästgårds. Programmet bjuder på föreläsningar Rolf Classon och Sara Granér, presentationer av nya album, Hög av serier sänder direkt och så höjdpunkten i form av Sam Arthur från Nobrow, ett av de allra intressantaste förlagen just nu som ger ut bl.a. Luke Wilsons fantastiska Hilda-serier. Det finns fortfarande biljetter kvar till mässan (80 pix) och det kommer givetvis att finnas serier till försäljning. För mer info kolla hemsidan eller Facebook.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...