Mitt intresse för manga har minskat sista åren men en japansk serieskapare som jag vill läsa mer av är Hisae Iwaoka. Ordbilder Media gav ut Drömmarnas djup för ett par år sedan och jag skrev då ”Drömmarnas djup är en stillsam berättelse om vikten av att kunna uttrycka sina känslor och vad som händer när man inte gör det, som verkligen gör skäl för titeln. Iwaoka tecknar sina figurer skickligt med små åtbörder visar hon stora känslor. Hennes teckningar ramar på ett fint sätt in den varma och vackra berättelsen som manar till eftertanke och där inte allting är uppenbart. Sedan dess har Hisae Iwaokas sci-fi Saturn Apartments getts ut på engelska och jag har inte själv läst den men både Mangaläsaren och Simon säger liksom en rad amerikanska bloggar har gillat den skarpt. Det infinner sig därför en rejäl seriepepp när Ordbilder Media nu i september ger ut Aomanjuskogen. Om handlingen från förlaget: I Hoshigahara finns en stor skog som barnen i trakten inte vågar gå in i, eftersom det sägs att den är hemsökt av spöken och andra hemska varelser. Men mitt i skogen står ett litet hus där en man bor med skogsandarna! Hisae Iwaokas manga är en hjärtvärmande och lite melankolisk fantasy fylld med andar, vindgudar och andra märkliga väsen. Utdrag finns efter hoppet.
Författar arkiv
Förhandstitt: Aomanjuskogen
Utopi #2/2011
Första numret av Utopi hyllades närmast unisont och vår egen Anders smällde till med högsta betyg i ren eufori. Nog för att första numret var bra men det handlade nog nästan lika mycket om hur efterlängtad Utopi var i den svenska ankdammen. Så upp till bevis för Utopi-gänget alltså när det är dags att rannsaka andra numret så här mitt i Anders eminenta Cap på film genomgång.
Men de e lugnt. Redan omslaget visar på kvalité. Elin Fahlstedt (Umbra) har gjort ett väldigt vackert omslag med finfina färger. Den vackra färgläggningen är också den stora behållningen med Fahlstedts drömska Salt. Berättelsen i sig om en pojke och dennes relation till den döende morfadern och havet är småfin och filosofisk. Fahlstedts dispositioner är snygga men hon behöver jobba lite med antomin. Lina Neidenstam fortsätter att visa hur väl hon behärskar erotiska berättelser, Den värmländska varulven har en sedvanligt snygg, ung och androgyn kille i huvudrollen som ser liderlig ut så det räcker. Men det finns även lite mer mörker i serien är vad jag väntat mig och det lyfter den. Maran lär bli riktigt bra. Nancy Peñas TeaParty var jag inte helt såld på efter första numret av Utopi men nu är jag fast i Victors och Alice eskapader och särskilt avslutningen med en snabb och fartfylld genomgång av Victors väg till Indien på jakt efter teet Royal Flush är suverän. Det är nog dags att spana in Katten och kimonon.
Betyg: 4/5
Rodd Racer
Toby Cypress Rodd Racer är ett släpp som gör mig glad att serier finns digitalt annars hade det varit bökigt att få tag på den. Cypress har tidigare gjort serier som The Tourist och Killing Girl och några till. Jag har inte läst något av honom tidigare men när jag stötte på en artikel med omslaget och lite sidor ur Rodd Racer var peppen rejäl. Rodd Racer handlar om racingföraren med samma ”namn”. Han tävlar i en racingcirkus med höga dödstal, serien inleds med en återblick på legender som omkommit och hur det gått till. Den största tävlingen är Thunder Valley Rally, en vinst innebär både pengar och ära åt den som vinner detta det hårdaste loppet av alla. Rodd Racer har inte bara loppet att oroa sig över utan han hotas av den asiatiske gangstern Sidd som styr staden från sin djonk och som Rodd Racer är skyldig pengar. Den fruktade Drag’on är Sidds hjälpreda, lika dödlig på som utanför racingen. Rodd Racer misstänker även att Sidd låg bakom hans mentor, Blakeys, död i dennes sista tävling. Nu gäller det att satsa allt i årets Thunder Alley Rally och hoppas att både han själv och tjejen, Susie, överlever.
Rodd Racer är riktigt snygg med teckningar som ibland är skissartade och ibland riktigt snyggt tuschade och ofta både och, stilen känns retro. Med seriens 50-talsracers och staden som inspirerats av Fritz Langs stumfilmsklassiker Metropolis är det ögongodis med de snygga omslagen mellan de olika kapitlen som en självklar höjdpunkt med en fantastisk färgläggning. En annan parallell med Metropolis är att det visuella övertrumfar handlingen som inte är så originell men det funkar fint med Rodd Racers kamp för sig och tjejen, en suverän mekaniker, och det är onekligen fartfyllt hela tiden och det infinner sig en viss spänning under det intensiva racet och drama finns det även i slutet. Ytterligare en styrka med teckningarna är just att Cypress lyckas göra racet fartfyllt trots att just fart är en av de svåraste sakerna att skildra i serieform. Sammanfattningsvis en visuell fest med hyfsad intrig. Rodd Racer klockar in på 81 sidor och finns för 28 välinvesterade pix på Comixology. Om du gillar den så kolla även in Toby Cypress läckert färglagda webserie Kursk.
Förlag: Image
Betyg: 4-/5
Uppsnappat från Comic-Con 2011
Som vanligt har förlagen presenterat en hel del intressanta nyheter under Comic-Con. Nedan följer ett urval av dessa. Nyheterna är i huvudsak hämtade från Robot6 sammanfattningar men även från iFanboys rapportering.
Dark Horse
Dark Horse ska ge ut Orchid om en ung prostituerad som blir ”the Spartacus of whores”. Manus av Tom Morello från Rage Against the Machine (tydligen polare med Gerard Way) och teckningar av Scott Hepburn.
Dark Horse ska även ge ut en serieversion av Guillermo Del Toros sci-fi/vampyrtrilogi The Strain. David Lapham skriver manus och Mike Huddleston tecknar.
Brian Woods nästa serie The Massive kommer först att gå i Dark Horse Presents #8-10. Serien handlar om miljövänner som överlever en ekologisk katastrof som påverkar hela klotet och om hur de hanterar den värld som finns efter katastrofen.
Eisner Awards 2011
USAs största seriespektakel San Diego Comic-Con går just nu av stapeln på västkusten. Serier samsas med filmer, oftast med serieanknytning, om uppmärksamheten. PÅ SDCC delas även det finaste amerikanska seriepriset Eisner Awards ut. Nedan följer de intressantaste kategorierna. Flera av redaktionens favoriter har prisats och även några som redaktionen inte var helt frälsta på.
Best Short Story
”Post Mortem,” by Greg Rucka and Michael Lark, in I Am an Avenger #2 (Marvel)
Best Single Issue (or One-Shot)
Hellboy: Double Feature of Evil, by Mike Mignola and Richard Corben (Dark Horse)
Best Continuing Series
Chew, by John Layman and Rob Guillory (Image)
Best Limited Series
Daytripper, by Fábio Moon and Gabriel Bá (Vertigo/DC)
Best New Series
American Vampire (recension är på g), by Scott Snyder, Stephen King, and Rafael Albuquerque (Vertigo/DC)
Best Anthology
Mouse Guard: Legends of the Guard, edited by Paul Morrissey and David Petersen (Archaia)
John Carter of Mars
Nästa år i mars är det premiär för John Carter of Mars i regi av Andrew Stanton (Wall-E, Hitta Nemo) och okände Taylor Kitsch i huvudrollen. Man får hoppas att hans namn inte påverkat filmen alltför mycket. Filmen baseras på Edgar Rice Burroughs roman och handlar om hur John Carter förflyttas från inbördeskrigets USA till Mars där han inser att ett helt folks överlevnad vilar på hans axlar. Trailern ser väl sådär ut. Seriekopplingen är att det har funnits och finns ett antal John Carter of Mars-serier. I Sverige gav Atlantic förlag ut 13 nummer av Marvels John Carter i slutet av 70-talet. Dark Horse gav i år ut en fet samling av Marvels version: John Carter of Mars: Warlord of Mars som samlar alla nummer av tidningen. Dark Horse gav även ut John Carter of Mars: Weird Worlds med serier som gått i andra tidningar. den För närvarande ger Dynamite Entertainment ut tre serier: Warlord of Mars, Warlord of Mars: Dejah Toris, Warlord of Mars: The Fall of Barsoom baserade på John Carter-böckerna eller närmare bestämt de fyra första som är public domain. Jag har inte fastnat för någon av dem eftersom teckningarna inte tilltalat mig. Mer info om tidigare/pågående utgivning finns på eminenta Seriewikin. 
Intressantare för mig är den serieversion som Marvel ska ge ut i samarbete med rättighetsinnehavarna till Burroughs verk nämligen en miniserie, John Carter: A Princess of Mars, med manus av Roger Langridge (Thor: The Mighty Avenger, The Muppet Show) och teckningar av Filipe Andrade (Avengers Academy) med omslag av Skottie Young (The Wonderful Wizard of Oz) i fem delar med start i september. Dessutom ger Self Made Hero ut A Princess of Mars i april 2012 med manus av Ian Edgington (Victorian Undead, A Study in Scarlet) och teckningar av I.N.J. Culbard (At the Mountains of Madness). Mycket John Carter att se fram emot. Vad tycker ni som läst någon av serieversionerna, bu eller bä?
Teaser: The Dark Knight Rises
Den är kort men det är iaf första teasern. Visst är den snygg men det är svårt säga bu eller bä efter så lite. Det blir till att vänta på att en längre trailer släpps inför filmens premiär sommaren 2012.
Sommarens seriepepp
Sommaren må innebära stiltje i den svenska utgivningen men på andra sidan Nordsjön och Atlanten släpps det en hel del godbitar under sommarmånaderna som jag ser fram emot nu när högen av tidigare inköpta och olästa serier minskat rejält. För att hålla koll på vad som kommer kollar jag inte i Previews-katalogen utan följer lite bloggar. Serieshopping är ett av mina få missbruk.
First Second släpper en del guldkorn och Anyas Ghost av Vera Brosgol verkar vara ett sådant. Anya får en ny bästa vän i form av ett spöke sedan hon råkat få med sig ett ben från ett lik efter att hon ramlat ner i ett hål. Hon och spöket, Emily, blir vänner och hon tar hjälp av henne för att bli populärare. Det hela verkar bra och de recensioner jag läst har varit översvallande. Finns redan att köpa.
The Stuff of Legend, Book 2: The Jungle
The Stuff of Legend var en av förra årets positiva överraskningar för mig och nu har äntligen den andra samlingen The Jungle kommit ut. I första boken kidnappade The Boogeyman en pojke och tog honom till The Dark där barns ratade leksaker får liv. Några av pojkens leksaker följde efter för att föra tillbaka pojken. I andra boken fortsätter det decimerade sällskapet sitt sökande efter pojken. De kommer till ett övergivet zoo där The Boogeymans styrkor slagits mot djuren som bodde där sedan dessa försökt göra sig fria. När de övermäktiga styrkorna har inringat sällskapet får de oväntad hjälp och lyckas ta sig vidare in i djungeln där djuren som flytt från zoo härskar. Lojaliteten i sällskapet kommer dock att sättas på prov då svek och förräderi ligger och lurar/kommer idagen och inget blir sig likt. Dessutom får man följa pojkens egna försök att lämna The Dark med en annan kidnappad pojke.
I The Jungle fördjupas karaktärerna och deras handlingar gör berättelsen alltmer komplex. Deras mål, att rädda pojken, är inte längre självklart för alla inblandade. Lojalitetsbanden dem emellan sätts på hårda prov och rädsla och hopplöshet får ett allt hårdare grepp om dem. Brutaliteten i The Dark framträder allt tydligare samtidigt som jag inte längre är säker på vad The Dark är och varför det finns, The Boogeyman är fortfarande skurken men de vändningar som manusförfattarna Mike Raicht och Brian Smith fört in och andra företeelser i The Dark gör fortsättningen av serien mer oviss än efter första boken. Charles Paul Wilson IIIs teckningar är minst lika bra som i första boken, fortfarande spitzenklasse. The Stuff of Legend, Book 2: The Jungle är snäppet bättre än föregången, både berättelsen och karaktärerna får ett större djup. Det är spännande, skrämmande och man sugs även denna gång in i berättelsen. The Jungle är i ännu högre grad än The Dark direkt olämplig för barn under tonåren, leksakernas öden och handlingar skulle kunna ge trauman för resten av livet. Enda minuset är att hälften av bladen i boken föll ur under läsningen, en fet miss av tryckeriet. Ev. har jag fått ett måndagsex. Men låt inte det hindra er från att läsa en suverän serie 🙂
Illustration: Charles Paul Wilson III
Färgläggning: Michael De Vito & Jon Conkling
Förlag: Th3rd World Studios
Betyg: 4+/5
Ny Tintin-trailer
Jag gillar fortfarande inte mocap-tekniken men filmen kan nog bli hyfsad trots allt. Det är ju Tintin även om jag inte tycker att han ser ut som Tintin ska se ut. Det ska bli kul att se vilka delar de tagit från olika album och Steven Spielberg och Peter Jackson har ett antal bra rullar bakom sig även om den förstnämnde inte är lika bra som förr. Svensk premiär blir det den 26 oktober.
