Spx11 har ett tyskt tema och därför sparkar Shazam igång Tyska serieveckor. Först ut är Reinhard Kleist som är en av mina favorittecknare. Hans Cash- I see a darkness är lysande, både jag och Johan gillar den skarpt. Fidel Castro, den kubanske revolutionären/diktatorn gillar jag däremot inte alls så det var med blandade känslor jag tog mig an Castro som gavs ut av Carlsen i höstas. Brittiska Self Made Hero ska f.ö. ge ut den i engelsk översättning i juli. Carlsen gav ut Kleist reseskildring från hans vistelse på Kuba, Havanna. Eine Kubanische Reise 2008, men den har jag inte läst. Castros och Kubas historia berättas genom den tyske fotografen Karl som landar på Kuba i början av 50-talet för att intervjua Castro. Efter lite dramatik når han Castro och får en kort intervju, han får även höra andra historier om Castro av de som känt honom längre och blir begeistrad både av Castro och kampen mot diktatorn Batista. Parallelt med Karls liv på Kuba där han blir kvar följs Castros och Kubas historia fram till idag. För att göra Castro så autentisk och korrekt som möjligt har Kleist tagit hjälp av Volker Skierka som bl.a skrivit en biografi om Catro.

Kleist tuschtunga teckningar är som vanligt underbart bra med miljöskildringen snäppet bättre än personskildringen. Teckningarna är också albumets verkliga styrka. Trots att serien omfattar över 270 sidor så tvingas Kleist jäkta fram en hel del. Huruvida han valt de viktigaste delarna av Castros liv vet jag inte men det jag känner till är iaf med. Kleist har lagt fokus på händelserna fram till den misslyckade invasionen i Grisbukten. Det är följaktligen också i början när händelserna ges mer tid och man känner att man kommer närmare Castro och det som drev honom och hans revolutionärer som serien är som bäst. Det är lätt att sympatisera med revolutionen till en början, en synnerligen rättmätig revolution. Castro skildras dock redan från början som en hänsynslös karaktär, att andra offras för att han själv ska nå sina mål förefaller vara en självklarhet. Det framträder tydligt trots att han även sätter sitt eget liv på spel.

Under läsningen får jag känslan av att Kleist är ambivalent inför Castro som person, han sympatiserar uppenbarligen till en del men väjer sig inte för att skildra hur revolutionen, liksom alla andra kommunistiska/socialistiska revolutioner obönhörligen slutar i ett nytt förtryck. Denna del har Kleist skickligt valt att skildra genom två av Castros medhjälpare från de tidiga åren, Lara och hennes bror Juan, som Karl lärt känna tidigt. Liksom Kleist är ambivalent inför Castro är även jag det inför albumet. Jag ogillar Castro eftersom han är en diktator och jag har även svårt för Karl, ett typiskt exempel på en utlänning som letar efter något sant och rätt och vägrar se sanningen bakom lögnen. Men trots två huvudpersoner som jag har svårt (i Castros fall synnerligen svårt) att känna sympati för lyckas Castro vara en intressant skildring som ger en bra inblick i revolutionen, Castro och det kubanska folket.