Författar arkiv

Recensioner

En studie i rött

tisdag 28 oktober, kl 21:53 av 1 kommentar

apart-sherlock-holmes-en-studie-i-rottApart ger sig på att ge ut en ny serieversion (jo, det finns en hel del andra) av Arthur Conan Doyles mästerdetektiv Sherlock Holmes och det är britterna Ian Edgington och I.N.J Culbard som fört över En studie i rött till seriemediet. I En studie i rött får man se hur de blivande ständiga följeslagarna Dr Watson och Sherlock Holmes träffas för första gången. Man får även se vad Watson var med om i Afghanistan. Intressant för mig vars Sherlock-intag förutom den nya serien med Benedict Cumberbatch mest bestått av Basil Rathbone-filmer. Efter introduktionen kastas Holmes och Watson in i sitt första gemensamma fall med två mördade amerikaner där de har iaf viss hjälp av Lestrade och Gregson från Scotland Yard.

Det är en fin häftad utgåva som Apart gett ut, bra tryck och tjockt fint papper. Översättningen är också bra. Själva serien då? Jo, Culbard är en stabil och skicklig tecknare med klara tjocka linjer och det hjälps upp av en väldigt fin färgläggning. Hans Holmes har det klassiska utseendet med spetsig näsa och självgod uppsyn. Eftersom jag inte läst En studie i rött så vet jag inte hur trogen Edgington varit Conan Doyles original men jag har svårt att se hur det skulle kunna röra sig om några större ändringar. En studie i rött är inte spännande men det är underhållande att följa den självgode Holmes och poliserna som gärna tar åt sig äran. Sedan är upplösningen och bakgrundshistorien till morden väldigt intressant och den bästa delen även seriemässigt i albumet. Så sammanfattningsvis en bra utgåva och en bra Sherlock-serie som kan rekommenderas till de som inte kan få nog av Sherlock eller gillar deckare.

Manus: Ian Edginton
Illustration: I.N.J. Culbard
Förlag: Apart förlag
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Sagor från kobrans tid 1. De älskande

tisdag 21 oktober, kl 20:58 av 1 kommentar

sagor-från-kobrans-tidOrdbilder fortsätter att ge ut serier av Enrique Fernandez, efter Aurore och Den glädjelösa ön är det nu dags för Sagor från kobrans tid 1. De älskande (Les contes de l’ère du Cobra 1. Les amants). Serien är som många andra sagor, blodig. Det finns två älskare som skiljs åt, en maktgalen tyrann och en skådespelare med hämnd i tankarna. Den utspelar sig i ett mytiskt Orienten med underbara stadsmiljöer och överdådiga palats.

Den vackra Sian och Irvi, en tjuv, blir kära i varandra men Sians far motsätter sig det hela. Istället förs Sian till Prinsessornas hus för senare säljas till en rik make. Irvi försöker ta sig till henne med ”hindras” av sexuellt utsvultna kvinnor. När han efter många dagar når Sian vill hon inte längre ha honom efter att han förlustat sig med kvinnor på alla våningar under hennes. En rasande Irvi grips av vakter och svär då att döda alla prinsar. Den makthungrige och rike Kobra, som mest av allt vill bli insläppt i prinsars och kungars sällskap hör detta och befriar då Irvi. Frihet är det dock inte frågan om utan Irvi förvandlas till en demon som hjälper Kobra att erövra rike efter rike. Ska de älskande aldrig återförenas? Kan Irvi befria sig från förbannelsen? Kan någon stå upp mot Kobras tyranni?

Fortsätt läsa Sagor från kobrans tid 1. De älskande

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Svensk seriehöst, del 2

tisdag 14 oktober, kl 22:08 av 1 kommentar

I andra delen av Svensk seriehöst tittar jag på vad Cobolt, Ades Media och Placebo Press ger ut.

thorgal_1_vikingen_fran_stjarnorna

En extremt efterlängtad samling som jag aldrig trodde skulle komma på svenska är Thorgalkrönikan. Band 1: Vikingen från stjärnorna samlar fyra tidiga äventyr. Har du inte läst Thorgal i Fantomen är det dags att ge serien en chans nu. Jean van Hamme och Gregorz Rosinskis fantasyepos är en suverän serie.

Fortsätt läsa Svensk seriehöst, del 2

Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Stora Björn och Lilla Björn

måndag 13 oktober, kl 21:08 av 0 kommentarer

stora-och-lilla-bjornOrdbilder har tidigare gett ut manga som riktar sig till barn men då lite äldre. Johanna Gustafssons debut Stora Björn och Lilla Björn är den första serien som riktar sig till de yngsta barnen. Johanna Gustafsson har gått på Serieskolan i Malmö, jag kan inte dra mig till minnes att jag läst någon kortare serie av henne i något sammanhang men så har också mitt inköp av fanzin liksom skolantologier varit så gott som obefintligt de senaste åren.

Stora Björn och Lilla Björn handlar om Maia som älskar astronomi och ofta tittar på stjärnorna innan hon går och lägger sig. En kväll märker hon att det inte ser ut som det brukar. Hon har inte mer än gått och lagt sig innan något krafsar på rutan. Det visar sig vara stjärnbilden Stora Björn som kommit till jorden för att leta efter stjärnbilden Lilla Björn som försvunnit och måste hittas innan ett dygn gått annars blir Lilla Björn fast på jorden. Maia följer med Stora Björn ut i natten för att leta.

Det är en trevlig debut som Gustafsson begått, teckningarna med tjocka tuschdrag är tydliga och hon har ett bra gehör för minspel och känslor hos Maia. Stora Björn är verkligen en stor björn och för att visa att det inte är en vanlig björn har den ett blått och orange öga, det räcker gott för att den ska framstå som speciell. En liten detalj som gör väldigt mycket. Maia liksom pappan som skymtar förbi har en lite konstig näsa, röd och rätt stor som man kan haka upp sig på vilket både jag och dottern gjorde. Annars är som sagt teckningarna bra av såväl Maia som björnarna och övriga djur de stöter på. Dialogen hålls också på en bra nivå, den är skriven för barn och blir följaktligen inte högtravande men är vid något tillfälle. Stora Björn och Lilla Björn är en bra barnserie med både lite fantasi och spänning, lagom för de mindre barnen som kan hänga med i en serie. Dotterns omdöme var ganska bra men hon kanske är något år för stor nu. 4-6 år skulle jag tro passar bäst och det finns inte direkt något överflöd av serier för den åldersgruppen.

Illustration: Johanna Gustafsson
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Alone 1: The Vanishing

tisdag 7 oktober, kl 22:12 av 0 kommentarer

alone1-vanishingAlone av duon Fabien Vehlmann (manus) och Bruno Gazzotti (teckningar) har fått mycket beröm och jag var därför nyfiken på den. I en större fransk stad går ett antal barn och lägger sig i sina sängar, när de vaknar upp är alla vuxna borta och de flesta andra barn också. Det finns inga spår av de som försvunnit, de är bara borta. De hittar till slut varandra och bestämmer sig för att hålla ihop och försöka ta reda på vad som hänt. Det är en disparat grupp, den tuffa och uppfinningsrika Leila, spelnörden Ivan, pluggisen Camille, lille Terry som är något av odåga och den föräldralöse Dodzi som bor på barnhem. I avsaknad av vuxna blir de en familj. En vit tiger dyker mystiskt upp och det verkar som att de är iakttagna. Mysteriet kvarstår samtidigt som de måste klara sig själva i en värld utan vuxna och andra barn med allt vad det innebär av matlagning och transporter bl.a.

Det är en hygglig början på serien, mysteriet finns där och karaktärerna är så pass olika att det skapar dynamik dem emellan och gör det hela intressantare. Jag har inte gjort barntestet av Alone än men jag kan tänka mig att den är rätt perfekt för lågstadiebarn, det är en del action och lite spänning samtidigt som barn säkert kan hitta någon av karaktärerna att gilla. De är allihopa sympatiska och Terry som är minst är både jobbigast och mest underhållande. Givetvis finns det även lite snyft och saknad men det är ett tufft gäng. Gazzotti tecknar i vad som bäst kan beskrivas som fransk mainstream som t.ex. Starke Staffan som gavs ut på 80-talet. Stilen funkar för serien men är rätt tråkig. Vehlmanns manus är som sagt bra och dialogen fungerar, varken för barnslig eller vuxen utan på en bra nivå för seriens målgrupp. Så totalt sett en schysst barnserie med bra karaktärer och en lagom dos spänning även om jag trott den skulle vara snäppet bättre.

Manus: Fabien Vehlmann
Illustration: Bruno Gazzotti
Förlag: Cinebook
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Svensk seriehöst, del 1

måndag 6 oktober, kl 20:42 av 4 kommentarer

Det ges ut ovanligt mycket intressanta serier av svenska förlag i höst. För att du käre läsare ska slippa leta på dåligt uppdaterade hemsidor eller genom att söka förlag på Bokus så gör jag en genomgång av vad de olika förlagen ger ut i höst. Först ut är Albumförlaget, Apart och Ordbilder. Det ska direkt sägas att alla tre förlagen har uppdaterade hemsidor och jag har följaktligen länkat dit.

lovecraft-uppsala

Albumförlaget fortsätter sin imponerande utgivning och har hittills i höst gett ut Jonas Anderson (obs tecknaren och förläggaren är inte samma person) och Daniel Thollins 1000 ögon: Lovecraft med hemskheter a la HP Lovecraft i studentstaden Uppsala. Vältecknat och förhoppningsvis skrämmande hoppas jag.

viktor-kasparsson-syndaataren

Albumförlaget ger också ut en av årets potentiella höjdpunkter, Viktor Kasparsson 4: Syndaätaren av Dennis Gustafsson. Förra årets album Blodsband var ett av årets bästa album och mina förväntningar på Syndaätaren är löjligt höga samtidigt som jag inser att det inte går att begära ett mästerverk från Gustafssons allt skickligare stift varje år.

Fortsätt läsa Svensk seriehöst, del 1

Skriv en kommentar
Snygga omslag

Sagor från kobrans tid 1: De älskande- omslaget

söndag 5 oktober, kl 21:49 av 0 kommentarer

sagor-från-kobrans-tid

Ordbilder ger nu ut en tredje serie från Enrique Fernandez, Sagor från kobrans tid 1: De älskande. I väntan på recension får ni hålla tillgodo med det underbara omslaget som är en fantastisk blandning av exotism och magiska pastellfärger. Typsnittet på titeln är även det fantastiskt snyggt och hela omslaget bara skriker kitschigt sjuttiotal. Jag ser verkligen fram emot att läsa denna.

Skriv en kommentar
Recensioner

Julius III: Uppenbarelsen 2/2

tisdag 30 september, kl 20:42 av 0 kommentarer

juliusIII2-2Jag skulle och borde kanske ha skrivit hela titeln men den är faktiskt löjligt lång: Det tredje testamentet: Julius III: Uppenbarelsen 2/2. Julius Publius Vindex som pga sin ärelystnad fallit i onåd i Rom och hamnat i en slavgruva i Judéen har flytt från gruvan tillsammans med sin dotter och den man som judarna tror är Messias. De har förts av troende till gömstället Ein Guedi där en rabbin övertygar den tidigare slaven att han är Kristi bror. Hans öde är att uppenbara det tredje testamentet och tillsammans med en grupp trogna ger han sig av för att följa sin inre kallelse. Julius slår motvilligt följe, mest för att han vill störta romarna i Judéen men även för att han lovat sin dotter det. I förra delen besökte gruppen det legendariska Babylon men färdas nu än längre österut genom okända marker. Förutom en hård natur följs de av demoner till krigare. Pga de påfrestningar och även dödsfall som drabbar gruppen börjar allt fler vackla i tron på att han som lett dem verkligen är Messias. Är han en bluff eller är han något mer?

Thimothee Montaignes teckningar fortsätter att hålla hög klass liksom färgläggningen av Francois LaPierre. Fuktigheten och otryggheten i djungeln skildras skickligt liksom gamla tempel och actionsekvenserna då någon form av vikingatyper anfaller. Det är storslaget och man förstår att mycket står på spel. ”Messias” drabbas även själv av tvivel på om han är den utvalde och hans själsliga kamp ges en del plats. Det funkar väl sådär. Det jag gillar mest är äventyret och män på ett uppdrag som färdas genom okända miljöer och möter olika hot och drabbas av inbördes splittring. Som ateist har jag däremot otroligt svårt för all religiositet, följeslagarnas behov av tro är irriterande och drar ett löjets skimmer över handlingen. Det är väl storögt för att jag ska kunna ha överseende med det och dialogen blir därefter dvs svulstig och stel. Men någon med mindre antipati än jag mot religioner kanske inte hänger upp sig på det. Det känns lite i den här delen som att serien står och stampar och det händer inget som för serien framåt men kanske klarnar det i kommande del. Sammantaget så tycker jag att Julius-serien hittills är svagare än Det tredje testamentet men jag kommer att hänga med och se vad som händer för att jag vill veta mer om all bakgrund än det som avslöjats så här långt.

Manus: Alex Alice & Xavier Dorison
Illustration: Thimothee Montaigne
Färgläggning: Francois LaPierre
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

[Tema: Barnserier] Äntligen!

lördag 27 september, kl 23:56 av 7 kommentarer

rabensjogren-barnserierLite som Gert Fyling alltså 🙂 Fast jag menar det. När jag körde igång Tema: Barnserier 2012 så konstaterade jag att det gavs ut väldigt få serier för barn och om man inte läste serier som barn skulle man knappast göra det som vuxen. Nu dryga två år senare och rätt sparsamt med inlägg (totalt femton) har jag blivit bönhörd när Raben & Sjögren genom Kolik-förläggarna Fabian Göransson och Josefin Svenske lanserar barnserier på bred front. Igår på bokmässan presenterades de serier som ska ges ut 2015. De första fyra serierna som ges ut är Katten och Ekorren på Sommarön av Loka Kanarp, Mamma Mu firar Kråkan av Jujja Wieslander, Sven Nordqvist och Michaela Favilla, Trollskogen av Johan Holmvall och den franska serien Ariel- Jag är en åsna! av Emanuel Guibert och Marc Boutavant.

Dessutom finns nu den av Ordbilder utgivna Stora Björn och Lilla Björn av Johanna Gustafsson att beställa. Kartago Junior finns iofs men de verkar inte speciellt drivna att ta få fram nya serier men de har iaf tagit upp stafettpinnen för Tivoli-serierna Loranga, Mazarin & Dartanjang och Kapten Klara samt Katten Nils. Wibom Books ha tidigare gett ut lysande Lou! och Mamette och Albumförlaget har gett ut Tidsresenärerna. Så det finns andra men jag hoppas och tror att Raben & Sjögrens ambitiösa satsning ledd av dito-redaktörerna Svenske och Göransson kan agera murbräcka för ännu fler barnserier. Jag kommer iaf att bevaka satsningen så håll utkik på Shazam framöver. Det blir definitivt mer Tema: Barnserier 🙂

Edit: Pinsamt nog har jag glömt bort det förlag som gett ut flest och bäst barnserier de senaste åren, Epix. Det är tyvärr inte alltid så lätt att få tag i serierna men Epix har gett ut två delar av Luke Pearsons lysade Hilda men även barnserier av Isabel Kreitz och Joann Sfar samt Marcus Ivarssons Upp och ner med lilla Lisen och gamle Muppen.

Skriv en kommentar
Recensioner

The Shadow Hero

torsdag 21 augusti, kl 21:36 av 0 kommentarer

shadow-heroGene Luen Yang (American Born Chinese, Boxers & Saints) och Sonny Liew (Malinky Robot) har tagit sig an den rätt okände golden-age hjälten The Green Turtle och gett honom en origin historia. The Green Turtle skapades från början av tecknaren Chu Hing och skaparnas teori är att han ville att hjälten skulle vara kines men det hade nog varit svårt på 40-talet så istället doldes hela tiden The Green Turtles ansikte, han antogs dock vara vit pga hans skära hud. I slutet av albumet finns mer info och dessutom en del av originalserien. The Shadow Hero handlar om den unge Hank vars båda föräldrar vid olika tillfällen invandrat till USA från Kina till den fiktiva staden San Incendio. På båten över till Kina ingick hans far en pakt med en ålderdomlig ande som vakat över Kina men som lämnade landet vid det kinesiska kejsardömets fall. Hans föräldrar gifte sig sedan av praktiska skäl trots att hans mor anlänt till landet med stora drömmar. Hon har dock fortfarande sina idéer vilket spelar en stor roll i att Hank till slut blir The Green Turtle och ställs mot stadens mäktige triadboss.

The Shadow Hero är en charmig och väldigt välberättad historia. Hank, hjälten är sådär lagom velig och fel på det igreen-turtle början innan han får förnyad kraft av en dramatisk händelse. Hans drivna mamma är både den roligaste karaktären, lite av en comic relief figur och står i stark kontrast till hans sävlige far. En hel del kampsportsaction och en hel del humor lyfter albumet ytterligare. Rätt och slätt en riktigt bra serie och ytterligare en fullträff för First Second som verkar hålla en väldigt hög kvalitetsnivå, både sett till det jag själv läst och när jag läser recensioner av annat. Det är också uppfriskande med en amerikansk serie som handlar om kinesiska immigranter och deras enklav, Luen Yang lyckas även få in lite xenofobi. Dialogen är bra och Liews teckningar fartfyllda och med en nedtonad färgpalett. The Shadow Hero är en ovanligt lyckad blandning av allvar och humor som jag varmt rekommenderar.

Manus: Gene Luen Yang
Illustration: Sonny Liew
Förlag: First Second
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...