Varje år publiceras det en mängd underbara självbiografiska och/eller socialrealistiska serier i Sverige – genrer som dominerar seriemarknaden när det gäller svenska serier av inhemska serieskapare, men det finns flera lysande och läsvärda undantag när det gäller skräck, fantasy, superhjältar och science fiction. Hit hör Dennis Gustafssons utsökta följetong Viktor Kasparsson (skräckthriller med övernaturliga inslag som utspelas i 1930-talets Skåne); Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnssons fantastiska Vei (fullblodsfantasy med den nordiska mytologin som ramverk), Daniel Ahlgrens kärleksfulla drift med superhjältar i SH3 och naturligtvis Kim W. Andersson som spelar i en egen division med sina skapelser Alena (skräck), Astrid (science fiction) och Love Hurts (alla genrer jag redan listat plus några till).

Dessa serier har alla det gemensamt att de presenterar fiktion och/eller verklighetsflykt med både hjärta och hjärna och dit hör definitivt den pågående albumföljetongen Jannah av Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren, hittills utgiven i två delar (Kartago 2015 och Ades Media 2020) som har beskrivits som ”episk diskbänks-sci-fi”. Att sammanfatta denna serie med bara en mening känns dock fattigt för den är både en hyllning till Vilhelm Mobergs epos Utvandrarserien och Harry Matinsons Aniara, en satir över vår samtid och kommande framtid, kryddat med ett välporträtterat persongalleri och en rejäl dos svart humor blandat med existensiell ångest.

Fortsätt läsa Jannah del 1 och 2