Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Prelude to Infinity: Avengers #14-17

måndag 16 september, kl 10:37 av 0 kommentarer

Avengers_14_Cover-610x926Avengers har problem. Flygplan och satelliter faller som flugor, missiler skjuts iväg av sig själva, dammar svämmar över och flera kärnkraftverk drabbas av härdsmälta. Allt slutar fungera i 8 sekunder med oregelbundna intervaller. Captain America ger Bruce Banner i uppdrag att hitta orsaken medan övriga Avengers försöker hjälpa världen så gott de kan.

Den enda som verkar veta vad som är i görningen är Captain Universe som ber teleportören Manifold följa med henne på en resa för att han ska förstå allvaret i situationen. Hon ber honom också klä sig varmt. Det är nämligen kallt i rymden.

Fortsätt läsa Prelude to Infinity: Avengers #14-17

Manus: Jonathan Hickman, Nick Spencer
Illustration: Stefano Casell
Färgläggning: Frank Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Wolfsmund 1

fredag 13 september, kl 20:04 av 0 kommentarer

WOLFSMUND1Jag har läst väldigt lite manga de senaste åren men när jag läste om Wolfsmund ( Ōkami no Kuchi Wolfsmund) så var det bara att slå till. Medeltid, Wilhelm Tell och Alperna är ingredienser jag gillar skarpt, dessutom var de recensioner jag hittade i huvudsak väldigt positiva och Vertical har gett ut en del intressant manga. Seriens skapare Mitsuhisa Kuji hade jag aldrig hört talas om. Titeln Wolfsmund kommer av den borg som byggts i Sankt Gotthard-passet som är den enda vägen genom Alperna till Italien. Där måste alla som vill ta sig från de av huset Habsburg ockuperade kantonerna passera och då framför ögonen på den ökände vaktchefen Wolfram därav namnet Wolfsmund (vargens gap). Albumet innehåller tre berättelser som alla binds samman av den onde Wolfram och kampen mot habsburgarna. På Verticals hemsida finns ett utdrag att klicka sig till.

Wolfsmund rekommenderas på baksidan till läsare som är 16 år eller äldre. Faktiskt ganska lämpligt. Wolfsmund är nämligen den grymmaste serien jag läst sedan Zorn & Dirna. Wolfram är en riktig sadist vars vackra anlete konstrastrerar mot mörkret i hans själ och han påminner en hel del om Johan Liebert i Naoki Urasawas Monster. Det förekommer ett par halshuggningar men det är barntortyren och det efterföljande testet som är grymmast. Jag hoppas verkligen att Wolfram går en lika grym död till mötes framöver, jag vill se honom död lika gärna som jag vill se Negan dödas i The Walking Dead. Det är inte bara Wolfram som har ett typiskt vackert ”mangaansikte” utan även de flesta unga kvinnorna har det medan de andra har mer realistiska ansikten. Men jag köper det även om jag helst hade sluppit det, det förtar inte berättandet eller stämningen i serien. Det är även något speciellt med berättandet som skiljer Wolfsmund från det mesta jag läst senaste tiden men det påminner mig om Monster. Det handlar framförallt om tonfallet i berättandet och ett annat tempo som bäst exemplifieras av fler närbilder och mer poserande. Förutom att det var lite uppfriskande att läsa en manga igen (enligt förläggaren Vertical en seinen manga) så är Wolfsmund stundtals både spännande och engagerande och utan att spoila alltför mycket så hade jag gärna sett mer av flera av de karaktärer som stryker med. Det var nästan lite väl mycket kill your darlings innan de hunnit bli darlings. Det känns också som att Mitsuhisa Kuji har gjort sin hemläxa för såväl byggnader, vapen och kläder ser ut som jag förväntar mig att medeltid ska se ut. Allt som allt en serie som jag vill läsa mer av.

Illustration: Mitsuhisa Kuji
Förlag: Vertical
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Haunt #19-28, eller hur man tappar alla sina läsare

tisdag 10 september, kl 22:19 av 0 kommentarer

haunt28_coverJag ser att det var lite över ett år sedan jag senast skrev om Haunt. Tiden flyger uppenbarligen. För den som helt missat Haunt så var det en rätt så hypad Image-serie med manus av Robert Kirkman (The Walking Dead, Invincible) och illustrationer av Greg Capullo (Spawn, Batman) och Todd McFarlane (som jag förutsätter att alla känner till). Visst, Haunt levde kanske inte riktigt upp till hypen, och man kunde kanske förväntat sig lite mer av det nämnda superteamet, men jag gillade ändå mixen av övernaturliga vibbar och hemlig-agent-action som Haunt bjöd på. Haunt var lite av ett guilty pleasure för min del kan vi väl säga. Ett stort knippe Haunt-recensioner finns här för den som gillar att läsa gamla grejer.

Så, efter att Kirkman hoppade av för att satsa mer på TV-versionen av The Walking Dead och Greg Capullo blev rekryterad som officell Batman-tecknare var det dags för nya kreatörer att tag i Haunt. Joe Casey (som skrivit för i princip alla förlag innan giget med Haunt) tog över manusförfattandet, och Nathan Fox blev ny tecknare. Personligen har jag ingen större koll på dessa herrar, men de tog direkt Haunt i en ny riktning som kändes rätt fräsch. Ut med alla agentgrejer och in med mer mörker, ångest och ett religiöst tema där bröderna Kilgore bland annat blev involverade med The Second Church och deras fuffens. Kanske inget direkt mästerverk, men jag tycker i alla fall att de gav Haunt en tydligare identitet och inriktning än vad Kirkman och McFarlane försökt att göra.

Haunt-26_CDock. Todd McFarlane var uppenbarligen av en helt annan åsikt. I nummer 28 dyker han plötsligt upp igen som både medförfattare och medillustratör, och jag ska ärligt erkänna att jag knappt förstod något alls av vad som hände i det numret. Inget av det som Casey och Fox pillat med verkar ha fallit McFarlane i smaken, och i och med nummer 28 så avbryts den pågående storyn väldigt abrupt med att allt sprängs, följt av To be continued in Spawn. Vad hände? Jag har ingen aning. Hux flux är allt bara slut, och det är nog bland det konstigaste jag har sett serieväg. Förvisso så hade jag börjat tappa intresset för Haunt, men att McFarlane plötsligt bara kliver in och pissar på allt utan att ens låta Casey och Fox avsluta sin pågående story känns bara helt värdelöst. Nu sitter jag här med ett gäng lösnummer som känns totalt bortkastade. Hade jag kunnat reklamera en serie hade jag definitivt reklamerat nummer 19-28 av Haunt.

Vissa serieskapare verkar uppenbarligen tro att de kan göra vad de vill med sina skapelser (vilket de i och för sig har RÄTT att göra), men det är rätt naivt om de tror att jag bara ska stå kvar där och vänta på att få kasta mina surt förvärvade stålar på dem när de kommer med nya titlar. Det finns så mycket andra bra serier att välja mellan idag, och jag är säker på att McFarlane överskattar sig själv rätt grovt om han tror att jag inte hellre läser någon av dem än att bli förolämpad av honom.

Manus: Todd McFarlane, Joe Casey, Todd McFarlane, Joe Casey
Illustration: Kyle Strahm, Nathan Fox, Todd McFarlane
Förlag: Image Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Jupiter’s Legacy #1-2

torsdag 5 september, kl 19:43 av 5 kommentarer

3001190-01aSheldon Sampson har en dröm. En dröm om frälsning och nytt hopp för hans sargade land. Efter att familjeföretaget smulats sönder i 1929 års börschkrasch sätter Sheldon allt på ett kort. Han samlar fem vänner från college samt brodern Walter för att hitta skatten vid regnbågens slut: den mystiska ön utanför Nordafrikas kust som håller honom vaken om nätterna.

Starten på Jupiter’s Legacy har episka proportioner. Mark Millar är tillbaka med en ny utforskning av superhjältemyten efter tidigare nedslag med bland annat Kick Ass, Nemesis och Super Crooks. Vad Sheldon och hans vänner hittade på ön får vi inte reda på mer än att de återvände som superhjältar. Nu, 80 år senare, är tre av dem kvar: Sheldon (Utopian), hans hustru Grace (Lady Liberty) och brodern Walter. De har bekämpat brott och fångat in superskurkar samt tjänat folket och haft fullt förtroende för det demokratiska systemet. Men Utopian har tappat något på vägen.

Fortsätt läsa Jupiter’s Legacy #1-2

Manus: Mark Millar
Illustration: Frank Quitely
Färgläggning: Peter Doherty
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Clone Vol.1: First Generation

onsdag 4 september, kl 06:39 av 0 kommentarer

downloadDr. Luke Taylor ska bli pappa. Eftersom hans egen far lämnade familjen när Luke var liten känner han sig oförberedd och osäker inför sin egen papparoll. Det blir inte lättare när han en morgon hittar en skottskadad och blodig kopia av sig själv på köksgolvet som helt kallt meddelar: ”De är ute efter din fru och de är ute efter dig”. ”Vem?” frågar Luke chockat. ”En av oss” svarar mannen på golvet.

Clone Vol.1: First Generation är ytterligare ett bidrag från Robert Kirkmans förlag Skybound via Image Comics och innehåller Clone #1-5, skapad av TV-veteranen David Schulner. Han har tidigare jobbat både som författare och producent med bland annat det alternativa verklighetsdramat Kings och blytunga konspirationsthrillern The Event. I den sistnämnda försökte USA:s regering dölja förekomsten av utomjordingar bland oss. I hans första manus som serieförfattare är det, just det, kloner.;)

Fortsätt läsa Clone Vol.1: First Generation

Manus: David Schulner
Illustration: Juan José Ryp
Färgläggning: Felix Serrano
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mind The Gap Vol.1: Intimate Strangers

tisdag 3 september, kl 07:08 av 2 kommentarer

51khXhsVF9L._SY346_Elle Peterssen vaknar upp till tonerna av Blind Melons No Rain, iförd samma kläder som Bee Girl, den lilla steppdansande flickan i låtens video. Hon befinner sig i ett rum mellan liv och död, hennes kropp ligger i koma framför henne, omgiven av familjen. Hon minns inte vem hon är eller vad som hänt henne och hon är inte ensam i rummet.

Den suggestiva inledningen på Jim McCanns Mind The Gap slår direkt an tonen för hela den här thrillern i sjukhusmiljö. McCann började en karriär inom film, musicvideo och teater, både som manusförfattare och regissör, innan han kom in i seriernas värld. Han fick en Eisner Award 2011 (Best Graphic Novel) för den förträffliga Return of The Dapper Men tillsammans med Janet Lee som också ritar hans serie Lost Vegas på förlaget Image.

Mind-The-Gap-01-2Den här samlingen innehåller Mind The Gap #1-5 och handlar om rikemansflickan Elle i New York som efter en misshandel i tunnelbanan hamnar i koma. Vem eller vilka som ligger bakom är berättelsens kärnpunkt. För att lösa gåtan tvingas Elle gräva i sitt undermedvetna i sitt spökliknande tillstånd, med hjälp av personer på insidan och utsidan. Här finns den kvicke och självsäkre britten och komapatienten Bobby Plangman som hjälper Elle att orientera sig i ”The Garden,” som han kallar den. På utsidan har vi bästa vännen Jo och Elles pojkvän Dane samt Doktor Geller som anar ugglor i mossen när den gäller vården av Elle som antagonisten Doktor Hammond ansvarar för.

Vid sidan av dessa karaktärer finns det ett kollektiv av andra viktiga personer: Elles ”perfekta” familj, med mamma i spetsen, som inte har rent mjöl i påsen, familjens psykolog Crenshaw som också hamnar i koma efter en ”olyckshändelse” samt Docktor Gellers fru kommissarie Wallace som utreder händelserna kring Elles tillstånd.

Mind-The-Gap_5_EsquejoI den värld mellan världar som hon har skapat själv har Elle också nya krafter som hon försöker bemästra: Att besätta döende kroppar och kontakta personer i deras drömmar.

Mind The Gap är på det hela taget ett mycket trevligt inslag i Image rika katalog av kvalitetsserier. Det som är mest påtagligt är en mycket schysst helhetsdesign där McCanns bakgrund inom MTV och TV-serier lyser igenom. Första numret är ett förlängt ”pilotavsnitt” och vi får mycket referenser till populärkultur samt till och med en soundtrack-lista med alla låtar som förekommer i serien.

Serien tecknas av den skicklige Rodin Esquejo (Morning Glories) som också bidrar med mycket snygga och träffsäkra omslag tillsammans med Sonia Oback vars färgläggning av serien är fantastisk. I Mind The Gap #5 får vi även ett trevligt gästspel av Adrian Alphona (Runaways) när McCann berättar den sorgliga berättelsen om pojkvännen Danes tragiska uppväxt med en alkoholiserad fader.

2503204-prv13115_covHandlingen har en skön balans mellan overklighet och verklighet och lyckas hålla spänningen vid liv tillräckligt för att jag ska vilja läsa fortsättningen. Jag vill veta vem läkaren med den hotfulla sprutan är, varför Lilla Rödluvan och Vargen dyker upp samt orsaken till mammans skumma förehavande med den mystiska personen i hoodtröja som verkar vara spindeln i nätet. ”Alla är misstänkta. Ingen är oskyldig”.

Manus: Jim McCann
Illustration: Rodin Esquejo, Adrian Alphona
Färgläggning: Sonia Oback
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Ghosted #1-2

måndag 2 september, kl 06:47 av 1 kommentar

3161026-01Jackson T. Winters är en slagen man. Efter ett misslyckat casino-rån som kostade hans vänner livet ruttnar han uppgivet bort i ett fängelse. Men plötsligt ändras hans tillvaro dramatiskt när han fritas i ett fånguppror iscensatt av den dödliga Anderson Lake och hennes arbetsgivare, den excentriske samlaren Markus Schrecken. Schrecken har ett jobberbjudande till mästertjuven Winters: Han vill att han ska stjäla ett spöke!

Trask Mansion, där den synnerligen störda familjen Trask tidigare huserade,  är idag ett ökänt spökhus som ska rivas om två veckor för att ge plats åt ett köpcentrum eller liknande och Schrecken är redo att göra Winters till en snuskigt rik man om han utför uppdraget. Eller så kan Anderson återbörda honom till fängelset om han skulle ha några betänkligheter.

Fortsätt läsa Ghosted #1-2

Manus: Joshua Williamson
Illustration: Goran Sudzuka
Färgläggning: Miroslav Mrva
Förlag: Image Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Moderna klassiker /Recensioner

Moderna klassiker: The Chuckling Whatsit

lördag 31 augusti, kl 13:31 av 1 kommentar

ChucklingDet har väl inte undgått någon att vi gillar Richard Sala härShazam-redaktionen. Och då man på sant nördgubbmanér ojat sig över att hans senaste serier (Cat Burglar Black, The Hidden) inte alls nått upp till samma höjder som tidigare alster kan det ju vara på plats att titta lite närmare på just Salas mästerverk, det som garanterade hans plats i seriekanon: The Chuckling Whatsit.

En whatsit är på engelska en pryttel man för tillfället glömt det rätta namnet på. I Salas serie refererar det till ett antal makabra små dockor tillverkade av den galne konstnären Emile Jarnac, varav en – den som spelar en central roll i intrigen – kan ge ifrån sig ett skrockande ljud. The Chuckling Whatsit helt enkelt.

Fortsätt läsa Moderna klassiker: The Chuckling Whatsit

Manus: Richard Sala
Illustration: Richard Sala
Förlag: Fantagraphics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Adventure Time vol 1 & 2

torsdag 29 augusti, kl 21:21 av 4 kommentarer

AdventureTime1Tar en liten paus i pappaledigheten och Chuck Palahniuk-läsandet och seriebloggar lite. För den som inte kollar på Cartoon Network så är Adventure Time just en animerad serie som sedan också blivit ”vanlig” serie, en sedan Disneys dagar klassisk utvecklingslinje. Sådana serie-spinoffs blir allt som oftast rätt trötta kopior av sina animerade ursprungstexter, men på senare år har man i den amerikanska seriendustrin skärpt kvaliteten och engagerat namnkunniga författare och illustratörer till slika projekt: indiekungen Evan Dorkin har skrivit manus för Simpsons-serien och veteraner som MAD:s Al Jaffee och superhjältelegendaren Jerry Ordway har illustrerat SpongeBob SquarePants, bara för att nämna några exempel. Därför blir man glad när man upptäcker att webseriegurun och bizarre kanadensiske allkonstnären/programmeraren Ryan North har anlitats att skriva manus till serieversionen av Adventure Time.

Fortsätt läsa Adventure Time vol 1 & 2

Manus: Ryan North
Illustration: Shelli Paroline, Braden Lamb
Färgläggning: Lisa Moore
Förlag: Kaboom!
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fatale # 15

torsdag 22 augusti, kl 23:43 av 1 kommentar

fatale_015Efter de historiska tillbakablickar och de genreutflykter, fantasy och weird western istället för den vanliga noirskräcken, som präglat Fatale från nummer 11 är vi nu tillbaka på huvudspåret: den odödliga Josephine och männen vars liv kapsejsar i mötet med henne. Det är ett kärt återseende. För även om Ed Brubakers manus höll sin sedvanliga stramhet och Sean Phillips med lyckat resultat testade en del nya vägar, så kändes insatserna aldrig lika höga i berättelserna om de kvinnor som tidigare haft Josephines förmågor/förbannelse/åkomma som i de två första historierna samlade i albumen Death Chases Me och The Devil’s Business. Fortsätt läsa Fatale # 15

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Sean Phillips
Färgläggning: Elisabeth Breitweiser
Förlag: Image
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer