Inlägg taggade ‘DC’

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »
Recensioner

Adventure Comics #3

onsdag 21 oktober, kl 12:59 av 0 kommentarer

adventurecomics3Jag skulle egentligen ha recenserat Adventure Comics för länge sen, men ibland går det inte som man har tänkt sig och vips så är tredje numret i serien redan ute. Nåja, det är väl så dags att åtgärda problemet. Adventure Comics är en riktigt klassisk titel för DC Comics och intimt förknippad med två saker: Superboy och The Legion of Super-Heroes. I den här nystarten av titeln är dessa två åter samlade i en och samma tidning. Superboy (Connor Kent) har huvudrollen i huvudstoryn där vi får följa Connors försök att återanpassa sig till ett liv i Smallville efter att nyligen återuppstått från de döda (Final Crisis: Legion of Three Worlds) och hans försök att finna sin egen väg genom den lista han har gjort upp på vad hans genetiska föräldrar (Superman och Lex Luthor) har gjort.

I det här numret så träffar Superboy en gammal vän, Red Robin, som själv brottas med att finna sin egen väg. Geoff Johns får till en väldigt fin återförening mellan de två utan att det behöver resultera i slagsmål som så ofta då hjältar möts upp. Det finns också en fin känsla av sympati och förståelse mellan Superboy och Red Robin. Red Robin har förståelse för Superboys sökande efter något gott i Lex Luthor medan Superboy har förståelse för Red Robins övertygelse om att Batman (Bruce Wayne alltså) lever. Så manusmässigt så håller Superboy-delen av Adventure Comics hög klass. Dessutom har Johns lagt till en sköna humoristiska ögonblick. Favoriten av dessa är Kryptos något misslyckade försök att hjälpa sin husse.

Backup-storyn med The Legion of Super-Heroes håller också bra klass även om det är en ganska ordinär historia som i mycket bygger på motsatsförhållandet i krafter mellan Sun Boy och Polar Boy när de jagar en skurk på Polar Boys hemplanet. Men trots det så är den rätt underhållande och ett avslöjande i slutet av storyn får i alla mig att se fram emot fortsättningen i nästa nummer.

Illustrationsmässigt så håller Adventure Comics #3 toppklass. Francis Manapul nästan vattenfärgsliknande illustrationer i Superboy-storyn är grymt bra. Det enda tråkiga är att Manapul bara har tre nummer kvar innan han kommer att lämna serien tillsammans Johns för att ge plats åt nästa team. Så passa på att njuta av hans illustrationer medan ni kan. Clayton Henry som illustrerar Legion-storyn är inte i samma klass som Manapul, men han gör ett riktigt bra jobb tycker jag. Faktiskt hans bästa nummer hittills. Henrys klara och skarpa illustrationer passar väldigt bra för det 30:e århundradet.

Som sagt, Adventure Comics har kommit igång på allvar nu, men samtidigt är det lite synd att Geoff Johns och Francis Manapul inte kommer att få mer än tre nummer till innan ett nytt team tar sig an serien. Denna gång under ledning av Legion-legendaren Paul Levitz. Så även om Johns lämnar serien så tror jag Adventure Comics kommer att fortsätta starkt även i fortsättningen.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Francis Manapul & Clayton Henry
Tusch: Francis Manapul & Clayton Henry
Färgläggning: Brian Buccellato & Brian Reber
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Taggar: , , , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor: del 2

söndag 18 oktober, kl 17:54 av 2 kommentarer

Varning! Milda spoilers i följande recension/er.

Efter mitt samlade omdöme om 100 Bullets här kommer nu en serie kortrecensioner av de 13 samlingar som finns tillgängliga. Ni får förlåta att detta inte riktigt följer shazam.se:s vanliga mall för recensioner, men jag tyckte det var bättre att göra flera recensioner i en post snarare än lägga upp dem en och en.

First Shot, Last Call (samlar #1-5 plus miniserien från Vertigo Winter’s Edge #3)

100B First ShotHär börjar det. Undrar om Azzarello och Risso kunde förutse att deras serie skulle vara 100 nummer? Hade Azzarello (som de flesta serieförfattare numera) en reservplan för att presentera upplösningen tidigare om serien hade lagts ned i förtid? Sånt får vi aldrig veta.

Hursomhelst. Första storylinen (#1-3) presenterar seriens utgångspunkter och man fattar direkt vad det kommer handla om: dialogen trycker på alla modern noir-knappar och känns smart och autentisk (som sig bör eftersom Azzarello smög runt i slummen i sin hemstad Chicago – där första story arcen utspelar sig – och tjuvlyssnade på hur folk pratade). Det är hämnd, blod och tragedi från ruta ett. Återkommande figuren Dizzy Cordova introduceras, liksom Agent Graves. Vanligtvis hade jag varit misstänksam mot en serie som inleds med en duschscen i ett kvinnofängelse, men här kapitulerade jag totalt och bestämde mig för att följa serien. Förutom att konceptet kändes intressant var Dizzy en karaktär man omedelbart fångades av; så här i efterhand tycker jag nästan att Azzarello lägger ned mer energi på att levandegöra Dizzy i de här första tre numren än vad han sedan gjorde i de resterande 97 – en smula överdrivet, men ändå.

Andra arcen, ”Shot, Water Back” (#4-5) lämnar Dizzy och vi får istället följa vad som händer bartendern Lee Dolan när han får en väska av Agent Graves. Dessutom introduceras återkommande bifiguren Megan Dietrich, och vi får ett första prov på hur Azzarello låter parallella händelseförlopp pågå i bakgrunden av det huvudsakliga – jag hade alldeles glömt att Lono introduceras i bakgrunden av detta nummer t ex. Det var i och med den här arcen man fattade att 100 Bullets inte var nån vanlig serie – redan #1-3 var iofs en mycket bra crime comic, men här fick man känslan att det var något utöver det vanliga. Ledtråd: man kan aldrig vara säker på vem som kommer att överleva i den här serien.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor: del 2

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: DC, DC
Taggar: , , , , ,
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Rekviem för 100 kulor: del 1

torsdag 15 oktober, kl 08:41 av 3 kommentarer

Varning: Milda spoilers i följande krönika/recension! Och lång är den också.

Det är ett tag sen nu, men ändå: i april i år kom sista numret av Brian Azzarellos och Eduardo Rissos kriminalserie 100 Bullets (#100 såklart) och satte därmed punkt för en episk och smått unik serieberättelse som pågått i nästan 10 år: #1 kom ut i augusti 1999. ‘Smått unik’ eftersom det inom amerikanska mainstreamserier är mycket ovanligt att a) en serie som inte innehåller superhjältar varar så länge som 10 år (även hälften hade varit en bedrift), och att b) en serie behåller samma författar/illustratörspar under hela den tiden. 100 Bullets är att betrakta som ett enda långt sammanhållet verk, där100 Bullets 100 alla kortare story arcs och alla bihandlingar under årens lopp vävts ihop på olika vis allteftersom Azzarello arbetat sig fram emot det förutbestämda slutet (Azzarello har själv sagt att en viktig anledning till att han orkat hålla på så länge med ett och samma projekt varit att han redan från början vetat hur serien skulle sluta, intill hur sista rutan skulle se ut). Nu, såhär ett halvår efter att serien är avslutad (och jag har hunnit läsa om alla 100 numren ett par gånger), tänkte jag det kunde vara dags att ta ett likaledes sammanhållet kritiker-grepp på serien. Den har genom åren hyllats på alla håll, uppmärksammats i mainstreammedia, och givit Azzarello och Risso ett antal prestigefyllda seriepriser (Eisners 2001 för Best Serialized Story samt 2002 och 2004 för Best Continuing Series; Harveys 2002 för Best Writer, Best Artist och Best Continuing Series, samt 2003 för Best Artist). Vad blir omdömet nu när föreställningen är slut och ridån gått ned (som synes på #100:s eleganta omslag här intill)?

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor: del 1

Taggar: , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Justice League: Cry for Justice #1-2

torsdag 8 oktober, kl 07:30 av 7 kommentarer

Det är omöjligt att börja den här recension med nåt annat än den gamla serielegenden om DC-redaktören Julius Schwartz och aporna. Historien, som troligen är apokryfisk, förtäljer att Schwartz en gång upptäckte att serietidningar med apor på omslaget sålde bättre. Följd: ett veritabelt ap-vimmel på DCs och andras omslag. Trenden står sig stark än idag.

Cry for Justice 1Detta med anledning av att de absolut starkaste reaktionerna på James Robinsons nya JLA-miniserie Cry for Justice (ett förspel inför vad som komma skall när Robinson tar över hela JLA om ett par veckor) i seriebloggosfären har varit: men varför måste han ha med den där jävla gula apan? Just det, en av medlemmarna i Cry for Justice-JLA (och kommande permanent inslag i Robinsons JLA-titel) är ingen annan än Congorilla (eller Congo Bill som hans vänner kallar honom). Julius Schwarz nickar uppmuntrande i sin grav; detta ger ju möjlighet att sätta en försäljningsökande apa på i stort sett varje omslag!

Men serien då? Jag har ett öppet sinne, om jag kan låta radioaktiva spindlar och superhunden Krypto passera så borde jag väl kunna svälja (gulp) en gorilla? I de första två numren vrider Robinson verkligen ut-och-in på sig själv för att göra Congorilla till en karaktär med visst djup som man som läsare förväntas ha sympati för och tycka är cool. Men herregud – han är ju en gorilla! Jag kan liksom inte komma förbi det. Precis som jag aldrig tyckt att Gorilla Grodd är en särskilt hotfull superskurk vilka hemska illdåd han än tar sig för, så kan jag inte heller tycka att Congorilla är vare sig sympatisk eller speciellt intressant. Han är ju bara ett serie-varumärke från en svunnen tid, en tid nutidens mer sofistikerade (?) seriediggare helst vill glömma, som på något helt obegripligt vis överlevt in i det nya årtusendet.

Fortsätt läsa Justice League: Cry for Justice #1-2

Manus: James Robinson
Illustration: Mauro Cascioli
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Taggar: , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman & Robin #1-3

lördag 3 oktober, kl 08:35 av 9 kommentarer

Här är den: Grant Morrisons senaste Batman-version och DC:s stora försök att ta skrevgrepp på seriepubliken genom att sjösätta en ny flaggskepps-titel i Batman-universat (som nämnts tidigare här på Shazam! är ju ärevördiga Detective Comics numera Batwomans domän). Titelrollerna innehas av en ny post-Final Crisis/Battle for the Cowl-dynamisk duo i form av Dick Grayson (den ursprunglige Robin, sedermera Teen Titan under namnet Nightwing) och Damien Av Oklart Efternamn (Wayne? Al-Ghul?), Bruce Waynes son med ärkefiendedottern Talia (först antydd i helst bortglömda Batman: Son of the Demon (Barr/Bingham) och sedan utvecklad av Morrison i Batman & Son från häromåret). Hittills verkar det lovande rent marknadsmässigt i alla fall: första numret toppade mest-sålda-listan i juni med bred marginal och de nästkommande numren har hållit sig i topp tre med hälsosam försäljning kring Batman & Robin 1110.000-ex-strecket (visserligen mindre än de 168.000 nr 1 sålde, men ändå mycket bra på dagens seriemarknad). Att starta en ny flaggskeppstitel för en redan poppis och etablerad karaktär eller grupp är inte alltid det enklaste, men Morrison har ju två viktiga framgångar på sitt CV som meriterar honom för jobbet: relaunchen av Justice League 1996 och hans comeback (efter att ha varit borta från serievärlden i typ fem minuter, men ändå) med New X-Men 2000.

Lite bakgrund om Morrison och Batman först: Morrisons första Batman var albumet Arkham Asylum 1989 (kongenialt illustrerad av en Dave McKean i högform – fortfarande en av de snyggaste Batman-seriena någonsin), en på sin tid kontroversiell och t o m utskälld serie som sedermera omvärderats och nu anses om en av de verkliga Batmanklassikerna. Morrison har sedan dess med längre mellanrum återvänt till karaktären (som han själv i intervjuer beskrivit som sin favoritseriefigur)) – i miniserien Gothic (också från 1989) med Miller-kollaboratören Klaus Janson, som en av de centrala karaktärerna i JLA (1996-2000), och som (med)författare på Detective Comics från 2006 och framåt – och det är också sedan 2006 som Morrison krattat manegen för Batman & Robin: diverse bifigurer, teman och skurkar som presenterats i miniserierna/följetängerna Batman & Son, Batman: The Black Glove, Batman: R.I.P och crossovern Final Crisis kommer nu dyka upp i Batman & Robin (inte minst ärkeskurken Black Glove och såklart nye Robin själv, Damian). Morrison har således lagt upp både figurer och intrig på silverfat åt sig själv.

Fortsätt läsa Batman & Robin #1-3

Manus: Grant Morrison
Illustration: Frank Quitely
Färgläggning: Alex Sinclair
Förlag: DC
Betyg: 4++/5
Taggar: , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Batwoman in Detective Comics #854-856

torsdag 1 oktober, kl 16:34 av 10 kommentarer

Nu när Batman har dött (Va? Vet du inte att Batman har dött? Har du bott under en sten senaste halvåret? Läs mer här , längst ned under ”Modern Batman”) är det nyordning bland Batman-tidningarna. Klassiska flaggskeppet Detective Comics har fr o m nr 854 bytt namn till ‘Batwoman in Detective Comics’ (BiDC) och innehåller inte bara Batwoman av Rucka/Williams utan också The Question av Rucka/Cully Hamner som s k ‘second feature’. En vinnande kombination enligt 743276-batwomanpage_largemig, som sett fram emot ännu ett i raden av intressanta kvinnoporträtt* från Greg Rucka – och nu får man alltså inte bara ett sådant porträtt utan två!

Batwoman och Question (nya Question alltså, inte gamla Vic Sage-versionen) lanserades båda i en-serietidning-i-veckan-under-ett-år-projektet 52 från 2006, och särskilt nya Batwoman väckte uppmärksamhet a) långt utanför seriekretsar och b) innan hon ens dök upp i 52. DC-chefen Dan DiDio läckte nämligen i en famös New York Times-artikel att den nya Batwoman skulle vara lesbisk, vilket förstås ledde till ramaskri bland stockkonservativa seriefans. Greg Rucka var med i författarteamet bakom 52 och fick på sin lott att utveckla Kate Kane/Batwoman och Renée Montoya (en karaktär Rucka fördjupat redan tidigare, se fotnot) i detta serieprojekt, något han gjorde med den äran: både Batwoman och nya Question blev populära tack vare 52, trots det inledande fanboy-brölandet.

Fortsätt läsa Batwoman in Detective Comics #854-856

Manus: Greg Rucka
Illustration: J H Williams, Cully Hamner
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Taggar: , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Superman: Secret Origin #1

söndag 27 september, kl 12:41 av 5 kommentarer

secretorigin1Det finns nog ingen superhjälte vars origin är mer känd än Supermans. Skulle jag fråga mina föräldrar om de kunde summera Supermans origin så skulle det nog gå alldeles utmärkt. Visst, alla detaljer skulle säkert inte komma med men i alla fall de viktigaste skulle ändå vara med. Så behöver vi då ytterligare en originshistoria för Superman? Det var ju bara sex år sedan som vi fick den senaste varianten i och med Mark Waid och Lenil Francis Yus Superman: Birthright. Nu är det alltså Geoff Johns och Gary Franks tur och precis som med Birthright så sägs Superman: Secret Origin vara den definitiva originshistorien. Hur det blir med den saken lär vi få se om något år…

Superman: Secret Origin #1 är faktiskt ett riktigt bra nummer även om man märker att det förmodligen kommer att funka bättre när hela miniserien är samlad i en trade eller en snygg hardcover. Hur som helst så är det inget fel på storyn och Johns gör faktiskt något lite oväntat då han helt enkelt hoppar över Kryptons förstörelse och hur den lille Kal-El kommer till Jorden. Istället börjar han då Clark Kent är ungefär elva-tolv år och börjar upptäcka alla sina olika krafter. En intressant grej här är att Johns låter Clark tampas en del med sina krafter och sin inställning till dem. Han vill inget annat än att vara en normal tonåring utan att behöva oroa sig för att skada sin vänner i fotboll eller för att sätta eld på skolan med sin värmesyn.

Gary Franks illustrationer är top notch här och det är fantastiskt att se den enorma detaljrikedomen han har i i stort sett varje bildruta. Jag tror det här är det bästa jag har sett hittills av Franks arbete. Fantastiskt! Så trots att vi redan sett mer än ett dussin olika varianter på Supermans origin så tycker jag att Geoff Johns och Gary Franks version mer än väl fortjänar att berättas, i alla fall än så länge. så om ni är så där välbekanta med The Man of Steel så tror jag att Secret Origin kan vara ett perfekt ställe att börja på eftersom serien absolut inte kräver att man kan sin Superman på handens fem fingrar. Men även den inbitne Superman-läsaren har något att hämta här då Johns och Frank lagt in lite små referenser som jag tror fansen kommer att uppskatta.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Gary Frank
Tusch: Jonathan Sibal
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Taggar: , , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Flash: Rebirth #4 à la Jonas

fredag 18 september, kl 22:35 av 1 kommentar

Som du kanske minns så gav Johan för en tid sedan Flash: Rebirth #4 en stark fyra i betyg. Anledningen till att jag nu efter att ha läst tidningen tar mig tid att skriva en recension av samma nummer är inte bara för att jag har en något avvikande åsikt, utan även för att jag läser Flash: Rebirth med DC-rookiens naiva ögon. Grejen är den att jag egentligen inte tycker att det här numret är dåligt i sig (snarare tvärtom), utan mer att jag inte riktigt har det som krävs för att uppskatta det som som Johns och van Scivers försöker leverera. Jag tycker mig ha en hygglig grundkoll på DC:s speedsters, jag vet till exempel att de får sina fartkrafter från The Speed Force och att de kan lubba så fort att de rusar genom både tid, rum och över till parallella verkligheter. Det jag tyvärr inte har koll på är Barry Allens familj och hur alla speedsters (och det finns ju uppenbarligen en hel jävla massa) hänger ihop egentligen. Så, när vi i detta nummer – SPOILER ALERT – får reda på att våra snälla speedsters tillhör den gula speedfärgen, och att den i sin tur hotas av Professor Zoom röda fartblixtar, så måste jag erkänna att jag trots flera genomläsningar faktiskt inte förstår riktigt vad det är som händer och vad det här innebär för Barry Allen och hans snabba vänner. Jag kan uppskatta den här seriens höga produktionsvärden, men för min del så blir det här aldrig mycket mer än tonvis av färgade fartblixtar som omger en mängd karaktärer som jag ännu inte fått någon kläm på. Tyvärr så ser den här serien alltså ut att misslyckas med att infria mina relativt höga förväntningar, och jag tror den överlag har betydligt mer att erbjuda de mer inbitna fansen än oss som tar våra första trevande steg i DC-djungeln.

flash-rebirth-4

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ethan Van Sciver
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Taggar: , , , ,
Skriv en kommentar
Guider

Green Lantern: En snabbguide

lördag 12 september, kl 23:16 av 8 kommentarer

Äntligen! Efter ett par veckors konstant överarbete och kronisk hemmatrötthet är det slutligen dags att presentera en snabbguide över de Green Lantern-samlingar som hittills släppts. Green Lantern har lyckats hålla sig väldigt högt upp på min favoritlista det senaste året, och är utöver det även den serie som fått mig att börja läsa mer och mer serier från DC, så det är väl inte mer än rätt att jag delar med mig av vad jag tycker om serien, volym för volym. Du finner recensioner av merparten av volymerna i vårt arkiv, men för att summera så är Green Lantern i princip alltid värd en 4:a (av 5) i snitt. Abrakadabra, nu kör vi:

green_lantern_release_dateRebirth

Innehåll: Green Lantern: Rebirth #1-6

Sammanfattning: Rebirth är i grunden ett sätt för DC att säga förlåt till sina läsare för vad de gjorde med Hal Jordan och resten av Green Lantern-universat. I all korthet så förvandlade de Jordan till en övermäktig galning som ödelade hela Green Lantern Corps för att sedan själv förvandlas till hämnden reinkarnerad. Folk gillade det inte. Inte alls. Geoff Johns var mannen som fick jobbet att rensa upp sörjan hans föregångare lämnat efter sig, och det är idag tydligt att han lyckades på alla fronter. Rebirth är överlag en riktigt bra serie som gjorde mig sugen att vilja läsa vidare, men utan några som helst förkunskaper om vad som hänt innan så kan nog vissa saker kännas smått förvirrande.

Lämpad för nya läsare: Rätt ok, men Rebirth är främst ett sätt ändra på Hal Jordans illa omtyckta öde med syfte att nystarta Green Lantern, vilket görs i Green Lantern #1.

350px-Green_Lantern_v4_03No Fear

Innehåll: Green Lantern #1-6 och Green Lantern Secret Files #1

Sammanfattning: No Fear samlar de första numren av GL efter Geoff Johns minisreie Rebirth, och vi får här främst följa Hal Jordans väg tillbaka till rollen som galaktisk beskyddare mixat med i princip all den bakgrundsinfo som behövs för att raskt få en känsla för vad Green Lantern är för serie egentligen. Vi får här helt enkelt en rätt så perfekt blandning av flashbacks och teasers inför vad som komma skall. No Fear börjar lite långsamt med första numret, men efter det så är det i princip full fart rakt in i kaklet med utrotningsrobotar, mördarmutanthajar, romantik, dramatik och galaktisk intrig på högsta nivå.

Lämpad för nya läsare: Ja! Om du vill hoppa på GL-tåget så är det här en bästa startpunkten.

Revenge of The Green Lanterns

Innehåll: Green Lantern #7-13

Sammanfattning: Revenge of The Green Lanterns består av 3 st mer eller mindre fristående handlingar. I den första får vi följa Hal Jordan och Green Arrow när de ställs inför misantropen och världserövraren Mongul, i den andra så teamar Jordan och Batman upp för att käbbla en hel massa medan de fightas mot den hämndlystna The Tattooed Man, och den sista (som hoppat ett år framåt efter händelserna i DC-eventet Infinte Crisis) så tas vi ut på ett riktigt röjigt rymdäventyr med mördarmaskiner och försvunna Green Lanterns. I det stora hela är det här alltså action från början till slut med en hel massa gästspel av andra DC-karaktärer. Fullt ös!

Lämpad för nya läsare: Det skulle nog funka helt ok att joina här, men såklart bättre att vara med från #1.

global_guardians_super_superWanted – Hal Jordan

Innehåll: Green Lantern #14-20

Sammanfattning: Wanted – Hal Jordan är precis som Revenge en actionspäckad samling från början till slut, där Hal Jordan lyckas gå ur askan i elden mest hela tiden. Han är duktig på det, den gode Jordan, och hamnar här i trubbel med galaktiska prisjägare, Justice League of America, ryska raketsoldater, The Global Guardians, kärlekskranka rymdamazoner och sin föregångares hämndlystne son. Fullt ös medvetslös alltså, och periferin anar vi även att Sinestro börjar göra sig redo att gå till frontalattack med sina skräckinjagande rekryter i sitt Sinestro Corps.

Lämpad för nya läsare: Nja. Wanted är en direkt fortsättning på det som utspelade sig i Revenge of The Green Lanterns.

sodam_yatSinestro Corps War Vol. 1 + 2

Innehåll: Green Lantern 21-25, Green Lantern Corps 14-19 och Green Lantern: Sinestro Corps Special #1

Sammanfattning: Den här finalen på Sinestro Corps-storyn innefattar de två hittills ösigaste samlingsvolymerna av Green Lantern, och som namnet antyder är det i princip ett enda långt galaktiskt krig mellan grönt och gult, med stora förluster på båda sidor som följd. Med slagfält såväl på flera platser i yttre rymden som på jorden och med gästspel av i princip alla DC-karaktärer så bjuder Sinestro Corps War på nästan löjligt mycket primära och sekundära skeenden, men Geoff Johns hanterar det så bra att även nytillkomna läsare relativt snabbt får ett grepp vem som är vem och vad det är som händer. Sammanfattningsvis så är Sinestro Corps War en definitiv knutpunkt där vi bjuds på många avslut och på flera viktiga ledtrådar för kommande arcs, där nu pågående Blackest Night helt klart är den allra största.

Lämpad för nya läsare: Funkar som ren adrenalinkick för den oinvigde, men kommer till sin fulla rätt genom backstoryn från tidigare volymer.

SinestroCorps02Tales of The Sinestro Corps

Innehåll: Green Lantern #18-20, Green Lantern Sinestro Corps Special #1, Tales of the Sinestro Corps: Ion, Tales of the Sinestro Corps: Parallax, Tales of the Sinestro Corps: Cyborg Superman, Tales of the Sinestro Corps: Anti-Monitor och Green Lantern Sinestro Corps Secret Files.

Sammanfattning: Den här samlingen kan beskrivas som extramaterial för Sinestro Corps War, och vi får här mer information och bakgrund till flera av de karaktärer som medverkar i kriget mellan grönt och gult. Berättarmässigt och visuellt så är den här samlingen lite småspretig på grund av att många av berättelserna skapats av fristående team, och som det ofta kan vara med extramaterial så är kvaliteten både hög och låg. För den som gillade Sinestro Corps War och är nyfiken på mer så är det här dock riktigt intressant och läsvärt.

Lämpad för nya läsare: Nej. Det här är främst ett komplement till Sinestro Corps War.

guardianSecret Origin

Innehåll: Green Lantern #29-35

Sammanfattning: Secret Origin är Geoff Johns utökade version av hur Hal Jordan kom att bli mänsklighetens första Green Lantern, och vi får här även en hel massa bakgrundsinfo kring själva Green Lantern Corps och dess grundare The Guardians of The Universe. Johns väver även in ursprunget till The Red Lanterns och passar framförallt på att så de första kornen kring det som senare kommer att utvecklas till storeventet The Blackest Night. En stabil grund för övriga volymer med andra ord.

Lämpad för nya läsare: Ja! Dock: Om du börjar här så skulle jag rekommendera att hoppa tillbaka och köra vidare från och med No Fear.

Rage of The Red Lanterns

Innehåll: Green Lantern #26-28, #36-38 och Final Crisis: Rage of The Red Lanterns #1

Sammanfattning: Kriget mot Sinestro är över, men det finns andra problem kokandes på olika håll i galaxen. Den mordiske Atrocitus startar upp sin egen kår med rasande röda lanternor, och även de nya färgerna blå, lila och orange börjar bli mer och mer aktiva. Parallellt med allt detta så anar vi att det är något på gång i de nattsvartaste hörnen i GL-universat. Rage of The Red Lanterns är nog den brutalaste och obehagligaste GL-samlingen än så länge, men kanske även en av de allra bästa.

Lämpad för nya läsare: Ja, helt ok. Efter att Sinestro Corps War avslutats så är det här starten på nya problem för Green Lantern, och för den som inte bryr sig så mycket om att ha hela backstoryn med sig så funkar det att starta här.

Taggar: , ,
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

DC Comcs blir DC Entertainment

torsdag 10 september, kl 11:48 av 3 kommentarer

dc-comics-logoDetta är säkert ingen nyhet för alla serieläsande nätknarkare, men ändå värt att ta upp. I korthet handlar det om att DC Comics går från att vara ett serieförlag till att bli ett mediaföretag, DC Entertainment. Om det verkligen får några verkliga konsekvenser eller bara är ett rent namnbyte återstår väl att se. Och hur mycket det har att göra med att Marvel nyss köptes upp av Disney går bara att spekulera i. Det vore väldigt intressant att höra vad ni läsare tycker om detta. Vad tror ni att det kommer innebära? Läs pressreleasen på The Source.

Taggar: , ,
Skriv en kommentar
« Äldre inlägg
Nyare inlägg »
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer