Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på Spider-Gwen, Gröna lyktan, klassisk Marvel, rockgudar och Theatre Bizarre. Mycket nöje!
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på gyllene gudinnor, övermäktigt motstånd, mördarbönsyrsa, läskig biljakt och assnygg Hawkeye. Mycket nöje!
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Marvel Comics: För ganska exakt ett år sedan damp nyheten ner som de flesta fans av Star Wars-serier redan anat skulle komma. Efter 23 år av serier med varumärket Star Wars från Dark Horse Comics var det så dags för Marvel att återigen få leverera äventyr i en galax, långt, långt borta, vilket var rätt så självklart eftersom nu både förlaget och Lucasfilm var en del av Disney-koncernen. Under San Diego Comic Con 2014 presenterades så planerna för den kommande utgivningen: Star Wars, skriven av Jason Aaron (Thor, Southern Bastards) och tecknad av John Cassaday (Astonishing X-Men), som kom ut i onsdags. Februari månad bjuder på en ongoing med Darth Vader, skriven av Kieron Gillen och tecknad av Salvador Larroca, och i mars 2015 startar en femdelad miniserie med prinsessan Leia, skriven av Mark Waid och tecknad av Terry Dodson. Händelserna i Star Wars #1 äger rum direkt efter filmen Star Wars IV: A New Hope med den klassiska rollistan Luke, Han, Leia, Chewie, C3PO och R2D2 och med en ny film i december börjar nu min Star Wars-feber nå kokpunkten.
Image Comics: Efter tio månaders väntan kom så äntligen Jupiter’s Legacy #5 ut och därmed är första delen av Mark Millar och Frank Quitelys superhjältepos till ända. Som jag redan nämnt i min lilla krönika Den som väntar på något gott… får vi nu istället följa Brandon och Chloes föräldrar Utopian och Lady Liberty i ett ännu icke namngivet äventyr som utspelas 1958. Tecknar gör Wilfredo Torres och Millar själv har lovat att komma med ytterligare information om serien i slutet på den här veckan och om så är fallet kommer ni få läsa en uppdaterad version av Veckans nyheter så fort Millar ger sig till känna. De ständiga förseningarna i utgivningen av Jupiter’s Legacy har lätt till att Millar beslutat sig för att inte ge ut andra delen av serien förrän alla numren är färdigtecknade av den noggranne Quitely. Tanken är att den ska börja komma ut igen till hösten 2015 men det är inte för inte som jag är lite skeptisk 😉
Det var allt för den här veckan! På söndag är det dags för ett nytt avsnitt av Veckans omslag så håll ut tills dess och framförallt, läs mycket serier.
Uriel och Eimin, tvillingbarn till den förvrängde X-mannen Archangel, arvtagare till Apocalypses tron samt skyddslingar till den tidsresande marodören Kang anländer till vår värld och sprider död och förintelse i sin väg.
Captain America och hans Avengers Unity Squad, bestående av både mutanter och människor, ger sig ut på jakt men när tvillingarna avslöjar vad Wolverine och hans team Uncanny X-Force gjort med deras far och ett barn som också var arvtagare till Apocalypses tron utesluter Cap Wolverine från Avengers, vilket får till följd att teamet splittras.
Medan de två grupperingarna söker efter tvillingarna passar dessa på att skaffa sig sina egna fyra ryttare till Apokalypsen, återupplivade nära och kära till både Avengers och X-Men. Hur ska detta sluta?
Fortsätt läsa Uncanny Avengers #5-11
David Laphams Stray Bullets är tillbaka med en ny följetong.
Här kommer en hög med nya trevliga utgåvor som kom ut i veckan.
Marvel Comics: Fem av ungdomarna som överlevde Avengers Arena dyker nu upp i fortsättningen Avengers Undercover där de försöker infiltrera Baron Zemos ondskefulla imperium. Kelly Sue DeConnick är tillbaka med en ny volym av Captain Marvel där vi återigen får följa Carol Danvers öden och äventyr. Ales Kot är ytterligare ett förvärv från indieförlagen (aktuell med Zero hos Image Comics) och han har fått hedersuppdraget att lansera den tredje volymen av Secret Avengers.
Dynamite Entertainment: Nostalgin står högt i kurs med ny lansering av seriefiguren Magnus: Robot Fighter som såg dagens ljus 1963. Förlaget passar också på att fira TV-serien Six Million Dollar Mans 40-årsjubiléum med The Six Million Dollar Man: Season Six som är en direkt fortsättning på Steve Austins äventyr från 1970-talet. Man har tidigare gett ut en serie med samma figur, då kallad Bionic Man, men efter nedläggningen av denna titel 2013 tar man nu nya tag.
Image Comics: Stray Bullets dyker upp igen med en ny följetong kallad Stray Bullets: Killers. Samtidigt passar förlaget på att ge ut en riktig feting: Stray Bullets: The Über Alles Edition som samlar alla tidigare nummer av David Laphams Eisner-belönade kriminalserie från starten 1995 i en och samma volym på hela 1200 sidor.
Så ja, då var det dags för veckans omslag också.
Förra veckans omslag på en onsdag? Ja varför inte! Shazam är tillbaka och inget kan stoppa oss från att bjuda på läckerheter från serievärlden. Här nedan kommer sex av mina favoritomslag från föregående vecka.
Mer pulp-noir-magi från Dynamite, propagandapastisch och X-Men:s 50-årsjubileum från Marvel samt härligt Batman-mys från DC. Håll till godo!
När Marvel Comics lanserade sin nya giv efter Avengers Vs. X-Men– Marvel NOW! – gjorde man det med att ge ut nya volymer av gamla beprövade kort men också mycket nytt. Den första titeln, som också presenterades som det nya flaggskeppet, var Uncanny Avengers.
Titeln Uncanny anspelar förstås på Uncanny X-Men för att vi ska förstå att det här är en fusion av Avengers och mutanter och en ny era med hjältar – mutanter och ickemutanter – sida vid sida. Efter Cyclops fiasko som Phoenix-boostad supermutant, som slutade med mentorn Professor X:s död för hans egen hand, beslutar sig Captain America för att tiden är inne. Cap kontaktar Cyclops bror Alex – bättre känd som Havok – och erbjuder honom att leda ett eget Avengers-team som ska bestå av både mutanter och ickemutanter.Den första rostern består förutom Cap och Havok av mutanterna Rogue, Scarlet Witch och Wolverine samt åskguden Thor. Någon som definitivt vill sätta käppar i hjulet för Caps nya Peace and Love-paket är hans ärkefiende Red Skull.
Fortsätt läsa Uncanny Avengers #1-4
Det sägs vara svårt att lära gamla hundar att sitta, men vi gör ett försök och introducerar idag en ny kategori av inlägg här på Shazam.se: Moderna klassiker.
En modern klassiker är mer eller mindre vad det låter som, det vill säga en relativt ny serie som gjort ett så pass stort intryck att den idag räknas som en klassisk serie. I och med att Marvels mutanter är heta just nu i och med biopremiären av X-Men: First Class så inleder jag Shazams moderna klassiker med hardcoversamlingen Astonishing X-Men Omnibus. Albumet samlar Astonishing X-Men #1-24 och Giant-Size Astonishing X-Men, och är författat av Joss Whedon (ni vet han Buffy-killen) och tecknat av John Cassaday (som utöver Astonishing X-Men är mest känd som tecknaren av Warren Ellis WildStorm-serie Planetary). Serien blev snabbt populär bland både fans och kritiker, och blev även nominerad till flera Eisner Awards som Best Serialized Story, Best New Series och Best Writer, och vann 2006 i kategorin Best Continuing Series. Lite kuriosa är även att den vinnande storyn, som kretsar kring ett mutantbotemedel, användes som grund för filmatiseringen av X-Men: The Last Stand (som ju tyvärr var en väldigt tråkig avslutning på något som annars hade varit en helt ok trilogi).
Astonishing X-Men kan sägas vara en fristående fortsättning på Grant Morrisons New X-Men, men det är inget krav att ha läst Morrions nummer innan man ger sig på Whedons X-Men. Dock så är det en fördel om man är bekant med Morrisons skapelser Mummudrai och då mer specifikt Cassandra Nova som gör något av en comeback i mitten av den här samlingen. Just den storyn tycker jag är en av de svagare just för att den refererar tillbaka till händelser som redan från början var rätt komplexa, men bara man tar sig tid att sätta sig in allt som händer så är även den storyn bra. Dock så är de absoluta höjdpunkterna inte direkt kopplade till någon egentligen story, utan serien är som bäst när vi får inblick i X-Mens privatliv och i deras relationer till varandra. Serien bjuder naturligtvis på både superskurkar, galaktiska konflikter och en massa slagsmål, vilket i sig överlag är väldigt underhållande och spännande, men det är i alla mellanspel där vi får följa karaktärerna som Astonishing X-Men är som allra bäst. Såpopera med superkrafter på högsta nivå.
Fortsätt läsa Moderna klassiker: Astonishing X-Men Omnibus
Hur vanligt är det inte att serieförlagen försöker sälja in en serie tecknad av en ny förmåga genom att låta någon etablerad superstar göra omslaget? Och hur ofta blir man inte besviken på att det vackra yttre inte motsvarar det mindre vackra inre? Men, när händer det omvända? Första numret av S.W.O.R.D. har ett omslag av John Cassaday, mest känd för att tecknat Joss Whedons run i Astonishing X-men, och att varit med och skapat The Planetary tillsammans med Warren Ellis. Omslaget är helt förskräckligt. Komposition, anatomi, proportioner, perspektiv – det var tydligen något Cassaday inte tyckte var nödvändigt. Det ser helt förvrängt och fel ut. Själva serien är tecknad av nykomlingen Steve Sanders och har allt det omslaget saknar. Nämligen djup och rörelse.
Den här nya titeln handlar inte helt oväntat om organisationen S.W.O.R.D. eller Sentient World Observation and Response Department (!) som den egentligen heter. Ett sorts Men in Black-liknande gäng som skyddar jorden från utomjordiska invasioner, hanterar oönskade gäster från andra planeter och avvärjer andra intergalaktiska hot. De som läst Astonishing X-men känner säkert igen sig. Lika så organisationens ledare och tjejen med det gröna håret, Abigail Brand. Båda har figurerat frekvent i serien.
S.W.O.R.D. är faktiskt en av månadens stora överraskningar. För att vara en så pass obskyr titel så är den förvånansvärt välproducerad – om man bortser från det där omslaget. Keiron Gillen, som Jonas nyligen nämnde i sin recension av Dark Avengers: Ares #1, skriver en humoristiskt berättelse som inte ödslar någon tid utan hoppar rakt in i den actionfyllda handlingen. Humorn påminner en del om Andy Lannings och Dan Abnetts kosmiska titel Guardians of the Galaxy. Så om du gillar den kombinationen av superhjältar, science fiction, och rapp dialog så kommer du antagligen även gilla S.W.O.R.D.
Steven Sanders är också en av de stora behållningarna med detta nummer. Han verkar komma från ingenstans, men är ändå en fullfjädrad serietecknare. Jag gillar verkligen hans stil. Den känns både fräsch och personlig. Att han tecknar Beast som en blandning mellan en häst och draken från Bone får man förlåta honom för.
Tidningen innehåller även en kortare bonushistoria tecknad av Jamie McKelvie. I den avslöjas en del detaljer om Kitty Prydes död. Pryde dog under ett uppdrag för just S.W.O.R.D. i Joss Whedons sista arc, Unstoppable, i Astonishing X-men. Har vi ett klassiskt komma-tillbaka-från-döden-scenario att vänta oss? Kanske, konstigare saker har hänt.
Obs! Mild spoilervarning utfärdas!
Ännu ett rekviem. I och med #27 nådde Warren Ellis och John Cassadays pulp-superhjälte-SF-serie Planetary sitt (planerade) slut. Det är en seriebedrift som visserligen inte är lika lång i nummer räknat som 100 Bullets, men lika lång – länge! – i tid: det tog 100 Bullets tio år att prestera 100 nummer, medan ständigt försenade Planetary tog nästan elva år på sig (1999-2009 – med ett uppehåll 2001-03) att komma ut med 27.
I likhet med 100 Bullets är Planetary också en modern seriemilstolpe. Warren Ellis lekfulla genreblandning bygger i stor utsträckning på ett refererande och nytolkande av populärkulturella traditioner som inte står Alan Moores efter. Serien har växlat mellan att de/rekonstruera sina Golden- och Silver Age-förebilder (Planetarys mesta skurkar The Four är som bekant en ond version av Fantastiska Fyran, för att bara ta ett exempel) och att söka sig längre bak i pulptraditioner (Doc Savage, The Spider, Fu Manchu och andra pulpgestalter dök i lindrigt maskerad – eller helt omgjord – version upp regelbundet i Planetary) och viktoriansk populärlitteratur (avsnittet där Elijah Snow möter både Sherlock Holmes och Dracula är ett av de bästa i serien). Till skillnad från Alan Moores senaste alster (jag tänker främst på League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier och League of Extraordinary Gentlemen: 1910), som mest har tett sig som gammalmansaktiga nostalgiexerciser, har Ellis serien igenom lyckats behålla en barnslig berättarglädje och ett ansenligt sinne för humor, vilket gjort att Planetary alltid gått att läsa med stor behållning även utan encyklopedisk kännedom om superhjälte- och pulphistoria. Ellis har också konsekvent arbetat utifrån ett tajt one-shot-format: ett nummer, en historia. Visserligen finns det en övergripande story som fördjupas med tiden, men varje nummer har i god pulpanda en knockoutöppning, ett rafflande mittparti och ett halsbrytande twist-ending – skolad som han är i 2000AD-traditionen vet Ellis värdet i att ge läsarna en bra slutpoäng i varje nummer. Allt detta plus John Cassadays likaledes lekfulla, pulpiga och understundom barock/art nouveau-influerade illustrationer har gjort Planetary till en av de senaste årens bästa äventyrsserier alla kategorier.
