Inlägg taggade ‘Judd Winick’

Recensioner

Catwoman #1

måndag 26 september, kl 08:09 av 7 kommentarer

catwoman1Av veckans del av New 52 fastnade jag för Catwoman av Judd Winick och Guillem March. Jag kan inte minnas att jag läst någon serie där Catwoman varit med, mitt Bat-läsande inskränker sig till Frank Millers och Paul Popes versioner. Min relation till Catwoman bygger helt på den bästa trikåfilmen jag sett, Tim Burtons snygga Batman Returns där Michelle Pfeiffer, som jag hade ett långvarigt crush på spelade Selena Kyle. Om filmens version av Catwomans origin ligger nära seriens vet jag inte så det är med mycket knappa kunskaper jag tar mig an Catwoman.

Obs! Spoilers ahead. Selena Kyle har här en synnerligen välsvarvad kropp som exponeras på olika sätt på de 21 sidorna. Det hela börjar med en closeup på henne när hon drar på sig catdräkten över sina stora bröst och sin röda behå när ett gäng busar med dödskallemasker bryter sig in i hennes lägenhet, hon lyckas dock fly genom att kasta sig ut, halvt påklädd, genom ett fönster. Hon snackar därefter lite med en polare som varit showgirl, iofs numera åldrad, om att hon behöver någonstans att bo. Därefter hänger hon som bartender på en fest som ryska maffian har med massor av lättklädda tjejer. Hon ser då en man, Renald, varpå hon får en flashback till barndomen då han har ihjäl någon till henne närstående, ev. hennes mamma. Hon följer efter honom in på toaletten, för locka honom, han är 55+, så har hon knäppt upp sin bartenderblus och blottar sin lila behå och sina stora bröst. Dessutom är hennes byxor lite uppknäppta i sidan så man ser en väldigt smal troskant som indikerar att hon har string på sig. Hon spöar därefter skiter ur honom innan hon inser att de antaligen hittat bartendern hon ersatt och därför slår hon sin väg ut ur den ryska festen. För sakens skull ska det noteras att hon här lyckats knäppa sin dräkt. Därefter sitter hon ensam i sitt lånade penthouse omgiven av sina katter och känner sig lite tom. Därpå följer en av de skummaste och definitivt den mest krystade sexscen jag sett i en serie när Catwoman och Batman knullar. The End.

Att DC i nådens år 2011 släpper igenom sån här grumlig skit är ofattbart. Vad tänkte dom? Vad tänkte Winick? Winicks förklaring att Catwoman är en kvinna av idag känns… sådär. Winick gör en stark, om än trasig, kvinnlig karaktär till ett rent objekt genom en krystad handling och massor av omotiverat avklätt . Men visst är fjuniga tonåringar DCs huvudsakliga målgrupp så kanske det kan funka i nåt nummer. Sen borde även de trötta på de andra bristerna i Catwoman som t.ex. den kackiga handlingen och Catwomans trista inre dialog. Hamnar Catwoman på en rysk gangterfest bara för att få med ännu mer halvnaket? Hur hänger det samma med de som jagar henne? Det enda som är bra i Catwoman #1 är Guillem March teckningar som hade förtjänat ett bättre manus. Således faller all skugga på Winick och redaktörerna. Det som hade kunnat bli ett bra förstanummer för att introducera karaktärer Catwoman blir istället dålig mjukporr. För er som har läst skiten och vill gotta er i befogade reaktioner har Robot 6 gjort en sammanställning som även gäller Red Hood and the Outlaws som tydligen ska vara ännu värre. En bedrift i sig.

Manus: Judd Winick
Illustration: Guillem March
Färgläggning: Tomeu Morey
Förlag: DC Comics
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Allmänt

DC52 * 4

onsdag 7 september, kl 14:53 av 5 kommentarer

Jahapp, för några timmar sen kuskade jag alltså iväg till Orbital Comics för att lägga vantarna på lite nya förstanummer från DC och snacka serier med Orbitals Chris Thompson – och här kommer lite snabba intryck av de fyra DCnU-titlar jag köpte:

AnimalMan1Animal Man: Jeff Lemire börjar på allvar etablera sig som en av DC:s återkommande författare, Animal Man är en av två titlar han fått ta hand om i DCnU. Det är svårt att följa i Grant Morrisons fotspår (inte ens Grant Morrison själv klarar det alltid) men berättarglädjen är det inget fel på och det är värt mycket. Lemire fokuserar på Buddy Bakers familjeliv, något som alltid varit centralt för figuren – liksom de creepy skräckelementen. De senare tar Lemire och illustratörsteamet Foreman & Green också fasta på i en läbbig drömsekvens och ett bra cliffhangerslut – överlag förefaller Foreman & Green passa Lemires sensibiliteter väl, vid ett par tillfällen känns det som om motiv och kompositioner är väldigt noggrannt dikterade av Lemire (inte något negativt). Däremot har Lemire definitivt lämnat indieviben hemma, även om det här är kompetent genomfört är det aldrig överraskande, aldrig annorlunda. Det finns ingenting som skaver i Lemires Animal Man-version, inte än i alla fall. En solid 3+.

Fortsätt läsa DC52 * 4

Manus: Jeff Lemire (Animal Man), Scott Snyder (Swamp Thing), Gail Simone (Batgirl), Judd Winick (Batwing)
Illustration: Travel Foreman (Animal Man), Yanick Paquette (Swamp Thing), Ardian Syaf (Batgirl), Ben Oliver (Batwing)
Tusch: Dan Green (Animal Man), Vicente Cifuentes (Batgirl)
Färgläggning: Brian Reber (Batwing), Ulises Arreola (Batgirl), Nathan Fairbairn (Swamp Thing), Lovern Kindzierski (Animal Man)
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Justice League: Generation Lost #21

måndag 28 mars, kl 12:26 av 0 kommentarer

genlost21En serie som jag har följt mycket den senaste tiden är Justice League: Generation Lost av Judd Winick, men som jag av olika anledningar aldrig verkar få tid att recensera. Nu, när serien börjar närma sig slutet (Det ska precis som Brightest Day bli totalt 24 nummer, om jag inte tar helt fel.) så ska det bli ändring på det. För Justice League: Generation Lost är en riktigt bra och underhållande serie där Winick återförenar Keith Giffen och JM DeMatteis gamla Justice League International. Med undantag Jamie Reyes, den nya Blue Beetle, så är det samma gamla gäng som slår sig samman för att stoppa Maxwell Lord planer.

Problemet är bara att den telepatiske Lord har lyckats övertyga hela Jorden om att han inte existerar, undantaget hans gamla Justice League-vänner. Resultatet blir att det är ingen som tror Booster Gold och de andra när de insisterar på att någon storskurk vid namn Maxwell Lord, som ingen har hört talas om, smider onda planer. Saken blir förstås inte bättre av att Lord i de senare numren av serien anlitar och hjärntvättar Magog till att attackera Captain Atom och sedan manipulerar både vittnen och TV-sändningar så att det ser ut som om Captain Atom mördar Magog och ett stort antal oskyldiga civila.

Fortsätt läsa Justice League: Generation Lost #21

Manus: Judd Winick
Illustration: Fernando Dagnino
Tusch: Raul Fernandez
Färgläggning: Hi Fi Color Design
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38