Inlägg taggade ‘Ivan Reis’

Recensioner

Brightest Day #1

onsdag 19 maj, kl 09:17 av 1 kommentar

brightestday1Innan vi knappt har hunnit hämtat oss från Blackest Night så kastar DC Comics oss in i nästa event, Brightest Day. Vi får här följa de tolv hjältar och skurkar som återuppstod efter Blackest Night. Men Brightest Day skiljer sig ganska markant från sin föregångare. Tonen är ljusare, tempot något lungare och det ligger en viss mystik i luften. Varför har dessa tolv hjältar och skurkar, till synes helt utvalda på måfå, återfått livet? Finns det någon mening och vad är den i så fall? Vad är Deadmans roll i det hela? Är det möjligen han som kommer att få en vita ringbatteriet som Hal Jordan, Carol Ferris (nu som Star Sapphire) och Sinestro försöker lyfta i början av numret?

Geoff Johns och Peter Tomasi har gjort ett riktigt bra jobb med det här numret. Tempot är som sagt lugnare, vilket känns välkommet efter Blackest Night rätt hårda tempo. Däremot inte sagt att det saknas action, som t.ex. då Aquaman och Mera ger sig på en båt med ett gäng somaliska pirater. Men det är inte där som Johns och Tomasi lagt fokus utan fokus ligger på de mysterier som kretsar kring det återuppstådda.

Fortsätt läsa Brightest Day #1

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Ardian Syaf, Ivan Reis, Joe Prado, Pat Gleason & Scott Clark
Tusch: Oclair Albert, Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Agent Orange

söndag 29 november, kl 22:20 av 7 kommentarer

agent_orangeDags så igen för ytterligare en i raden av Green Lantern-samlingar, och denna gång är det hardcoverutgåvan av samlingen Agent Orange som gäller. Agent Orange samlar Green Lantern #39-42 och är en direkt fortsättning på tidigare recenserade Rage of The Red Lanters. Fokus har dock skiftat här från de röda lanternorna till färgen orange som sakta men säkert introducerats i tidigare nummer. Där grönt står för viljestyrka, gult för rädsla, blått för hopp, violett för kärlek och rött för raseri så representerar orange girighet, habegär och egoism. Man kan alltså tänka sig att den orangea lyktkåren borde lida av rätt svåra samarbetsproblem och interna konflikter, men det finns en rätt logisk lösning på detta: Det finns bara en medlem. Orange Lantern Corps består enbart av Larfleeze. Larfleeze aka Agent Orange är girigheten personifierad. Han sitter själv i en isolerad del av galaxen, ständigt glufsandes på en aldrig sinande buffé utan att för den del någonsin bli mätt, och är paranoid över att alla vill ta det som är hans medan han själv bara vill ha mer av allt. Larfleeze är helt enkelt en rätt osympatisk självälskare med ett sjukligt habegär, men han känns trots det inte som en renodlad superskurk. Sinestro, Atrocitus och även de till ytan goda Guardians of The Galaxy Universe har alla en egen agenda som driver dem framåt, men Larfleeze känns mer som om han att är helt och hållet under den orangea färgens kontroll. Problemet är bara att folk inte lämnar honom ifred, varpå han triggas till att både försvara sig och att vilja lägga sin håriga vantar på allt nytt som de objudna gästerna råkar ha med sig. I kriget mellan färgerna så blir alltså Larfleeze plötsligt bara indragen mitt i allt pågående trubbel, och ingen av de inblandade lär tycka att det är något som kommer att leda till något positivt.

Geoff Johns Green Lantern har börjat känns lite som ett säkert kort när det kommer till snyggt berättade historier som trots sin längd (vi är ju uppe i över 40 nummer vid det här laget) på något sätt ändå konstant lyckas öka tempot på vägen mot en (förhoppningsvis) mastig och episk final. Det är lätt att bli bortskämd med återkommande bra historier från en författare, och jag antar att det är Green Lanterns ständigt höga kvalitet som gör att mina högt ställda förväntningar på Johns Flash: Rebirth resulterat i att jag nu tycker att den serien är rent dålig. Hur som helst, det här är ju inte Flash, det är Green Lantern, och Green Lantern i Geoff Johns och tecknaren Philip Tans händer är fortfarande något av det bästa man kan komma över i superhjälteväg idag.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Philip Tan, Jonathan Glapion, Ivan Reis, Oclair Albert
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Rage of The Red Lanterns

söndag 30 augusti, kl 13:50 av 2 kommentarer

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-1Argh, jag har suttit och tittat på det här inlägget i uppåt en vecka utan att egentligen komma någonstans. Hade en förhoppning att det till slut skulle skriva sig självt, men efter ett par dagars väntan så verkar det liksom inte göra det. Ämnet är hur som helst Green Lantern, och då närmare bestämt hardcover-samlingen kallad Rage of The Red Lanterns. Varför det nu skulle vara så svårt att skriva något om Rage of The Red Lanterns har jag själv svårt att förstå, för det är utan vidare omskrivningar en svinbra serie. Kanske till och med det bästa sedan författaren Geoff Johns rebootade hela Green Lantern-universat i och med sin Green Lantern: Rebirth. Med detta sagt gör vi väl helt enkelt ett försök att summera vad som gör det här till en bra serie.

1. Jag tror att i princip vem som helst som gillar superhjälteserier skulle kunna plocka upp Rage of The Red Lanterns. Till skillnad mot exempelvis Battle for the Cowl: The Network (som jag ju fick mig en rejäl avhyvling för) så har Geoff Johns förmågan att på väldigt kort tid skapa en känsla för och en relation till i princip varje karaktär i Green Lantern-universat. Visst, det är sant att man kanske inte ska förvänta sig att varje nummer av en serie ska fungera som en introduktion till helt nya läsare. Jag tycker dock att det finns en stor skillnad i hur manusförfattare jobbar där. The Network exempelvis är uppenbarligen riktad mot folk som känner till Oracle och gänget runt henne, och författaren tar lite för givet att jag som läsare förstår vem som är vem och varför de agerar som de gör. Geoff Johns däremot har med sitt berättande i Green Lantern som sagt förmågan att på bara ett par bildrutor summera vad som hänt och vad som är på gång, och ger mig som läsare på så sätt en snabb men tydlig summering av det övergripande läget.

2. Det är extremt storskaligt och många karaktärer utan att kännas spretigt. Hal Jordan, Sinestro, The Lost Lanterns, Atrocitus, Carol Ferris, Guardians of the Universe – det här är bara ett axplock av alla de personer och faktioner som inte bara gästspelar utan har centrala roller i Johns berättande, som inte på något sätt är blygsam. Här räcker det inte med hot mot Metropolis, jorden eller ens galaxen, utan här är det hela universum som gäller, och med de olika scenarier och trådar som börjar stråla samman här så känns det som att det verkligen är upplagt för något helt sjukt spektakulärt när allt fallit på plats. Vi får väl se vad det blir av det här i pågående Blackest Night, men fram till och med den här samlingen så är iallafall Green Lantern en av de maffigaste och bättre scifi/superhjälteserierna jag läst.

3. Det som främst driver Green Lantern framåt och gör det till en så engagerande serie är alla de minnesvärda och starka personligheter som medverkar. Det finns alldeles för många för att lista upp alla här, men de mest framträdande i Rage of The Red Lanterns är huvudpersonerna för respektive kraftfärg, det vill säga Hal Jordan för grönt, Sinestro för gult, den rasande Atrocitus för rött och den hoppfulla Saint Walker för blått. I perferin anar vi här de kvinnliga kärlekskrigarna Star Sapphires, suspekta planer från The Guardians, obehagliga The Alpha Lanterns och de nya färgerna orange och svart. Det som gör det hela ännu mer intressant är att man inte riktigt vet vilken färg som har ”rätt” när det kommer till kritan. Kort sammanfattat: Spännande!

Avslutningsvis, har du ännu inte läst Green Lantern överhuvudtaget så skulle jag rekommendera dig att börja med Green Lantern: Secret Origin som lägger grunderna för i princip allt som händer i den här volymen, och efter det så kommer du (som jag) troligtvis att vilja läsa den igenom alla GL-volymer fram till och med den här. Jag tror inte att du skulle bli besviken. Har du läst GL sedan tidigare och gillat vad du läst så kommer du garanterat att gilla det här också. Det är tight berättat och snyggt tecknat från början till slut. Stark fyra!

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-6

Manus: Geoff Johns
Illustration: Mike McKone, Shane Davis, Ivan Reis
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Blackest Night #1

onsdag 22 juli, kl 13:00 av 1 kommentar

blackestnight1Den här recensionen är något försenad, men bättre sent än aldrig som man säger…

Äntligen! Äntligen är det så dags för Blackest Night att på allvar göra entré i DC-välden, och vilken entré sedan! Förra veckan gav jag Green Lantern #43 full pott i betyg och undrade lite försktigt om Geoff Johns skulle kunna hålla samma höga nivå och kvalité även under själva Blackest Night. Svaret på den frågan blir, trots att detta ändå bara är första numret, ett stort JA!

Johns visar än en gång att han har en närmast unik förtåelse för den värld som DC Comics hjältar lever och verkar i och leverar här några riktigt fina, gripande ögonblick sida (Barry Allens reaktion när han får höra vilka hjältar som dött sedan han själv dog.) vid sida med några riktigt obehagliga (Ralph och Sue Dibneys återkomst). Allt detta i en historia med ett ordentligt driv och högt tempo.

Ivan Reis är som vanligt på topp när det gäller illustrationerna. I min mening är han född att illustrera Green Lantern-historier. Det är riktigt snyggt och mycket svärta och skuggor, mer än vanligt tycker jag, men det funkar utmärkt med tanke på att Blackest Night är en väldigt mörk historia.

För min del så raderade Blackest Night #1 mina sista tivel på att Blackest Night skulle bli ytterligare en av dessa events som verkar lovande i början men som senare visar sig falla lika platt som en pannkaka. Jag tror att Blackest Night kan bli det bästa event som DC Comics publicerat på mycket länge!

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert
Färg: Alex Sinclair
Förlag: DC Comics
Betyg: 5/5

Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Omslag till Blackest Night #1

fredag 10 april, kl 10:59 av 2 kommentarer

DC Comics nya blogg The Source släppte för ett par dagar sen Ivan Reis skisser till omslaget av Blackest Night #1. Igår så släppte man det färdiga omslaget i sin fulla prakt. Ser riktigt snyggt ut eller hur?

bln-cv1

Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Secret Origin

torsdag 2 april, kl 21:56 av 2 kommentarer

atrocitusGreen Lantern: Secret Origin är i all korthet DC:s mästerskribent Geoff Johns utvecklade version av hur Hal Jordan egentligen kom att bli mänsklighetens första medlem i det intergalaktiska snutkollektivet Green Lantern Corps. I och med att det här en story som tar allt ifrån första början så är den här samlingen troligen den allra bästa ingången för de som funderat på att testa lite DC och Green Lantern men inte vet var man ska börja. Utöver att förtydliga och fördjupa ursprungsstoryn för Green Lantern så passar Johns här även på att anpassa och lägga till händelser i Hal Jordans ursprung för snart kommande storeventet The Blackest Night, där det främst är tillägget av den rödrasande Atrocitus och hans inblandning i den ännu unga men blivande superskurken Black Hands första steg mot galenskap.

gl34Utöver att Green Lantern: Secret Origin bjuder på en anpassad bakgrund som leder till ett av årets största DC-event så är det även en kul inblick i hur Green Lantern Corps, som är uppbyggt av tusentals medlemmar från olika avancerade galaktiska civilisationer, till en början mest ser jorden som en lerboll fylld med primitiva vildar, och hur Jordan inte gör saken bättre genom att storma in och förolämpa The Guardians of The Universe och ifrågasätta merparten av alla de grundlagar som styr all Lantern-verksamhet. För att sammanfatta så är Secret Origin en tight berättad mix av klassisk superhjälteaction och scifi-epos, allt väldigt snyggt förpackat av återkommande GL-tecknaren Ivan Reis. Varmt rekommenderat, och det ska bli spännande att se vad Johns tar sig för med Blackest Night.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Förlag: DC
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Revenge of the Green Lanterns

torsdag 19 mars, kl 21:44 av 3 kommentarer

hank_henshawRevenge of the Green Lanterns samlar Green Lantern #7-13 och är den andra samlingen efter nytändningen med tidigare nämnda Rebirth. Revenge bygger vidare på storyn som påbörjades i föregående samlingen No Fear. Precis som No Fear så är även Revenge nästan övermättad med karaktärer och action, men precis som förut så lyckas Johns hålla sig precis inom gränsen för vad som går att mosa in i sex nummer utan att det ska kännas hysteriskt. Den enda kritiken jag egentligen har angående Johns författarskap är att han verkar brinna så frenetiskt för sina otaliga idéer att han ibland kanske avslutar vissa skeenden lite väl snabbt, men samtidigt så anar man att allt som sker gör det av en anledning, och kommer att få konsekvenser i det långa loppet.

Utan att snubbla in på alltför mycket detaljer och spoila storyn så bjuder nummer 7 till och med 13 av Green Lantern på ett våldsamt möte med den massmordiske rymdtyrannen Mongul (och hans syrra), en team-up med en svårmodig och bitter Batman och riktigt spektakulär scifi-action av världsklass med Guy Gardner, The Lost Lanterns, miljontals Manhunters och med superpsykopaten Hank Henshaw aka Cyborg Superman mitt i smeten. Det är helt enkelt ett jävla ös rakt in kaklet.

Fortsätt läsa Revenge of the Green Lanterns

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...