Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan blir det mördarclowner, Tony Stark hos svartalferna, prinsessan Leia som vi minns, invasionsflotta och en trippad tripp till Flashs universum.
Så var det dags att säga adjö till ytterligare en Marvel-titel som lanserades under etiketten Marvel-NOW! Först ut var mina älsklingar Young Avengers och nu är turen kommen till Mike Allred och Matt Fractions FF. Varför jag väljer att skriva tecknaren först istället för författaren är på grund av Mike Allreds enastående arbete och betydelse för att den här serien blev så pass lyckad ändå. Matt Fraction tvingades lämna över skrivandet av serien till Mikes bror Lee Allred från #12 och klanen Allred (Mikes fru Laura stod för den fantastiska färgläggningen) lyckades leverera en bra slutprodukt trots det trevande slutet.
Future Foundation, förkortat FF, är en titel som skapades av Jonathan Hickman i kölvattnet av Human Torch förmodade död och Reed Richards önskan att lösa allt. Den första volymen varade i 23 härliga nummer och bjöd på ett nytt och fräscht koncept med Reeds ständigt växande kollektiv av smarta ungdomar av skilda ursprung, allt ifrån kloner till muterade moloider. Själva grundhandlingen och nya persongalleriet till andra volymen med Allred och Fraction recenserade jag här tidigare och hade det inte varit för det röriga slutet hade jag lätt hyllat den här serien som en av 2013 års bästa.
Fortsätt läsa Avslut: Allred och Fractions FF
2013 var ett synnerligt rikt serieår för mig. Jag har aldrig läst så mycket nya serier både i lösnummer och trades och att jag dessutom utökade mitt serieslukande både digitalt och med andra förlag än Marvel öppnade en guldgruva för mig. Jag har under året därmed upptäckt att min serieaptit är omättlig eftersom jag aldrig kan få nog och hela tiden längtar och hungrar efter mer från serievärldens dignande smörgåsbord. Jag vet inte vad jag hade gjort utan comixology och deras feta realisationer som dels hjälper mig att hålla mig ajour med nya serier samt ger mig möjlighet att få njuta av alla guldkorn från förr.
Några av dessa guldkorn utforskades i en omfattande genomplöjning av Alan Davis samtliga nummer med ClanDestine och Brian K Vaughan/Adrian Alphonas hela run med Runaways. Riktig höjdarläsning som jag varmt rekommenderar för alla älskare av bra superhjälteserier. ClanDestine har en skön Silver Age-känsla och Runaways är så bra att det känns pinsamt att det är samma författare som har gjort Saga och manuset till TV-serien Under The Dome. Jag har läst bägge de samlade volymerna av Saga och förstår verkligen inte den enorma hypen bakom denna serie. Fiona Staples är behållningen och den som gör att jag tänker fortsätta tradewaita den här serien. Nu raskt över till årets lista enligt mig.
Så var turen kommen till den sista posten om nya titlar i Marvel Comics nya giv All-New Marvel Now! Flera intressanta titlar dyker upp i mars månad 2014 till glädje för mig och alla andra Marvel-entusiaster. Jag har medvetet hoppat över titlar som fortsätter med samma författare (naturligtvis med några undantag) och koncentrerat mig på Marvels nya förmågor i den snåriga seriedjungeln eller gamla favoriter i ny skepnad.
Daredevil
Först ut är Mark Waids variant av ”Mannen utan fruktan” som här får sin fjärde volym lagom till 50-årsjubileumet. Att denna succé skulle fortsätta är väl knappast någon överraskning efter ett så gediget utfört arbete av Waid, Chris Samnee, Paolo Rivera med flera. Precis som The Punisher byter Matt Murdock bas från ”The Big Apple” till västkusten, närmare bestämt San Francisco, och om du precis som jag inte kan få nog av fler äventyr av Waid och co med vår hornprydde hjälte eller om du vill hoppa på en för dig ny serie med ett nytt förstanummer känns detta som ett säkert kort.
Efter fem veckors ofrivillig seriebloggscelibat där hulkande fosterställning bytts mot uppgiven håglöshet är det underbart att få skriva igen. Att jag skulle sakna detta så mycket känns både läskigt och fantastiskt och det krävs grym självbehärskning för att inte springa ut på gatan i stormen som en extatisk Gene Kelly.
När jag först fick reda på att shazam skulle ligga nere en tid tänkte jag att det skulle gå fort och började spara mina favoriter för veckans omslag för framtida publicering. Nu fem veckor senare har högen blivit ohanterligt stor och jag får helt enkelt döda mina älsklingar och gå vidare. Jag tänker dock länka till några av mina saknade favoriter i framtida poster så helt har jag inte kapitulerat. Dessutom är jag så generös så jag bjussar på två poster den här veckan 😉
Veckan som gått innehöll en synnerligen stor mängd av högklassiga omslag från förlagen i USA. X-Men Battle of The Atom med alla snygga varianter och framförallt Art Adams originalomslag var alla mycket trevliga men bara en nådde enda fram. Codename: Action #1 från Dynamite Entertainment hade också flera omslag av kvalitet för att inte tala om Peter Davids sista nummer av X-Factor som gav mig en klump i halsen. Jag hade höga förväntningar på DC:s Villain’s Month men superskurk-omslagen den här veckan var verkligen mediokra.
Veckans lista består slutligen efter mycket huvudbry av tre omslag från Marvel samt var sitt från Vertigo, Dynamite och DC. Håll till godo!
Det var med blandade känslor jag mottog beskedet att Jonathan Hickman skulle lämna Fantastic Four och FF för dubbla Avengers-titlar. Glädje över att Avengers fick en författare som gjorde att jag utökade min pull-list och sorg över att inte få dela vår fantastiska kvartett och deras skyddslingars öden och äventyr varje månad under hans kärleksfulla ledning. Hickmans epos är definitivt en av de bästa tolkningar av superhjälte-genren jag stött på.
Matt Fraction som ny författare för bägge FF-titlarnas nya volymer kändes som en blandad kompott: Hans Fear Itself kändes onödig, hans och Salvador Larrocas många år med Iron Man helgjutna, hans Defenders krångligt grubbliga och hans Hawkeye tillsammans med David Aja är genial.
Trots min tveksamhet lovade det visuella mycket: Mark Bagley (Ultimate Spider-Man) med Mark Farmer (Alan Davis favorittuschare) på Fantastic Four och Michael Allred (Madman) med hustru Laura som färgläggare på FF.
Fraction och Marvel ville fortsätta i Hickmans fotspår med två tidningar som dels skildrade den ursprungliga kvartetten i Fantastic Four och familjens ungdomliga och bisarra forskningskommando i FF (Future Foundation). Dock med en trevlig tvist.
Art Adams Variant
Efter en olycka på en av kvartettens många äventyr upptäcker Reed att hans kropp inte läker som den ska. Den kosmiska strålningen som har förändrat hans kropps sammansättning håller på att döda honom. Han fruktar att det samma gäller för resten av hans familj och bästa vän. Reed sätt att ta itu med problemet är att de ger sig ut på en upptäcksfärd tillsammans med barnen Franklin och Valeria som en sorts ettårig forsknings- och äventyrssemester. Sin vana trogen berättar Reed naturligtvis inte för någon, inte ens Susan, om resans egentliga uppsåt: att hitta ett sätt att stoppa Reeds och de andras eventuella död.
När nu Fantastic Four kastar sig ut i kosmos eller andra tidsåldrar måste Reed också lösa problemet med den brokiga skaran ungdomar som törstar efter kunskap och skydd i huset. Han ger alla i familjen i uppdrag att utse en stand-in med försäkran om att deras åttagande bara rör sig om fyra minuter av deras liv. FF:s nya lärarkollegie och Fantastic Fours ersättare består nu av följande personer:
Scott Lang, rehabiliterad småtjuv och elektronikexpert, som även använder Hank Pyms krafter och alter ego Ant-Man. Nyligen återuppstånden från de döda med hjälp av Scarlet Witch drabbas han av varje förälders fasa: hans dotter Cassie, superhjälten Stature i Young Avengers, dör för Dr. Dooms hand. Som ny rektor för FF är hans trauma påtagligt i mötet med alla dessa ungdomar och han drömmer om hämnd på Latverias tyrann.Naturligtvis går allt åt pipsvängen vilket Fantastic Four är olyckligt omedvetna om. Våra hjältar FF som är kvar på jorden hamnar dock raskt i klistret när en bindgalen och lemlästad Johnny Storm från framtiden dyker upp. Han berättar att Fantastic Four är döda och att han har kommit för att hindra det från att ske.
Fantastic Four handlar från #3 uteslutande om kvartettens öden och äventyr på deras lilla resa. Det är sköna små strapatser som avslutas i varje nummer i en välkänd FF-anda. Jag anar att Matt Fraction strävar efter en All Ages-känsla och det känns trevligt. Fantastic Four kan i händerna på fel gäng lätt bli högtravande präktig och übersmart.
Scottie Young Variant
Den bästa tidningen är definitivt FF och en avgörande faktor är Mike Allreds briljanta Pop Art-stil. Han tar med läsaren på en för seriemediet banbrytande bergochdalbana liknande den David Aja bjuder på i Hawkeye. Det är också i FF som Fractions berättarstil kommer bäst till sin rätt. Alla många och fantastiska karaktärer behandlas kärleksfullt och underhållande. Allt ifrån Scott Langs uppenbara brist på auktoritet, Darla Deerings panik över sin obefintliga superhjälteroll och framförallt Medusa! Scenerna när hon besvärat upptäcker att ungdomarna i FF inte bugar för hennes majestät eller svarar på hennes klockringning när hon ligger i sin säng på morgonen är underbara. Eller varför inte hennes Queen Victoria-parafras: ”We are not amused!”. Den underbara färgskalan och tre fjärdelar kvinnor i Scott Langs team ger också tidningen en modern känsla likt Gillen/McKelvies Young Avengers.
Matt Fraction fick ett tufft uppdrag att ta över efter Jonathan Hickman men klarar det galant. Fantastic Four klarar sig bra men Fraction och Allreds FF är redan på väg att bli en ny modern klassiker. Jag ser fram emot många och spännande äventyr.
Kommer ni ihåg vår Jeff Lemire-intervju? Där Jeff sa att hans nästa projekt var en längre serieroman på Top Shelf? Well, nu har Top Shelf offentliggjort projektet: The Underwater Welder. Låter som en helskön blandning av vardagsrealism, exotiska miljöer och lite skräck/SF med. Dessutom hintade ju Jeff i intervjun att det också skulle handla om faderskapets våndor, och som alla fans av Essex County vet är Lemire i sitt esse när han tar sig an småskaliga, personliga familjedraman. Orkar vi vänta till 2012? Det tar tid att producera ett 250-sidors album… men om ni frågar mej så är The Abyss-meets-Jeff-Lemire värt att vänta på.
Nästa måste-köp (som vi dock inte behöver vänta längre än till maj på) är Vertigo-serien I, Zombie. ”Gwen Eats Brains” är taglinen och konceptet är att Gwen arbetar på en ekologiskt driven kyrkogård (!) och försöker dölja att hon i själva verket är en zombie som måste äta en hjärna ungefär en gång i månaden för att inte tappa förståndet helt. Lite förhandstittar från förra årets Vertigo Halloween Special finns här. Författandet står rutinerade Chris Roberson för och serien tecknas av Mike Allred. Läs en intervju med Roberson om det hela här. Eftersom det handlar om zombies och allt som Mike Allred gör är automatiskt köpvärt så kommer jag definitivt lägga denna nya ongoing till min pull list.
