Inlägg taggade ‘Sverige’

Recensioner

Viktor Kasparsson 3: Blodsband

måndag 4 november, kl 20:58 av 1 kommentar

blodsbandDennis Gustafsson verkar ha gjort det till en ytterst trevlig vana att publicera ett Viktor Kasparsson-album per år vilket även tyder på en imponerande disciplin. Dennis Gustafsson har tagit Seriesverige med storm (ni som inte känner så borde skämmes) och har redan gett oss den moderna klassikern Skräckens ängel. Utan att spoila något så slutade Skräckens ängel i tragedi och i uppföljaren Spöket på hotell Vega var det en sargad Viktor Kasparsson som mötte läsaren och mer sargad skulle han bli även händelserna kring hotellet inte lämnade lika djupa ärr i själen som händelserna i Svartmåla. Blodsband i sin tur följer på turerna på hotell Vega och Kasparsson befinner sig på under sin konvalecens på Hälsingborgs lasarett. Blodsband inleds med en duell mellan två uniformsklädda män som slutar illa för den ene som attackeras av vad som visar sig vara råttor. Obduktionen av den döde genomförs av den vanställde doktor Mats-Ludvig Berger som avbryts av Viktor Kasparsson, fortfarande långt ifrån den självsäkre ockulte detektiv som man fick stifta bekantskap med i Viktor Kasparsson Makabra Mysterier, som behöver något att sysselsätta sig med i sjuksängen. Kasparsson och Berger nystar tillsammans med konservatorn, Fru Möllergren, i morden och kopplingarna till råttorna och får då kännedom om myten om Råttkonungen och misstankarna riktas tidiigt mot Alf Carle, nybliven ledare för nationalistiska Nordfront. Jag ska inte berätta mer om handlingen för att inte spoila mer än nödvändigt. Utdrag finns hos Albumförlaget.

Dennis Gustafsson går från klarhet till klarhet vad gäller tecknandet där hantverksskickligheten ackompanjeras av ett överflöd av detaljer. Layouten består mestadels av traditionella rutor men samtidigt ändras storleken och uppställningen av rutorna efter vad Gustafsson vill skildra vilket skapar en väldig dynamik i serien. Skildringen av 20-tals Hälsingborg är fantastisk liksom tidigare och färgläggningen är på pricken och skapar en genuint otäck stämning. Att sedan råttor spelar en synnerligen otäck huvudroll gör givetvis sitt till såväl stämning som spänning. Råttor är bland det vidrigaste jag vet och Råttkonungen i sin tur huvva. Albumet på generösa 96 sidor har delats upp i kapitel som avgränsas av skräckfyllda helsidor. Det som gör Dennis Gustafsson till en så intressant serieskapare är att han utöver att vara en rasande skicklig tecknare även är en rasande skicklig manusförfattare. Blodsband byggs skickligt upp till sitt något överraskande crescendo och man är hela tiden på helspänn över hur det ska gå och vilka som ska stryka med. Karaktärsskildringen är dessutom väldigt genomarbetad och flera av huvudkaraktärerna får ett djup som man inte är bortskämd med och överraskar då och då. Blodband bjuder på ren skräck, eftertänksam deckare och intensiv action. Det är bara att ta av kepsen och bocka och tacka för läsupplevelsen. Ännu en modern klassiker från Dennis Gustafssons stift.

Illustration: Viktor Kasparsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Elektrisk tsunami

söndag 30 juni, kl 21:18 av 0 kommentarer

elektrisktsunamitinetelmgrenDigitala serier på svenska är något av ett sorgebarn. Jag väntar fortfarande (förgäves?) på ett svenskt Comixology eller nåt. Mix, en del av Bonnierkoncernen, ger ut en hel del noveller digitalt och nu är det dags för den första serien, Tinet Elmgrens Elektrisk tsunami och kallar den Sveriges första grafiska e-novell. Serien tankas ner t.ex. via en nätbokhandel och sedan kan den läsas på valfri e-läsare. Jag läste på Bluefire Reader till paddan efter tips på Simon säger. Det funkar även om upplösningen inte är vad jag vant mig vid på paddan framförallt på Comixology. Serien läses genom en ruta i taget och jag antar att den är tecknad för just det här formatet. Det är givetvis en fördel med en serie som läses på det här sättet och är gjord för att läsas digitalt. En helt ok variant av digital serieläsning och förhoppningsvis kommer fler serier på förlaget eller att andra förlag hakar på.

Serien då? Jag gillade verkligen Eva Asbesthjärtan som kom för några år sedan liksom de fanzin jag läst med Eva. Eva är prostituerad, numera på bordell, i en asiatisk hamnstad med tydliga kommunistinfluenser. I Elektrisk tsunami får hon i uppdrag att se till att en gift man med en särdeles stark libido och en lika stark dragkraft på det motsatta könet inte är otrogen mot sin fru under den vecka hon är borta. En uppgift som visar sig vara allt annat än lätt. Elmgrens teckningar är sig lika och jag gillar hennes stil, tyvärr lider det av att upplösningen av framförallt texten är sådär. Lite oväntat så var det inte bara text i pratbubblor utan även mellan rutorna vilket jag först tyckte kändes fel men innan jag läst den korta serien vant mig vid. Läsningen flyter på men trots lite humor och Eva så är det en rätt ointressant novell och den svagaste av de serier jag läst med Eva. Men därmed inte dålig. Gillar du liksom jag Tinet Elmgrens serier så är det bara att slå till, Elektrisk tsunami är väldigt billig, 19 kr på Bokus t.ex.

Illustration: Tinet Elmgren
Förlag: Mix
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Utopi #9

lördag 22 juni, kl 19:21 av 3 kommentarer

utopi_magasin_9Några reflektioner kring Utopi #9 som landade i brevlådan strax efter SIS och kommer att finnas i butik ett bra tag till i väntan på höstens dubbelnummer.

Sofia Falkenhem är en suverän tecknare, hennes serie Flock (omslaget här intill) är bedårande vacker med en närmast magisk färgläggning. Handlingen däremot är bara skum, jag förstår fortfarande inte vad serien handlar om och karaktärerna är menlösa och dialogen stel. Jag hade gärna sett Falkenhem med en annan serie i Utopi för Flock känns nästan som ett slöseri med hennes stora talang.

En tecknare som jag numera håller som en Sveriges främsta är Karl Johnsson, det har onekligen varit en fantastisk resa från Mara från Ulthar till Vei. Johnsson har en stil som inte påminner om någon annans och hur han tecknat bl.a. jättarna är så toksnyggt. Johnsson har gjort Vei tillsammans med Cirkeln-författaren Sara Bergmark Elfgren och det tjänar Vei på för dialogen är, till skillnad från i alltför många av Utopi-bidragen, bra. Visst är det lite svulstigt ibland men det är ju jättar och gudar man möter 😉

Umbrella Academy har jag redan läst men det är kul att redaktionen satsar på en amerikansk serie som både är riktigt bra och passar som hand i handsken i Utopi. Du som har den oläst har mycket nöje framför dig.

Utopi-debutanten Yossra El Sads serie Raedus är lovande. Dialogen är ibland bra och ibland mindre bra. Raedus, som fått ge namn åt serien, har några repliker som olyckligt bryter av mot den dystra stämningen, de är kanske tänkta att lätta upp serien men känns bara krystade. Men i det stora hela är det bra och det finns en intressant grundhistoria som jag hoppas El Sad får tid på sig att berätta mer om. Jag gillar teckningsstilen och även här sitter färgläggningen som en smäck.

Öht är #9 ett bra nummer utan djupa dalar. De flesta serierna är bra och även de lite svagare serierna är läsvärda. Utopi fortsätter att leverera eskapistiska serier av bra kvalité. Tack för det!

Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Berättelser från Engelsfors

torsdag 6 juni, kl 07:47 av 0 kommentarer

engelsforsSara Bergmark Elfgren och Mats Standbergs romaner Cirkeln och Eld är tydligen storsäljare. Så pass att Rabén & Sjögren, inte kända för sin serievurm, ger ut ett seriealbum med karaktärerna från romanerna. Tecknar gör inga mindre än Kim W Andersson, Lina Neidestam och Karl Johnsson. Sara Bergmark Elfgren har haft texter med i Utopi och känner tydligen tecknarna och på den vägen är det. Ett bra initiativ iaf, det är bättre att serien som i Berättelser från Engelsfors tillför något nytt än att bara föra över en bok till serie. Serien och böckerna utspelar sig i staden Engelsfors med fokus på ett antal personer som går på högstadiet/gymnasiet och de övernaturligheter som försiggår i staden. När jag köpte serien på SIS av Karl Johnsson och fick den signerad så fick jag tipset att läsa böckerna först eftersom jag då skulle få ut mer av albumet. Lydde jag detta goda råd? Nä. Skulle jag läsa ungdomslitteratur! Knappast.

🙂 Det är inte pga ålder eller elitism som jag inte läst dem utan tidsbrist. Läsning av såväl Den amerikanska högern av Magnus Gelin som Americanos av Magnus Linton har påbörjats men inte avslutats. Jag läser dessutom långsamt. Faktiskt en (iofs mindre) anledning till att jag läser så mkt serier. Serier går fortare och jag är lite rastlös. Men åter till Engelsfors. Ja, jag skulle definitivt fått ut mer av serien om jag läst böckerna. Nu förstår jag hur en del karaktärers förhållande till varandra och en del av det som hänt i böckerna men hade jag haft mer koll på karaktärer och Engelsfors så hade det varit en bättre läsupplevelse. Ett plus är jag iaf blev mer sugen på böckerna efter att ha läst serien.

Det är dock absolut inte bortkastad tid att läsa serien om man inte läst böckerna. Andersson, Johnsson och Neidestam tillhör alla den yppersta eliten bland svenska tecknare, framförallt Johnsson har haft en fantastisk utveckling från Mara från Ulthar till Vei och Berättelser från Engelsfors. Alla tre har distinkt personliga stilar som man inte kan missta sig på. Att tre olika tecknare bidrar är bara ett plus som bidrar till variation. Berättelser från Engelsfors innehåller en blandning av tonårsdramatik, åtra, död och övernaturligheter och jag anar varför böckerna blivit så poppis. Det finns inga svaga kort bland de korta novellerna och det är svårt att plocka ut en favorit så jag låter bli. Jag kan rekommendera Berättelser från Engelsfors men lyd rådet jag inte gjorde och läs böckerna först. Det är de säkert värda.

Manus: Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Illustration: Kim W. Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter- Deus Ex Machina: Fadern

tisdag 4 juni, kl 21:36 av 0 kommentarer

theo4fadernDags att samla sig för ett blogginlägg. Inte helt lätt efter att precis ha sett avsnitt nio, säsong tre av Game of Thrones. Satan i gatan vilken käftsmäll. Men Theo då. 2008 var ett hyfsat startår för intressanta serieprojekt i Sverige. Förutom Jakob Nilssons första Stieg Trenter-bearbetning så kom första albumet med Ola Skogängs ockulte detektiv Theo, Mumiens blod. Detta följdes sedan upp med det Urhunden-nominerade De förlorade sidornas bok. Efter det kom en samling med kortare serier som jag ännu inte läst, I dödsskuggans dal. I Deus Ex Machina är det en mörkare stämning som ackompanjeras fint av Daniel Thollins dito teckningar. Theo och polisen Max kallas till Dalarna där en sjö torrlagts och en märklig byggnad visat sig. Två barn har försvunnit i byggnaden och Theo, max och några lokala poliser ger sig ner i underjorden. Theos tidigare äventyr kan mest liknas vid gamla matinéfilmer men Deus Ex Machina är istället väldigt mycket Lovecraft. Den torrlagda sjön i Ludvika är Theos At the Mountains of Madness. Jag har inte läst någon av de serier Daniel Thollin tecknat tidigare men teckningarna är riktigt bra och allt förstärks av den dova färgläggningen. Första delen är definitivt det bästa jag läst med Theo, Ola Skogäng hanterar skräcken finfint och bygger upp en gastkramande stämning.

I andra delen står Ola Skogäng för teckningarna och han blir bara bättre och bättre. Hans teckningar passar också den andra delen, som till stora delar utspelar sig i Stockholm, bättre än den första då stämningen i serien lättat lite även om det läggs ytterligare bitar i pusslet och en del svar ges. Andra delen är inte lika bra som första delen med dess klassiska skräckelement men kombinationen av en odödlig, Swedenborg och Atlantis gör även den andra delen bra. Deus Ex Machina: Fadern är helt klart det bästa Theo-albumet hittills. Jag hoppas att Ola Skogäng håller tempot och jag återser gärna Daniel Thollin som tecknare av Theo. Det ska bli extra intressant att följa Theo framöver.

Manus: Ola Skogäng
Illustration: Daniel Thollin & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer, Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Färjkarlen

måndag 3 juni, kl 08:20 av 0 kommentarer

farjkarlenFärjkarlen är Jakob Nilssons andra adaption av en Stieg Trenter-roman, först ut var Roparen som kom 2008. I Färjkarlen får vi återigen stifta bekantskap med Harry Friberg, fotograf och detektiv. En dykare hittar en kista i samband med bärgningen av Vasa som han gömmer. Ett par år senare åker en ung kvinna, Kerstin, med den sista Djurgårdsfärjan, hon slockar och vaknar hemma i sin säng och minns inte hur hon hamnat där. Hon blir kontaktad av Harry Friberg och tillsammans börjar de nysta upp en historia som för de från Stockholm till Göteborg och tillbaka. Racerförare, mynt, mord, läckra bilar och en miljonär är några av ingredienserna.

Jakob Nilsson har utvecklats rejält från debuten med Roparen. Han är betydligt säkrare som tecknare och såväl miljöer som personer är betydligt bättre i Färjkarlen. Sättet att rita ögon på, små med tomma vitor eller i form av prickar funkar eftersom han behärskar minspelet bra, det blir aldrig så stelt som det kunnat bli. Skildringen av Stockholms- och Göteborgsmiljöer från 60-talet är riktigt bra och lyfter hela albumet liksom alla fina detaljer. Jakob Nilsson berättade skickligt i Roparen men jag tycker att Färjkarlen är bättre även här, berättarmässigt flyter serien på bra, de luckor som jag upplever finns är antagligen att hänföra till överföringen från bok till serie. Jakob Nilsson kan antagligen boken utantill och saker som är självklara för honom är inte lika självklara för mig som läsare. Det här är dock enbart ett mindre problem. Historien i sig är inte så spännande men det är kul att följa pusslet fram till upplösningen. Färjkarlen är en läsvärd serie, både till teckningar och berättelse och det är kul att se Jakob Nilssons utveckling.

Illustration: Jakob Nilsson
Förlag: Kartago
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Det bästa barnet

lördag 25 maj, kl 20:27 av 1 kommentar

detbastabarnetVi fortsätter med det svenska temat här på Shazam med en kortrecension av Det bästa barnet. I år släppte Galago nämligen uppföljaren till Sofia Olssons Hetero i Hägersten. Jag insåg när jag läste Det bästa barnet att det är en självbiografisk serie, något jag inte snappade upp när jag läste föregångaren. Pino. Det var iofs inte uppenbart förrän en bit in i Det bästa barnet heller och för att få en uppfattning om hur mycket som var självbiografiskt fick jag t.o.m. kolla upp en intervju 😉 . Så kan det vara. I Det bästa barnet får vi iaf åter stifta bekantskap med det heterosexella paret från Hetero i Hägersten. Nu är det barnalstring som är på gång, men det går inte som de hoppats på samtidigt som förhållandet börjar krackelera.

Som jag redan tidigare skrivit så påminner Sofia Olssons teckningar en hel del om Jeff Browns i hans självbiografiska serier och liksom Brown är inte teckningarna i sig en fröjd men Sofia Olsson är väldigt skicklig på att förmedla stämningar och framförallt känslor, något t.ex. en del amerikanska tecknare skulle behövt vara bättre på. Speciellt bekymrade och deppiga ansiktsuttryck är hon skicklig på vilket Det bästa barnet innehåller ett överflöd av för det är ingen munter tid hon beskriver. Kombon ofrivillig barnlöshet, svek och tvivel kunde borgat för en alltför tung läsning men Sofia Olssons visar även här vilken skicklig humorist hon är, både bildmässigt och i dialogen som är riktigt bra. Just dialogen är alltför ofta styltig i svenska serier men Sofia Olssons är alltigenom naturlig och har ett riktigt bra flyt. Hennes debut Ända hit var bra, Hetero i Hägersten inte lika bra men det Det bästa barnet är hennes bästa hittills och för mig en självklar kandidat till nästa års Urhunden-pris.

Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Uppåner med lilla Lisen & gamle Muppen

fredag 26 april, kl 09:10 av 0 kommentarer

uppanerivarssonSå var det dags för den andra barnserien från Epix. Marcus Ivarssons Uppåner med lilla Lisen & gamle Muppen är inspirerad av Gustave Verbeeks serie The Upside Downs of Little Lady Lovekins and Old Man Muffaroo som Verbeek tecknade 1903-1905. Och det är just upp och ner som är grejen. Först håller man boken som vanligt och läser serien åt det vanliga hållet och sedan vänder man den upp och ner och läser samma rutor fast i omvänd ordning. Gamle Muppens och lilla Lisens äventyr och vad som händer i dem är av underordnad betydelse, det intressanta och roliga är att samma ruta kan läsas på två olika håll och berätta helt olika saker. Marcus Ivarsson har på det stora hela löst det riktigt bra och även om både vuxen och barn ibland blir lite förvirrade så flyter läsningen på bra. Att han löst det riktigt bra var kanske lite av vårens underdrift, jag är ruggigt imponerad av bildlösningarna som rätt ofta är närmast geniala. Oerhört uppfinningsrikt är det och barn tycker förstås att det är både tokigt och kul att man ska vända albumet för att läsa klart. Så vad möter då Muppen och Lisen på sina utflykter, jo trollkarl, drake, både skräckinjagande och andra varelser osv. En kul idé av Marcus Ivarsson att återuppväcka Verbeeks idé (jag hade ingen koll på Verbeek innan detta så infon i slutet är välkommen) och han har gjort det på ett lysande sätt. En väldigt originell svensk serie riktad till barn som förtjänar en stor publik.

Illustration: Marcus Ivarsson
Förlag: Epix
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema:Barnserier] Katten Nils & Morris: Den mystiska ön

måndag 26 november, kl 21:31 av 1 kommentar

kattennils_morrisDet är alltid trevligt när det ges ut barnserier i Sverige och framförallt om det är en ny svensk serie. Nu är iofs Katten Nils & Morris inte så ny eftersom den gått i Kamratposten ett tag men det är iaf första gången som det ges ut ett album med radarparet. Bakom serien står Joakim Gunnarsson och Johanna Kristiansson som båda håller till i Malmö där Joakim Gunnarsson även är redaktör för Bamse. Albumet är en del av Junior som är Kartagos barnseriesatsning, det ska bli spännande att följa den framöver. Nils och Morris och då i synnerhet Katten Nils är inte de smartaste knivarna i skåpet. Trots? detta har Selma kärat ner sig i Morris och vill gärna hänga med honom utan att Nils är med. Men Morris tycker mest hon är jobbig och vill hellre spela kort med Nils, Svälta räv är det som gäller. Men när Selmas mormor ska bege sig iväg på vad Selma lurar i Morris är en skattjakt kan han inte stå emot. Å Nils får stanna hemma, eller…

Den mystiska ön riktar sig främst till barn till och med lågstadiet, jag har svårt att se att äldre barn får ut så mycket av den. Kristiansson och Gunnarsson förstår å andra sidan den målgruppen riktigt bra. Albumet är relativt tjockt, 124 sidor, men det är bara 2-3 rutor per sida vilket gör det lättare för den unga målgruppen att följa med. Teckningarna är väldigt bra och konsekvent utförda i sin enkelhet, ansiktsuttrycken är klockrena och det är hela tiden fart i berättandet. Selma är lite väl ”tjejig” i början men det blir bättre efter hand. Nils är den som inbjuder till mest munterhet genom att inte ha huvudet på skaft. Det blir även lite lagom med spänning och äventyr och det var just det som tilltalade den yngre recensenten. Efter huvudäventyret finns lite kortare serier med fokus på en väldigt blyg och kär Nils. Katten Nils & Morris: Den mystiska ön är en trevlig barnserie med både humor, förälskelse och spänning. Jag hoppas att det blir fler album med gänget från duon Kristiansson/Gunnarsson. Hade den yngre recensenten satt betyget hade det nog blivit högre 🙂

Illustration: Johanna Kristiansson, Joakim Gunnarsson
Förlag: Kartago
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Viktor Kasparsson 2: Spöket på hotell Vega

söndag 7 oktober, kl 21:29 av 1 kommentar

viktorkasparsson-spoketpahotellvegaDennis Gustafssons förra album Skräckens ängel belönades med en Shazam Award för bästa album i början av året. Helt välförtjänt enligt mig. Om någon inte läst det, skämmes isf, så ska jag inte spoila något men Kasparssons första möte med det ockulta fick oerhörda konsekvenser för honom. Spöket på hotell Vega tar vid en tid efter där Skräckens ängel slutade. Viktor Kasparsson kommer av en slump i samspråk med hotelldirektör Bengtsson på hotell Vega i Helsingborg. Bengtsson försöker sälja hotellet för att finansiera sin döende hustrus vård men det finns ett stort problem, det spökar. Kasparsson som är den första Bengtsson stött på som tror på honom accepterar erbjudandet att föröska hjälpa till. Ett par dagar senare har spekulanterna på hotellet samlats i hotellet och spökerierna kan börja. Allt är inte som det först verkar. Utopi-läsaren känner f.ö. igen en av spekulanterna 😉

Dennis Gustafsson har med Skräckens ängel satt ribban högt för framtida album om Viktor Kasparsson men Gustafsson är så skicklig att det inte finns anledning till oro. Gustafssons teckningar håller alltid hög klass och bidrar till att han lyckas bygga upp en bra stämning även här. Lika viktigt som teckningarna är den dova och murriga färgläggningen som sitter som hand i handske för berättelsen. Gustafsson lyckas även skildra sitt älskade Helsingborg och 1920-tals miljöerna snyggt. Det är inte den spänning som infinner sig som gör albumet så bra eller den småputtriga detektivhistorien utan det är skildringen av Kasparsson, plågad av smärtsamma minnen som är det intressantaste med berättelsen. Efter Skräckens ängel unnar jag verkligen den gode Kasparsson lite medgång. Spöket på hotell Vega är en välberättad och småspännande spökhistoria med ett vackert och poetiskt slut. Ett plus är att Albumförlaget gått över till inbundet vilket är ett format som Viktor Kasparsson verkligen förtjänar.

Illustration: Dennis Gustafsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...