Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på rafflande tågjakt, verktyg för jobbet, djurvän, vintrigt Japan och sorgsen Rey. Mycket nöje!
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på klassiska karaktärer, mystiska hjortar, Daredevils mamma, snygg design och filmpepp. Mycket nöje!
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Efter ett mysigt påskbord med moderna familjen tänker jag nu bjuda er på fem härliga påskägg fyllda med humor, allvar och den härliga kreativitet som gör att ett snyggt omslag sticker ut i mängden.
Grön glädje, skurkig gul lykta, snygg design, stridslystna amasoner och skön action från Kalla krigets dagar blir det den här veckan. Mycket nöje!
Dan före dan före dopparedan och julstämningen är total. Klappar under granen, julskinkan griljerad, överfyllt kylskåp, knäckkok och julgodis, jullovslediga barn samt inte en snöflinga i sikte. Precis som det ska vara. Vad passar då bättre än att ytterligare få julkrydda sin härliga söndag med ännu en vecka av härliga omslag? Håll till godo!
Veckans kompott bjuder bland annat på fyra titlar med starka kvinnor i huvudrollen, spöken och levande döda, amasoner och mystiska väsen, Jenny Frison, Kelly Sue DeConnick och gamla hjältar från förr i ny tappning.
Sommaren vägrar att ge med sig och fortsätter att värma våra själar inför det stundande höstmörkret. Mina batterier är fulladdade och jag spritter av glädje att åter få premiera veckans mest fantasifulla, lekfulla, roliga och underfundiga omslag till Shazams läsare.
Två bidrag från DC samt var sitt från Image, Dynamite Entertainment och Marvel utgör veckans soliga lista.
Wonder Woman #23
Jag är svag för skägg och här får vi verkligen mycket av den vara. Det breder ut sig som röda tentakler likt Medusas hår under Wonder Woman som utstrålar bad ass lång väg. Hela omslaget är en fröjd med klara härliga färger. Tyvärr förstör loggan och övrig text Cliff Chiangs utmärkta komposition så jag gör DC en tjänst och väljer att visa bilden utan störande versaler. Så snäll är jag 😉
Chin Music #2
Det tog några månader men nu dyker äntligen andra numret av detta ockulta gangsterdrama från Image upp på tidningshyllorna. Huka er Eliot Ness och Al Capone för nu laddar Shaw om. Ett mycket explosivt och färgsprakande omslag av Tony Harris. Spana också in hur trevligt loggan smälter in utan att det förstör bilden. Se och lär DC!
The Lone Ranger #17
Om serien är lika inspirerande som filmen är det här inget för mina kräsna serieögon. Dom kan dock inte slita sig från Francesco Francavillas hypnotiska skapelse. Omisskännlig gul-svart-röd-färgskala och enkelhet. Det funkar för mig.
Daredevil #30
Hela detta fantastiska omslag av Chris Samnee handlar om linjer och rörelse. Vertikal och horisontell fiesta för ögonen tillsammans med de rena sköna färgerna gör det till ett av de bästa Daredevil-omslagen av många. Se också hur loggan komponeras in och blir en del av hela bilden. Mumma!
Batwoman #23
Veckans favorit är ett mästerverk av J.H. Williams III. Lager på lager av nattsvart terror ur mardrömmens galleri. Jag kan titta på det här omslaget hur länge som helst och bara vältra mig i hur snyggt det är. Till och med loggan är skräckinjagande.
En av våra kommentatorer tyckte det var på sin plats att så här nära ett år senare (Justice League, den första titeln i den nya satsningen, kom ju ut i augusti förra året, och sedan sparakde resten av The New 52 igång på allvar i september) göra en liten utvärdering av DC:s The New 52-satsning och jag kan inte annat än hålla med. När jag tittar över min egen DC-konsumtion över de senaste månaderna slås jag själv av hur lite min seriekonsumtion ändrats, åtminstone i ett längre perspektiv. De flesta av titlarna jag provköpte första numret av tog sig aldrig upp på min pull-list. Det var för lite som högg tag på ett djupare plan, trots att flera nummer körde med tämligen chockartade cliffhangers i första numret för att dra med sig läsarna. Men chockartade cliffhangers kan inte ersätta god personskildring, vilket t ex är anledningen till att jag så här nära ett år senare håller Dial H, China Miévilles bidrag till ”andra vågen” av The New 52, betydligt högre än hajpade 52-titlar som Wonder Woman eller Swamp Thing (som jag alltså inte köpte mer än #1 av, medan Dial H direkt gick in på pull-listen och redan tre nummer in känns helt etablerad och bra mycket intressantare).
Det är möjligt att det här egentligen inte är ett egentligt snyggt omslag, utan helt enkelt en vanlig bild, men det är väl inte hela världen. Vet tyvärr inte vem som illustrerat, så om någon känner igen bilden och vet vem som gjort, droppa gärna en kommentar. Jag själv har för övrigt ingen som helst relation till Wonder Woman. Hon har blinkat förbi då och då i något event hos DC (t ex i Blackest Night-samlingen som jag recenserade här), men jag kan inte låta bli att tycka att hon känns väldigt corny med sin lasso och skottsäkra armband (och någon sorts osynlig bil, eller?).
Update: Skaparen heter Dan Shearn. Mer av honom här.
Efter ett par tunga jobbdeadlines och en resa till Bulgarien är det nu dags för mig att jobba mig tillbaka in i seriematchen igen. Det gör vi bäst med en megarecension av ytterligare fem nya DC-förstanummer, eller hur?
Resurrection Man – Britterna Dan Abnett och Andy Lanning hoppar från Marvel, där de ju gör sitt mesta jobb, till DC med en ny version av en figur de en gång uppfann åt DC: Mitch Shelley, The Resurrection Man. Resurrection Man har den något aparta superkraften att när han dör så vaknar han snart upp med en ny superkraft (och stackars Mitch dör ofta, osårbarhet verkar inte vara en kraft han någonsin har på repertoaren). Det ser på papperet ut som ett perfekt upplägg för lite mörk och samtidigt trippad superhjälteunderhållning med lite lagom djupa reflektioner över död och identitet och såna saker. Det var i alla fall så jag mindes det sena 1990-talets Resurrection Man, men i det här numret varar det mörka och existentiella i exakt 8 sidor, innan resten av numret tas upp av en lång fajtscen mellan Mitch och en demon. Trå-kigt! Blasé som jag är efter år av populärkulturkonsumtion tycker jag dessutom att den antydda ramhandlingen med ”ett krig mellan himmel och helvete” känns ungefär lika originell som baksmälla på nyårsdagen. Lägg till detta Fernando Dagninos helt ordinära och ibland rentav tillkämpat ”mörka” illustrationer och vi slutar med en New 52-titel som måste klassificeras som tämligen svag även i ett redan svagt startfält. Betyg: Två minus. Fortsätt läsa The New 52 * 5
Det går tydligen inge bra för David E. Kelleys TV-version av Wonder Woman. Enligt Comicbookresources.com så har TV-bolaget NBC nu tydligen sagt nej tack till de pilotavsnitt som producerats där Adrianne Palicki gör rollen som Wonder Woman.
Som ni kanske vet så är det här inte det första bakslaget för Kelleys Wonder Woman. Produktionen har verkligen kantats av olika problem. Bland annat läckte ett tidigt manus till avsnittet ut på nätet och skapade en hel del negativa reaktioner. Samma sak hände när bilder på Adrianne Palicki i full Wonder Woman-muddering läckte ut (En kostym som nu tydligen inte ens ska finnas med i pilot-avsnittet.).
Frågan är om Wonder Woman kommer att möta samma öde som Smallville-spinoffen Aquaman som också bara blev en pilot. Just nu ser det inte bättre ut… Fast allvarligt, men tanke på alla turer kring projektet så känner i alla fall inte jag mig särskilt peppad för en Wonder Woman-TV-serie. Hur ser ni, kära läsare, på saken?
Wonder Woman har fått en ny outfit som är… sådär. Jag har inte läst något med Wonder Woman vad jag kan minnas, mitt trikåintag är nästan uteslutande från Marvel. Jag tycker iaf att Wonder Womans klassiska outfit är snygg men ack så daterad. Den nya känns inte så… ny. Jag tycker att stjärnorna fått en väl undanskymd plats och Witchblade-accessoaren känns inte så fantasifull. The Beat har generöst med Wonder Woman-omslag från olika perioder där man kan se tidigare outfits.
