Nya Batgirl-serien tyckte jag började rätt lovande när jag recenserade den i augusti. Teamet Bryan Miller och Lee Garbett fick till en bra inledningen och introduktion till den nya Batgirl, Stephanie Brown. Men sen tyckte jag de tappade tempot och började lite smått famla i mörkret… Tills nu. Batgirl #5 är ett riktigt litet guldkorn av klassisk superhjälteserie. Inga onödiga krusiduller utan ett riktigt bra och underhållande nummer, och där de andra delarna av Batman-familjen (Batman, Robin, Batwoman) alla drar åt det mörkare, allvarliga hållet så känns det rätt uppfriskande med mera positiva och hoppfulla syn på superhjältelivet.

Precis som jag nämnde angående Batgirl #1 så lägger Bryan Miller även i #5 mycket av fokuset på karaktärsrelationerna, t.ex. Dick Grayson/Barbara Gordon. Men min favorit här är ändå relation mellan Stephanie Brown och Damian Wayne (Robin) och motsättningarna dem emellan. Jag hoppas verkligen att Miller spinner vidare på det här spåret i kommande nummer för jag vill gärna se mer av det.

Illustrationsmässigt så tycker jag att Batgirl höjt sig ett snäpp jämfört med första numret. Då klagade jag ju lite grann på att Lee Garbett hade en tendens till att fokusera lite för mycket på detaljerna. Den tendens verkar vara ett minne blott i det här numret. Det är klara, tydliga illustrationer och med en detaljrikedom som känns balanserad och på rätt nivå. Dessutom lyckas han väl med att få till en bra dynamik i så väl dialog- som actionsekvenserna och som också kompletterar Millers dialog.

I och med det här numret så tycker jag att Batgirl helt klart är en serie värd att hålla ögonen på framöver. Inte så mycket för några djupsinniga insikter eller så utan för att den helt enkelt bjuder på väldigt god superhjälteunderhållning av det mer klassiska slaget.