Författar arkiv

Recensioner

Supergod #1

söndag 15 november, kl 10:11 av 5 kommentarer

supergod1Ferdinand har ju tidigare här på Shazam peppat mycket för Warren Ellis nya miniserie Supergod. Så till den milda grad att han lyckats få mig nyfiken på titeln, vilket inte är någon större sensation egentligen eftersom jag brukar gilla Ellis kreationer. Men det var ett tag sedan jag läste något av Ellis som han skapat själv så därför var det extra kul att sätta sig tillrätta och läsa första numret av Supergod.

Warren Ellis tar i Supergod #1 till ett lite oväntat och annorlunda berättargrepp. Istället för att låta historien utspela sig i nutid så låter han huvudkaraktären, den brittiske vetenskapsmannen Simon Reddin, återberätta vad som hänt per telefon för en kollega i USA om uppkomsten av supermänniskorna medan han sitter på på kajen vid Themsen och blickar ut över ett brinnande och ödelagt London. Det hela tar sin med tre brittiska astronauters rymdfärd i mitten av 50-talet som på grund av rymdsvamp muterar till en trehövdad varelse som dyrkas av vetenskapsmännen som är satta att bevaka varelsen. Storyn forsätter till Indien där vetenskapsmän genom mänsklig kloning och artificiell intelligens försöker skapa en lösningen på Indiens problem med överbefolkning och miljöförstörelse. Resultatet blir Krishna som omedelbart ger sig i kast med att lösa problemen. Enda problemet är att ingen av vetenskapsmännen ställde frågan hur Krishna skulle lösa dessa problemen…

Att låta huvudkaraktären återberätta handlingen i flashbacks på det här sättet funkar riktigt bra och är en av styrkorna med Supergod. En annan är tematiken. Ellis tar här människans djup rotade behov av att tro på något större än sig själv och applicerar det på supermänniskor med förödande konsekvenser.

Nästan lika bra som Ellis manus är Garrie Gastonnys illustrationer. Gastonny är en för mig ny bekantskap och hans teckningsstil påminner lite om Carlos Pachecos arbete på Ultimate Comics: Avengers. Men det är långt ifrån någon fråga om ren ripoff på Pacheco och Gastonnys illustrationer står stadigt på egna ben och ser fantastiskt bra ut. Bara den splashen på ett brinnande och totalförstört London i början av numret är värd inköpspriset.

Nu har jag verkligen strött superlativ över Supergod, men det är den väl värd. Det här är ett av de bästa första nummer jag läst på länge och kan Ellis och Gastonny hålla samma kvalité i de kommande fyra numren i miniserien så tror jag att Supergod kan bli något riktigt stort.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Garrie Gastonny
Tusch: Garrie Gastonny
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Essential X-Men vol. 1

torsdag 12 november, kl 12:50 av 1 kommentar

essentialx-men1Marvels Essential-samlingar kan vara ett bra sätt sätt att bättra på sina Marvel-kunskaper och även att fördjupa sig i serier som är lite för småudda för att komma i lyxiga Permiere- eller Omnibus-utgåvor. Men samtidigt så är ju Essential-samlingarna helt i svartvit och färg är ju ofta en väsentlig del av serierna och då uppstår frågan om de verkligen är värda att satsa på… Den frågan är svår att svara på, dels på grund av att olika serier funkar olika bra i svartvit och dels hur pass färgberoende man själv är. Men jag tänkte här försöka ge i alla fall en lite fingervisning genom att recensera Essential X-Men vol. 1.

Essential X-Men vol. 1 innehåller Giant-Size X-Men #1 samt Uncanny X-Men #94-119 (en mer rättvisande titel skulle alltså vara Essentual Uncanny X-Men vol. 1). Totalt 27 nummer och över 500 sidor serier, och inte vilka serier som helst. Många av serierna i samling är några av de mest klassiska X-Men-seriena och de flesta håller faktiskt förvånansvärt bra klass även idag, t.ex. X-Mens första möte med Lilandra, Starjammers och resten av Shi’ar Imperiet eller X-Mens fight på Irland mot Juggernaut och Black Tom Cassidy för att inte tala om X-Mens fight mot Krakoa, the Living Island i Giant-Size X-Men #1, där skaparna Len Wein och Gerry Conway introducerar oss för Storm, Colossus, Nightcrawler, med flera.

En annan kul sak med Essential X-Men är att här får man läsa Chris Claremont då han var i sitt esse, vilket är en väldans skillnad mot det skräp som han numera presterar. Detsamma gäller också John Byrne som illustrerar merparten av serierna i den här volymen. Det är kul, men samtidigt lite ledsamt då man ser vad herrarna Claremont och Byrne presterar idag. Jag tänker här mest på Claremonts senaste X-Men Forever som senast grusade mina förhoppningar om att Claremont kanske hade hittat tillbaka till gammal god form.

Att Essential-volymerna är i svartvit istället för färg är visserligen ett minus. Men med tanke på priset (runt 100-150 kr) så tycker i varje fall jag att man kan ha överseende med bristen på färg. Särskilt som Marvel Masterworks-volymerna (som ju är i färg) kostar runt 300 kronor, och de har dessutom färre serier per volym än Essential. Med det sagt så tycker jag personligen att X-Men trots allt funkar riktigt bra i svartvit.

Vill man bättra på sina X-Men kunskaper och läsa några riktigt bra klassiska X-Men-nummer och dessutom inte stör sig på det svartvita trycket så kan jag varmt rekommendera Essential X-Men-samlingarna.

Manus: Len Wein & Chris Claremont
Illustration: David Cockrum & John Byrne
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #6

måndag 2 november, kl 13:53 av 2 kommentarer

newmutants6Jonas och Ferdinand har ju tidigare här på Shazam beklagat sig om att New
Mutants
hittills inte har hållit särskilt hög klass. Men i nummer 5 verkade den negativa trenden ha vänt och efter att själv nu ha läst New Mutants #6 nu så kan jag rapportera att så verkligen tycks vara fallet. Nummer 6 är lätt det bästa numret hittills i serien och dessutom ett av de första numren i Marvels nya mutant-crossover Necrosha X.

Största anledningen till att det här numret är bra är att Zeb Wells ställer New Mutants mot gamla team-medlemmen Cypher som har förmågan att läsa och förstå alla språk (inklusive kroppsspråk), vilket gör att vi som läsare får ta del av vad Illyana, Cannonball, Karma och de andra i New Mutants egentligen tänker. Det låter kanske lite flummigt, men det funkar faktiskt överraskande bra. Att sedan större delen av numret består av en utdragen fight Cypher och New Mutants emellan är inte heller fel. Visst, det skulle lätt kunna bli långtråkigt men Wells får det att hela tiden vara intressant samtidigt som tempot är högt.

Diogenes Neves illustrationer är överlag bra här, men det finns en del paneler där jag tycker att han har haft lite för bråttom och han har också gjort en och annan illustrationsmiss, men det är inte något som stör mig särskilt mycket i alla fall, och det finns saker som han gör riktigt bra i här, som till exempel ansiktsuttryck. Så Neves illustrationer får ändå räknas som väl godkända.

Det första fyra numren av New Mutants var inte särskilt bra men nu verkar serien har fått upp farten och om Zeb Wells kan hålla serien på den här höga nivån framöver så tror jag att New Mutants kommer att vara en serie att hålla ögonen på. Dessutom har New Mutants #6 fått mig riktigt intresserad av Necrosha-crossovern som Marvel nu drar igång och det ska bli intressant att se vad det blir av den.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Ed Tadeo
Färgläggning: John Rauch
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Seriepepp: The Flash

fredag 30 oktober, kl 13:05 av 3 kommentarer

flash_manapulPå Comicbookresources.com har de just nu två intressanta intervjuer med illustratörerna till DC:s kommande ongoing The Flash: Francis Manapul (som kommer att illustrera huvudstoryn med Barry Allen i huvudrollen) och Scott Kolins (som kommer att illustrera backup-storyn där Wally West kommer att ha huvudrollen). Scott Kolins är en av de bästa illustratörerna när det gäller DC:s speedsters (kolla in Rouges Revenge eller valfritt nummer från Kolins och Geoff Johns run på The Flash senaste det begav sig) och om de smakprov som Manapul bjuder på i sin intervju är någon indikation så kommer The Flash att se fantastisk ut. Lägg därtill att min husgud Geoff Johns kommer att skriva manuset till både huvud- och backupstory så har vi seriepepp på hög nivå. Tyvärr så kommer vi få vänta ända till april nästa år innan vi kan njuta av första numret av The Flash.

Tills dess så får vi Speedster-fans hålla till godo med utmärkta The Flash: Rebirth och kommande Blackest Night: The Flash miniserien som Scott Kolins kommer att illustrera.

Skriv en kommentar
Recensioner

Doctor Voodoo: Avenger of the Supernatural #1

onsdag 28 oktober, kl 13:45 av 3 kommentarer

docvoodoo1När Marvel för ett så där två månader sedan avslöjade att den som skulle ta
över manteln efter Stephen Strange som Marvels Sorcerer Supreme var… Brother Voodoo. Brother Voodoo? Om ni inte känner till karaktären så är ni förlåtna, jag gjorde det knappt själv. Uppenbarligen var han rätt poppis på 70-talet men det är nog ingen underdrift om man säger att Brother Voodoo inte direkt varit den mest synliga karaktären i Marvels universum, i alla fall inte de senaste tio åren.

Hur som helst, Doctor Voodoo: Avenger of the Supernatural #1 tar i stort sett direkt vid efter att Brother Voodoo blev Sorcerer Supreme och bytte namn till Doctor Voodoo i New Avengers #53. Numret börjar lovande med en actionfylld inledning där Doctor Voodoo konfronterar Doctor Stranges ärkefiende Dormammu men tyvärr så tappar storyn en del efter denna maffiga inledning då det blir lite för mycket magiskt och metafysiskt mumbo-jumbo, även för min smak. Men den återhämtar sig en del på slutet när Doctor Doom vill ha vara med och leka och ger Voodoo rätt duktigt med stryk. Doom anser att det är han, inte Voodoo, som har rätt till titeln Sorcerer Supreme och de magiska Eye of Agamotto.

Illustratören Jefte Paolo är en ny bekantskap för mig och en trevlig sådan. Det ser riktigt bra ut och tillsammans med färgläggaren Jean-Francis Beaulieu får de fram en stil som i det närmaste känns klockren för Doctor Voodoo. Det enda man egentligen kan klaga lite på är att Paolo uppenbarligen inte är någon detaljmänniska och är något som jag ibland kan störa mig lite på.

Doctor Voodoo: Avenger of the Supernatural #1 är ett klar godkänt första första nummer och det ska bli intressant att se var Remender kommer att ta Doctor Voodoo i kommande nummer.

Manus: Rick Remender
Illustration: Jefte Paolo
Tusch: Jefte Paolo
Färgläggning: Jean-Francis Beaulieu
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Azrael #1

måndag 26 oktober, kl 10:42 av 1 kommentar

AZR Cv1I mars skrev jag om första numret i miniserien Azrael: Death’s Dark Knight av Fabian Nicieza och Frazier Irving. Det var ett bra nummer och en helt ok, och inte allför lång miniserie (tre nummer). Men nu har DC bestämt sig för att ge den nya Azrael en egen ongoing-serie. Kul, men efter att ha läst det första numret så undrar jag om det verkligen var en särskilt bra idé…

I Azrael #1 undersöker Michael Lane (Azrael) en rad brutala mord inom den katolska kyrka och upptäcker att morden är hämnd för något som offren varit med, i större eller mindre utsträckning, om att mörklägga. Azrael, själv en hämndens ängel, börjar brottas med frågan om han ska fånga mördaren eller om han ska låta hämnden ha sin gång.

Som ni märker så handlar storyn om Bibelns koncept om öga för öga, tand för tand och det i sig är det inget fel i utan det är i själva sammansättningen av storyn som Azrael faller samma. Fabian Nicieza gör långt ifrån ett lika bra jobb här som i Death’s Dark Knight. Hela storyn känns rörig och på sina ställen smått förvirrande och försöken till att få till en inre moralisk konflikt oss Azrael tycker jag misslyckas helt.

Illustrationsmässig så är det inte så mycket bättre. Ramon Bachs är visserligen en bättre och mer konsekvent illustratör än Frazier Irving men hans stil är mera cartoony, vilket inte känns rätt för en serie som uppenbart skiktar mot det mera mörka och skitiga hållet. Tidigare Punisher-illustratören Jerome Opena tror jag hade varit ett mer klockrent val. Men man kan ju inte få allt här i livet…

Jag hoppas att Azrael rycker upp sig i kommande nummer av serien för ska det fortsätta på den här nivån så tror jag inte att serien kommer att blir särskilt långvarig, vilket är synd eftersom jag tycker att det finns ett visst potential i denna nya Azrael.

Manus: Fabian Nicieza
Illustration: Ramon Bachs
Tusch: John Stanisci
Färgläggning: James Dean Smith
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Adventure Comics #3

onsdag 21 oktober, kl 12:59 av 0 kommentarer

adventurecomics3Jag skulle egentligen ha recenserat Adventure Comics för länge sen, men ibland går det inte som man har tänkt sig och vips så är tredje numret i serien redan ute. Nåja, det är väl så dags att åtgärda problemet. Adventure Comics är en riktigt klassisk titel för DC Comics och intimt förknippad med två saker: Superboy och The Legion of Super-Heroes. I den här nystarten av titeln är dessa två åter samlade i en och samma tidning. Superboy (Connor Kent) har huvudrollen i huvudstoryn där vi får följa Connors försök att återanpassa sig till ett liv i Smallville efter att nyligen återuppstått från de döda (Final Crisis: Legion of Three Worlds) och hans försök att finna sin egen väg genom den lista han har gjort upp på vad hans genetiska föräldrar (Superman och Lex Luthor) har gjort.

I det här numret så träffar Superboy en gammal vän, Red Robin, som själv brottas med att finna sin egen väg. Geoff Johns får till en väldigt fin återförening mellan de två utan att det behöver resultera i slagsmål som så ofta då hjältar möts upp. Det finns också en fin känsla av sympati och förståelse mellan Superboy och Red Robin. Red Robin har förståelse för Superboys sökande efter något gott i Lex Luthor medan Superboy har förståelse för Red Robins övertygelse om att Batman (Bruce Wayne alltså) lever. Så manusmässigt så håller Superboy-delen av Adventure Comics hög klass. Dessutom har Johns lagt till en sköna humoristiska ögonblick. Favoriten av dessa är Kryptos något misslyckade försök att hjälpa sin husse.

Backup-storyn med The Legion of Super-Heroes håller också bra klass även om det är en ganska ordinär historia som i mycket bygger på motsatsförhållandet i krafter mellan Sun Boy och Polar Boy när de jagar en skurk på Polar Boys hemplanet. Men trots det så är den rätt underhållande och ett avslöjande i slutet av storyn får i alla mig att se fram emot fortsättningen i nästa nummer.

Illustrationsmässigt så håller Adventure Comics #3 toppklass. Francis Manapul nästan vattenfärgsliknande illustrationer i Superboy-storyn är grymt bra. Det enda tråkiga är att Manapul bara har tre nummer kvar innan han kommer att lämna serien tillsammans Johns för att ge plats åt nästa team. Så passa på att njuta av hans illustrationer medan ni kan. Clayton Henry som illustrerar Legion-storyn är inte i samma klass som Manapul, men han gör ett riktigt bra jobb tycker jag. Faktiskt hans bästa nummer hittills. Henrys klara och skarpa illustrationer passar väldigt bra för det 30:e århundradet.

Som sagt, Adventure Comics har kommit igång på allvar nu, men samtidigt är det lite synd att Geoff Johns och Francis Manapul inte kommer att få mer än tre nummer till innan ett nytt team tar sig an serien. Denna gång under ledning av Legion-legendaren Paul Levitz. Så även om Johns lämnar serien så tror jag Adventure Comics kommer att fortsätta starkt även i fortsättningen.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Francis Manapul & Clayton Henry
Tusch: Francis Manapul & Clayton Henry
Färgläggning: Brian Buccellato & Brian Reber
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Shang-Chi: Master of Kung Fu One-Shot #1

måndag 12 oktober, kl 11:06 av 0 kommentarer

shang-chiJag vet inte om det är någon här som kommer ihåg Mästaren på Karate (Eller Shang-Chi: The Master of Kung Fu som den egentligen hette)? Själv lyckades jag i min ungdom få tag på ett par nummer och jag minns att jag tyckte väldigt mycket om serien och inte minst dess protagonist, Shang-Chi. Shang-Chi har sedan dess dykt upp ganska sparsamt i Marvels tidningar, de senaste jag så av honom var i MAX-serien Master of Kung-Fu och i ett par nummer av senaste relaunchen av Heroes for Hire. Så när Marvel annonserade att denna one-shot skulle komma så blev jag väldigt nyfiken och intresserad. Tyvärr så lever Shang-Chi: Master of Kung-Fu inte upp till mina förväntningar och känns ganska mycket som en besvikelse. Det känns som om teamet av författare och illustratörer inblandade i det här numret inte har tagit Shang-Chi på särskilt stort allvar.

Shang-Chi: Master of Kung-Fu är alltså en one-shot å totalt sett 48 sidor, helt i svartvit, och uppdelad i fyra korta storys. Huvudstoryn, där Shang-Chi teamar upp med Deadpool i ett motorcykelrace mot diverse bisarra skurkar, är för mig den svagaste och mest intetsägande av de fyra. Mycket på grund av att jag inte uppskattar den bisarra humor som Jonathan Hickman har med här. Det blir bara för bisarrt och på gränsen till buskis, något jag inte tycker passar Shang-Chi.

Den klart bästa av dessa fyra storys är story nummer två av Mike Benson och Tom Coker. De kastar in Shang-Chi i en underbart koreograferad kung fu-fight som funkar riktigt bra, mycket tack vare lysande illustrationer och ”dubbad text” (all text i storyn är egentligen på kinesiska) vilket ger den en fin filmisk känsla.

De två sista historierna är inte så intressanta och den tredje tillhör en av de svagaste i den här samlingen. Det ser ut att vara en re-print på en gammal Shang-Chi-story men efter lite efterforskningar på nätet så har jag fått reda på att den faktiskt är ny. Förmodligen ville man göra någon form av nostalgisk hyllning till 70-talets Shang-Chi: Master of Kung Fu, men för mig så funkar det inte. Simpel handling och en teckningsstil som varit passé i åtminstone femton års tid. Nej, det behövs mer än så för att det ska bli något bra.

Nej, Shang-Chi: Master of Kung-Fu faller, trots vissa ljuspunkter, ändå ganska platt och misslyckas med att leva upp till mina förväntningar på serien. Möjligen hade den blivit bättre om man istället för fyra separata storys hade fokuserat på en enda lång story. Kanske något att tänka på till nästa gång Marvel!

Manus: Jonathan Hickman, Mike Benson, Charlie Hudson & Robin Furth
Illustration: Kody Chamberlain, Thomas Coker, C.P. Smith, Enrique Romero & Paul Gulacy
Tusch: Koby Chamberlain, Thomas Coker, C.P. Smith, Enrique Romero & Paul Gulacy
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thor vol. 2

fredag 9 oktober, kl 10:26 av 7 kommentarer

thor2När jag köpte den här samlingen så var det egentligen meningen att jag skulle ha köpt första volymen av denna relaunch av Thor, men jag slarvläste titeln lite och det visade sig när paketet kom att jag beställt volym två istället. Nu är det ingen större fara där eftersom denna andra volym bjuder på en riktigt bra Thor-historia där J. Michael Straczynski berättar en rätt karaktärsdriven historia som kretsar kring Lokis (nu i kvinnlig form) intrigerande försök att spela ut de två halvbröderna Thor och Balder the Brave mot varandra. Men det är också en historia om Thor och en del av hans ouppklarade affärer med sin döde far Odin.

Thor Vol. 2 samlar numren 7-13 (Nummer 13 är officiellt nummer 600 eftersom Marvel då gick tillbaka till den gamla numreringen från den första Thor-serien.) och bjuder som sagt på en riktigt bra historia full av intriger, karaktärsdjup och en hel del högkvalitativ action. Senast jag läste något av Straczynski var i Spider-Man (en run som nu är mer eller mindre är utraderad på grund av Brand New Day-spektaklet) som visserligen var bra, men det här är bättre. Thor har aldrig varit någon av mina favoritkaraktärer och jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om honom, men faktum är att Straczynski här för första gången lyckas få mig att bry mig om Thor och karaktärerna omkring honom.

Det skadar dessutom inte att två riktiga superstars till illustratörer jobbar med serien och vars stilar, i alla fall för mig, känns som klippta och skurna för just Thor. Olivier Coipel och Marko Djurdjevic skämmer nästan bort oss med fantastiska illustrationer och deras olika stilar funkar faktiskt väldigt bra ihop. Ofta när två olika illustratörer arbetar på en och samma tidning samtidigt så brukar det vara svårt att få deras stilar att funka ihop utan att deras olika stilar sticker i ögonen på en. Men ibland så lyckas det och det här är ett sådant tillfälle. Coipel och Djurdjevic kompletterar varandra så bra att jag har svårt att se var den enes arbete slutar och den andre tar vid.

Thor Vol. 2 var trots mitt lilla misstag ett väldigt lyckat inköp och har blivit lite mer intresserad av att läsa mer Thor nu. Så nästa inköp kanske blir den där första volymen. Bara nu jag inte slarvläser titeln fel igen…

Manus: J. Michael Straczynski
Illustration: Olivier Coipel & Marko Djurdjevic
Tusch: Marko Djurdjevic & Mark Morales
Färgläggning: Laura Martin, Paul Mounts & Christina Strain
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Film /Nyheter och tips

Grafisk söndag – Nolans Batmanrullar

söndag 4 oktober, kl 14:19 av 0 kommentarer

grafisk_sondag1

Shazam och Filmstars samarbete Grafisk Söndag fortsätter, den här söndagen med en titt på de nya Batman-filmerna av Christopher Nolan med Christian Bale i rollen som allas vår Dark Knight. Så dra över till Filmstar och kolla in artikeln!

Grafisk Söndag Special: Batman del 4

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...