Författar arkiv

Recensioner

Aomanjuskogen

måndag 24 oktober, kl 19:51 av 0 kommentarer

aomanju1Ordbilder Media har tidigare gett ut Hisae Iwaokas underbara Drömmarnas djup och därför såg jag med förväntan fram emot Aomanjuskogen som gavs ut i samband med årets bokmässa i Götelaborg. Aomanjuskogen är en magisk plats i staden Hoshigara. I skogen i ett hus bor Soichi som kan prata med andar och andra underligheter som finns i skogen. Andarna Lilje och Momoka och den talande kycklingen Gulis är de han umgås mest med. Det är för det mesta lugnt och trivsamt men en svartsjuk vindgud utgör ett hot. Soichis hus bildar ett nav i berättelsen som de andra berättelserna kretsar kring. Ett utdrag finns här.

Det känns lite grand som att Iwaoka nischat in sig på gulliga serier om övernaturligheter. Aomanjuskogen har väldigt mycket gemensamt med Drömmarnas djup sett till tema och handling. Istället för ett snabbköp för vilsna själar är det en skog för vilsna andar och andra. Aomanjuskogen börjar väldigt puttenuttigt och det enda orosmolnet är lite irritation och konkurrens. Allt är dock inte frid och fröjd utan det finns mörka hemligheter och ett hot mot Soichi och de andra i skogen och i slutet infinner sig lite spänning och det ska bli intressant att se hur de ska hantera hotet. Iwaokas spröda stil gör sig bra med allt det gulliga och hon är även bra på att rita skog trots att hon tydligen var nybörjare på det 🙂 Aomanjuskogens huvudsakliga målgrupp borde vara barn mellan 7 och 13 och de tilltalas nog mer än jag av serien och dess blandning av gulligt och läskigt. Men med det sagt så visst gillar även gubbfan Aomanjuskogen.

Illustration: Hisae Iwaoka
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Film

The Adventures of Tintin av James Curran

fredag 21 oktober, kl 21:22 av 1 kommentar

Fantastisk inofficiell titelsekvens till Tintin-filmen. James Curran har lagt in referenser från alla de 24 albumen. Se och njut!

Skriv en kommentar
Recensioner

Orchid #1

söndag 16 oktober, kl 22:27 av 0 kommentarer

orchidcoverFör några veckor sedan skrev jag om Rage Against the Machine-medlemmen Tom Morellos första serie Orchid med teckningar av Scott Hepburn. Serien släpptes som jag hoppades även digitalt och nu är det dags att se om min pepp var befogad. Noterbart är att den var dyrare digitalt än i pappersform. Dark Horse app är inte lika bra som Comixology, den är buggigare men upplösningen är toppen. Nya nummer kostar liksom Orchid normalt bara 15 pix jämfört med DCs och Marvels 22/28 pix.  Orchid utspelar sig i en postapokalyptisk värld där haven stigit och de genetiska koderna slagits sönder. Mänskliga bosättningar är omringade av en tät vildmark varifrån våldsamma nya djurarter lever av de hjälplösa. Den högt belägna marken tillhör de rika och mäktiga och de överblickar kåkstäderna nedanför. Ett brutalt styre upprätthåller ordningen och låter de rika förslava de fattiga. I denna värld inser en ung prostituerad, Orchid,  som inser att hon kan uppnå mer än den roll samhället förpassat henne till. Motstånd mot den rådande ordningen finns och en grupp har kommit över den legendariske upprorsledaren General Chinas mask som tros innehålla magiska krafter. De är dock förföljda av soldater och den ende som undkommer är Simon och han hamnar i en kåkstad där han räddar Orchids yngre bror. Den rebelliska Orchid har gjort sig ovän med en hallick och det får ödesdigra följder för henne och hennes familj liksom Simon. Orchid är planerad till tolv nummer så det kommer inte att bli en ongoing utan det finns ett planerat slut.

Överlag tycker jag att Orchid är en riktigt lyckad debut av Morello. Han undviker alltför klyschiga karaktärer och världsbyggandet är riktigt bra. Han lyckas framförallt bra med Orchids roll, hon är varken en glorifierad prostituerad eller ett offer för omständigheterna. Hon gör vad som krävs för att försörja sin familj, hon är heller ingen älskvärd person. Samtidigt finner en avsky mot tingens ordning som brinner starkt inom henne. Det ska bli intressant att följa hennes resa till upprorsledare. Även Simon är en intressant karaktär som jag har svårare att få grepp om men inte heller han känns klyschig. En intressant sak är att de fattiga är korta medan de rika är långa, en tydlig indikation på den ojämna fördelningen av resurser. En möjlig inspiration från verkligheten är apartheidtidens Sydafrika där den svarta och sannolikt även den färgade befolkningen var kortväxta jämfört med de vita. Detta faktum har förts fram som en förklaring till Bafana Bafanas (Sydafrikas fotbollslandslag) klena resultat medan rugbylandslaget vann guld på 90-talet. Liksom i RAtMs musik finns här ett politiskt budskap och det ska även bli intressant att följa hur Morello presenterar olika aspekter av den här världen framöver och sitt budskap. Scott Hepbruns teckningar är överlag bra och totalt sett är det ett bra förstanummer med en bra grund att bygga på men ingen wow-upplevelse.

Manus: Tom Morello
Illustration: Scott Hepburn
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Carbon Grey Vol 1: Sisters at War

lördag 15 oktober, kl 00:18 av 0 kommentarer

CarbonGrey_TPB_coverCarbon Grey väckte min uppmärksamhet i början av året genom de vackra teckningarna eller snarare målningarna av Khari Evans, Kinsun Loh och Hoang Nguyen. Exakt vem som gjort vad vet jag inte men fint som snus är det iaf. Carbon Grey handlar om de fyra systrarna Grey som för vidare en tradition inom familjen, att livvakta och stödja kejsaren över Mitteleuropa. Så har det varit i tusen år sedan systrarna Greys anfader Gottfaust skyddade kejsaren innan han enligt historieskrivningen förrådde kejsaren. Systrarna Grey har alltid varit tre men nu är de fyra, Giselle, Mathilde, Eva och Anna, och enligt legenden ska den 13e systern Grey förändra historien, den sk Carbon Grey. Serien inledes med att Giselle Grey befinner sig på en zeppelinare med kejsaren, problemet är att kejsarens huvud är mos. Giselle flyr för sitt liv och riket skakas i sina grundvalar när kejsarinnan intrigerar, systrarna Greys efterlyses för högförräderi och Wolf General smider sina planer. Allt detta samtidigt som Mitteleuropa är i krig med de allierade, ett krig som förött kontinenten.

Teamet bakom Carbon Grey har lånat friskt till den värld som presenteras. Soldaterna i skyttegravarna är hämtade från första världskriget och jag får med lite välvilja Otto Dix-vibbar men vidrigheterna här består mest av slashade huvuden och inte rena mardrömsscenerier. Flygplanen påminner dock mer om nutida drönare än första världskrigets dito. Lite plastik hi-tech och en gränsvakt med något som liknar en surfplatta för kontroll av passerande bryter av det hela. Arkitekturen å andra sidan är en blandning mellan nationalromantik a la Nibelungen och antikens Rom. Jänkarna (jag antar att alla bakom Carbon Grey är det) använder också klassiska namn från den tyska kulturen på ett underhållande sätt. Systrarna Greys lärare är en ärrad kämpe vid namn Goethe och anfadern heter som nämnts Gottfaust. En salig blandning men med lyckat resultat. Världsbyggandet är både snyggt och intressant, speciellt för en germanofil som undertecknad.

Fortsätt läsa Carbon Grey Vol 1: Sisters at War

Manus: Khari Evans, Paul Gardner, Mike Kennedy, Hoang Nguyen
Illustration: Khari Evans, Kinsun Loh, Hoang Nguyen
Förlag: Image
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Film /Nyheter och tips

Trailer: The Avengers

tisdag 11 oktober, kl 18:22 av 7 kommentarer

Så var den äntligen här. Ser fin ut. Verkar bli en del action. Jag är iaf peppad.

Skriv en kommentar
Recensioner

Den glädjelösa ön

måndag 10 oktober, kl 22:22 av 1 kommentar

gladjelosa-onDen glädjelösa ön (L´ile sans sourire) är den första europeiska serie som Ordbilder ger ut och den är givetvis ett välkommet tillskott i den utöver Albumförlaget och Kolik alltför skrala utgivningen av kontinentala serier. Serien är skapad av spanjoren Enrique Fernandez och först utgiven av franska förlaget Glenat 2009. Den glädjelösa ön handlar om geologen Milander Dean som kommer till ön Yulkukany, befolkad av valfångare, för att leta efter mineraler. På ön välkomnas han av den lilla flickan Elianor vars livsglädje och fantasi provocerar den glädjelöse Milander. Inte nog med att han hyr in sig hos flickans moster där Elianor också bor eftersom fadern är ute på valfångst, Elianor följer honom överallt på ön. Det visar sig att Milander bär på en djup sorg då han förlorat sin son och hans fru försvunnit. Av Elianors moster får han veta att barnen på Yulkukany ges en barndom fylld av fantasi och glädje eftersom de ändå kommer att förlora livsglädjen när de blir äldre genom det hårda livet på Yulkukany och alla de valfångare som aldrig återvänder. Milander avfärdar alla Elianors berättelser som fantasifoster men snart inser han att det inte är så utan att det en hel del övernaturligt på ön. Han måste till slut ta itu inte bara med sina egna demoner. Smakprov finns här.

Den glädjelösa ön riktar sig nog till lite äldre barn och kan närmast (och lite pretto) beskrivas som en existentiell fantasy för barn. Av mig alltså. Enrique Fernandez har definitivt en annorlunda teckningsstil, jag tänker inte ge mig in på att gissa hans teknik. Teckningarna får mig att tänka på vissa böcker ur Disneys En liten gyllene bok-serie som jag har sett dykt upp i affärerna på nytt. Det tog några sidor innan jag vande mig men jag gillar den och framförallt i slutet av boken briljerar han med några snyggt tecknade och fantasifulla varelser. Elianors livsglädje hotas rent fysiskt att tas ifrån henne. Karaktärerna är till en början lite enerverande, Milander genom sin dysterhet och trumpenhet och Elianor genom hennes påflugenhet och totala brist på hänsyn. Det bättrar sig dock efter hand som man får förklaringar både till Milanders beteende och mentaliteten på ön Yulkukany. I den andra halvan tar fantasyelementen över och då kommer också Fernandez finfina miljöer ännu mer till sin rätt. Om den första delen kan upplevas som lite långsam är det desto mer fart i andra. Allt som allt en trevlig och för de mindre kanske lite småläskig berättelse om att aldrig förlora hoppet och glädjen.

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tummelisa eller Den andra vildmarken

måndag 10 oktober, kl 21:42 av 0 kommentarer

tummelisaTummelisa är fritt baserad på HC Andersens klassiska saga. Matilda Ruta har placerat Tummelisa i Årstaviken omgiven av otrevliga djur och ruttnande natur. Tummelisa, här inte söt och liten utan bara liten och hård, har inte bara de giftassugna djuren att kämpa mot utan även tusen år av sagor som förlänat henne och andra i samma situation en viss roll, i många fall en offerroll. Tummelisa kämpar emot i denna kalla och hårda värld genom att överleva på det hon hittar och döda de som vill äga henne, möjligheter som Tummelisa får gott om i Tummelisa eller Den andra vildmarken.

Matilda Ruta skriver i inledningen att boken kom till som ett examensprojekt på Konstfack för att synliggöra texters och bilders gömda politik. Redan här borde jag anat att det sannolikt inte skulle bli en givande läsning. För det är verkligen Tummelisa inte. Albumet känns betydligt mer som ett konstprojekt än en serie och det lider albumet av. Jag kan ha överseende med att helt saknar serierutor, det kan bli bra ändå, men Tummelisa är bara stentrist. Berättarrösten är närmast en plåga eftersom budskapet som ska förmedlas uppenbarligen är det viktiga och då spelar det mindre roll att den historia som berättas i stort sett saknar driv framåt utan mer flyter omkring likt den padda Tummelisa dödar i inledningen. På pluskontot finns färgläggningen och teckningarna som jag gillar men de förmår inte lyfta det krampaktiga berättandet som ger en oengagerande och pretentiös berättelse där teori gått före praktik. Jag kan tänka mig att läsa något av Matilda Ruta i framtiden men i så fall vill jag ha en genomarbetad serie inte ett trist konstprojekt.

Illustration: Matilda Ruta
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 2-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Petrograd

torsdag 6 oktober, kl 20:16 av 0 kommentarer

sps-petrogradPetrograd har jag sett fram emot ända sedan jag läste om Philip Gelatts och Tyler Crooks projekt första gången 2009 och den var en del av sommarens seriepepp. Den ambitiösa serieromanen omfattar ca 250 sidor och utspelar sig i St. Petersburg/Petrograd vid tiden för den ryska revolutionen. Den engelske spionen Cleary umgås både med revolutionärer, de finaste aristokraterna och har dessutom känningar inom Okhrana, tsarens hemliga polis. Detta utnyttjas av hans överordnade Alley och chefen för säkerhetstjänsten S.I.S som benämns C. De är oroade över tsarinnan och munken Rasputin, som har ett oerhört inflytande eftersom han kan kurera kronprinsen som lider av blödarsjuka, som de misstänker vill avsluta kriget med tyskarna som då kan flytta sina styrkor till västfronten. En natt hamnar Cleary på en fest i ett zigenarläger med sin vän prins Felix Jusopov som där träffar sin älskare, storhertigen Dmitrij Pavlovitj. De berättar att de vill döda Rasputin som hindrat ett giftermål mellan Dmitrij och en av tsarens döttrar. När Clearys överordnade Alley läser rapporten sätter han med stöd av C en plan i verket att döda Rasputin för att på så sätt hindra ett rysk-tyskt fredsavtal. Cleary tvingas motvilligt agera så att planen ska bli verklighet. Detta samtidigt som hans förhållande med den unga ryska revolutionären Marya tar slut sedan hon insett att han nästlat sig in i revolutionära kretsar för att samla information. Cleary inser att hans situation är väldigt prekär och att ett mord på Rasputin kommer att innebära ett allvarligt hot mot hans eget liv.

Petrograd är en väldigt snyggt formgiven bok med guldtryck i relief på svart tyg på utsidan och finfin papperskvalitet på insidan med bra tryck. Tyler Crooks eleganta teckningar i tusch ackompanjeras av en brunröd akvarell som gör albumet väldigt stämningsfullt men framförallt för jäkla snyggt att vila ögonen på. Förutom ett par skönhetsfel är albumets formgivning och teckningarna en fullträff. Tyvärr är inte Philip Gelatts manus lika bra. Trots dramatiken kring mordet på Rasputin och de omvälvande tider som serieromanen utspelar sig i blir det aldrig vare sig spännande eller så dramatiskt som det borde kunnat bli utan  stelt och segt. Det finns alltför många sammanträffanden och kopplingar mellan Cleary och olika personer som känns alltför osannolika. Det hade Gelatt kanske kunnat komma undan med om det inte hade varit så att han ansträngt sig för att få allt att verka så autentiskt som möjligt. Pavlovitj och Jusopov deltog i mordet på Rasputin i verkligenheten men engelska spionen och tillika lägre tjänstemannen Cleary lyckas han däremot inte på ett trovärdigt sätt få in i de i övrigt korrekta historiska händelserna (så vitt jag kan bedöma). Den kvinnliga revoltionären, bolsjeviken Marya, som Cleary kärar ner sig i känns också väl klyschig även om jag förstår att Gelatt inte kunde låta bli att slänga in en kvinnlig revolutionär. Så hur mycket jag än njuter av teckningarna och färgläggningen så dras jag aldrig in i berättelsen, den lyckas inte få mig engagerad eftersom den har för många brister.  Hade den varit mer alldagligt tecknad och färglagd hade jag kanske inte gillat den alls. Nu är det just Tyler Crooks teckningar och de dramatiska händelserna 1917 som gör albumet läsvärt.

Manus: Philip Gelatt
Illustration: Tyler Crook
Förlag: Oni Press
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

I, Vampire #1

söndag 2 oktober, kl 20:02 av 0 kommentarer

ivampire1Så var det dags för min tredje och sannolikt sista recension gällande New 52. En av få serier jag faktiskt blev lite sugen på var I, Vampire, särskilt efter att jag sett Andrea Sorrentinos teckningar. Dessutom var Joshua Hale Fialkovs kriminalserie Tumor en tät historia. I, Vampire trodde jag var en helt ny serie men liksom det mesta i New 52 är den allt annat än ny utan började i House of Mystery på 80-talet.

I, Vampire #1 handlar om den engelske lorden Andrew Bennet som blev vampyr på 1600-talet. Han verkar dessutom vara den starkaste av vampyrer. Han gjorde även sin käresta Mary till vampyr så de skulle leva för evigt. Tyvärr visade det sig att Mary hade en sällsynt begivenhet för människoblod och helt enkelt är väldigt ond. Hon går numera under namnet Mary- Queen of Blood. Ev. referenser till Mary- Queen of Scots hittade jag inte. Mary leder iaf en armé av vampyrer som vill utrota människan. Andrew själv dricker inte människoblod utan skyddar människorna från vampyrer och speciellt då sin käresta. Nu är dock den vapenvila som gällt länge bruten. I, Vampire #1 pendlar mellan Andrew som slaktar vampyrer i Boston och ett samtal mellan honom och Mary. Preview finns hos Cosmic Book News.

Fortsätt läsa I, Vampire #1

Manus: Joshua Hale Fialkov
Illustration: Andrea Sorrentino
Färgläggning: Marcelo Maiolo
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tivoli #5/2011

torsdag 29 september, kl 22:05 av 4 kommentarer

tivoli-5I juni var vi en av alla bloggar och annat som slog ett slag för  att få folk att teckna en prenumeration på Tivoli som då var nedläggningshotad. Tivoli fick in betydligt fler än de 1500 nya prenumeranter som behövdes och i mitten av september landade första numret efter kampanjen i brevlådan. Det var kul att bidra till att Tivoli finns kvar, tidningen är ett välbehövligt tillskott bland alla global brands-tidningar från Egmont. Tidningen består mest av serier men det finns även pyssel, faktasidor och insända teckningar.

Titelserien Tivoli av Ann-Christine Magnusson och Annika Giannini handlar om ett kringresande tivoli bestående av ett antal talande djur. I Villagatan vill de sätta upp sitt tivoli på en lugn villagata men de intoleranta vuxna vill inte det trots att barnen blir eld och lågor. Men givetvis sviker inte Tivoligänget barnen. Serien behandlar vuxnas intolerans för lek och stök på ett bra sätt och teckningarna är riktigt bra. Efteråt följer en presentation av karaktärerna vilket är bra för nytillkomna läsare.

Fortsätt läsa Tivoli #5/2011

Förlag: Positiv förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...