Det händer ju inte särskilt ofta. Man hoppas ju på det, men det är som sagt inte särskilt ofta som du faktiskt ser, hör eller i det här fallet läser något som är bättre än princip allt annat som du läst tidigare. We3 är det bästa jag läst. Alla kategorier. Jag har inte ens ägt den här samlingen en vecka än, men har redan läst den fem gånger. Har haft gåshud varje gång, och vid något enskilt tillfälle har jag nog nästan haft antydan till en tår i ögonvrån. Så bra är det.
We3 är berättelsen om en hund, en katt och en kanin som ingår i ett hemligt experiment där de förvandlats till biologiska krigsmaskiner. Trots lyckade testresultat så ses We3 som tidiga prototyper, och det beslutas att de ska termineras när projektet ska anpassas till sin första skarpa fas. 
Det ingen förutom djurens huvudskötare inser är hur stark självbevarelsedrift We3 har, och innan någon hinner stoppa dem så har de med hunden 1 i spetsen flytt från den hemliga anläggningen, i jakt på home. Med amerikanska armén i hälarna och en främmande värld framför sig så tar We3 oss som läsare genom en lång, strapatsrik och väldigt blodsfläckad resa innan vi till slut landar i de dramatiska slutscenerna, som inte bör lämna någon oberörd. Det är lika spännande som gripande, och helt fantastiskt.
Det är väldigt lite dialog genom hela serien, men de få och korthuggna meningarna djuren emellan är allt som behövs för att etablera väldigt starka karaktärer och deras relation till varandra. Grant Morrison har på väldigt kort tid stigit högt i grad på min favoritförfattarlista, och Frank Quietlys insats som tecknare är, trots att den här storyn är fem år gammal nu, helt fenomenal och hittills det bästa jag sett av honom. Balansen mellan hypervåldsam högteknologisk action och stillsamma scener mellan djuren är perfekt, och även om jag försöker så kan jag inte komma något som helst negativt att säga om den här serien. En upplevelse. Fruktansvärt fantastisk.
Manus: Grant Morrison
Illustration: Frank Quietly
Förlag: DC Vertigo
Betyg: 5/5
När den nya X-Force-tidningen kom ut för ungefär ett år sedan plockade jag upp ett par av de första nummren för att se vad om det var något. Det var det. Jag gillade verkligen denna nyare, mörkare, mer brutalare versionen av X-Force än den gamla med Cable i början av 90-talet. Men sedan så kom andra serier som lockade bort mig ifrån X-Force och jag glömde mer eller mindre bort serien… fram till nu. I och med nya arcen Messiah War så har jag blivit nyfiken på X-Force igen. Frågan är om X-Force fortfarande håller eller om den har tappat i styrka sedan jag läste de första numren.
