Fangirl Laura Wilson, a.k.a. Persephone, har mirakulöst undgått döden och är ute efter hämnd på Pantheons väktare, den lömska gudinnan Ananke. Tillsammans med Baphomet tänker Persephone befria The Morrigan och Minerva från Valhalla men Ananke kommer att göra allt i hennes makt för att stoppa hennes planer. Ananke har redan dödat tre gudar och den nyblivna tonåringen Minerva är tänkt att bli den fjärde i en ritual för att stoppa det stora mörkret som hotar.
Fortsätt läsa The Wicked + The Divine, Vol. 4: Rising Action
Manus: Kieron Gillen
Illustration: Jamie Mckelvie
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Illustration: Jamie Mckelvie
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Under sitt riktiga namn Jean Giraud (1938-2012) skapade den franske serietecknaren, tillsammans med belgaren Jean-Michel Charlier, den realistiska western Blueberry men han är mest känd under pseudonymen Moebius som han använde för sina fantasifulla och surrealistiska skapelser inom fantasy- och science fictiongenren. Flera av dessa har getts ut på svenska, såsom Faraos Cigarers utgåvor av 
Doreen Green, a.k.a. The Unbeatable Squirrel Girl, är tillbaka med 2015 års andra nystart för serien. Med list, empati och ekorrkrafter ger sig den nya medlemmen i New Avengers i kast med flera svårknäckta nötter som en hydrarobot med mänsklig hjärna, Doctor Doom som ändrar på tidslinjen till sin favör och en livsfarlig cosplayer och miljonär. Till sin hjälp har Squirrel Girl sin sidekick Tippy-Toe, bästa vännen Nancy (som älskar katter och stickning), hennes mor, hennes framtida jag och Howard the Duck. ”Lets eat some nuts and kick some butts!”
Två tonåringar i 1970-talets London ska gå på fest hos Alison, som de lärde känna när de alla tre var utbytesstudenter i Tyskland. Vic är den självsäkre och jovialiske som alla tjejer faller för och hans dystre och grubblande kompanjon, historiens berättare Enn, har dålig självkänsla och självförtroende och vet inte hur han ska prata med tjejer. Vic gör sitt bästa för att peppa Enn men när de väl kommer fram till festen hamnar de i en mycket märklig situation som även får den talföre Vic att tystna. Visst är det en fest och det är fullt med tjejer överallt, men de känner ingen och inte heller känner de igen musiken som hypnotiserar dansgolvet. Medan Vic försvinner med Stella passar Enn på att övervinna sin rädsla och har faktiskt samtal med tre olika tjejer under kvällens gång…men det här är inte Alisons fest, och de gåtfulla tjejerna är mycket främmande men definitivt inga utbytesstudenter.
Den ondskefulle Nimble Jack återvänder och han är hungrigare än någonsin. Den ende som kan stoppa honom från att göra hela staden Boston galen är Declan Thomas men hans övernaturliga förmåga att bota galenskap sänker hans kroppstemperatur allt närmare nollpunkten och frågan är vilket han kommer förlora först: sitt liv eller sitt förstånd? Declans flickvän Reece kommer på den smarta men farliga lösningen på problemet: Declan har redan lyckats besegra Nimble Jack en gång till ingen nytta. Varför inte försöka bota honom istället för att döda honom?
Berättelsen om förstaårsstudenterna Susan, Esther och Daisy fortsätter med inköp av begagnade klänningar till universitetets årliga julbal, ett jullov där Esther och Daisy försöker befria Susan som hålls fången av den fruktade familjen Shaw i hennes hemstad Northampton och Daisy försöker hjälpa Esther att plugga inför vårterminens viktiga prov eftersom hennes fokus mest legat på fester och att söka kurser med åtminstone en snygging anmäld. Under tiden försöker Susan dölja för sina vänner att hon åter är ihop med sin gamle mustaschprydde pojkvän McGraw och stackars Ed Gemmell sörjer att hans livs kärlek Esther fallit för en äldre lärarassistent. Och varför verkar Daisy plötsligt besatt av Texas och amerikansk fotboll?
Simon Spurrier är en mycket skicklig författare som skickligt rör sig mellan olika genrer, eller snarare struntar i dem. Detta är extra tydligt i hans underbara Six-Gun Gorilla och framförallt Cry Havoc, som nu äntligen kommit ut i en mycket snygg och generös trade. På ett plan kan den beskrivas som ”en ung gatumusikant blir infekterad av en ockult förbannelse som förstör hennes liv och identitet, vilket får henne att ansluta sig till ett team av militära monster i ett krigshärjat Afghanistan i ett hopplöst försök att befria sig från denna förbannelse”. Om man vill göra det enkelt för sig kan man säga att den är ”Jarhead möter Pans labyrint” eller så kan man använda Spurriers egen underfundiga pitch: ”This is not the tale of a lesbian werewolf who goes to war – Except it kind of is.” Alla dessa beskrivningar funkar till viss del men till syvende och sist är Cry Havoc en historia om en ung kvinna som desperat försöker ta reda på vem hon är, omgiven av skrämmande och ofta våldsamma monstrositeter från världens undermedvetande som vi i dag kallar folklore.
Enligt Josie Schuller (hemmafru, tvåbarnsmamma och skoningslös lönnmördare) finns det sju regler man måste tänka på när man startar eget: 1) Nyckeln är uthållighet. Receptet för att lyckas är hårt arbete så oavsett om du lyckas eller misslyckas så kan du i alla fall klappa dig på axeln för att du la ner din själ i uppgiften. 2) Lär dig av dina misstag. Se fram emot misslyckande för det är så du lär dig att lyckas. 3) Ta ett steg i taget. Börja med det du har och bygg upp det du behöver. 4) Var alltid beredd på det värsta. 5) Använd rätt verktyg för jobbet och framförallt…6) Var inte rädd för att skita ner dig. Och slutligen…7) Lita på din magkänsla.
”Vår värld är skit och vi vet alla om det. Titta bara på nyheterna i fem minuter. Storfinansen kontrollerar din regering, skitstövlar deltar i skottlossningar dagligen, terrorister spränger flygplatser och tunnelbanestationer, poliser skjuter oskyldiga svarta barn och kommer undan med det, psykopater kandiderar för presidentämbetet och Mellanöstern är ett kärnvapen från att förvandla oss alla till damm, och detta är bara toppen på isberget. Faktum är att det inte finns någon rättvisa. Onda människor kommer undan med allt och girighet förstör hela jävla planeten. Alla vet att det är så men vi vägrar tro på det själva. Vi klamrar oss fast vid en fantasi, ett hopp, och säger struntprat som att ”allt kommer att lösa sig med tiden och rättvisan kommer att segra” när allt i själva verket lutar åt fascism och massgravar. Men vi sitter vid våra skärmar och fyller våra huvuden med oljud och skriker åt varandra, som om det skulle ändra på något.”
Detta är en del av Dylans försvarstal i inledningen av Kill or Be Killed som ackompanjerar en brutal massaker, genomförd av honom själv, på ett antal medlemmar i den undre världen. Det är Dylans sätt att rättfärdiga det han gör men själva kärnan i Ed Brubaker och Sean Phillips utflykt i vigilante-genren är att Dylan egentligen inte har något val. Precis som titeln säger så gäller det i hans fall att ”döda eller dödas” och samtidigt som serien kommenterar vår samtid så har även Kill or Be Killed en mystisk twist som sticker ut så mycket att jag inte kan fortsätta recensionen utan spoilers. Spoiler-varning efter hoppet är därmed utfärdad.
