Inlägg taggade ‘Marvel’

Recensioner

Guardians of The Galaxy vol. 1: Legacy

torsdag 18 juni, kl 08:20 av 6 kommentarer

guardians-of-the-galaxy-legacyHallå! Har du läst Marvels kosmiska rymdsåpor Annihilation och Annihilation: Conquest? Om du gjort det så bör du ha hygglig koll på vilka karaktärer som senare kommer att ingå i Dan Abnetts och Andy Lannings Guardians of The Galaxy, och du bör även vara sugen på att läsa Legacy som samlar de sex första numren av serien. Om du inte har läst Annihilation-eventen så tycker jag att du först ska kolla in mina utlåtanden (här, här, här, här och här) och sedan beställa alla volymer från valfri seriehandlare snarast möjligt. Du kommer inte att ångra dig. Hur som helst, nog med reklam för Annihilation och raskt över till dess fristående spinoff – Guardians of The Galaxy.

guardians-of-the-galaxy-1-previewGuardians of The Galaxy är snabbt förklarat Star-Lords försök att sätta ihop ett galaktiskt swat-team för att i ett tidigt skede bekämpa och undvika kosmiska katastrofer à la Annihilation. Det smått brokiga teamet består till en början av Adam Warlock, Drax the Destroyer, Gamora, Groot, Mantis, Phyla-Vell, Rocket Raccoon och Cosmo the Spacedog, vilka snart får tillökning i form av Major Victory, som visar sig vara grundaren av de ursprungliga Guardians of The Galaxy från en parallell framtid. Ja, det blir lite alternativa verkligheter och tidsparadoxer i den här serien, men Abnett och Lanning hanterar det med finess, och lyckas trots komplexa tvister och många trådar hålla det både logiskt, intelligent och humoristiskt.

Det bästa med GoTG är, förutom Paul Pelletiers grymma illustrationer, den dynamik som finns mellan seriens extremt mixade karaktärer. Tvättbjörnen Rocket och trädsnubben Groot (som allt som oftast mest bara säger I AM GROOT) måste ju vara en av serievärldens skummaste duor någonsin, men trots att karaktärerna i sig är rätt bisarra så blir det aldrig fånigt eller överdrivet. Hela serien är faktiskt lite så, smått bisarr men aldrig riktigt över gränsen. Snyggt balanserat med andra ord. Sammanfattningsvis, GoTG är i skrivande stund en av mina personliga favoritserier, och tack vare att den här första volymen till största del ligger utanför (eller iallafall i utkanten av) Marvels vanliga kontinuitet så kan jag rekommendera den till i princip alla som gillar snygga och underhållande actionserier. Fyra tidsparadoxer av fem möjliga.

gotg_legacy

Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Paul Pelletier
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

3D-snurra Marvel Ultimate Alliance 2

onsdag 17 juni, kl 11:30 av 0 kommentarer

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

5 första sidorna ur Captain America Reborn

tisdag 16 juni, kl 13:31 av 3 kommentarer

captain_america_reborn

Hittade via Arvid Österlunds blogg en länk till förhandsvisningen av det första numret av Captain America Reborn. Helt oavsett vad man tycker om Caps uppvaknande så ser det i alla fall väldigt bra ut. Bryan Hitchs teckningar ser helt fantastiska ut. Via Los Angeles Times.

Skriv en kommentar
Recensioner

X-men Forever #1

måndag 15 juni, kl 20:36 av 1 kommentar

x-men_forever_1_coverI förra veckan skrev jag lite om bakgrunden till Marvels nya tidning X-men Forever. Nu kommer själva recensionen. X-men Forever är som jag nämnt en fortsättning på en gammal historia som Chris Claremont skrev 1991. Det är också en parallell historia som utspelar sig i ett alternativt universum och har inget med den nuvarande X-men-kontinuiteten att göra. Det är sånt som vanligtvis brukar få mig att bli rätt skeptiskt inställd. Jag har också tidigare klagat på att jag inte tycker att Claremonts manus håller måttet i dagens moderna (och kanske även mörkare och vuxnare) serieklimat. Trots detta hade jag ändå en vag aning om att det här kunde bli bra.

Fortsätt läsa X-men Forever #1

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Låt liken ligga

måndag 15 juni, kl 13:07 av 7 kommentarer

cap600I april 2007 lönnmördades Captain America. Steve Rogers blev efter Civil War skjuten av en krypskytt i axeln och sedan avrättad med tre skott i magen av en hjärntvättad S.H.I.E.L.D.-agent. Efter att han nu varit avliden i lite drygt två år har det precis avslöjats att han gör en livs levande comeback i det 600:de numret av Captain America. Marvel pushar för det här som om att det vore årets händelse och en gigantisk överraskning, men för min del så känns det mest bara uppenbart och fantasilöst. Varför överhuvudtaget bry sig om att ha ihjäl karaktärerna om de ändå bara helt mirakulöst kommer att återuppstå igen? Ibland blir jag bara så trött på Marvel, DC och alla andra som gör samma sak om och om igen. Låt liken ligga.

Mer info om Captain America #600 hos Comic Book Resources.

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #5

söndag 14 juni, kl 10:57 av 1 kommentar

Dark_Avengers_5Kollar på man på omslaget till det här numret så är det nog lätt att tro att det nu är dags för Norman Osborn att få ett återfall som Green Goblin, men det ser ut att dröja ett tag till innan det är dags för det. Det är ju dock allmän kännedom att Osborn, som nu är en av Amerikas allra mäktigast män, tidigare varit en psykopatisk mördare iklädd grönlila trikåer och trollmask, vilket han i det här numret uttalar sig om i en öppenhjärtlig(?) intervju på nationell TV. Brian Michael Bendis gör enligt mig ett riktugt bra jobb med en så pass komplex karaktär som Norman Osborn. Det hade antagligen varit väldigt lätt att låta honom vara en maktmissbrukande fascist med en ondskefull agenda i bakfickan, men i Dark Avengers så får man då och då känslan av att han faktiskt försöker göra något bra. Det kommer att skita sig kapitalt förr eller senare, det vet man ju, men Bendis bjuder på en underhållande resa dit.

Utöver TV-intervjun så får vi följa resten av Dark Avengers – Ares, Moonstone, Bullseye, Venom, Marvel Boy, Daken, Sentry – när de chillar på högkvarteret efter dusten med Morgana Le Fay i Latveria. Ares får här för första gången i den här serien ta en aning mer plats när han lackar ur på de nya medlemmarnas bristande ambition och hjältetendenser och avslutar sitt resonemang med att bitchslappa Bullseye mitt framför ögonen på de andra, och visar i meningsutbytet nedan att merparten av Avengers inte har särskilt mycket att komma i jämförelse med en urlackad god of war. Även den psykiskt labile Sentry med sin ”power of one million exploding suns” är i en klass för sig, och övriga Avengers börjar bli riktigt nervösa över vad han kan komma att ta sig för. Det här numret är relativt befriat från action, men är trots (eller kanske tack vare?) bristen på slagsmål det bästa numret av Dark Avengers sedan #1. Bra intrig, humoristiskt, snyggt och lovande inför kommande nummer.

Dark Avengers 5-4
Klicka för stor.

Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Inför läsande av X-men Forever

fredag 12 juni, kl 17:46 av 0 kommentarer

x-men_forever_4_prevI onsdags släpptes en helt ny mutanttitel med titels X-men Forever på Marvel skriven av en av amerikanska seriebranschen stora veteraner, Chris Claremont. Claremont var mannen som på nytt blåste liv i X-men på 70-talet efter några år av reruns och allmän dvala. Med ett nytt team av mutanter — bl.a Wolverine, Storm och Colossus — så skapade han en av Marvels största succéer genom tiderna. Inte nog med det, Claremont skrev manus för Uncanny X-men från och med nummer 94 som kom ut 1975 till nummer 279 från 1991. Hela 17 år! Det är vad jag vet rekord i superhjältegenren. Utöver Uncanny så skrev Claremont en hel del andra mutanttitlar, bland annat New Mutants och den klassiska miniserien med Wolverine. 1991 startade Marvel sin andra X-men-titel förutom flaggskeppet Uncanny X-men. Den nya titeln, som brukar gå under namnet X-men vol. 2, var ett samarbete mellan illustratören Jim Lee och just Claremont. Tillsammans skulle de skapa grundplotten, Lee skulle illustrera och Claremont skriva manuset. Lee hade tidigare illustrerat Claremonts manus i Uncanny. Han var en av Marvels största talanger och en stor favorit hos fansen. Ett dreamteam helt enkelt. Drömmen var dock över efter tre nummer. Claremont valde att säga upp sitt kontrakt med Marvel efter ett bråk med den dåvarande redaktören Bob Harras.

Ok, vad har allt detta att göra med en ny titel släppt hela 18 år senare? Jo, under de tre nummer som Claremont skrev för X-men vol. 2 skapade han en historia som han aldrig fick avsluta. Och i och med X-men Forever får Claremont till slut chansen att göra det. Forever kommer att vara en titel som är fristående från Marvels övriga mutanttitlar och kommer utspela sig i ett alternativt universum. Vanligtvis har jag rätt svårt för den här typen av tillbakablickar, retcons och parallellgrejer, men jag tycker att Claremont har en poäng i detta:

”The one significant difference and advantage that Forever has over Uncanny is that we don’t have to worry about corporate needs. The one great disadvantage with Fantastic Four or with X-Men or with Spider-Man or with any book in the mainstream Marvel line is that the characters must be preserved for Marvel’s sake. But since these characters are being preserved in Uncanny, they can be altogether frighteningly mortal in Forever, as we’ll be demonstrating fairly early on. The fact is, if a character is unlucky enough to die, it’s a real thing and it isn’t corrected a week later. They won’t come back. There are consequences and from that basis everything proceeds”.

Så det kan säkert blir rätt bra. Claremont har inte imponerat mig med sina senaste alster för Marvel, men jag har ändå en positiv inställning till detta.

Jag har som ni säkert förstått inte läst X-men Forever ännu. Vanligtvis brukar jag kasta mig över nya titlar och läsa dem så fort jag fått dem. Inte i det här fallet. Jag tänkte att jag skulle läsa de tre nämnda numren av X-men först. Lite rotande i serielådan och de tre fösta numren ligger på nattduksbordet just nu. Det första numret av X-men vol. 2 är för övrigt den mest sålda serietidningen någonsin. Det sålde i hela 8 miljoner exemplar och kom med 5 olika omslag. Att jämföras med den mest sålda tidningen i april i år, Detective Comics #853. Endast modesta 104107 exemplar.

Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #2

torsdag 11 juni, kl 21:08 av 0 kommentarer

Jag hoppades verkligen att Ferdinand hade vaknat på fel sida eller bara inte fattade storheten i det här andra numret av New Mutants. Tyvärr är det inte så. Det är nog till och med värre. Jävlar vad trist och dåligt det är. Wells lyckas göra alla karaktärer totalt ointressanta, och för den som inte sedan tidigare har koll på Legion så måste det här vara totalt obegripligt. Fult är det också. Kanske är det mina högt ställda förväntningar och nostalgiska koppling till New Mutants som ställer till det, men jag kan verkligen inte ta till mig det här. Jag ger New Mutants en chans till med nästa nummer, men om det inte tar sig då så säger jag tack och god natt. Det här är bland det tråkigaste jag läst sedan vi startade det här projektet. Comic Book Resources ger dock det här numret 4 av 5, och IGN ger det 8,1 av 10.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Förlag: Marvel
Betyg: 2-/5

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Kommande: Dark Avengers vs. Uncanny X-Men

torsdag 11 juni, kl 08:30 av 1 kommentar

24 juni släpps första delen av den 6 avsnitt långa konflikten mellan Dark Avengers och Uncanny X-Men. Den inledande oneshotten, Dark Avengers/Uncanny X-Men: Utopia, skrivs av Matt Fraction och tecknas av (en av mina personliga favoriter) Marc Silvestri, och kan nog komma att bli något helt annat. Som jag har fattat det så kommer Utopia att löpa parallellt genom Dark Avengers och Uncanny X-Men från och med slutet av juni.

darkavengers_xmen

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Mutants #2

tisdag 9 juni, kl 18:04 av 0 kommentarer

new_mutants_2_coverMitt första intryck av premiärnumret av relanseringen av mutantklassikern New Mutants var otroligt svagt. Och tyvärr måste jag säga att det inte blir särskilt mycket bättre i det andra numret. Allt som var dåligt i det första numret kvarstår. Möjligtvis är Neves illustrationer en gnutta skarpare i detta nummer. Lägg till detta en story som är så förvirrande att jag greppar den först efter att ha läst numret en andra gång och sedan gått tillbaka och läst om de mest obegripliga delarna en tredje gång. Sånt kan vara ok med något skrivet av Moore eller Ellis. Att man måste gå tillbaka och åter reflektera över en serie kan vara positivt. Om det finns ett djup som gör att det krävs att man läser den flera gånger för att få in alla detaljer. Men inte med en stor mainsteamserie som denna. New Mutants har inget djup som döljer sig där under ytan — den är bara förvirrande!

Dessutom tycker jag New Mutants fokuserar på fel saker. Wells har, i mitt tycke, en av Marvels intressantaste karaktärer — Illyana Rasputin — att jobba med. Men hon är i princip helt osynlig i de två första numren. Jag saknar hennes dubbla natur, där man inte riktigt vet om hon är god eller ond. Det kanske kommer allt eftersom. Men det var det jag hade hoppats på med den här titeln. Och mer dräpande av demoner med själasvärdet.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Edgar Tadeo
Färgläggning: John Rauch
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...