Inlägg taggade ‘X-men’

Krönikor och åsikter

Gästårskrönika: Johan Wanloo

måndag 5 december, kl 15:39 av 10 kommentarer

Jag och oiginalhögenSom ni säkert sett har vi på Shazam börjat publicera våra traditionsenliga årskrönikor, men i år tänkte vi också att vi skulle bjuda på något nytt. Vi har bett ett antal svenska serieprofiler att skriva gästkrönikor om serieåret som gått för oss. Först ut: Johan Wanloo! Läs och njut!

Serier är en stor del av mitt liv. Jag gör dem. För att inte bli tokig. För att det är det roligaste jag vet. För att det betalar hyran och ger barnen mat. Och gör jag dem inte så läser jag dem. Vid sidan av att teckna serier så är nog läsa serier det bästa jag vet. Om jag inte gör eller läser dem så tänker jag på dem. Mina egna och andras. Serier som finns och serier som borde finnas. Så att skriva om mitt serieår 2011 är nästan samma sak som att skriva om hela mitt jämra liv 2011. Men jag ska försöka hålla det hela kort och proffsigt, om inte annat för att klockan i skrivande stund är mycket och jag har några gamla nummer av Spider-Man 2099 jag vill klämma innan det är dags att sova…

Fortsätt läsa Gästårskrönika: Johan Wanloo

Skriv en kommentar
Recensioner

Astonishing X-Men: Xenogenesis #3-5

söndag 29 maj, kl 06:02 av 2 kommentarer

xenogenesis_4Det är hög tid att börja knyta igen ett gäng säckar som stått öppna alltför länge nu, och jag inleder mitt uppsamlingsheat med Warren Ellis och Kaare Andrews Astonishing X-Men: Xenogenesis. Hardcover-utgåvan som samlar #1-5 finns ute i butik sedan mitten av mars i år, men jag har läst lösnummervarianten av den här serien. Gällande lösnummer och Warren Ellis så är det tyvärr rätt ofta så att när han är inblandad så drabbas lösnumren av förseningar. Nu vet jag inte om det hängde på Ellis, Andrews eller något annat den här gången, men första numret av den här miniserien kom i maj 2010 (min recension av #1 och 2 hittar du här), och det avslutande femte numret kom ut i februari 2011. Att följa en miniserie i lösnummer som i snitt kommer knappt varannan månad funkar inte riktigt, i alla fall inte för min del. Jag stoppade helt enkelt undan #3 och 4 i väntan på sista numret så att jag kunde läsa allt utan ett väldigt långt glapp, och sedan glömde jag bort serien tills jag upptäckte den igen i seriehögen för ett tag sedan. Dags nu som sagt att recensera och arkivera de tre avslutande numren av Xenogenesis!

Story: Wolverine, Beast, Emma Frost, Cyclops, Armor och Storm har gett sig av till Mbangawi i Afrika för att försöka ta reda varför ett flertal av de bebisar som fötts senaste tiden har utvecklat superkrafter direkt efter födseln (med mer eller mindre katastrofala resultat). Väl framme så konfronteras de av Mbangwanis härskare Doctor Crocodile som också bestämt sig för att lösa mysteriet, men innan det hinner utvecklas till ett fullskaligt slagsmål så uppdagas roten till problemet, och med det så kastas X-Men och Doctor Crocodile tillsammans in i en strid för både liv och framtid.

Fortsätt läsa Astonishing X-Men: Xenogenesis #3-5

Manus: Warren Ellis
Illustration: Kaare Andrews
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

X-Men #197-199 – På iPad

fredag 21 januari, kl 10:27 av 2 kommentarer

xmen199Vi rullar vidare med lite mer iPad-recensioner och kör helt sonika den direkta fortsättningen på X-Men #194-196. Precis som tidigare så gör sig den här numren bra på iPad, men som Andres påpekade i förra posten så är det lite synd att upplösningen inte är lite bättre. Kör man i standardläget (vilket jag gör nu) så ser det väldigt bra ut, men kör man med det dynamiska zoomläget så ser vissa paneler rätt slaskiga ut.

Handling: I de här efterföljande tre numren så får vi följa Rogues och hennes x-mäns fortsatta kamp mot Strain 88-viruset som gjort att Rogue ögonblickligen dödar och absorberar alla hon vidrör. I ett försök att återställa en kollapsad Rogue så tar Cable med hela teamet till den ö och fristad som han själv en gång skapat, men innan någon ens hinner börja säga flasklock så är det fullt ös med trubbel igen. Den här gången så är det ett utomjordiskt och levande massförstörelsevapen som letat sig fram till Cable och X-Men, och med Rogue medvetslös och en inte alls särskilt samarbetsvillig Sabretooth vid sidlinjen så ligger mutanterna återigen väldigt pyrt till.

Det bra: Illustratör i de här tre numren är Chris Bachalo som jag personligen tycker är strået vassare än Humberto Ramos (som ju gjorde #194-196). Bachalo har som Ramos en smått cartoony och mangainfluerad stil, men den är inte alls lika over the top som Ramos, och särskilt inte när det kommer till karaktärerna och deras minspel. Ibland kan det kännas lite rörigt på grund av alla detaljer och de ibland kanske lite väl komplexa kompositionerna, men överlag så tycker jag att Bachalo gör ett riktigt bra jobb här. När det kommer till handlingen är den kanske inte direkt jätteinspirerande, men det finns en del riktigt coola ögonblick, och mot slutet är det faktiskt rätt spännande. Klart plus även att Mike Carey uppenbarligen minns Grant Morrisons New X-Men och plockar upp företeelsen/varelsen Mummudrai igen, något som Morrison etablerade under sina mutantnummer.

Det mindre bra: Det händer väl egentligen inte jättemycket minnesvärt i de här numren, men ser man det som actionpackat tidsfördriv så finns det inte så mycket att klaga över.

Slutsats: Har du läst X-Men #194-196 så tycker jag att du ska läsa #197-199 också. Har du inte läst #194-196 så finns det ingen större anledning att hoppa på #197.

Manus: Mike Carey
Illustration: Chris Bachalo
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

X-Men #194-196 – På iPad

lördag 8 januari, kl 18:19 av 3 kommentarer

xmen194Som en försenad julklapp tillika födelsedagspresent till mig själv så inledde jag 2011 med att inhandla (eller för att vara helt korrekt: importera) en iPad. Utöver att ha den för allmän surf, jobb och lite spel så kommer jag troligtvis även att börja läsa en del digitala serier. Nu i veckan hade jag sådan tur att det var ”rea” på utvalda nummer av X-Men, så jag passade på att köpa ett helt knippe för 7 kr styck. Mer än så vill jag egentligen inte betala för en digital serie just nu då jag helt klart föredrar den analoga motsvarigheten, men vi får väl se vad jag tycker om det framöver. Jag återkommer om det. För dig som kommer att vara intresserad av just recensioner av iPad-serier så har vi skapat en ny inläggskategori, lämpligt nog kallad just ”iPad”.

iPad-tankar: Jag använde comiXologys applikation för att köpa och de här numren (har tidigare kört den på iPhone, och nu även på iPad). Utöver att appen är väldigt lättanvänd så är den främsta behållningen det de själva kallar för Guided View™ Technology (GVT), som snabbt förklarat innebär att appen dynamiskt zoomar mellan bildrutorna. GVT funkar väldigt bra och ger en läsupplevelse som skiljer sig en hel del mot den analoga, vilket jag tycker är viktigt. Det gör även att jag lägger märke till fler detaljer i varje ruta, sådant som man lätt kan missa när man kollar på en hel sida på en gång. Förhoppningsvis så kommer jag att ha lite mer tid någon framöver för att kolla mer på vilka serieappar som är bäst på iPad och vilka fördelar och nackdelar de har, så för den här gången så nöjer jag mig med att konstatera att X-Men #194-196 funkar finfint på iPad:en.

Fortsätt läsa X-Men #194-196 – På iPad

Manus: Mike Carey
Illustration: Humberto Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Messiah Complex TPB

torsdag 30 december, kl 10:52 av 3 kommentarer

messiah_complex2010 års sista inlägg blir för mig ett hopp bakåt i tiden. Jag borde egentligen fokusera mer på de nya serier jag ännu inte hunnit med i år, men ibland så poppar det upp något annat som vägrar släppa taget. I det här fallet så är det X-crossovern Messiah Complex som pockar efter uppmärksamhet, så jag tänkte att det nog är lika bra att jag passar på att skriva om det medan inspirationen finns där.

”Buuu, gamla nyheter” sitter du kanske och brölar nu medan du förbereder något bitskt att skriva i kommentarsfältet, men i och med att vi faktiskt knappt skrivit något alls om Messiah Complex, en crossover som sedan 2007 har haft konsekvenser för i princip alla mutanttitlar, så tycker jag att det är fullt logiskt att vi blickar tillbaka ett par år och kikar på vad mutanternas messiaskomplex egentligen hade att bjuda på. Messiah Complex är den första delen i en event-trilogi, där den andra delen var (den kritiserade) Messiah War, och som avslutades nu i somras med (den rosade) avslutningen Second Coming. Volymen som jag recenserar här är en TPB spå 352 sidor som samlar X-Men Messiah Complex one-shot, Uncanny X-Men #492-494, X-Men #205-207, New X-Men #44-46 och X-Factor #25-27. En klassisk crossover som löpte genom alla X-titlar med andra ord, och det är skönt med den här typen av samlingsalbum som buntar ihop alla viktiga nummer och presenterar allt i rätt ordning.

Handling: Marvel-eventet House of M (som är klart läsvärt) avslutas med en händelse som kallas M-Day, där Scarlet Witch utplånar i stort sett alla X-gener på hela planeten, vilket leder till att mutanter nu är en utdöende ras. Messiah Complex inleds med att den första mutanten sedan M-Day föds, och en desperat jakt på barnet inleds. Vissa vill rädda barnet, andra vill döda det, och en del verkar vara lite mitt emellan. Med i jakten finner vi X-Men, X-Factor, New X-Men, Cable och ett nybildat X-Force som ställs mot Mr Sinister och hans Marauders, Magnetos forna Acolytes, fanatiska Purifiers, mutantätaren Predator X och cyborgerna Reavers. Det är med andra ord som upplagt för att någon ska bli skjuten i huvudet *hint hint*.

Fortsätt läsa Messiah Complex TPB

Manus: Ed Brubaker, Mike Carey, Craig Kyle, Chris Yost, Peter David
Illustration: Marc Silvestri, Billy Tan, Chris Bachalo, Humberto Ramos, Scot Eaton
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Julklappstips del 3

torsdag 9 december, kl 16:39 av 2 kommentarer

Second_ComingHardback-varianten av Second Coming har funnits ute sedan den 29 september, men lagom till jul, närmare bestämt den 15 december, så släpps hela X-eventet Second Coming igen i en 472 sidor tjock volym, och det är definitivt något som jag ser fram emot att sätta tänderna i. Samlingen består av Second Coming: Prepare, Second Coming #1-2, Uncanny X-Men #523-525, New Mutants #12-14, X-Men Legacy #235-237 och X-Force #26-28 (mer info hos Marvel), och ska enligt utsago vara något av det bättre som Marvel fått ur sig i X-väg på väldigt länge. Själv har jag bara läst New Mutants-delarna av Second Coming, och fick där känslan av det här verkligen handlar om ett kritiskt skede för alla mutanters vara eller icke vara.

Som uppladdning inför Second Coming (som jag redan förbokat) läser jag nu hela Messiah Complex igen, som alltså är den första delen i den trilogi som här avslutas med Second Coming. Den andra delen är den kritiserade Messiah War som jag själv inte läst än.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Age of X

onsdag 8 december, kl 10:37 av 4 kommentarer

Mutankind’s Final war starts here! In a world where the X-Men never existed, the survival of mutantkind rests on the shoulders of the few remaining mutants who are on their last leg. Who are they and at what length will they go to keep their kind alive?

Någon som är peppad på kommande Age of X? Tycker det låter som en intressant idé som påminner en hel del om klassiska Age of Apocalypse. Då jag själv inte riktigt hunnit med i alla serienyheter det senaste halvåret funderar jag även på vilka vi ser i bilden nedan? Storm, Magneto, Rogue och Colossus känns ju givna, men vilka är de andra?

ageofx

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Samla på serier

Bobo och jag

onsdag 22 september, kl 08:57 av 6 kommentarer

DonaldDuckDet var meningen att det här skulle bli en post på temat ”serieläsande vs seriesamlande”, lik de ni sett tidigare här och här (tanken var att alla redaktionsmedlemmar skulle bidra med en krönika om detta – som ni ser går det framåt om än lite trögt). Ämnet väckte en massa tankar och framförallt minnen; resultatet blev någonting betydligt spretigare. Håll till godo.

Jag kommer inte ihåg min första serie. Jag har däremot en massa osorterade tidiga serieminnen. Till exempel hur jag klippte ur Snobben-strippar från Nya Wermlands-Tidningens seriesida och klistrade in dem i egenhändigt hophäftade ”album”. Hur jag läste Kalle Anka och inte riktigt förstod varför eller på exakt vilket sätt fortsättningsserierna i slutet av varje tidning var bättre än resten av tidningen – men de var bättre (de var såklart ofta gjorda av Carl Barks – även en 5-åring kunde känna igen kvalitetsskillnaden mellan hans alster och det i Danmark/Spanien/Italien licenstecknade skräpet som annars fyllde upp Kalle Anka-tidningen). Fortsättningsserierna i Kalle Anka avslutades f ö alltid med en liten vinjettext av typen ”Hur ska nu farbror Joakim lyckas undkomma Magica De Hex förbannelse? Ja, det får du läsa nästa vecka…”, och när jag lärde mig att skriva försökte jag kopiera dessa texter i marginalerna av mina andra serietidningar (bland annat Hacke Hackspett, minns jag), som såklart inte innehöll fortsättningsserier – ett cargokult-liknande upprepande av en formel som på något magiskt vis skulle göra de andra tidningarna lika bra som Kalle Anka-klassikerna.

Fortsätt läsa Bobo och jag

Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men Origins: Nightcrawler

onsdag 28 april, kl 21:01 av 0 kommentarer

xo_nightcrawlerPrecis som många andra så började läsa X-Men under 80-talet, du vet under den där guldkantade perioden när Chris Claremont och John Byrne berättade mutanthistorier som än idag är bland de bättre man kan lägga vantarna på. Hur som helst, förutom att etablera mitt intresse för superserier och Marvels mutanter så fick team Claremont/Byrne mig även att få upp ögonen för en karaktär som än idag är en av mina absoluta favoriter: Nightcrawler. Det blåa trollet har inte bara några av de coolaste superkrafterna (teleportering, väggklättring och förmåga att smälta in i skuggor), utan har för mig alltid varit en av de x-män som väldigt tydligt förkroppsligat klyftan mellan mutanter och mänskligheten. Plus att han ser ball ut. Men nog om min manliga kärlek till en gulögd kille med svans och vidare till X-Men Origins: Nightcrawler som kom ut för några veckor sedan.

För manus står Adam Freeman och Marc Bernardin (som jag inte känner till sedan tidigare) och illustrerandet hanteras av Cary Nord och James Harren. Många kockar alltså, men vad innebär det för soppans del? Inget anmärkningsvärt tyvärr. Den bakgrundshistoria som berättas här tycker jag faktiskt känns rätt ointressant. Inte för att den nödvändigtvis är dålig i sig, utan snarare för att det inte känns som att den tillför något till det jag redan visste om Nightcrawler. Han växer upp på ett nöjesfält där han bli illa behandlad, träffar en präst, håller på att bli lynchad och räddas av Charles Xavier som samlar på mutanter. Typ så. Jag hade nog väntat mig mer av den här serien, för jag är rätt så besviken. Det känns som om att det finns mer potential i Nightcrawler och i hans bakgrund än det som visas här. Rätt snyggt tecknat är det i och för sig, men det räcker tyvärr inte hela vägen för mig. Lite trist, men det blir bara en 2:a för X-Men Origins: Nightcrawler.

Manus: Adam Freeman, Marc Bernardin
Illustration: Cary Nord, James Harren
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Necrosha

måndag 7 december, kl 17:23 av 5 kommentarer

X-Necrosha_SecondPrintingVariantLevande döda! Avlidna kollegor återuppstår! Goda är plötsligt onda! Wohoo, Blackest Night rules! Eller nej. Det här är ju Marvel. Är det så att Marvel rippar DC:s event rakt av och även de vill rida på den populära zombievågen? Kanske. För min del så spelar det egentligen ingen roll vem som rippar vem och varför, utan mer om det görs snyggt. Marvels Necrosha är hur som helst ingen direkt kopia av DC:s Blackest Night, även om det på ytan finns en hel del uppenbara likheter. Grejen med att återuppliva avlidna karaktärer känns ju som sagt rätt gjord, men i Marvels fall handlar det inte om zombiefiering, utan mer om en sorts högteknologisk radiostyrning. Samma fast annorlunda alltså.

Oneshotten X-Necrosha är inledningen på Necrosha, och här läggs grunden för de parallella handlingar som kommer att löpa genom tre X-titlar: X-Force, New Mutants och X-Men Legacy. Personligen så har jag än så länge bara följt New Mutants (hittills utkomna samlingar av X-Force står på inköpslistan då det verkar vara en rätt mörk och ösig serie), vilket antagligen är anledningen till att jag tycker att den delen av X-Necrosha är den bästa. Den smått komplicerade handlingen i korthet: Selene aka The Black Queen och hennes samling av mordiska mutanter har lagt vantarna på en variant av det tekno-organiska viruset (kolla vad Wikipedia har att säga om T/O-viruset), och använder det för att reanimera och förslava både goda och onda avlidna mutanter i jakten på världsherravälde (eller något liknande). Ondskefullt till fulla muggar med andra ord.

Bland de klassiska karaktärer som återupplivats syns här Pyro, Stonewall, Super Sabre och ungdomsklubben Hellions, men det man främst reagerar på är returen av forna X-män som Cypher, Caliban och Thunderbird. Det kanske är ett smått billigt knep att spela ut kortet med goda kollegor som tvingas bli onda och attackera sina vänner, men jag tycker faktiskt att det funkar riktigt bra här, och jag tror nog att Necrosha kan komma att bjuda på en hel del tuffa beslut och tårdrypande avslut. Skulle dock säga att X-Necrosha främst är för de läsare som har en rätt så långvarig relation till X-Men (både döda och levande), för som rookie kan det nog bli lite väl svårt att hänga med i vem som är vem och vilka man egentligen ska hålla på. För min del så blir det dock en genomsnittlig stark 3:a (X-Force och Legacy: 3/5, New Mutants: 4/5).

x-necrosha

Manus: Craig Kyle, Christopher Yost, Zeb Wells, Mike Carey
Illustration: Clayton Crain, Ibraim Roberson, Laurence Campbell
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...