PREVIEWSTIPS: Har du följt Jonas recensioner av No Hero och längtat efter att få läsa hela den köttiga serien i ett enda svep? Ok, dina drömmar är besannade. I januari släpper Avatar Press serien i tre olika samlingar. En vanlig trade paperback för er dödliga till priset av 19.99 dollar. Du som inte nöjer sig med simpla trades köper istället hardcovern i begränsad upplaga på 2000 exemplar för 27.99 dollar. Men för de som verkligen vill lyxa till det, alternativt har snormycket pengar, så släpps en hardcover i endast 400 ex, signerad av både Warren Ellis och Juan Jose Ryp. Till det sköna priset av 49.99 dollares. Den ni!
Arkiv för november 2009
Previewstips januari – No Hero i samlad form
Dark Avengers #10
Efter flera veckors intensiv jobbpress (som ännu inte är över) så har jag en hel del skrivande att ta ikapp, och vi mjukstartar lite idag med det tioende numret av Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr:s Dark Avengers.
Nummer 10 är fortsättningen på Norman Osborns möjliga mentala breakdown från tidigare nummer samt starten på en ny story där en högt uppsatts politikers dotter och en hel massa andra personer försvunnit spårlöst från småstaden Dinosaur i Colorado. Kanske inte något som Dark Avengers hade brytt sig om i vanliga fall, men av rent finansiella skäl så måste de ändå utforska mysteriet och försöka hitta politikerdottern. Mitt i allt detta så har Ms Marvel (aka Moonstone) inlett någon sorts fysisk relation med den mordiska Bullseye, och Captain Marvel (aka Noh-Varr) är fortfarande spårlöst försvunnen. Uppdraget går även snett redan från första början: Osborn själv är minst sagt frånvarande, Venom verkar ha blivit blödig på grund av sin medicinering och det första som händer när teamet anländer är att The Sentry exploderar (måste väl vara tredje gången han dör nu?). Numret sista uppslag avslöjar till viss del vem/vilka som ligger bakom mysteriet i Colorado, och jag ser verkligen fram emot att få läsa fortsättningen på det här. Finns många intressanta möjligheter i kommande nummer.
Om det är så att Dark Avengers som gäng och titel kommer att upplösas i och med slutet av Dark Reign så skulle det för min del kännas lite tråkigt, men å andra sidan så är det här även en serie som jag faktiskt har svårt att se leva vidare i den här formen i det långa loppet. Själva grundprincipen med att ha ett gäng sociopater och mordiska brottslingar i ett fejkat superhjältegäng bör vara att allt går riktigt illa i slutänden, men vi får väl se vad som händer framöver helt enkelt. Precis som Warren Ellis gjorde med sitt Thunderbolts-run så hoppas jag att Bendis avslutar Dark Avengers med en rejäl smäll snarare än att låta dem leva vidare i en tamare och utdragen version. Det tycker jag att den här titeln är värd.
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
The Workload
Ja, det är ju mycket arbete nu så det är inte konstigt att det bara blir mer och mer att visa er. Jobbat 24-7 de senaste dagarna med 4 sidor blyerts (med eget manus), 2 tuschjobb, 1 wraparound, 1 sida datafärg, 2 ad-strips i tusch och akvarell och en stor Stephen King karikatyr i tusch och akvarell, för att inte glömma anatomistudierna. De är en del denna vecka och det lär inte minska med arbete. De har dock varnat och skrämt oss om detta länge, så det är ingen chock. Jag ser det som vinna eller försvinna. Gör vad jag kan för att hålla deadlines. Det är ju det skolan är menad att lära oss. Vilket är minst lika viktigt som kvalitén på teckningarna om inte viktigare vad lärare menar.
Som lärarna berättat; ”Hur kommer det sig att man ibland öppnar en serietidning och häpnas av hur Marvel eller DC kan släppa så uselt tecknade serier när personer som Jim Lee eller Simone Bianchi finns? Jo, de kassa tecknarna kunde leverera varan snabbare. Billigare dessutom!”
Låter som en lite taskig inställning för oss fans som förväntar oss visuell tillfredställelse tillsammans med vår läsning, men så är det. Man förstår mer och mer att detta är en industri lika mycket som linan på Saab. Bara att vi säljer olika produkter. Efter 2 månader här uppskattar jag serier så mycket mer. Plus att den här produkten är så mycket roligare att göra än att bygga bilar. I alla fall om man är serienörd som jag är.
Här är lite fler läxor jag fått tillbaka hur som helst. Gissa vilken som var MVG. Vill dessutom också tillägga att jag håller på att läsa en gudomligt grym serie jag fick låna av en vän här, Stray Bullets av David Lapham. Följde hans serie Young Liars förut, som också var grym, men Stray Bullets är så mycket bättre. Hett tips för den som inte redan läst!
Vi hörs!
Invincible Iron Man #19
Det här är en uppmaning! Om du gillar amerikanska mainstream-serier och då i synnerhet genren superhjältar så måste du läsa Matt Fractions Iron Man. Har du inte gjort det så är det hög tid att tömma grisen, länsa sparkontot eller be chefen om förskott och sedan rusa till närmaste seriehandlare. Invincible Iron Man är nämligen värd var enda spänn.
Fraction har tidigare samarbetat med Ed Brubaker med ett antal serier. Under en övergångsperiod skrev han Uncanny X-men tillsammans med Brubaker. Den var inget vidare. Nu skriver Fraction Uncanny helt själv, och tyvärr är den fortfarande inget vidare. Innan det skrev de en reboot av The Immortal Iron Fist tillsammans. Det däremot, är en riktigt bra serier, och kan rekommenderas till alla. Men, det är egentligen först med Invincible Iron Man som Fraction fått sitt stora genombrott.
Titeln lanserades i samband med Iron Man-filmen som hade premiär förra våren. Även om serien var lättillgänglig, var den långt i från en slätstruken historia bara för att tilltala nytillkomna fans. Seriens första arc kom ut under brinnande Secret Invasion. Fraction valde dock att skriva en helt fristående berättelse. De första 6 numren, The Five Nightmares, handlade om hur Ezekiel Stane försöker förgöra Tony Stark för att hämnas sin far Obadiah Stanes död. Samme Obadiah som är filmskurken spelad av Jeff Bridges. Första arcen togs emot väl av både fans och kritiker. Det som gjorde serien så bra var att Tony Stark, som sedan Civil War varit det högsta hönset och lite av en jobbig propp, plötsligt fann sig i en utsatt situation där hans egen intelligens och teknik användes mot honom.
När Dark Reign drog igång efter Secret Invasion trodde många att Fraction skulle göra samma sak igen och hålla sig borta från ”eventet” för att istället skriva något oberoende. När det visade sig att Invincible skulle vara en väsentlig del av Dark Reign var det många fans som blev besvikna. Men faktum är att den nya acren Worlds Most Wanted varit ännu bättre än The Five Nightmares. Efter Secret Invasion var Tony Stark i en rätt jobbig sits. Från att varit den som styrt hela skiten till att ensam få hela skulden av att inte kunna förhindra invasionen. Det är just här Worlds Most Wanted tar vid. Norman Osborne i form av chef för Amerikas säkerhetsorganisation H.A.M.M.E.R. utser Stark till samhällets fiende nummer ett och sätter in alla resurser för att fånga honom. Bakom finns ett mer personligt motiv. Stark har hela den databas med superhjältar som registrerade sig under Civil War och deras verkliga identiteter – lagrad i sin hjärna. Det är givetvis något som Osborne vill lägga sina fingrar på. Osborne vill även ha all den teknik som Stark har kunskap om. För att hindra detta reser Stark världen runt och förstör alla de hemliga baser han byggt under åren. Samtidigt raderar han all den information han har lagrad uppe i huvudet. Med bieffekten att han även tappar sin hjärnkapacitet och intelligens. Ju närmare Osborne är honom på spåret ju mer sinar hans en gång så briljanta psyke.
Detta nummer är den sista och avslutande delen av arcen – en lång historia i hela tolv delar. Och vilken avslutning. Efter mängder av besvikelser med serier som börjat bra men avslutats tunt så är det skönt med en serie med ett bra och dramatiskt slut. Hela det år som serien publicerats han varit en enda lång adrenalindrypande fest. En blandning av intriger, konspirationer, sorg, allvar och framför allt smart och bra serieaction. Serien vann nyligen en Eisner för bästa nya reguljära serie. Med denna avslutning så visar Matt Fraction och illustratören Salvador Larocca att de verkligen förtjänar priset. De har visat att det går att göra en bra superhjälteserie med starkt förankring i ett pågående event och samtidigt skapa en bra och tidlös historia som kommer vara intressant att läsa även efter att Dark Reign är över.
Tusch: Salvador Larocca, Salvador Larocca
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Black Summer blir film
Fångade via Twitter och Warren Ellis själv (en av de mer underhållande kändis-twittrarna som skjuter ur sig vridna uppdateringar flera gånger om dagen ) upp att hans grafiska novell Black Summer ska bli film. Bolaget som snappat upp rättigheterna heter Vigilante Entertainment, och manuset hanteras av Ryne Pearson, som i min mening gjorde ett rätt ok jobb med dvd-aktuella Knowing (med Nicholas Cage i huvudrollen). En drygt ett år gammal recension av Black Summer finner du här, och med rätt budget och lite fingertoppskänsla så tror jag nog att den här serien kan ha potential som långfilm. Hurrarop eller bitter skepsis, vad säger du?
New Mutants #6
Jonas och Ferdinand har ju tidigare här på Shazam beklagat sig om att New
Mutants hittills inte har hållit särskilt hög klass. Men i nummer 5 verkade den negativa trenden ha vänt och efter att själv nu ha läst New Mutants #6 nu så kan jag rapportera att så verkligen tycks vara fallet. Nummer 6 är lätt det bästa numret hittills i serien och dessutom ett av de första numren i Marvels nya mutant-crossover Necrosha X.
Största anledningen till att det här numret är bra är att Zeb Wells ställer New Mutants mot gamla team-medlemmen Cypher som har förmågan att läsa och förstå alla språk (inklusive kroppsspråk), vilket gör att vi som läsare får ta del av vad Illyana, Cannonball, Karma och de andra i New Mutants egentligen tänker. Det låter kanske lite flummigt, men det funkar faktiskt överraskande bra. Att sedan större delen av numret består av en utdragen fight Cypher och New Mutants emellan är inte heller fel. Visst, det skulle lätt kunna bli långtråkigt men Wells får det att hela tiden vara intressant samtidigt som tempot är högt.
Diogenes Neves illustrationer är överlag bra här, men det finns en del paneler där jag tycker att han har haft lite för bråttom och han har också gjort en och annan illustrationsmiss, men det är inte något som stör mig särskilt mycket i alla fall, och det finns saker som han gör riktigt bra i här, som till exempel ansiktsuttryck. Så Neves illustrationer får ändå räknas som väl godkända.
Det första fyra numren av New Mutants var inte särskilt bra men nu verkar serien har fått upp farten och om Zeb Wells kan hålla serien på den här höga nivån framöver så tror jag att New Mutants kommer att vara en serie att hålla ögonen på. Dessutom har New Mutants #6 fått mig riktigt intresserad av Necrosha-crossovern som Marvel nu drar igång och det ska bli intressant att se vad det blir av den.
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Ed Tadeo
Färgläggning: John Rauch
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Eva ♥ Asbesthjärtan
Tinet Elmgren har tidigare gett ut Eva-serien i fanzineform och dessa har nu samlats i ett album i stort format från Epix och är en av de svenska serier jag sett fram emot mest i år. Serien handlar om den prostituerade och hennes vänner i en fiktiv stad någonstans i ett fiktivt land i Asien. Eva är det namn hon använder som prostituerad, hennes egentliga namn är Jevdokija Sanina och hon är ryska. Eva stöter på en hel del otrevliga män, både torskar och galningar i galna organisationer, och de får oftast betala med sina liv eftersom Eva är en dödsmaskin och tuff som fan. Mot sina vänner och sin älskade Ting Yay har hon dock en betydligt mjukare sida. Albumet är uppbyggt av flera kortare historier.
Fortsätt läsa Eva ♥ Asbesthjärtan
Illustration: Tinet Elmgren
Förlag: Epix
Betyg: 3/5







