Författar arkiv

Recensioner /Snygga omslag

Peepland #1

torsdag 24 november, kl 22:46 av 0 kommentarer
Vackert omslag signerat Fay Dalton.

Vackert omslag signerat Fay Dalton.

Hard Case Crime är ett förlag som startades 2004 av Charles Ardai och Max Phillips. Jag fick upp ögonen för det främst då man upprätthöll den ärevördiga traditionen med målade bokomslag i en tid då många utgivare gav ut saker lika fula som de ansiktsfixerade fotomontageaffischer som börjat misspryda skåpen på biograferna. Jag var såld så fort jag såg Max Allan Collins (känd för serieläsare genom Dick Tracy och Road To Perdition) Two For the Money, där Mark Texeira stod för illustrationen. Historien gick i gammaldags hårdkokt stil och tryfferades med hyllningar till kriminalförfattaren Richard Stark/Donald Westlake (huvudpersonen Nolan är en analog till dennes figur Parker) samt mängder av seriereferenser. Ni kan se mig högläsa ett parti ur boken här.

I samarbete med Titan har förlaget nu gett sig in i seriebranschen. Jag har läst en av de första utgåvorna, Peepland av Christa Faust, Gary Phillips (manus) och Andrea Camerini (bild). Fortsätt läsa Peepland #1

Manus: Christa Faust och Gary Phillips
Illustration: Andrea Camerini
Färgläggning: Marco Lesko
Förlag: Hard Case Crime/Titan
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
I fokus

Halloween 2016

måndag 31 oktober, kl 16:10 av 0 kommentarer

Den keltiska högtiden Samhain (numer känd som Halloween) är återigen ett faktum. Vi som gillar pumpalyktor, skräck och godsaker firar så det står härliga till. För den som är ute efter en skräckdos för att snabbt komma i stämning rekommenderar jag följande serier:

lost-boysThe Lost Boys # 1

Joel Schumachers film från 1987 har en särskild distinktion i min egen kanon som den första rulle behäftad med 15-årsgräns som jag lyckades se på biograf utan att ha åldern inne. Med sin historia om tonåriga vampyrjägare som till vardags driver en seriebutik åt sina inrökta hippieföräldrar träffade den helt rätt. Redan när de första tonerna av Echo and The Bunnymens cover på “People Are Strange”  (ursprungligen inspelad av The Doors 1967) ljöd genom högtalarna kände jag att det här var en film som skulle hänga med mig länge. Jag har återvänt till Santa Carla och bröderna Frog åtskilliga gånger sedan dess och alltid med behållning. När Tim Seeley (manus) och Scott Godlewski (bild) nu tar sig an denna 80-talsklassiker blir det tydligt att filmen ligger även dem mycket varmt om hjärtat. Serien tar vid i princip där originalet slutade och det första numret introducerar oss effektivt till alla personer i dramat från den alltjämt tafatte Sam, hans hårdföre morfar och resten av gänget. Till och med hunden Nanook får en stund i rampljuset. Det är rappt berättat och med teckningar i Sean Murphyskolan som jag tror kommer tillfredsställa fans av originalet. Jag kommer i alla fall hänga med under resterande fem nummer. Se upp för åtskilliga alternativomslag med saxofonspelaren Tim Capello på!

Den första serieuppföljaren på Schumachers film,
Lost Boys: Reign of Frogs av Hans Rodionoff och Joel Gomez från 2008, får för övrigt också en liten blinkning då exemplar av nummer ett ses i hyllorna på brödernas butik. Fortsätt läsa Halloween 2016

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Seriegatan på Världens längsta bokbord

lördag 20 augusti, kl 12:52 av 0 kommentarer

SeriegatanFör de Shazamläsare som bor i eller har vägarna förbi Stockholm rekommenderas följande lördag/söndagsutflykt:

Stockholms Kulturfestival avslutas traditionsenligt med Världens längsta bokbord på Drottninggatan söndagen den 21 augusti. För nionde året i rad står Serieteket bakom Seriegatan, en sektion där butiker, föreningar och förlag säljer serier och visar upp sin verksamhet.

I år finns extra många fina erbjudaden p.g.a. Serietekets stundande ombyggnad som lett till en rejäl magasinsrensning! Så passa på att köpa superhjälteserier, manga, vardagsrealism, skräck, avantgarde, konstböcker och mycket annat till vrakpriser.

OBS! Om vädret visar sig vara serieovänligt flyttar marknaden in till Bibliotek Plattan.

Medverkande på Seriegatan 2016 inkluderar:
Cobolt Förlag
Comics Heaven [seriebutik]
Dotterbolaget [feministiskt serienätverk]
Home Made Comics [fanzin]
Hög av serier [podcast och butik]
NAFS(k) [Nationella Ankistförbundet i Sverige (kvack)]
Seriefrämjandet Stockholm
Svenska Superserier [fanzin]

I samband med detta anordnas ytterligare ett par serierelaterade evenemang:

Finissage för ”Serieporträtt” av Makan E-Rahmati lördag 20/8 klockan 16.00–17.00.
https://www.facebook.com/events/304455133232249/

Stockholm i serier – stadsvandring med Ola Hammarlund söndag 21/8 klockan 15.00–16.30. https://www.facebook.com/events/1022221501210527/

Varmt välkomna och hoppas vi ses i vimlet!

Skriv en kommentar
Recensioner

Lobster Johnson: Metal Monsters of Midtown #1 – 3

fredag 19 augusti, kl 20:10 av 0 kommentarer

LoJoMMMLobster Johnson och hans främste tecknare Tonči Zonjič återförenas efter en alltför lång tid av nästan total separation. Sedan Get the Lobster! kom ut under 2014 har Zonjic endast gjort omslagen till den trio tidningar som släppts med ojämna mellanrum. Nog för att dessa one shots tecknade av Troy Nixey, Kevin Nowlan, Toni Fejzula och Peter Snejbjerg hållit en hög klass, men att kalla Metal Monsters of Midtown ett kärt återseende blir ändå något av en underdrift. Manusförfattaren John Arcudi tar ett blad från en bok av Norvell Page. Merparten av likheterna med den senares The Spider-roman Satan’s Murder Machines slutar dock vid förekomsten av stora robotar. Eller? Fortsätt läsa Lobster Johnson: Metal Monsters of Midtown #1 – 3

Manus: Mike Mignola & John Arcudi
Illustration: Tonči Zonjič
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

CSSC och TCAF 2016

måndag 6 juni, kl 23:50 av 1 kommentar
Första mötet. Tom Devil (Drawn & Quarterly) i bakgrunden.

Första mötet. V – H: Undertecknad, Seth och Tania. Tom Devlin (Drawn & Quarterly) i bakgrunden. Foto: Ola Hellsten.

Det har hunnit gå lite mer än två veckor sedan jag återvände från det vackra landet Kanada. Med andra ord hög tid för en reseberättelse. Noga räknat så började planerna smidas för två år sedan. Då hade jag den stor glädjen att stifta bekantskap med den kanadensiske serieskaparen Seth och hans fru Tania när de gästade Stockholms internationella seriefestival. Vi kom strålande överens från första stund när vi började diskutera skräckfilmspresentatörer under en lunch på Kanadas ambassad i Stockholm. Samtalet fortsatte sedan under festivalhelgen, främst under ett par timmar på Cadierbaren i Grand Hotel då även Rikard var med. En afton så minnesvärd att den figurerar prominent i våra årskrönikor från 2014. Du kan läsa dem här och här. Höll sporadiskt kontakt med paret under året som följde och förbannade avståndet mellan våra hemländer. Att flyga dit går förstås rätt fort men även om jobb på Serieteket är oerhört givande på många sätt så drar jag inte in storkovan precis. Resor över Atlanten göres inte i en handvändning med rådande ekonomi. Nåväl, då nyheter om Helsingfors seriefestival 28 – 30 augusti 2015 började offentliggöras såg jag Seths namn i gästlistan och bestämde mig med ens för att åka dit. Sena kvällar och mer trevligt umgänge följde och det blev ännu tydligare att jag måste göra allvar av mina kanadensiska planer.

I början av augusti förra året hade jag svettats mycket under skrivandet av mina bidrag till boken The Mignolaverse: Critical Essays on Hellboy and the Comics Art of Mike Mignola. Tack till Håkan Storsäter som upplyste om projektet! Det slumpade sig så att denna möda kom att betala sig på mer än ett vis. Vännen och kollegan Paul Gravett gjorde mig varse om att The Canadian Society for the Study of Comics (CSSC) under senhösten 2015 skickat ut en öppen förfrågan om bidrag till en konferens de planerade för maj i år. ”A Trail of Blood and Bullets: How the Pulp Legacy Lives on in the Character Lobster Johnson”, den ena av mina två essäer, skickades in. Månaderna gick och jag hade nästan gett upp hoppet då svaret att texten blivit antagen damp ned i brevlådan. Nu var det på riktigt. Canada or bust! Då Seth fick höra om mina långt skridna planer på att dyka upp i hemtrakterna kontaktade han Christopher Butcher, festivalgeneralen bakom Toronto Comic Arts Festival (TCAF), och föreslog ett samarbete mellan våra evenemang.  Jag kom alltså att åka till Kanada med ett tredelat uppdrag: träffa mina vänner, hålla föredrag på konferensen arrangerad av CSSC samt representera Stockholms internationella seriefestival och Serieteket på TCAF.

Efter denna sedvanligt voluminösa inledning är det så äntligen dags att redogöra för vad som hände när jag lagom utmattad efter att ha arrangerat SIS16 dagarna innan landade i Toronto onsdagen den 11 maj.

Fortsätt läsa CSSC och TCAF 2016

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Stockholms internationella seriefestival 2016

måndag 2 maj, kl 12:09 av 0 kommentarer
Årets fantastiska affisch av Kim W. Andersson.

Årets fantastiska affisch av Kim W. Andersson.

Denna vecka är det äntligen dags för årets upplaga av Sveriges största evenemang med tecknade serier i fokus. Förberedelserna har upptagit betydande delar av min och kollegornas arbetstid, och i ärlighetens namn även fritid, de senaste månaderna. Vi hoppas och tror dock att resultatet ska vara mödan värt. Personligen är jag extremt nöjd över att vårt schema äntligen var i synk med Jeff Lemires, tre år efter att jag försökte bjuda in honom första gången. Han har som bekant länge varit en Shazamfavorit, följ länken här för att läsa intervjuer Henrik Örnebring gjorde för ett par år sedan. Lemire är förstås bara ett av hundratals namn på skapare som återfinns på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm kommande helg för att sälja serier och delta i paneler som spänner från festivaltemat realism och science fiction till en massa annat. För mer information hänvisar jag till den officiella hemsidan och Serieteketbloggen där gästpresentationer och annat finns att tillgå.

Ett sista tips är att regissören Maria Paz Cabardo som gjort den högintressanta dokumentären Better Things: The Life and Choices of Jeffrey Catherine Jones tack vare mångårigt arbete av min kollega Linda Gustafsson kommer vara på plats för att presentera visningen (som är gratis) och diskutera filmen i Klarabiografen lördag 7 maj klockan 17.

Jag hoppas få träffa många Shazamkollegor och läsare i vimlet detta år. Välkomna!

Skriv en kommentar
Recensioner

Devil Tales

lördag 30 april, kl 18:47 av 0 kommentarer

Devil_CoverIdag firar vi valborgsmäss samt att det gått 50 år sedan Anton Szandor LaVey rakade skallen och grundade Church of Satan. Jag har laddat inför denna högtid bland annat genom  att läsa den senaste samlingen i IDW/Yoe Books serie The Chilling Archives of Horror Comics: Devil Tales. Redaktör för denna volym är Steve Banes aka Mr. Karswell, vars skriverier man till vardags kan hitta på bloggen The Horrors of it All samt i tidningarna Haunted Horror och Haunted Love som ges ut varannan månad. Du kan hitta smakprov från bloggen och den föreliggande boken här.

Fortsätt läsa Devil Tales

Manus: Various
Illustration: Various
Tusch: Various
Förlag: IDW/Yoe Books
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

Captain America: Civil War

torsdag 28 april, kl 17:23 av 1 kommentar

Captain-America-Civil-War-Poster-goldposter-com-005Så var det då äntligen dags för den tredje filmen med frihetens förkämpe! Mina förväntningar var höga. Captain America: Winter Soldier, bröderna Joe och Anthony Russos första bidrag till Marvel Cinematic Universe från 2014, är med sina svåröverträffade actionsekvenser, paranoida stämning och kallhamrade musikspår av Henry Jackman i min mening det bästa som filmstudion producerat hittills. Skulle uppföljaren hålla samma höga klass eller kanske till och med övertrumfa föregångaren?

OBS! SPOILERVARNING
HÄRMED UTFÄRDAD

Fortsätt läsa Captain America: Civil War

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2015

söndag 17 januari, kl 15:21 av 0 kommentarer

Je_suis_Charlie.svgKänns svårt att närma sig 2015 utan att minnas det osedvanligt brutala sätt varpå året inleddes. 7/1 attackerade två terrorister med koppling till Al-Qaeda satirtidskriften Charlie Hebdo och sköt ihjäl Frédéric Boisseau, Franck Brinsolaro, Cabu, Elsa Cayat, Charb, Philippe Honoré, Bernard Maris, Ahmed Merabet, Mustapha Ourrad, Michel Renaud, Tignous och Georges Wolinski. Merparten av offren tillhörde tidningens redaktion. De var som vi nu vet långt ifrån de sista som utsattes för religiöst färgad terrorism i Paris för att inte säga världen i stort förra året. Morden i sig var givetvis illa nog men de blev ännu svårare att ta in då reaktionerna i många fall var minst sagt märkliga. Kan ha att göra med mitt perspektiv men det tycktes som att särskilt Sveriges seriescen hade väldigt svårt att hantera denna händelse. Vid sidan av de enorma sympatiyttringar som strömmade in från hela världen kändes det barockt att den svenska diskussionen i stort kom att kretsa kring risken för ökad rasism till följd av dåden och huruvida det vore rätt eller fel att publicera de Muhammedkarikatyrer som placerade Charlie Hebdo på jihadisternas dödslistor för ett par år sedan. Människor mördas för att de är serietecknare och vissa kan likväl inte försitta ett tillfälle att torgföra de gamla vanliga åsikterna som nästan alltid dominerar det offentliga samtalet i Sverige: kampen mot främlingsfientlighet och högerextremism. Lovvärda mål helt klart men ska man tro vissa debattörer så kan allt ont i världen härledas till dessa företeelser oavsett vad diskussionen gällde från början. Något vi såg flera gånger under året då såväl efterspel till terrorattacker som debatten om stök på bibliotek, klimatmötet i Paris eller sexuella övergrepp i Köln kom att vridas i den riktningen.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Likartade impulser verkar ligga bakom den allmänna flatheten inför det faktum att Lars Vilks sedan ett par år tillbaka lever under konstant livvaktsbevakning på grund av den där famösa teckningen av Muhammed som rondellhund. Som bekant höll även han på att bli ett av terrorismens offer under attacken mot kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn 14 februari. Då Vilks valt att inte förklara vare sig sin konst eller varför han ställer upp på att prata om den även i mer kontroversiella sammanhang, har den allmänna domen varit hård. Oavsett om konst (i vid bemärkelse) går emot den goda smaken eller vilt häcklar vad andra anser vara heligt så borde det vara självklart att man inte blir dödsdömd, fängslad, torterad eller mördad på grund av den. 2016 hoppas jag att den insikten når fler platser på jorden. Fortsätt läsa Anders årskrönika 2015

Skriv en kommentar
Recensioner

DKIII: The Master Race

fredag 4 december, kl 15:17 av 1 kommentar

DKIII

När jag först hörde nyheten om att Frank Miller (med uppbackning av manusförfattaren Brian Azzarello, tecknaren Andy Kubert, gamle tuschmästaren Klaus Janson ocxh färgläggaren Brad Anderson) skulle göra ytterligare en uppföljare till sin monumentala 80-talsklassiker The Dark Knight Returns ställde jag mig  i likhet med många andra frågan ”Varför?”. Det finns givetvis ett mycket enkelt svar: pengar. Millers bokslut över Batman är ett portalverk av samma magnitud som Watchmen och nämns i så många olika listor över viktiga serier att många tror att det är det enda med hjälten man behöver läsa. I olika mer eller mindre lyxiga utgåvor och ständigt nya kringprodukter (min favorit är den gigantiska golvmatta som jag noterade att Paul Levitz hade uppsatt på VÄGGEN i sitt kontor på DC när jag besökte stället 2008) är DK lite av ett eget undervarumärke som säljer stadigt. Den mer komplicerade frågan är förstås, vad mer tycker Miller att han har att säga om Batman? Som en evig motpol så kämpade Alan Moore in i det sista för att Before Watchmen inte skulle bli av just för att han berättat precis den historia han avsett när serien skapades i samarbete med Dave Gibbons 1986/87. Mig veterligen enda gången Moore lagt något till verket var ett par texter i Watchmen Sourcebook, ett supplement till DC Heroes RPG som gavs ut i princip simultant med serien. Marknadskrafterna vann dock och till allmänt klirr i kassan och DCs förnöjelse blev det ändå en bunt prequelserier 2012. Min stora invändning mot detta tillvägagångssätt var, och är alltjämt, att man löper stor risk att devalvera ett starkt verk genom att lägga till och dra ifrån alltför mycket. Visst står boken kvar där i hyllan trots exempelvis kassa filmatiseringar, som Stephen King med goda anledningar påpekat, men det finns ändå något som gör att folk borde låta vissa saker vara ifred ibland. Till saken hör förstås att Miller redan varit och petat på sin klassiker en gång tidigare med DK2: The Dark Knight Strikes Again som gavs ut i tre nummer mellan november 2001 och juli 2002. För de allra flesta var den serien en sådan monumental besvikelse att den numer omges av kollektiv glömska. Något upphovsmannen själv bidrar till nu när DKIII: The Master Race uttryckligen bygger direkt vidare på den första serien, även om vissa element från uppföljaren dyker upp. Fortsätt läsa DKIII: The Master Race

Manus: Frank Miller och Brian Azzarello
Illustration: Andy Kubert och Frank Miller
Tusch: Klaus Janson
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...