Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

[Tema: Barnserier] The Shark King

lördag 22 september, kl 08:22 av 0 kommentarer

Shark-King-CoverToon Books som drivs av Francois Mouly och Art Spiegelman är det klart intressantaste förlaget för barnserier just nu. Det är därför på tiden att jag recenserar en av deras utgåvor inom ramen för Tema: Barnserier. The Shark King av R. Kikuo Johnson (Night Fisher) är inspirerad av de hawaianska folksagor som kretsade kring hajguden och hamnskiftaren Kamohoaili. The Shark King berättar om hur Kamohoaili blir kär i en vanlig kvinna och får barn med henne. Deras son, Nananue, har en omättlig aptit och följer efter fiskare för att stjäla deras fångt för att mätta sin aptit. Men till slut avslöjas han eftersom han är annorlunda och det får dramatiska följder.Toon Books har ett system baserat på ålder/kunskap och The Shark Kings specifika målgrupp blir, översatt till svenska, lågstadiet men jag även yngre barn än så kan hänga med och ha behållning av den.

R. Kikuo Johnsons illustrationer är en ren fröjd att skåda. Till stil och färgläggning påminner det rätt mycket om Ingrid Vang Nymans Pippi-teckningar om än med mjukare linger jämfört med Vang Nymans kantigare stil. Jag tycker oerhört mycket om Vang Nymans teckningar och därför faller som sagt även Johnsons teckningar mig i smaken. Han blandar splashpages och helsidor med både konventionella och icke-konventionella bildlösningar. Både miljöskildring och personskildring är bra. Handlingen i sig är enkel och lätt för ett barn att följa även om det centrala temat om att vara annorlunda och därpå följande utanförskap antagligen går barn under lågskoleåldern förbi. Det är fantastifullt, dramatiskt, gulligt och spännande om vartannat. Min dotter som är strax under lågstadieåldern gillade den och tyckte den var lagom spännande, alltså inte läskig.

När jag tog med mig boken idag efter läggning så frågade hon varför och jag svarade att jag skulle skriva om den. Hon frågade varför och jag sa att jag hade en blogg med några andra (för henne ett goddag-yxskaft-svar) men hon skrattade iaf och sa att det var konstigt. Å jag tänkte bara: Ja, grattis, din pappa är en nörd 😉

Illustration: R. Kikuo Johnson
Förlag: Toon Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Wolverine: Evolution

fredag 21 september, kl 07:06 av 0 kommentarer

simone-bianchi-wolverine-52Liten paus i seriebloggandet på grund av TV-spel och annat trams, men nu kör vi igen. För några veckor sedan så var det Wolverine-rea hos ComiXology, så jag passade på att fynda arc:en Wolverine: Evolution som samlar Wolverine #50-55. Evolution löpte under 2007 och syftar till att vara den ultimata och kanske även slutgiltiga uppgörelsen mellan Wolverine och Sabretooth.

Den hetsiga och inte sällan bloddrypande relationen mellan Wolverine och Sabretooth har under en väldig massa år alltid varit höljd i dunkel, och har även blivit föremål för en väldig massa spekulationer. Det har gått rykten om att Sabretooth är Wolverines farsa, att de skulle vara bröder eller att Sabretooth skulle vara en Wolverine-klon, eller vice versa. Den som här ansvarar för att besvara en del av frågetecknen kring Wolverine och Sabretooth är Jeph Loeb, som trots att han nu för tiden ofta sågas rätt hårt av seriekritiker (till exempel för Ultimates 3, Ultimatum och Red Hulk) har en förmåga att landa riktiga toppjobb. Det är säkert många författare som skulle vilja sätta tänderna i (pun intended) den slutgiltiga storyn om Wolverine och Sabretooth, men det blev Loeb som tog hem uppdraget. Hur processen kring val av författare hos serieförlagen ser ut vet jag inte, men jag antar att det liknar valet av folk i filmbranscen: Det viktigaste är inte bra recensioner, utan försäljningssiffror, något som Loeb lyckats leverera även när kritikerna spytt galla över hans alster.

Fortsätt läsa Wolverine: Evolution

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Simone Bianchi
Förlag: Marvel
Betyg: 2++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Walking Dead 16: A Larger World

måndag 10 september, kl 19:29 av 0 kommentarer

thewalkingdead16Robert Kirkmans The Walking Dead är den största seriesuccén på ett bra tag. Tv-serien har givetvis gjort sitt till men redan innan den hade premiär sålde både tidningen och framförallt samlingarna riktigt bra. Den verkliga milstolpen har dock #100 blivit som är den mest sålda serietidningen på 14 år med sina dryga 380 000 förhandsbeställda  ex. Vi har skrivit om serien flera gånger tidigare även om det var ett tag sedan sist. I somras släpptes den sextonde volymen av Image. Apart förlag är nu uppe i fyra volymer och nummer fem och sex är på g. Fördelen med deras utgåva som prismässigt är billigare än den amerikanska är framförallt bättre tryck och papperskvalitet. För den otålige finns ett TWD Compendium som samlar de första åtta samlingsvolymerna och snart släpps TWD Compendium 2 som samlar volym nio till sexton. Det finns även inbundna utgåvor som samlar två volymer åt gången samt omnibusarna som samlar fyra volymer i inbundet format. Fördelen med att serien blivit så populär är att t.o.m. omnibusarna trycks på nytt. Mindre spoilers efter hoppet.

Fortsätt läsa The Walking Dead 16: A Larger World

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Charlie Adlard
Tusch: Cliff Rathburn
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Scalped 9: Knuckle Up

fredag 7 september, kl 22:10 av 4 kommentarer

scalped9I veckan fick jag hem nya samlingar av två av mina absoluta favoritserier, Scalped och The Walking Dead. Det senaste året har jag hållit Scalped för den bättre av dem. Serierna delade f.ö. vinsten i Shazam Awards i kategorin ongoing. Scalped börjar f.ö. närma sig slutet med #60. Volym nio, Knuckle Up, är den näst sista samlingsvolymen och samlar #50-55. För den som inte känner till Scalped så utspelar den sig på indianreservatet Praire Rose. Namnet återspeglar inte riktigt situationen i reservatet där chefen Lincoln Red Crow öppnat kasino och driver diverse illegala aktiviteter. Dit skickas den på reservatet uppväxte FBI-agenten Dashiell Bad Horse för att infiltrera och sätta åt Lincoln Red Crow, pådriven av den fanatiske FBI-agenten Nitz som vill hämnas två polismord för trettio år sedan. Kampen mellan Bad Horse och Red Crow är central för serien, det gäller både kampen dem emellan och deras egen kamp mot respektive demoner. Det finns utöver dessa en mängd viktiga karaktärer som Red Crows hantlangare Shunka, Bad Horse mamma Gina och Red Crows dotter Carol m.fl. Framme vid volym nio har några viktiga karaktärer strukit med och ett oräkneligt antal andra har fått sätta livet till när den slutliga uppgörelsen närmar sig. I Knuckle up får flera viktiga kraktärer att sätta livet till och saker kommer att ställas på sin spets.

Knuckle Up, en synnerligen passande titel, börjar med en historisk tillbakablick med skalpering som tema och lite pin-up sidor innan man kastas in i de dramatiska skeendena. Liksom tidigare är Scalped hård som granit men en viktig skillnad är att flera av huvudpersonerna börjar krackelera inifrån. Det hindrar givetvis inte att det brutala våldet är rikligt med tillhörande splatter. Om det är något som präglar numret så är det att nästan alla inblandade män, i Knuckle Up är det bara män, ställs inför val som kommer att förändra eller ända deras liv. Trots att det inte borde vara möjligt innebär detta att dramatiken skruvas upp ytterligare jämfört med tidigare nummer. Jason Aarons manus firar nya triumfer, dialogen är klockren, och RM Gueras skitiga stil är som klippt och skuren för Scalped. Det finns inte en onödig ruta i Knuckle Up, det finns ett flyt och en puls som få serier når. Det är synd att en så fantastisk serie går mot sitt slut men samtidigt skönt för Aaron hade rimligtvis inte kunnat få ut så mycker mer ur huvudhistorien. Bättre att sluta på topp vilket jag är övertygad om att Scalped kommer att göra. Om du inte har något emot spoilers så läs Henriks recension av #55.

Manus: Jason Aaron
Illustration: R.M Guéra
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Utopi #6

torsdag 6 september, kl 21:20 av 1 kommentar

utopi6Det var ett tag sedan vi skrev om Utopi på Shazam men nu är det dags igen. Utopi #6 kom redan i somras och med #7 i antågande i slutet av september är det verkligen på tiden att lyfta fram det hittills bästa numret av Utopi genom några korta noteringar om varför det är så. Numret rivstartar med den bästa svenska eskapitiska serien Viktor Kasparsson. Räddaren i nöden är vad som nu, efter två album, känns som en typisk Kasparsson-historia innehållandes ensligt ställe, något läskigt som ruvar och en vacker kvinna. Typiskt innebär dock i det här fallet riktigt bra och jag ser fram emot mer Kasparsson i Utopi. Sofia Falkenhem är en fantastisk tecknare, hennes Skinn och ben, är en bedövande vacker, tyvärr är bade handling och dialog lite styltig. Men återigen: Bedövande vackert. Peter Bergtings Legenden om Morwhayle: Profetian är givetvis oerhört snyggt tecknad och jag ser gärna mer från hans värld framöver. Numrets stora höjdpunkt är första delen av Karl Johnsons fantasyserie Vei (omslaget intill). Johnsson har onekligen utvecklats som tecknare sedan debuten Mara från Ulthar. Vei är även den en fantastiskt snygg serie med en närmast perfekt färgläggning och en fascinerande huvudrollsinnehavare. Å vem gillar inte jättar. Nancy Peñas Havets gille börjar allt mer bli en favorit, även här är teckningarna riktigt bra liksom det fascinerande världsbygget där olika djurarter sköter olika saker och det inte saknas intriger. Medley av Lisa Medin är fortsatt bra och även om Maria Frölichs Balladen om Kara och Tyke lider av samma problem som Sofia Falkenhems serie men även Förlichs teckningar är trevliga att titta på. Sedan är det roliga i stort slut även om det kanske kan bli något av Polly Krom, Utopis maskot, framöver. Så min uppmaning är att du köper den om du inte redan läst den innan nästa nummer kommer. Å sen teckna en prenumeration 😉 Utopi är internationell toppklass!

Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantastic Four #605-606

tisdag 28 augusti, kl 23:25 av 1 kommentar

2288311-www_superEfter att Jonathan Hickman slutfört sitt fantastiska epos som sträckte sig över trettio nummer vill han berätta korta historier med slut om vår favoritfamilj Fantastic Four. Vad passar bättre än resor genom tid och rum i sann Lee/Kirby-anda.

Nathaniel och Reed Richards får chansen att njuta av lite far-och son-tid på sitt eget lilla sätt i Fantastic Four #605. I stället för att kasta lyra hoppar de in i en tidsmaskin för att undersöka effekterna av att morgondagen är ändrad. Resan sträcker sig 4000 år framåt och bjuder far och son på en hissnande resa där vår jord upplever årtusenden av upplysning, fred och välstånd, dock med en tragisk inramning för Nathaniel och Reed. När ungdomarna i forskningskollektivet Future Foundation tillverkade ett serum för att Thing (Ben Grimm) skulle kunna återgå till sin mänskliga form en vecka om året anande ingen vilka följder det skulle ge.

En hjärtgripande historia med ett varmt slut och en påminnelse om att hur mycket man än strävar efter att lösa problem av kosmiska mått så är det också viktigt att kunna bromsa upp och bara dela en öl med sin bäste vän.

2345809-prev_img_superNär Hitler och hans arméer erövrat världen ställer han siktet på nästa territorium att erövra: rymden. Doktor Richards får uppdraget och han sätter igång med att rekrytera sin besättning: Syskonparet Susan och Jonathan Sturm i den amerikanska provinsen New Berlin och den judiske piloten Benjamin Grimm i det nazistiska koncentrationslägret Boston. Han får också oväntad hjälp av Viktor von Doom.

Fantastic Four #605.1 tar oss med på en skräckinjagande och fasansfull bergochdalbana i en alternativ verklighet där Reed är en super-nazist som går över alla kroppar, bokstavligt, för att lösa alla problem. Marvels Point One-historier brukar vara en signal för serieläsarna att det är en lämplig startpunkt för fortsatt läsning. Här vänder Hickman på begreppet och ger oss istället en fotnot i hans berättelse om rådet för de alternativa Reed. Med andra ord: Börja inte läsa här. Ni som har läst all Fantastic Four som Hickman författat däremot får en av juvelerna i hans krona.

2358544-prev_img_3_superI Fantastic Four #606 får vi följa Marvels första familj på ett av deras oräkneliga uppdrag i vetenskapens tjänst. En kamp mot klockan i en värld av okända faror för att rädda en vän.

En trevlig liten bagatell och den minst minnesvärda av dessa tre nummer men icke desto mindre ett träffsäkert porträtt av en familj av äventyrare och superhjältar levererat av en författare som gett oss den bästa Fantastic Four-eran efter Lee/Kirby. I november är det dags för Matt Fraction (Invincible Iron Man, Fear Itself, Defenders och den nya Hawkeye) att ta med vår kvartett på nya äventyr. Ingen lätt uppgift men jag tror han fixar det även om jag kommer att sakna Hickman.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Ron Garney, Mike Choi
Färgläggning: Jason Keith, Cris Peter
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Betrayal of the Planet of the Apes

torsdag 23 augusti, kl 10:46 av 0 kommentarer

beetrayal-potaUtöver huvudserien Planet of the Apes har BOOM! också gett ut två miniserier, Betrayal of the Planet of the Apes och Exile on the Planet of the Apes. Den förstnämnda har nu samlats i en trade. Äkta paret Corinna Bechko och Gabriel Hardman står för manus och teckningar. Betrayal of the Planet of the Apes utspelar sig 20 år innan astronauten Taylor kraschlandar på Apornas planet. En del kända apor är med, en yngre och idealistisk Zaius är en av huvudpersonerna gorillageneralen Ursus, som är sig lik, en annan. Utöver dessa spelar schimpansen Priscilla och gorillan Aleron huvudrollerna i det drama som utspelar sig sedan en forskare som lärt en människa teckenspråk mördas. Mordet får stora konsekvenser för aporna. En preview finns hos CBR.

Betrayal of the Planet of the Apes inleds suggestivt med  att gorillor jagar människor ackompanjerade av The Lawgivers text. Jag återger den i sin helhet för den är fantastisk. Beware the beast man, for he is the Devil’s pawn. Alone among Gods primates, he kills for sport or lust or greed. Yea, he will murder his brother to possess his brother’s land. Let him not breed in great numbers, for he will make a desert of his home and yours. Shun him, drive him back to his jungle lair. For he is the harbinger of death. Att ha placerat handlingen relativt nära Taylors krasch är ett suveränt drag, man känner igen lite karaktärer och framförallt miljöerna från filmen. Hardmans teckningar är riktigt bra, hans stil påminner en hel del om Sean Phillips men jag tycker Hardman är bättre. Jordi Bellaire har gjort ett fantastiskt jobb med färgläggningen som verkligen förstärker stämningen i serien. Bechkos och Hardmans manus håller även det toppklass i såväl handling som dialog. Det känns som att det inte finns en överflödig ruta eller bubbla. Serien är närmast ett skolexempel i effektivt berättande. Det är också intressant att de en ung idealitisk Zaius i motsats till den maktfullkomlige Zaius i filmerna. Ed Brubaker skriver i förordet att Betrayal of the Planet of the Apes är det bästa som gjorts POTA-universat utöver den första filmen. Jag kan inte annat än hålla med. Läs!

Manus: Corinna Bechko & Gabriel Hardman
Illustration: Gabriel Hardman
Färgläggning: Jordi Bellaire
Förlag: BOOM!
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spirit World

onsdag 22 augusti, kl 17:10 av 1 kommentar
Omslag av Neal Adams.

Omslag av Neal Adams.

I sitt noggranna program med återutgivningar av allt Jack Kirby gjort för DC har man nu kommit till den i särklass märkligaste titeln. Med inslag som reinkarnation, Nostradamus profetior, hemsökta hus och bildreportage från Kaliforniska UFOsekters ritualer sticker Spirit World ut även i Kirbys produktion och är en låt oss säga mycket intressant bekantskap. Jag vet, det låter som valfritt nummer av Fortean Times, men är alltså mestadels serier där dessa paranormala fenomen filtrerats genom Kirbys huvud.

Tidningen inleds med ett collage där en skrikande kvinna sitter i en bil. Hon har haft en vision av skotten i Dallas 22 november 1963. Collaget med amerikanska flaggor, liemän och telefoner fortsätter på nästa uppslag innan vi på sidan fyra möts av Kirbys välbekanta teckningar. Vår huvudperson, en professorstyp med glasögon, kostym och helskägg, presenterar sig som E. Leopold Maas, en man intresserad av ”the young but fastdeveloping form of rational unquiry known as parapsychology!!” I historierna som följer är han en blandning av Fox Mulder och Rod Serling, som dels presenterar seriernas övernaturliga skeenden men också hugger i praktiskt och nära nog förgås i undersökningen av ett mycket hemsökt hus. En bit in hittar vi tidigare nämnda ”fotoreportage”, lite senare får vi oss en novell till livs följt av fler serier.
Fortsätt läsa Spirit World

Manus: Jack Kirby
Illustration: Jack Kirby
Tusch: Mike Royer
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman: The Court of Owls

torsdag 9 augusti, kl 18:09 av 2 kommentarer

courtofowlsDC Comics har nu börjat ge ut de första samlingarna från DCnU. Som min kollega Henrik nämnde i sin genomgång av DC:s revolt så här nästan ett år senare så här det varit lite av en blandad kompott. En del riktigt bra serier, men också en del bottennapp. Ett exempel på en riktigt bra serie är Scott Snyders Batman.

Batman i Snyders tappning blev snabbt min stora favorit bland DC:s nya titlar. Mycket tack vare att Synder inte bara fokuserade på Batman utan också lagt en hel del behövligt fokus på dennes alter ego Bruce Wayne också, något jag tycker flera av dagens Batman-författare ofta tycks glömma bort.

I denna första arc ställs Batman mot en motståndare som till och med Batman själv anser vara myt från en gammal barnkammarramsa – The Court of Owls. Men när Batman börjar nysta i mordet av en man som inte tycks ha någon identitet börjar han sakta inse att The Court of Owls och deras lönnmördare Talon inte är någon myt utan högst verklig hot, inte bara mot Gotham utan också mot Batman själv. Det hela leder till en psykologisk konfrontation i en labyrint under Gotham City.

Synder gör ett strålande jobb här och The Court of Owls är, i mitt tycke, en av de mest intressanta nya skurkar som Batman ställts på mycket länge. Lägg där till Greg Capullos, en ny och väldigt trevligt bekantskap för min del, fina illustrationsarbete så här vi en riktigt bra första arc och jag är minst sagt sugen på vad Synder ska hitta på i nu pågående Night of the Owls.

Manus: Scott Snyder
Illustration: Greg Capullo
Tusch: Jonathan Glapion
Färgläggning: Fco Plascencia
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Snarked: Forks and Hope

tisdag 7 augusti, kl 21:23 av 2 kommentarer

snarkedvol1Roger Langridge är mest känd Thor: The Mighty Avenger för Marvel och The Muppet Show för BOOM!. Det borde dock bara vara en tidsfråga innan man i första hand tänker på Snarked! när man ser hans namn. Snarked!, utgiven på BOOM!s barnserieetikett kaboom, är nämligen den roligaste och mest underhållande allåldersserie jag läst på väldigt länge, jag skrev kort om #0 för ett tag sedan. Jag ska strax förklara varför jag är såld på den. Langridge använder sig av karaktärer och annat från Lewis Carrolls romaner som t.ex. The Walrus and the Carpenter och The Hunting of the Snark. Huvudpersonerna i Snarked! är Wilberforce J. Walrus och The Carpenter. De är två dagdrivare som livnär sig genom att lura till sig mat och annat (godtrogna ostron). Samtidigt smids det intriger eftersom kungen tros vara försvunnen till sjöss. Kungens rådgivare intrigerar för att ta över makten men lilla prinsessan Scarlett är inte lätt att lura. Men hoten hopar sig och till slut får de rådet av den kungafamiljens magiska beskyddare Chesire Cat att lämna slottet och leta reda på en valross och snickare som kommer att hjälpa dem, även om de inte vet det än. De hittar till Wilberforce J. Walrus och The Carpenter som motvilligt tar emot dem. Snart har de både soldater och den fruktade The Gryphon efter sig. Dessutom har prinsessan Scarlett gett sig den på att ge sig ut på havet för att leta efter sin far.

Det allra bästa med Snarked! är Langridges underbara dialog med Wilberfore J. Walrus teatrala och snärtiga finengelska. De flesta skratten ligger i den dialogen eller stundtals snarare monologen eftersom han älskar sin egen röst och är väldigt stolt över sin egen förträfflighet. Annars är det Langridges vältajmade slapstick som lockar till skratt. De mest lyckade karaktärerna är redan nämnde Walrus och den brådmogna och ettriga prinsessan Scarlett. Teckningarna behärskar Langridge lika bra som dialogen och det är ett gäng sköna karaktärer som kommer från hans penna. Passande färläggning och full fart är det också. Serien vann en Eisner för Best Publication for Kids (8-12). Dottern som är något yngre än den tilltänkta målgruppen gillade den, antagligen var det ett stort plus att det fanns en prinsessa i huvudrollen 🙂 Är man bara hyfsad på engelska går det utmärkt att översätta den under läsningen även om Walrus fantastiska dialog går förlorad. Å andra sidan får man nog vara vuxen för att fullt ut uppsk(r)atta den.

Illustration: Roger Langridge
Förlag: kaboom!
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer