Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Ultimate Comics: Mystery #1-4

söndag 19 december, kl 13:04 av 2 kommentarer

mysteryI och med att jag halkat efter rätt ordentligt i läsandet av de (numera rätt få) lösnummer som jag fortfarande prenumererar på så kommer jag framöver att recensera en del kompletta arc:s istället för enskilda nummer. Först ut blir Ultimate Comics: Mystery som är den direkta fortsättningen på Ultimate Comics: Enemy. Enemy var enligt mig en av de bättre miniserierna under 2010 med ett fartfullt manus av Brian Michael Bendis och riktigt fina illustrationer av Rafa Sandoval. Kort sammanfattat så drabbas New York, Roxxon, Baxter Building och flera hjältar av mystiska attacker av okänt ursprung, och var för sig så börjar delar av Fantastic Four, Spider-Woman, Spider-Man, Nick Fury med flera att försöka ta reda på vad eller vem som ligger bakom attackerna. Med exakt samma kreativa team ombord för Mystery så har mina förväntningar varit relativt höga, även trots att Mystery egentligen bara är mittpartiet i en trilogi som avslutas med Ultimate Comics: Doom (som kommer nu i december).

Handling: Mystery är som sagt en direkt fortsättning på Enemy där Spider-Man, S.H.I.E.L.D., Spider-Woman och Fantastic Four (eller snarare Fantastic Three pga det som skedde i Enemy) försöker ta reda på anledningen bakom de attacker som drabbat dem alla. I Mystery introduceras även Captain Marvel och den unga Rick Jones som skickats av The Watchers of the Universe för att varna för en kommande katastrof. Genom de fyra numren knyts sedan de olika handlingarna samman så att Spider-Man och Spider-Woman (som här är en kvinnlig klon av Peter Parker) försöker ta reda på vad Roxxon egentligen har att göra med attackerna samtidigt som FF och Nick Fury drabbar samman med Captain Marvel och Rick Jones. Allt eftersom kommer vi lite närmare orsaken till de mystiska attackerna, men i det stora hela så lever Mystery upp till namnet, och vi lämnas med en massiv cliffhanger som tas vidare i Ultimate Comics: Doom.

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Mystery #1-4

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Rafa Sandoval
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spirous äventyr 50: Zarkonerna anfaller

torsdag 16 december, kl 21:40 av 2 kommentarer

spirou50_zarkonernaSpirou är en klassiker bland de fransk-belgiska klassikerna. Franquins Spirou gick nyligen i Fantomen och Egmont håller på med en återutgivning av Franquins Spirou och  ännu äldre versioner. Jag läste en del Spirou när jag var yngre och gillade verkligen serien. När den nyligen gick i Fantomen så tyckte jag att den var sådär. Den hade iofs åldrats med värdighet men jag skummade oftast igenom äventyren. Inte ens Buddhas fånge som jag gillade när jag var yngre var så bra som jag mindes vilket iofs är fallet med det mesta man återser. Jag har inte läst några av de senaste Spirou-albumen i den vanliga serien, det jag läst om dem har inte varit så positivt överlag. Däremot är de specialserier som ges ut i bl.a. Frankrike och Tyskland intressantare. Emile Bravos berättelse om hur Spirou blev Spirou är ett mästerverk och jag hoppas att Fabien Vehlmann och Yanns Operation Fledermaus som ligger i läshögen och tidsmässigt är en fortsättning kommer att vara nästan lika bra.

Fortsätt läsa Spirous äventyr 50: Zarkonerna anfaller

Manus: Fabien Vehlmann
Illustration: Yoann
Färgläggning: Hubert
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mig blir du snart kär i

onsdag 15 december, kl 22:38 av 3 kommentarer

mig-blir-du-snart-kar-iVi skriver inte så mycket om svenska serier här på Shazam men nu är det dags för en svensk mainstreamserie. Vafalls tänker kanske då du som läser. Nanna Johansson hör ju hemma i alternativseriefacket. Faaan heller som Lacken skulle ha sagt. I Sverige är politiska serier det vanligaste vid sidan av alla humorstrippar. När jag läser Nanna Johansson får jag flera gånger en känsla déjà vu och kommer att tänka på Sara Granér, Liv Strömquist och Nina Hemmingsson. Nanna Johansson har tidigare gett ut albumet Fulheten och framförallt hennes enrutingar har synts lite här och där. Mig blir du snart kär i handlar om egocentrism.

Just känslan av déjà vu drar ner helhetsintrycket eftersom Mig blir du snart kär i påminner om andra alster med liknande teman. Att vända normer upp å ner är inte något nytt och jag känner en viss leda. Men. Mig blir du snart kär i träffar för det mesta rätt och är ett intelligent album som till stora delar är roligt, skrattet fastar dock ofta i halsen. Jobbigast blir det givetvis när man i vissa delar känner igen sig själv och det vill man helst inte göra. Det är inte de finaste delarna av att vara människa som skildras. Enrutingarna är träffsäkra med vassa repliker. Uppfinningsrikedomen för roliga grejer är stor, i slutet finns bilder från Nanna Johanssons utställning (antar jag) Fullivs med burkar betitlade Svamp (som i underlivet) och Jävligt krossade tomater. Allra bäst är dock redskapet för att avgöra om något är kukarkitektur. Överlag är det kul, absurt och otrevligt. En bra mainstreamserie.

Illustration: Nanna Johansson
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Superboy #1-2

tisdag 14 december, kl 15:30 av 0 kommentarer

Superboy1I vår intervju med Jeff Lemire för ett tag sen fick vi veta att han var ett stort DC-fan och såg fram emot möjligheten att ta sig an några DC-figurer som författare. Den möjligheten har han nu fått med besked då han skriver backupserien The Atom för Adventure Comics och nu också även en ny ongoing med Superboy.

För er som inte hängt med i Stålis-kontinuiteten sen 1993 så är Superboy alltså en klon av uppbyggd av genetiskt material från Stålmannen och Lex Luthor, med ungefär samma krafter som Stålis själv och med tillhörande funderingar kring vad det innebär att vara både hjälte och människa. Han har antagit identiteten Conner Kent, Clark Kents kusin, och framlever sina dagar som de facto-adopterad på Ma Kents bondgård utanför Smallville. Ett corny upplägg som man efter en livstid förslösad på att konsumera superhjälteserier tycker är helt normalt med andra ord. Vad kan ett geni som Jeff Lemire göra med denna lite halvobskyra figur (han bar upp en egen tidning för tiotalet år sen men har sen dess fört en tillvaro som B-listesupport i diverse DC-titlar med tonårstematik)? Man hoppas på superhjältande och tonårsdrama a la TV-serien Smallville, fast bra.

Fortsätt läsa Superboy #1-2

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Pier Gallo
Färgläggning: Jamie Grant
Förlag: DC
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Sweet Tooth #16

måndag 13 december, kl 08:30 av 2 kommentarer

SweetTooth16Jeff Lemires postapokalypsdrama ångar på: #16 är näst sista delen i arcen Animal Armies, och det verkar som om Gus och Jeppard snart kommer återförenas, men under allt annat än idealiska omständigheter…

Jag måste säga att den här serien går från klarhet till klarhet. Lemire nådde sin berömmelse med de långsamma, meditativa familjekrönikorna i Essex County, men han har anpassat sig otroligt väl till lösnummerutgivningens krav: varje nummer slutar med en rejäl cliffhanger och frågan är om inte #16:s är den tyngsta hittills. Jag gillar också hur Lemire portionerar ut den säregna bakgrundshistorien (Varför har världen blivit som den blivit? Vad består katastrofen i? Och varifrån kommer egentligen Gus?) i precis rätt takt: tillräckligt mycket för att hålla läsaren intresserad och faktiskt gradvis bygga upp världen på ett logiskt och smart sätt, men tillräckligt långsamt för att spänningen ska vara kvar – i de senaste numren har Lemire hållit oss rejält på halster, och när nu ett nyckelavslöjande äntligen kommer visar det sig inte alls ha med vad vi trodde att göra. Svårt att beskriva men i det här fallet vill jag inte spoila för mycket. En styrka hos Sweet Tooth är just att man aldrig är riktigt säker på vad som ska hända, en egenskap serien delar med alldeles för få andra titlar från mainstreamförlagens månadsvisa utgivning.

Fortsätt läsa Sweet Tooth #16

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Jeff Lemire
Färgläggning: Jose Villarrubia
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

En kopp kaffe till II

söndag 12 december, kl 22:06 av 3 kommentarer

enkoppkaffetillEn kopp kaffe till? Nej, tack. Så känner jag efter andra delen av Naoto Yamakawas vardagsbetraktelser där kaffet alltid är närvarande. Andra delen kretsar liksom den första kring relationer, ofta med en kopp kaffe som viktig ingrediens. När jag läste första volymen var det lite av nyhetens behag, stelt tecknat iofs men småputtrigt och annorlunda jämfört med annan manga jag läst. När jag läser andra delen funderar jag mest kring att de korta historierna ofta är rätt menlösa och att det myckna kaffedrickandet påfallande ofta känns malplacerat liksom de överdrivna procedurerna kring det är tröttsamma. Det är ingen av historierna som sticker ut på ett positivt sätt utan det är jämndåligt över hela linjen och därav kändes de dryga 200 sidorna just rätt dryga. Dialogen är väl tillrättalagd/gullig och ofta krystad och det kan nog inte översättningen lastas för. Andra volymen är som en kopp blaskigt automatkaffe.

Illustration: Naoto Yamakawa
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Richard Stark’s Parker: The Outfit

lördag 11 december, kl 09:42 av 9 kommentarer

ParkerTheOutfitRichard Stark’s Parker: The Outfit är den andra i raden av Darwyn Cookes mästerliga Donald E Westlake-adaptioner – jag skrev en detaljerad recension av den första, The Hunter, här. Där The Hunter tämligen noggrannt följde Westlakes förlaga har The Outfit ett mer komplext förhållande till orginaltexterna. Cooke (vars projekt ju består i att koncentrera 24 Parker-böcker till 4 seriealbum) har här vävt samman de två nästa böckerna i serien, The Man With The Getaway Face och The Outfit. Sidorna 20-42 (med vissa små omflyttningar) i The Outfit är Cookes nedkortade version av andra boken i serien, The Man With The Getaway Face, sidor som redan har publicerats separat av IDW som en lågkostnads-lockvara för de dyrare hårdpärmsversionerna (den tvådollarshistorien i läckert storformat på fint papper är dock mer än väl värd pengarna, se recension i länken ovan). I det här fallet har jag inget emot att bli såld samma material två gånger, dels för att a) två dollar för The Man With The Getaway Face i dagens seriesammanhang är ett underpris av episka proportioner, och b) allt Cooke gör i de här böckerna är så ögonbedövande bra att man gärna läser det igen och igen.

Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: The Outfit

Manus: Darwyn Cooke (efter Donald Westlake)
Illustration: Darwyn Cooke
Förlag: IDW
Betyg: 5+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Richard Stark’s Parker: The Hunter

fredag 10 december, kl 08:30 av 5 kommentarer

ParkerTheHunterVarning: följande recension innehåller MASSIVA SPOILERS!

Snabblektion i noir-historia: det finns en kille som heter Donald Westlake (eller hette, han gick bort vid 75 års ålder år 2008). Han var under sin karriär en oerhört produktiv skapare av kriminal- och spänningslitteratur, antingen under sitt eget namn eller något av sina talrika alias. Han är en av endast två författare som vunnit deckarutmärkelsen Edgar tre gånger och han utsågs 1993 till Grand Master av författarföreningen Mystery Writers of America. För en bredare (och med bred avses här en synnerligen vid definition av ordet) publik är han sannolikt mest känd för att ha skrivit manuset till filmen Grifters (i sin tur baserad på en bok av en annan noir-mästare, Jim Thompson). Så här skulle jag kunna hålla på ett tag, men jag nöjer mig med att konstatera att Westlake var och är en av den moderna kriminallitteraturens giganter.

Denna gigantstatus kommer sig inte minst av hans långa (24 böcker mellan 1962 och 2008) svit om den samvetslöse antihjälten Parker, specialist på väpnat rån och både i och med sin råhet och sin stränga betoning av professionalism säkerligen en viktig inspirationskälla till alla de färgdöpta juveltjuvarna i Quentin Tarantions Reservoir Dogs. Westlake skrev dessa böcker under pseudonymen Richard Stark och de har kommit att inspirera många fler än Quentin Tarantino.

Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: The Hunter

Manus: Darwyn Cooke (efter Donald E Westlake)
Illustration: Darwyn Cooke
Förlag: IDW
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zorn & Dirna 3: Soldathordens klor

torsdag 9 december, kl 20:52 av 0 kommentarer

soldathordensklorFerdinand recenserade första delen, Valsverken, av Zorn & Dirna och jag den andra, Kronprinsen och räven . I tredje delen, Soldathordens klor, kämpar de vidare tillsammans med mamsen och papsen genom den synnerligen vidriga värld som blivit resultatet av att en kung fångat döden i spegel för att på så sätt bli odödlig. Tyvärr kan ingen annan heller dö annat än genom halshuggning av ruttnande människor, den som dödar någon får överta personens själ och det kan bli trångt. Zorn & Dirna är jagade eftersom de har förmågan att med gemensamma krafter låta någon eller något dö. Mer om vad som hänt vill jag inte avslöja för den som vill hoppa på, tre delar finns utgivna av totalt sex.

Jag blir mer och mer fascinerad av serien ju fler delar jag läser. Soldathordens klor bjuder i sedvanlig ordning på otrevligheter som sadistiskt våld och en barnamördare. I denna del lyckas Morvan även få till lite smårörande scener.En märklig blandning av komisk äventyrsserie och ofattbara grymheter. Någon form av märkning att det inte är för barn hade varit på sin plats för Zorn & Dirna är en av de grymmaste serierna jag läst. Brutala och egoistiska människor i en följaktligen brutal och egoistisk värld. Ju mer fascinerad jag blir desto bättre blir serien. Zorn & Dirna är definitivt den av Albumförlagets serier som överraskat mig mest, från att skeptiskt ha börjat läsa första delen till att uppslukas totalt av den senaste. Den bespottade Spirou-författaren gör något helt annat här. Vad månde det bliva?

Manus: Jean-David Morvan
Illustration: Bruno Bessadi
Färgläggning: Christian Lerolle
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Haunt #10 & 11

torsdag 9 december, kl 08:21 av 0 kommentarer

Haunt_11 Handling: Det börjar dra ihop sig till någon typ av avslöjande kring de experiment som ledde till att Haunt kom till, och parallellt med den pågående våldskavalkaden mellan Haunt, supersoldatdrönare och alla mittemellan så hintas det även om nya mysterier som lär dyka upp inom en snar framtid. Ingen rast och ingen vila för bröderna Kilgore med andra ord.

Det bra: Författaren (tillika TV-producenten) Robert Kirkman har börjat hitta hem ordentligt med karaktärerna i Haunt nu. I början av serien fanns det inget egentligt djup i någon av karaktärerna, men nu börjar det knoppa upp saker där man känner igen Kirkman som mannen bakom extremt karaktärsdrivna titlar som Invincible och Walking Dead. Haunt är inte där än, men är helt klart på rätt väg. I de här två numren tycker jag personligen att det är scenerna med den numera vanställde yrkesmördaren Cobra som skiner starkast, trots att han bara är en sidokaraktär för tillfället. Cobra är en blodlysten man med mindervärdeskomplex som mördar för pengar, men samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka rätt bra om honom som den missförstådda karaktär han verkar vara, och den där ensamma panelen där den annars så nedlåtande flickvännen ligger bredvid en sovande Cobra och viskar I’m still in love with you you freak, den är smått briljant. Utöver det så löper även storyn på bra i raskt tempo nu, och även här är det mer driv än det var i första arc:en.

Illustrationerna är precis som i föregående nummer också på väldigt hög nivå. Greg Capullo använder sig av mer och mer spännande vinklar och stora uppslag som verkligen passar den här typen av berättelse, och Todd McFarlane och Jonathan Glapion verkar ännu inte ha tröttnat på att bläcka dit miljontals små detaljer överallt. Imponerade hög kvalitet nu, som jag hoppas håller i sig.

Det mindre bra: Vi får fortfarande inte veta mer om Haunts ursprung, och för den som inte har tidigare nummer färskt i minnet kan det nog bli lite väl många karaktärer att hålla koll på på samma gång, men i det stora hela finns det inte mycket att gnälla över för min del.

Slutsats: Haunt är just nu som mitten på en riktigt bra actionfilm. Det är fullt ös, men man vet egentligen inte alls vad som ska hända härnäst. En av mina absoluta favoritserier i nuläget.

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Greg Capullo
Tusch: Jonathan Glapion, Todd McFarlane
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer