Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Mouse Guard: Legends of the Guard

tisdag 7 december, kl 09:15 av 2 kommentarer

legends-of-the-guardDavid Petersens Mouse Guard är en personlig favorit och de båda samlingarna, Autumn 1152 och Winter 1152 är suveränt bra. Det finns något genuint tilltalande med möss som skyddar andra möss mot både inre och yttre faror, möss som trots sin ringa storlek inte tvekar att ge sig på större djur. Petersen har byggt upp en intressant värld med en mängd musstäder/byar som skyddas av Mouse Guard. Som en spin-off till huvudserien finns nu Mouse Guard: Legends of the Guard som nu samlats i en inbunden utgåva. En andra volym är planerad till 2011. I Legends of the Guard har Petersen bjudit in en rad andra tecknare och manuförfattare som har fått skapa sina egna berättelser utifrån Petersens värld.

Värdshusvärdinnan June inbjuder alla som är på värdshuset möjligheten att berätta en historia, den med den bästa historien får sin räkning struken. Petersen själv har tecknat samtalen på värdshuset mellan de korta historierna. Några av historierna är bättre än de andra även om ingen är dålig. Allra bäst är den första, The Battle of the Hawk´s Mouse and the Fox´s Mouse av Jeremy Bastian. Den är berättad som en klassisk saga ackompanjerad av Bastians magnifika bilder om upphovet till Mouse Guard i en tid när andra djur härskade över mössen. Alex Sheikmans och Scott Keatings Oleg the Wise, om en kung som försöker undkomma sitt öde, är även den som en klassisk saga och stämningsfullt tecknad. Raven, efter Edgar Allen Poes dikt, av Jason Shawn Alexander bryter av mot de mer sagoaktiga berättelserna tung av sorg som den är. Karl Kerschls Bowen´s Tale är underbart vackert tecknad om en mus som bevittnar och överlever en hjord galopperande renar. Mark Smylies Crown of Silver, Crown of Gold om en galen kung som av svartsjuka förråder sin trognaste mus är även den vackert tecknad och Smylie använder de få sidorna väl och fyller de med dramatik. Legends of the Guard är inte lika bra som huvudserien men det är å andra sidan få serier som är det. Ju mer Mouse Guard desto bättre.

Förlag: Archaia
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Acme Novelty Library 20: Lint av Chris Ware

fredag 3 december, kl 16:02 av 4 kommentarer

lintChicagobon Chris Ware förgyllde mitt seriesamlande 90-tal med Acme Novelty Library. Vansinnigt snygga tidningar i varierande format, allt från små häften till album i dagstidningsstorlek. En njutning att beskåda och en mardröm för såväl seriehandlare som samlare. Än idag bryter kallsvetten fram när jag tänker på transporten av det stora sjunde numret (tänk ett tunt album i tabloidformat) som jag med varsam hand och inslaget i flera plastpåsar bar hela vägen från London på tåg, plan och bussar. När delar av Shazamredaktionen träffade Ware i Gävle i somras, tog jag för säkerhets skull med mig det frimärksstora häfte tecknaren gjort åt Europas äldsta seriebutik, Lambiek i Amsterdam. Lättare att transportera och signera. För handlarnas fromma designade Ware ett stort pappställ som kunde inhysa de olika formaten och göra skyltningen lättare. Tro det eller ej den som varit där, men under en period användes ett dylikt i den alltmer Tardislika butiken Staffars serier i Stockholm.

Fortsätt läsa Acme Novelty Library 20: Lint av Chris Ware

Skriv en kommentar
Recensioner

Area 10

fredag 3 december, kl 07:30 av 0 kommentarer

Area10OBS! Följande recension innehåller spoilers efter ”Läs vidare”-etiketten!

Etiketten Vertigo Crime har på relativt kort tid etablerat en väldigt hög lägstanivå för längre, sammanhållna crime comic-berättelser med tydliga Euro-influenser. Vi har här på Shazam tidigare nämnt Brian Azzarellos och Victor Santos Filthy Rich, Peter Milligan och James Rombergers The Bronx Kill, samt Ian Rankins och Werther Dell’Ederas Dark Entries. Här tar vi en närmare titt på den helamerikanska Area 10, signerad produktiva stjärnskottet Christos Gage och rutinerade Portland-baserade illustratören Chris Samnee.

Intrigen i korthet: New York-polisen Adam Kamen flyr från sitt sorgliga privatliv genom att helt ägna sig åt att fånga in seriemördaren ”Henry the Eighth”, som lämnar dekapiterade kroppar och inga ledtrådar efter sig. Efter en sammandrabbning med en mentalpatient där Kamen ådrar sig en märklig hjärnskada blir han övertygad om att hans öde på något sätt är sammanknutet med seriemördaren Henry – och det verkar dessutom som om han fått förmågan att skåda in i framtiden… Se7en möter The Dead Zone, om man så vill, men trots att historien inte innehåller några superoriginella element utnyttjar Gage genrens konventioner på ett ytterst medvetet sätt och skapar en engagerande, smart bladvändare av klassiskt thrillersnitt.

Fortsätt läsa Area 10

Manus: Christos Gage
Illustration: Chris Samnee
Förlag: DC/Vertigo Crime
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Walking Dead 13: Too Far Gone

torsdag 2 december, kl 09:59 av 2 kommentarer

walkingdead13Though I walk thorugh the valley of the shadow of death, I will fear no demise of The Walking Dead-series. Jag var lite nördigt orolig att The Walking Dead höll på att tappa farten efter volym 12 som inte var så bra som de tidigare. Våra överlevande hade landat i en ”safe zone” där folk försökte leva som innan zombieepidemin, det var såpopera istället för kamp för livet. Det var inte dåligt men inte heller TWD-bra. Mina farhågor har tack och lov kommit på skam och den bästa amerikanska serien just nu levererar på nytt. Efter den ”vardagslunk” som präglade förra volymen präglas denna av den annalkande katastrofen som annars alltid är närvarande. I Too Far Gone får de överlevande återigen slåss mot lite zombies, några får ge sig ut utanför tryggheten för att leta varor och dåliga människor är i antågande. Dessutom störs idyllen av händelser innanför skyddet och Rick som är på väg att tappa greppet.

Trots att volymen är bra är det inte vad som händer i den som får mig att hoppas på nya stordåd av Kirkman utan vad som kan hända framöver. Kirkman får ihop spänningen och den krypande känslan av att allt kommer att kuka ur igen samtidigt som Charlie Adlard fortsätter att leverera teckningar av zombies som är lysande. De bästa sidorna är fyra sidor på slutet där teamet Kirkman & Adlard briljerar och bygger upp spänningen inför vad som kommer framöver. The Walking Dead är helt enkelt så jävla bra. Läs serien innan tv-serien dyker upp här, annars går du miste om något. Minuset är bara för att markera att det inte är ett fullkomligt mästerverk utan bara så jävla bra.

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Charlie Adlard
Tusch: Cliff Rathburn
Förlag: Image
Betyg: 5-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X’ed Out

onsdag 1 december, kl 16:48 av 3 kommentarer

charles-burns-xedout-1Den amerikanske serieskaparen Charles Burns har varit mig ett välbekant namn sedan 80-talet då jag fascinerades av historierna om brottardetektiven El Borbah i tidningen Pox. Andra sammanhang han dykt upp i genom åren är på skivkonvolut till Iggy Pop, den legendomsusade animationssatsningen Liquid Television från Mtv och den franska filmen Peurs du Noir. Numer kan man få en månatlig dos av Burns illustrationer via omslaget till utmärkta tidskriften The Believer. Mest känd är han givetvis för den tillbörligt mörka Black Hole, som med sin oerhörda detaljrikedom och skräckvinkling är en av de intressantaste skildringarna av att vara tonåring på 70-talet jag läst. X’ed Out började som en tematisk fortsättning på den boken men växte lyckligtvis under skapelseprocessen till något mycket större.

Fortsätt läsa X’ed Out

Skriv en kommentar
Recensioner

[Batmania] Batgirl #15

tisdag 30 november, kl 13:07 av 0 kommentarer

BG_Cv15_ds.inddInledningen på Batgirl #15 är smått genialisk. Batgirl försöker förklara hela Batman-historien för Proxy (något av en tonårsvariant av Oracle) men istället för att helt enkelt berätta så illustrerar hon hela historien med hjälp av enkla seriestrippar (har ni läst Tiny Titans så känner ni igen stilen, om inte så hittar ni ett litet exempel här). Det funkar kanon, och passar perfekt för Bryan Millers Batgirl som mer och mer kommit att bli min favorittidning vid sidan av Brightest Day och Green Lantern, mycket tack vare humorn och det faktum att den inte tar sig själv på alltför stort allvar.

Ta bara scenen där Batgirl slås mot ett gäng munkklädda bad guys och mitt i allt ihop dyker en halvgalen snubbe som kallar sig för The Grey Ghost (en liten referens på Batman: The Animated Series) upp och ställer till problem då han vill bli Batgirls sidekick. Batgirls fråga till Oracle i slutet av denna fight  ”is this why everyone hated Spoiler?”  fick mig att le stort. Humor av den storten i en mainstream superhjälteserie idag är lite ovanlig men väldigt uppskattad, i alla fall av mig.

På illustrationssidan så har det hänt en del sen senast. Dustin Nguyen och Derek Fridolfs har tagit över efter Lee Garbett och Trevor Scott. Det gör ett riktigt bra jobb och deras stil ligger inte allt för långt ifrån Garbett och Scott så det blir inte några tvära stilistiska kast mellan det här numret och nummer 14 vilket jag tycker är bra.

Batgirl fortsätter att vara en av mina DC-favoriter och Bryan Miller fortsätter ju att leverera riktigt underhållande historier och jag mycket nyfiken på fortsättningen av denna story arc, nu när Batgirl har fått Gotham-polisen efter sig, oskyldigt anklagad för mord.

Manus: Bryan Miller
Illustration: Dustin Nguyen
Tusch: Derek Fridolfs
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Recensioner

[Batmania] Batman, Incorporated # 1 enligt Anders

måndag 29 november, kl 20:50 av 3 kommentarer
Andy Kubert har gjort en av många omslagsvarianter.

Andy Kubert har gjort en av många omslagsvarianter.

Får inleda detta genom att instämma med föregående talare Henrik. Det här är verkligen toppen! Även jag kände mig en aning fröjdestulen vid nyheten att Grant Morrison skulle lämna Batman & Robin, en tidning som varit en av mina absoluta favoriter de senaste åren. Jag avundas verkligen inte Paul Cornell och Scott McDaniel som på kort varsel fick hoppa in på den tidningen i samband med nummer 17. Morrisons Batstövlar är inte helt lätta att fylla. Där Batman & Robin # 1 var som ett avsnitt av 60-talsteveserien regisserat av en David Lynch som låtit sin inspiration från The Wind in the Willows och Freaks blomma ut, kan Batman Incorporateds första nummer enklast beskrivas som Batman goes Spy Fi. Omslaget utlovar precis det där globetrottande anslaget agentserier som The Man From U.N.C.L.E. ofta stoltserade med. ”First we take Gotham and then we take Berlin…” för att parafrasera Leonard Cohen.  

Fortsätt läsa [Batmania] Batman, Incorporated # 1 enligt Anders

Skriv en kommentar
Recensioner

Hunter-Killer vol. 1

måndag 29 november, kl 20:46 av 1 kommentar

hunter-killerFörst och främst: Mitt postande är tyvärr alltför glest nu för tiden, dels på grund av nytt jobb men även på grund av att fingrarna vägrar röra sig när jag håller dem ovanför tangenterna. Hoppas dock kunna ta mig ur skrivkrampen genom att tvinga ur mig det här inlägget, och det är klart att man får lite mer energi när man blir utsedd till årets bokblogg. Nu kör vi.

Författaren Mark Waid har dykt upp här på Shazam lite då och då, och bland annat så finner vi Irredeemable, Amazing Spider-man och Strange i recensionsarkivet. Utöver det är väl Waid mest känd för DC:s epos Kingdom Come och långköraren 52 samt hyllade run:s med Marvels Fantastic Four och Captain America, men just här tacklar han något helt annat. Hunter-Killer från Marc Silvestris förlag Top Cow är i korthet en färgsprakande actionmacka om supermänniskor i en nära framtid, och om det inte vore för att jag då och då får ett ryck och blir sugen på att läsa något som andas Image Comics à la 90-tal så hade jag nog aldrig läst just Hunter-Killer.

Samlingen jag tagit mig igenom heter kort och gott Hunter-Killer Volume 1 och samlar Season 1 (#0-12), Hunter-Killer Dossier, Hunter-Killer Script Book och en hel del annat. Det är helt enkelt en fet volym späckad med ögongodis à la Top Cow och (för en gångs skull) riktigt intressant extramaterial. Bland annat bjuds det på lite bakgrundshistoria från Waid, Silvestris första skisser, info om i princip alla viktiga karaktärer samt hela manuset för första numret. Helt klart ett plus med nice extramaterial i den här typen av samling.

Fortsätt läsa Hunter-Killer vol. 1

Manus: Mark Waid
Illustration: Eric Basaldua, Kenneth Rocafort & Marc Silvestri
Tusch: Joe Weems, Matt Banning, Rick Basaldua & Studio F
Förlag: Top Cow Productions
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Batmania] Batman, Incorporated #1

lördag 27 november, kl 08:30 av 4 kommentarer

BatmanInc1Lätt spoiler alert: efter att ha undkommit Darkseids Omega Sanction och klarat av en tidstripp som gjort både Doctor Who och Marty McFly avundsjuka, kommer Bruce Wayne tillbaka till DC-universat med en ny mission – Batman goes global. På en presskonferens ”avslöjar” Bruce Wayne att han finansierat Batman sen dag ett och grundar företaget Batman, Incorporated som en del av Wayne Enterprises, ett företag avsett för brottsbekämpning och säkerhet på en global marknad. I Morrisons händer en naturlig utveckling av Batman-universat, och detta förstanummer är en riktig stänkare såväl actionmässigt som konceptuellt: tankarna går mer till Morrisons andra high concept-succéer, JLA och New X-Men.

Fortsätt läsa [Batmania] Batman, Incorporated #1

Manus: Grant Morrison
Illustration: Yanick Paquette
Tusch: Michel Lacombe
Färgläggning: Nathan Fairbairn
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Batmania] Batman & Robin #16

fredag 26 november, kl 08:30 av 1 kommentar

BatmanRobin16Varning: följande recension innehåller spoilers!

Här kommer den: den feta arc-finalen på kritikerrosade och tillika Shazam-favoriten Batman & Robin. Morrison har lite blandat track record när det gäller att komma till avslut (nån mer än jag som minns de ändlösa, icke-spännande dimensionshopparscenerna mot slutet av vol 1 av Invisibles?) men här hamrar han verkligen hem payoff efter payoff – en mycket läsvärd kulmen på resan som började för snart två år sen.

Denna final är inte minst en fest för ögat. Även om jag nog hellre hade sett hela numret tecknat av Frazer Irving (som ju tecknade den sista arcen, ”Batman and Robin Must Die!”) så funkar de andra illustratörerna och t o m själva blandningen av visuella stilar bra. Den inledande sekvensen knyter an till Peter Milligans klassiska Batman-arc Dark Knight, Dark City (en av Morrisons stora inspirationskällor för hans senare Batman-historier) och Cameron Stewart fungerar hemskt bra som ersättare för Kieron Dwyer som ju tecknade originalet. Stewart lyckas med troget bildrefererande och fördjupar dessutom Dwyers ursprungliga bildval med några groteskt och härligt spöklika bilder i numrets inledande sidor. Sen skiftar historien till den slutgiltiga (?) uppgörelsen mellan Batman och Doctor Hurt (vars sanna identitet också avslöjas i detta nummer) med en härlig slagsmålssekvens som närmast för tankarna till Batman-teveserien eller i alla fall 50-60-tals-Batman med sina horder av mer eller mindre väl tematiserade skurkar. Det låter kanske som en frånstötande blandning men mixen av isande psykologisk skräck och fjäderlätt action med post-ironiska humoranslag flödar både fritt och njutbart från Morrisons manuspenna.

Fortsätt läsa [Batmania] Batman & Robin #16

Manus: Grant Morrison
Illustration: Cameron Stewart, Chris Burnham, Frazer Irving
Färgläggning: Alex Sinclair, Frazer Irving
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer