Mike Mignola och Richard Corben har blivit ett riktigt radarpar de senaste åren. Mina favoriter bland serierna de gjort tillsammans är förra årets Eisnervinnare The Crooked Man och brottarserien Hellboy In Mexico, or A Drunken Blur som gavs ut i maj. Double Feature of Evil lånar som titeln antyder både sitt tema och upplägg från biografernas klassiska dubbelföreställningar med skräckfilm. Corben har förstås inte försuttit chansen att få rita ruttna ting och sammanflätar historierna med en vinjett där ett gäng zombies tittar på Hellboys två äventyr i en nedgången biograf.
Hus med ond närvaro binder samman de två korta berättelserna som är kul men inte revolutionerande. Big Red stöter på ett hus som äter människor (japp!) i den ena och en tokig egyptolog i den andra. Det blir en stor fajt och åtskilliga av de oneliners vi känner och älskar. Det känns väldigt mycket som ytterligare en andningspaus för Mignola inför nästa stora och omvälvande del av Hellboys liv. Och vem kan klaga på honom för det. The Storm avslutades under hösten och sista numret var så knäckande storslaget att jag ännu inte hittat en ingång för en recensionstext. Märk väl att detta kommer från en som enbart läst tidningen och inte behövt nysta i alla intrigtrådar för att få dem att gå ihop. Så plocka gärna upp detta om du vill ha en kort, effektiv dos monsterunderhållning.
Manus: Mike Mignola
Illustration: Richard Corben
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 3+/5
Batmania fortsätter här på Shazam.se! Batman: The Return är en one-shot som kronologiskt utspelar sig mellan slutet på Batman & Robin #16 och början på nya Batman-titeln Batman, Incorporated #1. Eller? Tekniskt sett antar jag att Batman: The Return utspelar sig mellan s 36 och s 37 av Batman & Robin #16, eller kanske mer direkt efter Batman: The Return of Bruce Wayne #6? Det här med modern seriekontinuitet är ett härke, särskilt när man som Morrison envisas med att blanda in tidsresor i tid och otid… hursomhelst.
Ett nytt år är på ingång och med det fläskiga förändringar av Batman-universat: Grant Morrisons 
Inte helt oväntat har många amerikanska serieskapare i indiesvängen ett passionerat förhållande till superhjälteserier. Marvel har i antologin Strange Tales gett några ur den skaran helt fria händer att ge sin egen tolkning av förlagets figurer. I vanlig ordning har titeln 
Disneys datafantasy från tidigt 80-tal har haft en speciell plats i hjärtat alltsedan jag fick föräldrarna att hyra den tillsammans med en moviebox någon gång 1983. Filmmusiken av Wendy Carlos skaffade jag på lp förra året och den har snurrat många varv på skivtallriken trots den hiskeliga låten med Journey som bryter av mitt i den elektroniska skönheten. Att jag haft problem med att hålla förväntningarna nere inför 
Ojojoj tiden går! Vi har redan hunnit fram till nummer fyra av fem i den första serien om vampyrjägaren Baltimore. Ett mönster har trätt fram där varannan tidning fokuserar på det som är berättelsens nu interfolierat med tillbakablickande mellanspel. Det är generöst för dem som händelsevis inte läst romanen Baltimore, or the Steadfast Tin Soldier and the Vampire, men visst gör det tempot lite staccatoartat. Att se bokens händelser gestaltas med mörk finess av Ben Stenbeck är givetvis mäktigt även om man är bekant med historien sedan tidigare. OBS! Spoilers i nästa stycke!
