Inlägg taggade ‘Marvel’

Nyheter och tips

NYCC: Kosmisk Marvel

söndag 14 oktober, kl 15:10 av 6 kommentarer

GuardiansOfTheGalaxy_1_CoverUnder New York Comic Con, som pågår för fullt nu i helgen, släppte Marvel nyheten om nya volymer av Guardians of The Galaxy och Nova. I februari 2013 levererar Brian Michael Bendis (Daredevil, Avengers, Ultimate Spider-Man) och Steve McNiven (Civil War, Old Man Logan) Guardians of The Galaxy #1 tätt följd av Nova #1 av radarparet Jeph Loeb/Ed McGuiness (Red Hulk, Avengers X-Sanction)

Nya GOTG innehåller, av omslaget att döma, Starlord (utan sin karaktäristiska hjälm), Gamora (i en mindre utmanande outfit), Drax, Groot, Rocket Raccoon samt någon i en Iron Man-liknande rustning. Eftersom Marvel tidigare i år flaggat för GOTG:s egna film 2014 är det ingen surprise att vi nu också får deras äventyr i serieform.

Nya Nova är inte Richard Rider som vi vant oss vid utan Sam Alexander som spelade en avgörande roll i nyligen avslutade eventet Avengers Vs. X-Men.

Nova_1_CoverNova_2_CoverPersonligen är jag en sucker när det gäller kosmisk Marvel och fram för allt då Abnett och Lannings period med bägge dessa titlar samt Annihilation, War of Kings och Thanos Imperative. Där blandas djupa karaktärer med fartfylld action och intelligent handling i en symfoni där alla Marvels gamla och nya rymdalster fick en plats i rampljuset.

Bendis är bra på karaktärer men virrar ofta bort sig när det gäller att slutföra sina projekt. Loeb å andra sidan är bra på fantastiskt nonsens men inte lika bra på djuplodade personporträtt. Hans senaste Avengers X-Sanction var en stor bisvikelse för mig där fyra nummer hade räckt till ett eftersom det mesta handlade om att få visa coola actionscener med Cable Vs. Avengers. Snyggt förpackad smörja helt enkelt.

Nu återstår att se vad dessa herrar kan bidra med när det gäller våra kosmiska hjältar. Själv tänker jag hoppa på tåget eftersom jag älskar kosmisk Marvel.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Hulk-Rapport

lördag 29 september, kl 11:07 av 1 kommentar

Som inbiten Hulkofil ser jag det som min uppgift att sprida gammagrönt ljus i seriemörkret. Detta kommer  jag göra oregelbundet eller regelbundet beroende på mitt eget och andras intresse  i en serie jag själv döpt till Hulk-Rapport. Jag funderade ett tag på supernördiga titeln Hulktuellt men beslutade mig för att vara lite mer sansad eftersom ämnet är tillräckligt nördigt.

Ända sedan jag fick min första svenska Hulk-tidning av farmor (för övrigt min första Marvel-tidning överhuvudtaget), sommarnumret 1982 med Hulks fight mot Thor, har jag varit fast. Intresset började nog ännu tidigare när jag läste det andra och sista numret av Hulk som gavs ut av Red Clown 1974 samt Atlantics tidiga utgivning med Abomination (Katastrofen), MODOK och Bi-Beast (Dubbelbesten) hos en granne vars storebror inte bara ägde grymma serier utan också körde en Puch Dakota.

Min favoritförfattare är fortfarande Bill Mantlo som gav oss över 60 nummer med vår smaragdgröne vän. På mycket god andraplats kommer Peter David vars mastodont-run jag ännu inte avslutat. Tredjeplatsen går tveklöst till Greg Pak med den fantastiska rymdsagan Planet Hulk samt World War Hulk.

indestructible-hulk-1När Marvel NOW! kickar igång i oktober får vi också en ny Hulk-titel samt ny författare efter Jason Aaron och inte vem som helst: Mark Waid! Denne man som revolutionerat tidningen Daredevil och fått en säck med utmärkelser och priser för den också skall alltså ta över rodret och jag kan knappt vänta till jag får läsa första numret av nya Indestructible Hulk. Waid lovar oss en mer back-to-basic-Hulk med Bruces  hjärna på okänd upptäcksfärd i Jotunheim och Negativa zonen. Som partner har han gamla SHIELD-bossen Maria Hill vilket låter lovande eftersom hon har varit en av mina favoritkaraktärer ända sedan Civil War.

En annan favorit som seglat upp på senare år är även Red Hulk (General Thunderbolt Ross), skapad av Jeph Loeb och Ed McGuinness 2008 direkt efter World War Hulk. Den serien gjorde att jag började prenumerera på amerikanska lösnummer och trots mycket double-splash-sidor med testosteron-stinna Hulkar, stundtals pubertal dialog samt handling med hål som oceaner var Loeb/McGuinness run en häftig upplevelse som minst sagt rörde runt i grytan. När Jeff Parker tog över med #25  fick vi en annan Red Hulk, mer fokuserad på mannen och militären Ross och hans kamp för botgöring. Parkers tolkning har varit mer seriös men på inget sätt mindre underhållande och det är lite ledsamt att Red Hulk efter #57 nu inte längre har en egen titel i staterna.

Thunderbolts-01-Cover-revIstället får vi följa vår röde general i den nya Marvel NOW!-upplagan av Thunderbolts (som  av en slump tidigare författad av samme Jeff Parker), nu i regi av för mig okända Daniel Way och Steve Dillon. General Thunderbolt (fyndigt med tanke på titeln) Ross får sällskap av Punisher, Elektra, Deadpool och Venom i något som får räknas som Red Hulks privatarmé eftersom han inte själv längre kan tillhöra USA’s krigsmakt. Detta team har synts tidigare i arcen Code Red (förutom Venom) under Loeb/McGuinness och jag tyckte då och tycker nu att det känns lite B med ett team byggt på ensamvargar. Jag gillade hans lilla SHIELD-team med LMD-androiden Annie och Machine Man och undrar om vi nu sett det sista av dem och övriga medlemmar av Hulk-familjen. Den här serien kommer definitivt inte hamna på min pull list.

detailEn stor tröst är att vi fortfarande får en andra Hulk-tidning med både röd Hulk samt efternamnet Ross eller är det Banner? Jag talar naturligtvis om Red She-Hulk, gamla fru Betty Banner och dotter till vår lilla åskboll som med Red She-Hulk #58 helt enkelt tar över farsans tidning under Jeff Parkers ledning. Detta känns väldigt tryggt och spännande eftersom Jeff Parker varit framgångsrik i att porträttera hela nya Hulk-klanen. Det gröna/röda släktträdet har verkligen utökats efter Loeb/McGuinness lilla revolution och består nu av pater familias själv Bruce Banner/Hulk, hans välkända kusin She-Hulk , dottern Lyra från framtiden, bäste kompisen Rick Jones som blå bältdjur med namnet A-Bomb, sonen Skaar från Planet Hulk, fru Betty Ross Banner och svärfar Ross. Låter det rörigt? Det är underbart!

Konceptet med att ta över gammal numrering med ny titel är inget nytt för Jeff Parker. Han gjorde samma sak med sina Thunderbolts när tidningen helt enkelt bytte namn till Dark Avengers (där Skaar finns med) Till sin hjälp får han fenomenala Carlo Pagulayan (Planet Hulk) samt Wellington Alves (Nova). Ytterligare ett plus i kanten är att Marvel nu tillsammans med Captain Marvel ger ut två tidningar med en stark kvinna i huvudrollen.

Det ser med andra ord fortfarande ganska ljust ut för 50-åringen Hulk/Bruce Banner och hans familj av Hulkar och jag avslutar med min favoritfras från Stan Lees tid med vår smaragdgröne vän: To Be Hulkinued!

Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Wolverine: Evolution

fredag 21 september, kl 07:06 av 0 kommentarer

simone-bianchi-wolverine-52Liten paus i seriebloggandet på grund av TV-spel och annat trams, men nu kör vi igen. För några veckor sedan så var det Wolverine-rea hos ComiXology, så jag passade på att fynda arc:en Wolverine: Evolution som samlar Wolverine #50-55. Evolution löpte under 2007 och syftar till att vara den ultimata och kanske även slutgiltiga uppgörelsen mellan Wolverine och Sabretooth.

Den hetsiga och inte sällan bloddrypande relationen mellan Wolverine och Sabretooth har under en väldig massa år alltid varit höljd i dunkel, och har även blivit föremål för en väldig massa spekulationer. Det har gått rykten om att Sabretooth är Wolverines farsa, att de skulle vara bröder eller att Sabretooth skulle vara en Wolverine-klon, eller vice versa. Den som här ansvarar för att besvara en del av frågetecknen kring Wolverine och Sabretooth är Jeph Loeb, som trots att han nu för tiden ofta sågas rätt hårt av seriekritiker (till exempel för Ultimates 3, Ultimatum och Red Hulk) har en förmåga att landa riktiga toppjobb. Det är säkert många författare som skulle vilja sätta tänderna i (pun intended) den slutgiltiga storyn om Wolverine och Sabretooth, men det blev Loeb som tog hem uppdraget. Hur processen kring val av författare hos serieförlagen ser ut vet jag inte, men jag antar att det liknar valet av folk i filmbranscen: Det viktigaste är inte bra recensioner, utan försäljningssiffror, något som Loeb lyckats leverera även när kritikerna spytt galla över hans alster.

Fortsätt läsa Wolverine: Evolution

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Simone Bianchi
Förlag: Marvel
Betyg: 2++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantastic Four #605-606

tisdag 28 augusti, kl 23:25 av 1 kommentar

2288311-www_superEfter att Jonathan Hickman slutfört sitt fantastiska epos som sträckte sig över trettio nummer vill han berätta korta historier med slut om vår favoritfamilj Fantastic Four. Vad passar bättre än resor genom tid och rum i sann Lee/Kirby-anda.

Nathaniel och Reed Richards får chansen att njuta av lite far-och son-tid på sitt eget lilla sätt i Fantastic Four #605. I stället för att kasta lyra hoppar de in i en tidsmaskin för att undersöka effekterna av att morgondagen är ändrad. Resan sträcker sig 4000 år framåt och bjuder far och son på en hissnande resa där vår jord upplever årtusenden av upplysning, fred och välstånd, dock med en tragisk inramning för Nathaniel och Reed. När ungdomarna i forskningskollektivet Future Foundation tillverkade ett serum för att Thing (Ben Grimm) skulle kunna återgå till sin mänskliga form en vecka om året anande ingen vilka följder det skulle ge.

En hjärtgripande historia med ett varmt slut och en påminnelse om att hur mycket man än strävar efter att lösa problem av kosmiska mått så är det också viktigt att kunna bromsa upp och bara dela en öl med sin bäste vän.

2345809-prev_img_superNär Hitler och hans arméer erövrat världen ställer han siktet på nästa territorium att erövra: rymden. Doktor Richards får uppdraget och han sätter igång med att rekrytera sin besättning: Syskonparet Susan och Jonathan Sturm i den amerikanska provinsen New Berlin och den judiske piloten Benjamin Grimm i det nazistiska koncentrationslägret Boston. Han får också oväntad hjälp av Viktor von Doom.

Fantastic Four #605.1 tar oss med på en skräckinjagande och fasansfull bergochdalbana i en alternativ verklighet där Reed är en super-nazist som går över alla kroppar, bokstavligt, för att lösa alla problem. Marvels Point One-historier brukar vara en signal för serieläsarna att det är en lämplig startpunkt för fortsatt läsning. Här vänder Hickman på begreppet och ger oss istället en fotnot i hans berättelse om rådet för de alternativa Reed. Med andra ord: Börja inte läsa här. Ni som har läst all Fantastic Four som Hickman författat däremot får en av juvelerna i hans krona.

2358544-prev_img_3_superI Fantastic Four #606 får vi följa Marvels första familj på ett av deras oräkneliga uppdrag i vetenskapens tjänst. En kamp mot klockan i en värld av okända faror för att rädda en vän.

En trevlig liten bagatell och den minst minnesvärda av dessa tre nummer men icke desto mindre ett träffsäkert porträtt av en familj av äventyrare och superhjältar levererat av en författare som gett oss den bästa Fantastic Four-eran efter Lee/Kirby. I november är det dags för Matt Fraction (Invincible Iron Man, Fear Itself, Defenders och den nya Hawkeye) att ta med vår kvartett på nya äventyr. Ingen lätt uppgift men jag tror han fixar det även om jag kommer att sakna Hickman.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Ron Garney, Mike Choi
Färgläggning: Jason Keith, Cris Peter
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Incredible Hulk #1-7

måndag 6 augusti, kl 22:54 av 3 kommentarer

2056155-hulk2011001_cv_superHulk och Bruce Banner är separerade. För att lösa problemet med sitt ynka alter ego och äntligen finna frid har vår gröne vän allierat sig med ingen mindre än Doctor Doom som gladeligen delar på dem, naturligtvis inte utan en räv bakom örat.

Utan Hulk förvandlas Banner till en galen Doctor Moreau som utför gammaexperiment på sig själv och alla djurinnevånnare på en hel ö för att åter bli just Hulk. Detta kan inte få fortsätta så Hulk kontaktas av Amanda von Doom (inget släktskap!?), ledare för Mad Squad vars hemliga syfte och existens går ut på att döda galna vetenskapsmän. Hulk ställer upp på ett villkor: Att han och ingen annan får döda Banner.

Efter en utdragen strid lyckas Hulk just med detta när han och Banner omfamnar varandra i en gammabombsexplosion och Hulk är äntligen fri…eller?

Alltså, vad är det här? Efter att ha njutit av Greg Pak som tog vår smaragdgröne vän från påtvingad exil i rymden i Planet Hulk, återkommen till jorden full av vrede och hämndbegär i World War Hulk, därefter kastad iväg som en handske av Red Hulk, Modok och Leader, som bara Bruce Banner läromästare till sin son Skaar som svurit att döda honom, osv, kommer det här!? Greg Pak tog oss med på en fantastisk resa som tillsammans med Bill Mantlo och Peter David måste räknas som en av de bästa vi fått uppleva när det gäller Hulk. Nu med ny volym och ny författare känns allt bara fel.

2299903-prev_img_6_superJason Aaron som gjort sig ett namn i X-relaterade serier som Wolverine, Uncanny X-Men och nu Wolverine and The X-Men räknas av Marvel som en av deras ”arkitekter”, dvs framträdande och betydelsefulla serieskapare. Enligt vad jag hört, då jag själv inte har läst dem, har han lyckats med tidigare nämnda titlar men steget från mutanter till Hulk är tydligen astronomisk. Storyn är tafflig och krystad. Dialogen pompös och oengagerad. Karaktärerna är platta och känns helt fel. Aaron får kraftig hjälp av Marc Silvestris penna i de första tre numren men därefter tar Whilce Portacio över och hans hafsiga och flamsiga stil gör att man bara vill att det här ska ta slut.

I höst när Marvel kickar igång sin nya giv, Marvel NOW, lämnar Jason Aaron tidningen med #15 för Thor och istället får vi mannen som kan tälja guld med brödkniv: Mark Waid! Då han nyligen fått tre Eisner Awards för hans enligt Shazam och flera andra fantastiska Daredevil, mm, är jag mycket nöjd. Hulk förtjänar en författare av rang…annars HULK SMASH!!!

Manus: Jason Aaron
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantastic Four #600-604 och FF #12-16

måndag 6 augusti, kl 10:19 av 2 kommentarer

2116142-ff_600_001c_superSå var det äntligen dags! Efter 11 nummer av FF återkommer Fantastic Four på tidningshyllorna lagom till 50-årsjubiléet med ett maffigt nummer 600. Jonathan Hickman som tog över tidningen med #570, avslutade den med #588, startade FF (Future Foundation) är nu i hamn med två egna titlar med Marvels ”First Family”. Att han hade stora planer för våra hjältar 2009 måste räknas som en av superhjältegenrens största underdrifter när man sitter här med facit i hand och det är inte för inte man får en klump i halsen när man tänker på att han ska lämna Fantastic Four och Future Foundation med #611 respektive #23 i oktober 2012. Att han istället ska ta över efter Brian Michael Bendis med två Avengers-titlar får mig däremot att jubla och raskt lägga dessa titlar till min pull-list inför 2013.

Att Marvel har gett denne snubbe fria tyglar med ett av sina flaggskepp har gett oss ett episkt mästerverk som sträcker sig över 30 nummer och innehåller allt det som gör den till ”The World´s Greatest Comic Magazine!” (Doctor Doom, Galactus, Kree, Inhumans, Annihilius, negativa zonen, m.m).

Efter att ha hämta andan skall jag också försöka recensera dessa äventyr. I Fantasic Four #600-604 får vi följa den ursprungliga kvartetten med Reed, Sue, Ben och även den återuppståndne Johnny när de tillsammans med Avengers ställs mot en Kree-invasion av Moder Jord (okej då, Manhattan, men det är ju trots allt en amerikansk serie så det får man väl ha överseende med). Våra hjältar får oväntad hjälp av Johnny Storm som dyker upp som en krigsherre från negativa zonen tillsammans med sin Light Brigade med den kosmiska staven i näven och Annihilius i koppel. Tillsammans med negativa zonens insektsarmada och de arga Inhumans ger de Kreerna en rymdfight att minnas och när även Galactus och de galna Celestials träder in på scenen börjar jag bröla av vällust.

2106694-ff12_a_superI FF #12-16 får vi följa den brokiga skaran av unga genier som är Future Foundation. Valeria Richards teleporterar (eller translokerar som hon viktigt uttrycker det) de översta våningarna av Baxter Buildning från stridens New York till Latveria där farfar Richards, den store tidresenären, befinner sig av för honom självklar anledning tillsammans med den siste medlemmen av de alternativa Reed Richards som är orsaken till all denna villervalla pga deras önskan att lösa alla problem. Som denne Reeds fånge är en minst sagt putt Doctor Doom (”I will be burning this impostor´s meat from his bones”) och hans arvtagare Kristoff.

Jag tänker inte spoila slutet på denna saga eftersom jag vill att så många som möjligt ska få glädjen att själva få uppleva detta äventyr på egen hand. Låt oss säga att det är magiskt, mystiskt och varmhjärtat. Kontentan är de beslut vi fattar i livet och att kärleken till familjen är det viktigaste. Hickmans fantastiska och genomarbetade karaktärer, fantastiska dialog och intelligenta berättande gör att hans Fantastic Four och FF för mig har en given plats i alla Marvel-galningars och förhoppningsvis andra serienördars hjärta. Allt detta tecknas av en minst sagt brokig skara herrar med Epting och Kitson på Fantastic Four och Bobillo och Dragotta på FF. Epting går på halvfart i början men hittar rätt i slutet och jag älskar Bobillos lite barnsliga stil. Höjdpunkten är dock kapitlet i Fantastic Four #600 om Johnny Storms minst sagt tumultartade öden i negativa zonen som tecknas av den fantastiske Carmine Di Giandomenico.

För alla som tänker att det här måste jag läsa nu måste jag bara utfärda en varning. Av respekt för Hickmans fantastiska epos och för att få största möjliga behållning av dessa nummer måste man ha läst från Fantastic Four #570. Ni kommer inte bli besvikna.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Steve Epting, Carmine Di Giandomenico, Ming Doyle, Leinil Yu, Farel Dalrymple, Barry Kitson, Juan Bobilo, Nick Dragotta
Tusch: Rick Magyar, Steve Epting, Gerry Alanguilan, Marcelo Sosa
Färgläggning: Paul Mounts, Andy Troy, Jordie Bellaire, Javier Tartaglia, Jose Villarrubia, Chris Sotomayor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Guider

Lizard genom åren

lördag 7 juli, kl 12:48 av 8 kommentarer

Det har ju diskuterats en hel del om Lizards utseende i nya Spider-Man-filmen, så jag tänkte att det vore intressant att se hur Lizard sett ut under sin snart 50-åriga livstid. Tittar man på de olika versionerna under åren så ser det ut att vara Todd McFarlanes version av Lizard som lever kvar än idag. Av nostalgiska skäl så gillar jag 80-talets Lizard med det distinkta avlånga ödlehuvudet, men rent visuellt så tycker jag som jag nämnde i recensionen av The Amazing Spider-Man att den bestialiska versionen är bäst.

Vilken föredrar du?

lizard_evolution

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Onsdagslänkar

onsdag 4 juli, kl 08:08 av 4 kommentarer
  • Luc Besson arbetar med en filmatisering av Jean-Pierre Mezieres och Pierre Christins sci-fi serie Linda & Valentin som getts ut av Carlsen i Sverige för ett antal år sedan och sedan även gått i Fantomen. Besson ska enligt Variety skriva både manus och regissera vilket bekräftats av EuropaCorps VD Christopher Lambert (jepp, Highlander/Greystoke-Lambert). Det här kan bli bra eftersom Besson är mannen bakom mästerverket Léon och sci-fi njutningen Det femte elementet. Om man bara lyckas behålla charmen och humorn från serien så gör jag tummen upp.
  • Bl.a. Ifanboy skriver om att Marvel har meddelat att de tänker göra om lite bland sina titlar i höst och har valt att kalla det Marvel NOW! Axel Alonso, Editor in Chief, säger ”This ain’t a reboot, this is a new beginning!”. Tre titlar presenterades med nya team, Uncanny Avengers av Rick Remender, All New X-Men av Brian Michael Bendis och Avengers av Jonathan Hickman. Start i oktober till december för titlarna. Jag är… inte speciellt imponerad. Däremot kände jag spontant: suck! Marvel kallar sig tydligen House of Ideas vilket är ett hån mot de som faktiskt har idéer. Jag undrar om brainstormingen gick till ungefär så här: Vi måste ha nya titlar, något som känns fräscht och fräsigt! Jag vet, vi slår ihop Uncanny X-Men och Avengers och får Uncanny Avengers! Super! Fler bra idéer! X-Men har vi kört om typ hundra gånger redan så vi måste ha någon riktigt bra titel. Lång tystnad! Jag vet! All New X-Men! Alla ställer sig upp och applåderar vilt och dunkar varandra i ryggen över den sprudlande kreativiteten. Nu saknar vi bara en titel som har alla möjligheter att bli närmast omöjlig att hänga med i även för de mest inbitna och där vi slipper lägga tid på karaktärsutvecklig. Ännu längre tystad. Tada! Vi lanserar Avengers för femtielfte gången men nu har vi inte bara sex hjältar utan 18! En närmast euforisk stämning utbryter och en del börjar gråta över detta historiska ögonblick. Se där vad House of Ideas är kapabelt till!
  • Nu kanske det låter som att jag avskyr superhjältar men det gör jag inte, jag avskyr bara trötta idéer. En superhjälterelaterad nyhet som jag blir nyfiken av är istället filmatiseringen av Guardians of the Galaxy som Marvel kommer att berätta om under San Diego Comic-Con. Hjältarna i detta rymdteam är för mig okända men jag är riktigt nyfiken på Rocket Racoon och Groot som verkar vara suveräna karaktärer som jag skulle vilja spana in närmare. IGN har mer om denna nyhet.
  • Edit av Jonas: Jag hijackar Rikards post och tipsar om våra Guardians of The Galaxy-recensioner för de som vill veta mer om det gänget: Volym 1, Volym 2 och Volym 3.
  • Sist men inte minst så satsar National Geographic på dokusåpa i seriebutiksmiljö i sommar med start nästa vecka vilket för min del innebär att jag byter ut någon kanal mot just National Geographic. Comic Store Heroes utspelar sig i en av Midtown Comics butiker på Manhattan. Man kommer både att få följa personalen och vissa kunder. Kan bli hur kul som helst. Trailer finns hos Comics Alliance. När drar Kanal 5 igång den svenska motsvarigheten med Staffars serier?
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: X-Men #1-12

fredag 29 juni, kl 13:26 av 0 kommentarer

UX_11Mutantpeppen håller i sig, så jag fortsätter på den banan och ger mig på Ultimate Comics: X-Men. Ultimate Comics: X-Men, eller Ultimate X-Men som jag kallar den från och med nu, är en av tre Ultimate-titlar som Marvel kickade igång igen från #1 under förra hösten. Tillsammans med Ultimates och Spider-Man så utgjorde X-Men alltså Ultimate-universats (välbehövliga) nystart, och ni med minne som en elefant kanske till och med minns att jag i september förra året recenserade Ultimate Fallout #1-6, vilket fungerade som både som ett avslut och en introduktion för de tre serierna. För den som vill ha mer bakgrund så finns det i recensionen av Ultimate Fallout.

Närmast ansvarig för den här helt nya x-titeln är Nick Spencer (som även gör Morning Glories) som med Ultimate X-Men har den utmanande uppgiften att lägga grunden och presentera ett gäng konstanter för inte bara X-Men, utan för alla mutanter i Ultimate-världen. När vi läser vanliga X-Men så har ju manusförfattarna över 40 år av mutanthistoria att bygga på, med välkända mutantteam som till exempel X-Men, New Mutants och X-Factor och med tydliga hotbilder från lirare som Magneto, Sentinels, Marauders, Apocalypse med flera. Med Ultimate X-Men så startar Spencer inte om allt från början, men han börjar med ett i stort sett blankt papper, och det finns såklart en hel del att göra för att få igång allt.

UX_2_2Till att börja med så finns det inget egentligt X-Men. Många av de x-män vi känner är döda, och de som överlevt är spridda för vinden. Storm och Colossus sitter i ett skyddsläger (eller koncentrationsläger om man så vill) för mutanter, Karen Page a.k.a. Jean Grey med rekryterna från Ultimate X jobbar för Nick Fury medan Kitty Pryde (The Shroud) gömmer sig i de övergivna morlocktunnlarna tillsammans med Iceman, Human Torch och Jimmy Hudson (Wolverines son).

Merparten av de forna x-männen är här fortfarande väldigt unga, och utan en naturlig eller stark ledare så gör de inledningsvis inte mycket mer än att försöka hålla en låg profil. Alla mutanter som inte blivit registrerade och placerade i skyddsläger jagas nämligen av statliga Nimrod Sentinels, och en redan väldigt volatil situation eskalerar till att bli ännu mer explosiv när media avslöjar att mutantgenen är ett resultat av experiment utförda av den amerikanska staten. För den mänskliga populationen innebär det att staten är roten till alla mutantproblem, och för mutanterna så är det ett bryskt uppvaknande när de inser att de inte är nästa steg i evolutionen, utan snarare ett experiment som spårat ur. Det är med andra ord en radikal skillnad mot Marvels vanliga mutantursprung, och jag tycker att det är en spännande vinkel som ger Ultimate X-Men en tvist utöver det vanliga. Som grädde på moset så lyckas även Quicksilver sjabbla bort alla koordinater från Cerebro till den mutanthatande pastorn William Stryker Jr, vilket efter några om och men leder till att alla Nimrod Sentinels ges ett nytt direktiv: Döda alla mutanter. I korthet kan man alltså säga att läget för mutanterna är rätt pissigt, och de får kämpa i både uppförsbacke och motvind redan från start.

UX_7Karaktärsmässigt så tycker jag att en del karaktärer fungerar riktigt bra, medan en del andra inte ges tillräckligt med utrymme. Iceman och Human Torch till exempel är bitvis rätt flamsiga, medan Kitty, Rogue, Jean Grey och Storm fungerar bättre. Det är mer fokus på det större perspektivet än på karaktärsutveckling och relationer genom de här 12 numren, vilket jag kan tycka är synd. Visst, det är viktigt att etablera en stabil plattform, särskilt vid en nystart som den här, men med tanke på att X-Men alltid haft ett starkt persongalleri så tycker jag att Spencer kunde ha lagt lite mer krut på karaktärerna, i alla fall efter några nummer. Alla som läst Morning Glories vet ju att Spencer kan hantera unga karaktärer, så det är lite retsamt att det inte riktigt når fram här. Det känns som att det finns väldigt mycket potential i karaktärerna, men att det inte riktigt hinns med på grund av det händer så mycket annat i världen. Förhoppningsvis så är det något som kommer att utvecklas mer framöver.

Själva grundstoryn tycker jag är stark. Det är rätt klassiskt from bad to worse-upplägg, men Spencer lyckas få till den där desperata känslan som gör att man undrar hur det egentligen ska gå med allt. Det är därför lite trist att det känns som att Spencer inte riktigt hinner få klart allt han planerat för de unga x-männen. Plötsligt är vi framme i det sista numret, och istället för att komma till ett konkret avslut så lämnas vi med ett knippe nya frågetecken. Intressanta sådana förvisso, men när nu Brian Wood tar över författandet av Ultimate X-Men från #13 så kan jag tänka mig att han väljer att gå sin egen väg, snarare än att direkt jobba vidare med de trådar som Spencer lämnat efter sig. Spännande är det hur som helst, men jag hade som sagt gärna sett att #12 bjöd på lite mer avslut.

UX_9Illustratör för samtliga nummer är Paco Medina, som förvånansvärt nog aldrig dykt upp här på Shazam förrän nu. Medina har en lätt mangainfluerad stil som jag tycker passar bra för den här serien, och överlag så gör han en stark insats. Stort plus även för fin färgpalett från Marte Gracia.

Ultimate X-Men har som sagt sina brister, men fan, bitvis är det ändå riktigt spännande, och det är synd att Spencer inte riktigt får ihop säcken innan han nu lämnar över rodret till Brian Wood. Bristerna till trots så tycker jag ändå att #1-12 är värt att plocka upp. Syftet med Marvels Ultimate-serier har för mig alltid varit att presentera något som inte vore möjligt inom standardutbudet, och där tycker jag att Ultimate X-Men levererar. Gillar du X-Men och är sugen på att läsa något som inte behöver ta hänsyn till över 40 år av backstory så tycker jag att du ska ge Ultimate Comics: X-Men en chans.

nimrod_sentinels
Nimrod sentinels in action.

Manus: Nick Spencer
Färgläggning: Marte Gracia
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Supernovas – X-Men #188-193

lördag 23 juni, kl 18:42 av 7 kommentarer

xmen_supernovas_3Det har varit alldeles för lite mutanter på Shazam den senaste tiden, så vi drar upp kvoten med en X-Men-recension. Själv följer jag bara Ultimate X-Men i lösnummersform, så i skrivande stund så har jag ingen egentlig koll på vad vanliga X-Men och övriga x-team pysslar med nu för tiden (utöver att de är mitt uppe i någon konflikt med Avengers). Med det i åtanke så har jag den här gången valt att bubbla lite om en samling som har några år på nacken.

Arc:en Supernovas från 2006 är skriven av Mike Carey och samlar #188-193 av X-Men. Tidsmässigt så utspelar sig Supernovas strax efter House of M (recension här) och innan Messiah Complex (recension här). Vi kör en kort summering för de som inte alls hängde med under den perioden (spoilers för de som ännu inte läst House of M:

Scarlett Witch a.k.a. Wanda Maximoff a.k.a. Magnetos dotter avslutar House of M med att yttra orden “No more mutants”, vilket på ett ögonblick reducerar jordens mutantpopulation från miljontals till 198 st och etavlerar den 2 november som M-Day. Mutantgenen är som bortblåst, och mutanterna som ras är plötsligt utrotningshotad. Merparten av X-Men har förmånen att få behålla sina krafter, men de befinner sig i en extremt jobbig sits med flera olika parter som vill profitera på mutanternas smått prekära situation.

xmen_supernovas_2Hur som helst, nog med bakgrund och tillbaka till Supernovas. Handlingen inleds med att en blåslagen och uppenbart skakad Sabretooth är på flykt från några för oss okända antagonister. I och med att mutanterna vid det här laget är så pass få och splittrade så söker Sabretooth asyl hos X-Men, och efter ett misstänksamt mottagande (snarare ett tillfångatagande) så får X-Men reda på att Sabretooth på själva M-Day blivit vittne till hur en grupp superevolverade människor plötsligt dyker upp och introducerar sig själva som efterträdare till både homo sapiens och homo superior (dvs mutanterna, för er som inte riktigt hänger med i x-lingot). Den nya gruppen, som kallar sig själva för Children of The Vault, likviderar iskallt alla som kan ha bevittnat deras intåg, och den enda som klarat sig undan dem under en längre period är Sabretooth. X-Men hinner inte göra särskilt mycket med den här informationen innan Vault-barnen attackerar dem på hemmaplan, och sen är det fullt fräs på liv och död.

Utöver konflikten med Children of The Vault så introducerar Carey här även en helt ny laguppställning för X-Men. Efter M-Day så känner sig X-Men med Cyclops i spetsen än mer pressade än vanligt, och för att kunna agera snabbt och proaktivt på nya potentiella hot så ger Cyclops Rogue mer eller mindre fria tyglar att sätta ihop sin egen specialstyrka. Teamet som Rouge handplockar består av en rätt brokig samling mutanter, där veteraner som Iceman, Cable och Cannonball mixas med de mer otippade nykomlingarna Mystique, Omega Sentinel, Lady Mastermind och Sabretooth. Gott och blandat kan man säga, och inte helt överraskande upplagt för flertalet interna konflikter. Personligen så tycker jag det är ett lyckat drag att låta den klassiska lineup:en vila lite till förmån för det här nya gänget. Det är skönt med lite friska vindar och att inte riktigt veta var man har alla.

xmen_supernovasCarey plockar även upp en tråd från Mark Millars Wolverine-arc Enemy of The State, där Wolverine och ett knippe andra superhjältar (och skurkar) blir hjärntvättade av The Hand. Bland de hjärntvättade finner vi bland andra forna Alpha Flight-medlemmen Northstar, och de är honom som Carey plockar in i Supernovas. Jag kan tycka att det känns rätt onödigt. Dels så tillför delen med Northstar inte jättemycket till handligen, och för eventuella nytillkomna läsare så måste det vara smått omöjligt att förstå vem Northstar är och varför han är hjärntvättad och mordisk. Dock, för de som gillar att nörda ned sig i Marvel-kontinuitet (vilket jag då och då gör) så är det ändå rätt nice att Carey väver samman Supernovas med Enemy of The State, och att man får veta vad som egentligen hände med Northstar.

Ritandet i Supernovas står Chris Bachalo för. Bachalo har en rätt egen stil som jag gillar. Det är inte helt korrekt att kalla hans stil för cartoony eller mangainspirerad, men han rör sig i något slags gränsland mellan flera olika stilar, och lyckas med det. Bachalo verkar dock inte ha hunnit med alla nummer själv, så Clay Henry hoppar in och tecknar ett nummer i mitten. Henry har en mer klassisk Marvel-stil, men bytet av illustratör stör mig inte lika mycket här som det brukar kunna göra.

För att summera så är Supernovas en actionpackad story med ett nytt och intressant persongalleri, och storyn är så pass befriad från komplex x-kontinuitet att den bör passa de flesta. Arc:en har kanske inte lämnat några större spår efter sig, men gillar du X-Men så lär du gilla Supernovas.

Manus: Mike Carey
Illustration: Chris Bachalo, Clayton Henry
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...