Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

S.H.I.E.L.D. #1

tisdag 13 april, kl 11:00 av 6 kommentarer

shield1S.H.I.E.L.D. #1 grundar sig på en enkel men väldigt effektiv premiss. En premiss om att Marvels superspionorganisation SHIELD har en hemlig historia som sträcker över flera tusen år. Låter enkelt eller hur? Men i händerna på Jonathan Hickman så blir S.H.I.E.L.D. #1 något mycket mer än så. Huvudhandlingen utspelar sig under och huvudpersonen 1953 är Leonid, en ung men inte helt vanlig kille som introduceras för den mystiska organisationen SHIELD. Parallellt med detta får vi också ta del av delar av SHIELD:s historia, frånden egyptiske prästen Imhoteps stoppande av en Brood-invasion 2600 år före Kristus, via Celestials i Kina på 100-talet till att Gallileo slåss mot Galactus i Florens år 1582. Mitt i allt detta finns också Leonardo da Vinci, vars roll i historien ännu inte är helt klar (i alla fall inte i det här numret). Lägger man sedan till en hel drös med obesvarade frågor angående både SHIELD och Leonid samt dennes mystiske far, kallad The Night Machine, så har vi ett första nummer som är sprängfyllt av härliga idéer. Hickman sparar verkligen inte på krutet här, den saken är säker. S.H.I.E.L.D. #1 är en omtumlande men ack så underbart första nummer och jag längtar redan till nummer 2.

Fortsätt läsa S.H.I.E.L.D. #1

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Dustin Weaver
Tusch: Dustin Weaver
Färgläggning: Christina Strain
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nemesis #1

måndag 12 april, kl 21:29 av 9 kommentarer

nemesis1I och med att Mark Millar-tåget varit i full rullning – ja, det är en väldigt intern ordvits för de som läst den tidning jag recenserar här – den senaste veckan (fördelar och nackdelar med Millars skrivande har diskuterats mer eller mindre febrilt i och med Rikards och Henriks recensioner av Kick-Ass, här och här) så känns det som rätt bra timing att jag dyker rakt in i hetluften med mitt utlåtande av första numret av Mark Millars och Steve McNivens nya serie, Nemesis. Lite snabb bakgrund första bara:

Första gången jag hörde talas om Nemesis var faktiskt här på Shazam då Ferdinand i januari i år tog upp den här titeln som ett Previewstips för mars. Det enda vi egentligen fick veta då var att Millar tänkte göra en serie där han till sig själv ställt frågan What if Batman was The Joker?. Inte ordagrant då såklart, utan snarare vad som hade hänt om vi slagit samman de bådas förutsättningar i en och samma person och släppt lös resultatet i verkligheten. Cool idé, iallafall på papperet. Gällande Millar som serieförfattare så kan man säga att jag står i tacksamhetsskuld till honom då det är tack vare hans Ultimates (Marvel) och The Authority (Wildstorm) som jag återvände till det serieläsande som jag i många år lagt på hyllan. Av någon outgrundlig anledning har jag ännu inte läst hans Kick-Ass eller Old Man Logan, men jag gillar den pågående Ultimate Comics: Avengers. Hur som helst, Millar ligger bra till i min bok, och jag såg fram emot att få se vad han nu tagit sig för med Nemesis.

Fortsätt läsa Nemesis #1

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Förlag: Icon
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Phonogram: Rue Britannia

måndag 12 april, kl 08:48 av 6 kommentarer

887735-phonogramcover2_superShazam-avdelningen ”Henrik läser serier han borde läst för länge sen” (tidigare delar hittar du här och här) har nu hunnit fram till popmagiserien Phonogram av Kieron Gillen och James McKelvie. F n går tredje miniserien The Singles Club mot sitt slut på Image, men det här är alltså första samlingen, Rue Britannia, från 2006.

Kieron Gillen har ett förflutet som dataspels- och musikskribent, och det är i egenskap av det sistnämnda som Gillen samlar inspiration till Phonogram. Seriens huvudperson David Kohl (som av en händelse är väldigt lik Kieron Gillen själv) är en phonomancer, det vill säga en magiker som trollar med hjälp av musik. I Rue Britannia dras Kohl in i sökandet efter den försvunna britpop-gudinnan Britannia, och måste dessutom rädda en död exflickvän undan ett öde värre än döden i en nostalgibemängd annan dimension. Parallellerna till den popkulturella kaosmagin i Grant Morrisons Invisibles är tydliga, och greppet att låta huvudpersonen vara visuell stand-in för författaren är förstås också hämtat därifrån. Över huvud taget lever Gillen i denna första Phonogram-samling i skuggan av Morrisons Invisibles: personifikationer av begrepp dyker upp som figurer i serien, huvudpersonerna är sådär självmedvetet fanboy-coola, och hela magin är som en blåkopia av vad Morrison lade fram i sin serie fast som om det vore skrivet av Andres Lokko (d v s pepprat med musikreferenser av mer eller mindre – oftast mindre – tillgängligt slag). Som sig bör innehåller serien också lite transgenderflört, men eftersom det här är en serie indränkt i ett manligt/macho-sätt att förhålla sig till populärkultur blir det inte stort mer än lite kittlande softcore (till skillnad från de både humoristiska och djupsinniga utforskningarna av könsidentitet som karaktäriserade framförallt Invisibles Vol 2).

Fortsätt läsa Phonogram: Rue Britannia

Manus: Kieron Gillen
Illustration: James McKelvie
Förlag: Image
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Inferno

lördag 10 april, kl 10:47 av 3 kommentarer

infernoInferno är Fabian Göranssons tolkning av August Strindbergs roman med samma namn. Året är 1894 och den i Paris boende Strindberg lider av skrivkramp och har lagt författandet åt sidan. Istället börjar han intressera sig för kemi samtidigt som hans verklighetsuppfattning slirar och vägen mot total galenskap synes utstakad under Strindbergs misslyckade försök att framställa guld. Inferno är Fabian Göranssons tredje seriealbum och hans första serieroman. Tidigare har han tecknat seriereportaget Gaskriget och Kirurgi som är en samling av hans tidiga serier.  Han driver även Kolik förlag med några andra, tidigare i år gav Kolik ut Karl Johnssons Mara från Ulthar.

Fortsätt läsa Inferno

Illustration: Fabian Göransson
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Kick-Ass enligt Henrik

fredag 9 april, kl 06:42 av 15 kommentarer

kick_assKick-Ass: Ännu en mega-succé av Mark Millar, ”..one of the key writers for Marvel in the 21st century” som det står i HC-utgåvan. De kraftiga förseningarna som den åttadelars miniserien drogs med tycks bara ha ökat seriens popularitet: det gav publiken en chans att hitta denna icke-mainstream-serie medan den kom ut. Och så är den såklart på G som film också, med Nicholas Cage i en av huvudrollerna.

Få serier under senare år förtjänar väl bättre epitetet ”fan favourite” än Kick-Ass: serien har närmast universellt hyllats på forum och i den nordamerikanska seriebloggosfären. Det är inte svårt att förstå varför: det extremt grafiska ultravåldet, de fnittriga självreferenserna till serier och fankultur, en huvudfigur som (med en stor portion ironi visserligen) så tydligt och uttalat representerar den wish fulfilment som är så central för superhjältegenrens publiktilltal.

Fortsätt läsa Kick-Ass enligt Henrik

Manus: Mark Millar
Illustration: John Romita, Jr
Färgläggning: Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Kick-Ass enligt Rikard

torsdag 8 april, kl 08:50 av 3 kommentarer

Kick-AssKick-Ass är lugnt en av de mest hypade mainstreamserierna de senaste åren. Å så har den blivit film och de första recensionerna av den har börjat komma. Jag har väntat på Kick-Ass i samlad form ända sedan Ferdinand gick i spinn över serien. Kick-Ass har dock dragits med rejäla förseningar och först i mars släpptes samlingen med de första åtta nummerna. Kick-Ass handlar om Dave Lizewski, en nörd, som gillar serier. Han tycker att hans liv är rätt trist och bestämmer sig för att agera superhjälte fast utan superkrafter. Han drar på sig en grön dykardräkt och ger sig ut på gatorna med två käppar för att hjälpa till där det behövs. Det slutar med att han får så mycket stryk att han nästan dör. Trots det kan han inte släppa idén om att vara en hjälte. En kväll räddar han en snubbe från att få stryk av ett gäng, han filmas och blir över en natt Internetkändis av rang, och får namnet Kick-Ass. Sedan fortsätter serien kring hans tillvaro som anonym superhjälte och han träffar också andra superhjältar, vissa farligare än andra med ännu farligare idéer.

Fortsätt läsa Kick-Ass enligt Rikard

Manus: Mark Millar
Illustration: John Romita Jr
Tusch: Tom Palmer
Färgläggning: Dean White
Förlag: Titan Books
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Irredeemable #12

onsdag 7 april, kl 19:15 av 2 kommentarer

irredeemable-12-cover-aOBS! Följande recension innehåller tämligen grava spoilers.

Min namne Henrik recenserade första samlingsvolymen (#1-5) av Mark Waids alt-superhjälteserie Irredeemable från Boom! Studios i augusti och nu såhär i slutet av första årets utgivning tyckte jag det kunde vara dags att återvända till denna smarta superhjältevariant och se om den fortfarande håller stilen. Jag skulle vilja säga mer än så: den håller inte bara stilen utan har också hittat både form och ton och håller det härliga cliffhangerberättandet på en hög och jämn nivå.

Snabbrepetition: Stålmannenfiguren Plutonian har blivit knäpp och sätter skräck i hela världen genom att göra saker som att t ex sänka Singapore i havet utan att någon kan stoppa honom. Hans gamla kollegor i superhjältegänget The Paradigm försöker dock så gott de kan, men medlem för medlem decimeras de av The Plutonian. Som om inte det vore nog är Plutonians ärkefiende Modeus (och han är dåliga nyheter – kolla på omslaget här intill, ser han inte ond ut?) fortfarande på fri fot, Paradigms medlemmar lider av inbördes konflikter, plus att vad som är kvar av världens ledningsskikt börjar oroa sig för att andra superhjältar (läs: Paradigm) ska drabbas av samma galenskap som Plutonian. Det är med andra ord en fightas-vidare-mot-alla-odds-fast-eländet-hopar-sig-mer-och-mer-hela-tidenhistoria i Sagan om Ringen-klass Mark Waid bjussar på i Irredeemable. Mark Waid har väldigt roligt med denna tematik: från att ha inletts med trots allt en smula hopp kvar har det i de senaste numren bara blivit värre och värre – när en av Paradigmmedlemmarna överraskande får tillräckligt med krafter för att kunna utmana Plutonian (i #8) ger det bara The Paradigm en hel bunt nya problem.

Fortsätt läsa Irredeemable #12

Manus: Mark Waid
Illustration: Peter Krause
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: Second Coming #1

onsdag 7 april, kl 08:37 av 6 kommentarer

secondcoming1Så var det dags för återigen dags för Marvels stora sommar event för sina mutanter. X-Men: Second Coming #1 är början på den tredje, och förhoppningsvis, sista delen av en trilogi som började med Messiah Complex (2007) och fortsatte med Messiah War (2009). I Second Coming #1 har det gått ett år sedan händelserna i Messiah Complex när Cable och hans unga skyddsling Hope kommer tillbaka till nutiden efter att ha hoppat runt i framtiden de senaste tre åren för att komma undan en rätt så sur Bishop. Men de får det snabbt het om öronen då de attackeras av tungt beväpnade mutant-hatare. X-Men får också nys om Cables återkomst och eftersom antalet mutanter i världen är nere på farligt låga siffror sätter Cyclops allt hopp till att Hope verkligen är den Messias som Homo Sapiens Superior nu så desperat behöver och samlar ihop ett team för att hjälpa Cable och Hope. Men vem står bakom mutant-hatarna och håller i trådarna och vad är deras egentliga plan? Det återstår att se…

X-Men: Second Coming #1 har många positiva kvalitéer: lysande illustration, i stort sett alla medverkande karaktärer känns precis som det ska göra (vilket jag tycker det var ett bra tag sedan man såg i en X-Men-tidning) och ett par riktigt starka scener. Själva storyn är helt ok men jag hade gärna sett att Craig Kyle och Chris Yost utvecklade lite mer vad själv huvudstoryn i Second Coming kommer att vara samt lite mer om seriens bad guys istället för ett avslöjande på två sidor i slutet av numret. Sen är jag inte helt överens med dem angående valet av huvudskurk. Jag tänker inte avslöja här vem det är men det är inte någon av mina personliga favoriter.

Fortsätt läsa X-Men: Second Coming #1

Manus: Craig Kyle & Chris Yost
Illustration: David Finch
Tusch: Matt Banning
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Scott Pilgrim 1

tisdag 6 april, kl 08:28 av 6 kommentarer

scottpilgrim1Fenomenet Scott Pilgrim hade jag gått undertecknad obemärkt förbi innan jag såg serien på diverse årsbästalistor. Eftersom en Scott-Pilgrim film är på g och trailern är läcker var det dags att ge den kanadensiska ”mangan” av Bryan Lee O’Malley en chans. Eftersom originalspråket är engelska gjorde jag det enda logiska och beställde den danska utgåvan av serien. Den var iofs något billigare och jag gillar att ”stödja” mindre förlag men så här i efterhand undrar jag hur jag tänkte. Nåja, danska är som ett andraspråk det också. Första delen heter iaf Scott Pilgrim’s Precious Little Life (Scott Pilgrim kører stilen) och handlar om Scott som bor i Kanada och spelar i ett band, med två andra, inte många känner till bandet. Han är 23 år men dejtar en tjej som går i high school, Knives Chau. Scott delar bostad och säng med sin homosexuelle polare Wallace. Allt lunkar på men då möter Scott postbudet Ramona Flowers och faller pladask. Det är dessutom så underbart att Ramona verkar gilla Scott, trots allt 🙂 Det finns dock ett problem, för att Scott och Ramona ska vara tillsammans måste Scott besegra Ramonas sju onda ex!

Oni Press har ett 47-sidigt utdrag ur albumet på sin hemsida och jag skummade det för några månader sedan och bestämde mig för att det inte var något för mig. En mangainfluerad stil och vad som verkade vara en rätt trist berättelse om en snubbe i ett band lockade inte. Som tur var chansade jag och beställde första delen förra veckan och insåg att Scott Pilgrim är en riktigt charmig och rolig serie och inte vad den inledningsvis verkade vara. Serien är rätt kul i början men i ärlighetens namn är den inte ”all-that”. Det är först i den avslutande tredjedelen som Scott Pilgrim går från en bra serie till en riktigt underhållande serie. Temat självupptagen snubbe blir kär i cool å annorlunda tjej är ingen höjdare men när man blandar in ett ondskefullt ex med magiska krafter och låter Scott gå en holmgång mot exet står jag och gör vågen. Det kunde dock även med de övernaturliga inslagen blivit platt fall om inte O’Malley gjort ett så bra jobb med karaktärerna och dialogen. Starten är alltså riktigt bra men jag tror att fortsättningen blir bättre.

Illustration: Bryan Lee O'Malley
Förlag: Aben maler
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tack och adjö, Spider-Woman

måndag 5 april, kl 10:29 av 3 kommentarer

SpiderWoman7OBS! Denna recension innehåller spoilers.

Spider-Woman #7 kom ut i dagarna och det blir också sista numret för Jessica Drews egen tidning. Hennes period som agent för S.W.O.R.D. (en annan tidning som knappt fick en chans innan den lades ned) blev inte långvarig, kanske lite överraskande med tanke på att upphovsmännen Brian Michael Bendis och Alex Maleev i vanliga fall gör skäl för epitetet ”fan-favoriter”. Bendis ger i ett efterord i #7 sin förklaring: produktionskraven det innebar att både illustrera en tidning och en tillhörande motion comic blev för mycket för Alex Maleev (notera att Bendis inte är negativ mot vare sig Marvel eller Maleev i efterordet; det blev helt enkelt – enligt honom – bara mycket mer jobb än någon av de inblandade hade räknat med), så han och Bendis bestämde sig för att helt enkelt lägga av.

Motion comic-serien fick ett blandat mottagande av seriekritikerna i USA (den här recensionen gillar det visuella men tyckte att röstskådisarna och ljudet varit kasst, Broken Frontier å andra sidan var inte imponerade av det visuella heller…). Sen är det såklart en del som också tyckt det varit konstigt att Marvel publicerar vad som i grunden är samma serie i två olika format; exakt vad är mervärdet i en motion comic? Att Marvel satsade så hårt på marknadsföringen av sin nya motion comic ska förmodligen ses i ljuset av förhoppningarna om vad iPad och andra läsplattor kommer innebära för seriebranschen; Marvel är som bekant ett av de medieföretag som är med i iPad-app-racet från början. Så för företaget måste det vara en besvikelse att Spider-Woman inte har slagit mer än vad hon gjort.

Fortsätt läsa Tack och adjö, Spider-Woman

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer