S.H.I.E.L.D. #1 grundar sig på en enkel men väldigt effektiv premiss. En premiss om att Marvels superspionorganisation SHIELD har en hemlig historia som sträcker över flera tusen år. Låter enkelt eller hur? Men i händerna på Jonathan Hickman så blir S.H.I.E.L.D. #1 något mycket mer än så. Huvudhandlingen utspelar sig under och huvudpersonen 1953 är Leonid, en ung men inte helt vanlig kille som introduceras för den mystiska organisationen SHIELD. Parallellt med detta får vi också ta del av delar av SHIELD:s historia, frånden egyptiske prästen Imhoteps stoppande av en Brood-invasion 2600 år före Kristus, via Celestials i Kina på 100-talet till att Gallileo slåss mot Galactus i Florens år 1582. Mitt i allt detta finns också Leonardo da Vinci, vars roll i historien ännu inte är helt klar (i alla fall inte i det här numret). Lägger man sedan till en hel drös med obesvarade frågor angående både SHIELD och Leonid samt dennes mystiske far, kallad The Night Machine, så har vi ett första nummer som är sprängfyllt av härliga idéer. Hickman sparar verkligen inte på krutet här, den saken är säker. S.H.I.E.L.D. #1 är en omtumlande men ack så underbart första nummer och jag längtar redan till nummer 2.
Illustration: Dustin Weaver
Tusch: Dustin Weaver
Färgläggning: Christina Strain
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5

Shazam-avdelningen ”Henrik läser serier han borde läst för länge sen” (tidigare delar hittar du 
Kick-Ass: Ännu en mega-succé av Mark Millar, ”..one of the key writers for Marvel in the 21st century” som det står i HC-utgåvan. De kraftiga förseningarna som den åttadelars miniserien drogs med tycks bara ha ökat seriens popularitet: det gav publiken en chans att hitta denna icke-mainstream-serie medan den kom ut. Och så är den såklart på G som film också, med Nicholas Cage i en av huvudrollerna.
OBS! Följande recension innehåller tämligen grava spoilers.

OBS! Denna recension innehåller spoilers.


