Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Johnny Cash: I See a Darkness

söndag 4 april, kl 14:40 av 8 kommentarer

cash1Jag ska väl börja med att passa på att tacka mina Shazam-kollegor Ferdinand och Rikard som båda fått mig att få upp ögonen för Reinhard Kleist seriebiografi om countrymusikens störste ikon Johnny Cash. Så tack så mycket för ett väldigt bra tips!

Om ni sett filmen Walk the Line där Joaqin Phoenix spelar Johnny Cash så  bör ni bereda er på att Kleist berättelse om Cash liv skiljer sig ganska markant åt, vilket i och för sig är inte är så konstigt eftersom Kleist valt att lägga fokus på andra delar av Cash liv än vad Walk the Line gjorde. I See a Darkness är lång ifrån en komplett biografi över The Man in Black, och Kleist har heller inga sådana ambitioner. I See a Darkness är Kleist egen version av Jonny Cash, vilket inte minst visar sig i att han låter historien till stora delar berättas av Glen Sherley, en fånge på Folsom fängelset som bland annat skrev låten Greystone Chapel. Att låta Sherley berätta historien om Johnny Cash är ett lite oväntat grepp, i alla fall för mig, men det funkar bra och Kleist sätt att hoppa mellan Cash och Sherley bidrar till att ge serien ett bra tempo.

Fortsätt läsa Johnny Cash: I See a Darkness

Manus: Reinhard Kleist
Illustration: Reinhard Kleist
Förlag: Abrams
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #5 (av 5)

söndag 4 april, kl 09:44 av 3 kommentarer

DARK_X_MEN_5Nu är det slut. Dark X-Men alltså. För dig som följt min resa genom Dark X-Men:s fem nummer så kanske du minns att jag varit positivt inställd till serien från första början. Paul Cornell styr i och med det här sista numret sin humoristiska och överraskningsfyllda men ändå mörka skuta i hamn, och jag är glad att kunna säga att han lyckas avsluta det här rätt komplexa äventyret på helt rätt sätt. Som jag nämnde i min recension av förra numret så hade jag verkligen ingen aning om hur det skulle gå för vare sig Osborn, X-Man eller för någon av medlemmarna i Dark X-Men, och det visar sig här att även mina mest kvalificerade gissningar om hur det här skulle sluta visade sig vara helt felaktiga. Jag blev faktiskt så pass tagen på sängen att jag först var nära att ge det här numret ett lägre betyg på grund av att slutet inte alls var så som jag kanske hade trott och önskat, men efter en andra och tredje genomläsning så tycker jag att Cornell gjorde helt rätt val för slutet.

För att summera Dark X-Men som miniserie så ger jag den ett solklart väl godkänt. Cornell presenterar som sagt en genomtänkt och rätt oväntad historia som på ett bra sätt särskiljer sig från övriga antihjältetitlar som exempelvis Dark Avengers och Thunderbolts. Vill du läsa en lite annorlunda superserie med en hel del överraskningar så tycker jag att du ska plocka upp den här titeln när den kommer i samlad form. Det är den värd.

Avslutningsvis, för den som gillar Paul Cornell så har jag luskat fram att han dyker upp i maj igen, då tillsammans med Kurt Busiek, Rick Remender och Dan Slott i nya Heroic Age-titeln Age of Heroes. Mer om det hos Marvel.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Nightly News

lördag 3 april, kl 15:01 av 4 kommentarer

nightly-newsJonathan Hickman, som nu firar triumfer som ny författare till Fantastic Four, debuterade 2006-07 med miniserien The Nightly News, sedermera samlad i en TPB. Jag vet att det är en kliché att säga ’Jag fattar inte varför jag inte hört talas om den här tidigare’, men: Jag fattar inte varför jag inte hört talas om den här tidigare. The Nightly News är en oerhört visuellt uppfinningsrik serie som hämtar mycket från Hickmans ursprungssysselsättning, grafisk design – och dessutom handlar den om något jag intresserar mig mycket för i mitt jobb, nämligen mediernas makt och samhällsroll.

The Nightly News handlar om en extremistkult som ägnar sig åt att terrormörda den grupp människor de anser bär ansvaret för allt elände i USA – journalister. Enligt kultens ledare The Voice (vars identitet är ett av seriens centrala mysterier) är journalister och media i allmänhet inget annat än en propagandaapparat som söver befolkningen och förstör demokratin. Medierna för ett krig mot befolkningen, och The Voice och hans anhang bestämmer sig för att föra krig mot dem… Huvudpersonen är John Guyton, f d finansmarknadsanalytiker som fått sitt liv förstört av medierna, som agerar som ”The Hand of the Voice”, d v s kultens språkrör och tränare av nya rekryter. Men hur trogen sektens ideal är John egentligen? Vem är The Voice? Vad har hänt med Alex Jones, som var The Hand innan John (och som rekryterade John)? I The Nightly News är ingenting riktigt vad det verkar vara, och innan The Voice avslöjas och man får reda på vad hans/hennes plan egentligen handlar om har historien bytt vändning flera gånger och förräderierna och dubbelspelen avlöst varandra. Hickman berättar en tät och tajt historia där läsaren skickligt dras in som mer eller mindre medskyldig åskådare till såväl sektens mordparad som mediernas verklighetsmanipulation. Vi som bara sitter och tittar på – hur mycket är vårt fel? Blinkningarna till en annan klassisk mediesatir, filmen Network av Sydney Lumet från 1976, är legio: inte minst heter första kapitlet i The Nightly News ’I’m mad as hell and I’m not going to take this anymore’ (den ofta upprepade nyckelrepliken i Network för den som inte visste det).

Fortsätt läsa The Nightly News

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Jonathan Hickman
Förlag: Image
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Wolverine: Old Man Logan

tisdag 30 mars, kl 13:17 av 5 kommentarer

oldmanloganFerdinand har ju tidigare här på Shazam surrat om hur bra Old Man Logan har varit. Eftersom arcen (som gick i Wolverine #66-72 samt Wolverine: Old Man Logan Giant-Size #1) när jag hörde talas om den första gången redan hade kommit ett par nummer in i storyn så bestämde jag mig för att vänta på samlingen. Ett ganska bra val tycker jag, särskilt som Marvel gjort en riktigt nice hardcover och dessutom i oversize-format. Det riktigt andas kvalité! Något jag som DC-fantast kan bli lite avundsjuk på då jag tycker DC ibland brister lite i kvalitén på sina hardcovers. Men åter till Old Man Logan.

Det har gått femtio år sedan superskurkarna slog sig samman och gjorde gemensam sak mot hjältar, och denna gång vann skurkarna, många hjältar miste livet och en viss Wolverine har sedan dess inte fällt ut klorna en enda gång. Nu femtio år senare lever han ett stilla liv i Californien med fru och två barn. Men vad var det som hände för femtio år sedan som påverkade Wolverine så pass mycket att han sen dess aldrig använt klorna? Den frågan ställer sig Hawkeye, nu en blind man som anställer Logan som navigatör för en tripp rakt över USA för att leverera ett paket. Logan som behöver pengar för att kunna betala sin familjs hyra till the Hulk Gang ställer något motvilligt upp som förare på denna roadtrip genom ett apokalyptiskt USA.

Fortsätt läsa Wolverine: Old Man Logan

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Jay Leisten, Mark Morales & Dexter Vines
Färgläggning: Nathan Fairbairn, Morry Jay Hollowell, Paul Mounts & Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantomen #7/2010

måndag 29 mars, kl 18:40 av 2 kommentarer

fantomen7nrOmslaget till senaste Fantomen är riktigt cheezy med en deffad Fantomen i MC-väst. Samtidigt är det definitivt ett av de mest humoristiska jag sett. Cred för det till Sal Velluto. Äventyret Johnny Hotwire-Utanför lagen handlar om hur de unge 21:e Fantomen i början av sin karriär glider runt på en Harley och kallar sig för Johnny Hotwire. Han hjälper en ung knutte, Deck Davey, ur en knipa och slår följe med honom. Deck har en plan hur han ska sätta dit ett större MC-gäng. Ett gäng som han trots Fantomens uppmaning utmanar med ödesdigra konsekvenser. Deck ger Fantomen ett brev som Fantomen inte får öppna förrän många år senare. När Fantomen i slutet av äventyret läser brevet bestämmer han sig omedelbart för att ge sig av till USA och ber Guran packa ner hojen.

Trots ett återuppväckande av Fantomen År Ett, som jag tyckte var rätt lyckat på det stora hela, och ett dramatiskt slut är det ett trist äventyr med ointressanta bifigurer. Velluto gör ett stabilt jobb med teckningarna men det hjälper inte när manuset inte är bra. Betydligt bättre är då avslutningen på Bernhard Prince-äventyret Dimmornas fort som är hyggligt spännande, har en okej story och framförallt bra bifigurer och dessutom en twist på slutet. Jubileumsserie är den här gången västerserien Bill Montana, en serie känns riktigt daterad men idén med att publicera korta avsnitt av diverse 50-talsserier är bra. Herman Hedning är som oftast nu, bara trött.

Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #5

måndag 29 mars, kl 15:11 av 1 kommentar

uca5Det har ju gått nästan fyra månader sedan senaste numret av Ultimate Comics: Avengers kom ut, men nu har äntligen Mark Millar och Carlos Pacheco lyckats få tummen ur och pressat ur sig det femte och näst sista numret av den här storyn. Vad förseningen berott på vet jag faktiskt inte. Det brukar väl allt som oftast bero på att tecknaren inte lyckas leverera ett nummer i månaden, men som sagt, den här gången vet jag inte om det hängt på Pacheco, Millar eller på Marvel i stort. Hur som helst, nu är väntan över, och frågan är väl egentligen om det varit värt att vänta i över ett kvartal på det här numret.

Svaret i min mening är nej. Inte för att det här är tråkigt, för det är det inte, och inte heller för att det är fult, för Carlos Pacheco är en riktigt grym tecknare. Det är snarare så att det här precis som tidigare nummer känns som upptakten till något riktigt coolt. Problemet är bara att det här inte längre är en upptakt, utan att det är näst sista numret av konflikten mellan Ultimate Avengers och Red Skull (aka Captain Americas son). Vi borde alltså vara mitt uppe någon sorts actionklimax här, men tyvärr så känns det inte riktigt så. Det karaktärsdrivna berättande som Millar styrde så bra i Ultimates 1 och 2 är inte alls lika framträdande här, så även trots att vi är uppe i fem nummer så känns War Machine, Red Wasp och Nerd Hulk rätt långt ifrån det starka persongalleri som han etablerade i sina tidigare versioner av Ultimates. Inte för att de är trista i sig (jag själv tycker samtliga känns rätt lovande), utan mest på grund av att de inte getts särskilt mycket utrymme. Det känns överlag som att det finns extremt mycket potential här, men att det när vi nu närmar oss slutet börjar kännas lite som att det kanske inte kommer att räcka hela vägen fram. Trots detta så är Ultimate Comics: Avengers fortfarande faktiskt en av mina favorittitlar. Den är lite som en John Woo-rulle fullproppad med supersteroider – det är snabbt, brutalt, kaxigt, kul och fullständigt överdrivet. På ett bra sätt.

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Tusch: Dexter Vines
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Siege #3 (av 4)

söndag 28 mars, kl 14:01 av 3 kommentarer

SIEGE_3Comebacks! Avslöjanden! Explosioner! Tights! Brian Michael Bendis och Olivier Coipel sparar verkligen inte på krutet i Siege. När vi här är framme vid det näst sista numret så börjar Bendis så sakteliga knyta ihop sin vid det här laget rätt så överfyllda säck. För hjältarnas del har det blivit dags att släppa gammalt groll för att här enas i kampen mot Norman Osborns mörka Avengers och andra hantlangare, och för Osborns del är det väl helt enkelt så att han kämpar för att kunna hålla både galenskapen och en skenande Sentry i schack. I ett nötskal är det väl egentligen bara det som händer i det här numret. Kan kanske låta lite fattigt, men fattigt är faktiskt ett ord som inte alls passar in på tredje numret av Siege. Siege #3 är snarare en actionmacka utan dess like. Sköldar flyger, repulsorstrålar fräser åt alla håll, knytnävar möter ansikten, hemliga vapen avslöjas, gudar slåss mot gudomliga hjältemonster, och allt är fruktansvärt snyggt, fartfyllt och färgsprakande paketerat av Olivier Coipel. Mycket superlativ här, jag vet, men så är även Siege något av de mest underhållande i superhjälteväg jag har läst på rätt länge. Det kanske inte är smart, men det är väldigt kul. Nästa nummer är inte bara finalen på Siege som event, utan lär även sätta slutgiltigt P för Norman Osborns Dark Reign. Låt oss hoppas att finalen kan leva upp till den explosiva standard som nummer 1-3 hittills lyckats leverera. Ok?

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lou! 1: Dagboksdagar

söndag 28 mars, kl 08:01 av 1 kommentar

Jag hade aldrig hört lou1eller läst om Lou innan Wibom Books gav ut de två första delarna på svenska. I Frankrike är serien dock en fetsuccé och den femte delen, Laser Ninja, var det sjätte mest sålda albumet i Frankrike förra året. Den fick dessutom pris för bästa ungdomsserie på årets Angoulême-festival. Det finns dessutom en tv-serie som kommer på SVT i vår. Serien handlar om Lou som bor med sin mamma och skriver dagbok om sitt liv. Första albumet är berättat just som korta vardagsbetraktelser, oftast på en sida. I fokus står Lous och hennes mammas respektive kärleksintressen och Lous bästa kompis.

Lou riktar sig främst till kids i yngre tonåren och därunder men man behöver inte tillhöra den huvudsakliga målgruppen för att uppskatta serien. Jag gillar t.ex. den rejält, halvgubbe som jag är. Det tog dock ett tag innan jag skaffade första delen. Pastellfärgerna och stilen som serien är tecknad med avskräckte lite. Vid genomläsningen är jag mest förvånad över mina farhågor, nu kan jag inte se att Lou! kunnat tecknas och färgsättas på ett bättre sätt. Det som gör Lou! till en riktigt bra serie är dock de klichéfria karaktärerna och situationerna. Bäst är givetvis Lou, hon går på pumpen en del men forsätter alltid framåt med bibehållet humör och glimten i ögat. Risken finns alltid att allt blir väl tillrättalagt och konservativt i barnserier/böcker eller så blir det tvärtom utstuderat politiskt korrekt. Julien Neel lyckas undvika båda fällorna.  Lou! är en oerhört charmig och kul serie. Jag sitter och småskrattar större delen av albumet och samtidigt finns det även lite känsliga ögonblick i albumet. Suveräna barn- och ungdomsserier är sällsynta så därför är utgivningen av Lou! extra välkommen.Det är inte svårt att första att Lou! blivit en braksuccé i Frankrike, förhoppningsvis slår den i Sverige också. För mer om Lou! och Wibom Books kolla in vår intervju med Lisa Wibom.

Illustration: Julien Neel
Förlag: Wibom Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mesmo Delivery

fredag 26 mars, kl 08:05 av 2 kommentarer

mesmocoverDet är få serier jag väntat så ivrigt på som Mesmo Delivery. Serien gavs först ut av AdHouse Books för att i år ges ut av Dark Horse. AdHouse utgåva var slutsåld och Dark Horse släpptes i början av mars. Igår landade den i min brevlåda. Mesmo Delivery är brasilianaren Rafael Grampás debutalbum, han har tidigare medverkat i en antologi tillsammans med bl.a. Fabio Moon och Gabriel Ba. Dark Horse ska senare i år ge ut ännu en serie av Grampá, Furry Water and the Sons of the Insurrection. Mesmo Delivery handlar om en fd Elvis-imitatör och en fd boxare som får i uppdrag att köra en mystisk last åt det inte mindre mystiska bolaget Mesmo Delivery. När de hamnar på ett sunkigt hak med lika sunkiga besökare i en avkrok är det inledningen på en våldsorgie av sällan skådat slag.

Fortsätt läsa Mesmo Delivery

Illustration: Rafael Grampá
Färgläggning: Marcus Penna
Förlag: Dark Horse
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Punisher MAX: Butterfly

torsdag 25 mars, kl 15:08 av 0 kommentarer

PunisherMAXButterfly

Följande recension innehåller milda spoilers.

En Punisher-historia som knappt innehåller Punisher (han förekommer i bild på endast 5 sidor i den här tidningen, och i de flesta av dem har han inga repliker), kan det vara nåt? Jodå, när den är signerad Valerie D’Orazio (välkänd alt-seriebloggare borta på Occasional Superheroine) och Laurence Campbell (med som vanligt perfekt färgläggning av Lee Loughridge) så blir det faktiskt hygglig läsning ändå, och trots Big Franks relativa frånvaro snålas det inte på ultravåldet heller.

Titelfiguren Butterfly är en kvinnlig lönnmördare som bestämt sig för att skriva och publicera en memoarbok där hon berättar allt om sin karriär. Det för henne på kollisionskurs med både sina forna arbetsgivare inom maffian och med ni-vet-vem-med-dödskallen-på-bröstet. Fortsätt läsa Punisher MAX: Butterfly

Manus: Valerie D'Orazio
Illustration: Laurence Campbell
Färgläggning: Lee Loughridge
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer