Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Punisher MAX #6

tisdag 27 april, kl 08:37 av 1 kommentar

punishermax6När jag recenserade Punisher MAX #1 i slutet av förra året fick den gott betyg men till viss del mer tack vare sin potential än vad som faktiskt hände i serien; den var bra men hade en del svaga punkter. Nu när första arcen är över och den nya, ”Bullseye” (ett No-Prize till den som kan gissa vilken känd Marvelskurk som MAX-ifieras här), börjar i #6 är jag glad att kunna rapportera att den inledande skakigheten har lagt sig. Jason Aaron satsar helhjärtat på att låta sig besättas av Garth Ennis ande och levererar en Punisher-version som är väl så köttig som något av Ennis, och som dessutom innehåller en massa av Ennis (och nu Aarons) trademarkade toalett/body shock-humor. Scenen med Bullseye på toaletten på s 6-7 är skatologiskt guld – Aaron verkar fast besluten att inte längre låta Ennis vara den ende som har mage att kombinera kiss-och-bajshumor med ultravåld. Steve Dillons illustrationer skapar samma härliga chockeffekter som i Ennis version. Notera hur Ennis namn dyker upp oftare än Aarons i denna recension – som jag redan nämnt är det här en serie som knappast står på sina egna ben, men det blir bra ändå (Aaron kanske sparar sin egen berättarröst till hjärteprojektet Scalped?).

Fortsätt läsa Punisher MAX #6

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ghost Projekt #1

tisdag 27 april, kl 00:11 av 2 kommentarer

ghost_projekt_cover_1Joe Harris’ och Steve Rolstons Ghost Projekt på Oni Press har varit en av våren stora överraskningar. Inte bara för att det är en bra serie utan mest för att den för mig personligen är ett miljöombyte. Om man som jag läser mycket amerikanska mainstreamserier med superhjälte inslag kan man lätt börja känna att miljön de utspelar sig i är rätt förutsägbar. Hur mycket jag än älskar exempelvis X-men är det sällan den serien förvånar mig. Den bygger mycket på givna ramar som man som läsare ska känna igen sig i. Därför är Ghost Projekt uppiggande. Den är lite som början av en förälskelse – allt är nytt och spännande.

Istället för Nordamerika som fond till berättelsen får vi istället gamla nedlagda militärbaser i kallaste Sibirien, sunkiga och nedslitna alkiskvartar i Moskvas slum, och maktens kalla korridorer i Kreml. Mitt i allt detta en amerikansk vapeninspektör som försöker förstå vad det för märkliga medicinska experiment som skett i Sibirien under Sovjettiden, och en rysk säkerhetspolis som tvingats samarbeta med amerikanerna av sina överordnade.  Vad är egentligen The Ghost Projekt? Varför verkar alla som varit inblandade i projektet försvinna?

Ghost Projekt blandar framgångsrikt politisk thriller med ockult skräck. Lite som en modern X-files där flygande tefaten och rymdvarelserna är utbytta mot spöken och militära experiment. Stilistisk känns serien mer europeisk än amerikansk. Kanadensare Rolston som tidigare gjort de första numren av Greg Ruckas Queen & Country (som han belönades med en Eisner för) tecknar i något som ser ut som en blandning av klara linjen och fransk äventyrsstil. Detta första nummer av 5 börjar väldigt lovande och det kan säkert bli en intressant trade att hålla utkik efter till hösten.

För den som är intresserad av att se serien så finns en 13 sidor lång förhandstitt på författaren Joe Harris website.

Manus: Joe Harris
Illustration: Steve Rolston
Tusch: Steve Rolston
Färgläggning: Dean Trippe
Förlag: Oni Press
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Entries

söndag 25 april, kl 15:39 av 4 kommentarer

darkentriesEftersom jag på senaste tiden intresserat mig för DC:s Vertigo Crime-satsning (hårdpärmsinbunda svartvita deckar/thrillerserier i vanligt bokformat, se recensioner här och här) tog jag tillfället i akt och återvände till serien som startade hela etiketten, Ian Rankins och Werther Dell’Ederas Dark Entries.

Lite intressant är det att Dark Entries, som kom ut 2009, faktiskt inte är försedd med Vertigo Crime-etiketten – istället är etiketten ”A Graphic Mystery” och undertiteln ”A John Constantine novel”. Just det, Dark Entries är mycket närmare knuten till resten av Vertigo-universat än de senare Vertigo Crime-böckerna eftersom huvudpersonen är allas vår kaxige ockulte detektiv John ”Hellblazer” Contantine. Både etiketten och kopplingen till andra Vertigo-serier försvann dock i och med Filthy Rich (Azzarello/Santos), som egentligen var den första Vertigo Crime-boken – men nu, när satsningen visat sig gå hyggligt, presenterar DC själva Dark Entries i reklam och annat som en del av den nya etiketten.

Fortsätt läsa Dark Entries

Manus: Ian Rankin
Illustration: Werther Dell'Edera
Förlag: DC/Vertigo Crime
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Doc Savage #1

lördag 24 april, kl 15:21 av 6 kommentarer

OK, medan resten av Shazam-gänget är på SPX10 och livebloggar därifrån är det upp till oss andra stackare att hålla ”huvudbloggen” vid liv… Lätt spoilervarning utfärdas i följande recension.

doc_savage_1Om jag säger Kenneth Robeson, vad säger ni då? Lester Dent? Street and Smith? Walter Gibson? Inte det? Då är ni kanske inte lika galna i 30-40-tals-pulp som jag. DC:s nya pulprevival-satsning First Wave (jag recenserade första numret av etikettens huvudtitel här) är mums för en pulpnörd som jag, inte minst för att killen man tagit in för att författa det nya årtusendets version av pulphjältarnas pulphjälte Doc Savage är ingen annan än Paul Malmont . Malmont är nybörjare i seriesammanhang men ett givet namn för en Doc Savage-tidning. Malmont slog nämligen igenom med den fantastiska boken The Chinatown Death-Cloud Peril, en härligt kärleksfull pastisch där pulpförfattarna Lester Dent och Walter Gibson blir indragna i ett galet äventyr som taget ur en av deras egna berättelser (som bifigurer i romanen ser vi flera andra pulpkändisar, som t ex L Ron Hubbard och H P Lovecraft). Han är pulpdiggare av rang så om det är någon som är väl placerad att modernisera Mannen av Brons lär det vara han. Att man sedan anlitat Howard Porter, Grant Morrisons gamla parhäst från JLA, att teckna (Art Thibert tuschar) gör inte saken sämre – Porter har en stil som verkligen passar den verklighetsfrämmande, over-the-top-action som ska känneteckna bra pulp.

Fortsätt läsa Doc Savage #1

Manus: Paul Malmont
Illustration: Howard Porter
Tusch: Art Thibert
Färgläggning: Brian Miller
Förlag: DC/First Wave
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: New Ultimates #1

torsdag 22 april, kl 12:13 av 7 kommentarer

Ultimate New Ultimates 1Jeph Loeb. I nuläget så känns det namnet inte direkt som en kvalitetsstämpel. Hans Ultimates 3, Ultimatum och skapandet av karaktärer som Red Hulk och Red She-Hulk (She-Rulk) har fått mycket uppmärksamhet och har sålt en väldig massa lösnummer, men har samtidigt sågats vid fotknölarna av väldigt många. Personligen så har jag lyckats undvika merparten av allt som Loeb gjort, men sedan ett par månader tillbaka så har jag både Ultimate X och New Ultimates på prenumerationslistan. Varför, frågar du. För att jag är crazy och gillar att leva farligt, säger jag.

New Ultimates (antar jag) tar vid där Loebs Ultimatum lämnade The Ultimates. Flera av medlemmarna har dött och det verkar ha blivit dags för de återstående medlemmarna att tighta till teamet och kicka igång superhjältandet igen. Jag tror att det är så iallafall, för det är lite snurrigt med allt som händer i princip på en gång. Mitt i ett samtal mellan Iron-Man (alkoholist) och Hawkeye (självmordsbenägen) så attackerar The Defenders som plötsligt fått superkrafter (du kanske minns dem som wannabe-gänget utan superkrafter i Mark Millars Ultimates), de stjäl Thors hammare som numera svingas av Valkyrie, och vi får hänga med Thor (som är död) i dödsriket där han får erbjudandet av en halvnaken Hela att återupplivas om han ligger med henne. Parallellt med detta så vill Zarda ligga med Captain America medan Ka-zar, frugan och Black Panther är ute och promenerar med sina tigrar i Central Park där Loki plötsligt dyker upp med en hel jävla armé av troll. Samtidigt så ligger Iron-Man med Carol Danvers. Slut. Eller? Kan storyn verkligen vara så dålig?

Fortsätt läsa Ultimate Comics: New Ultimates #1

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Frank Cho
Förlag: Marvel
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spider-Man: Fever #1 (av 3)

torsdag 22 april, kl 07:43 av 2 kommentarer

spider_man_fever_1Ni som följt mina recensioner här på Shazam.se vet vid det här laget att jag är en manuskille: visst, serier är ett visuellt medium, men om inte historien är intressant kan illustrationerna vara hur snygga de vill, jag kommer ändå inte gilla det. Jag är en sån som följer manusförfattare, inte illustratörer – med vissa undantag. Kommande Vertigo-titeln I, Zombie kommer jag att köpa bara för att den illustreras av Mike Allred. Och när jag får höra att redan-legendariske Brendan McCarthy (britt med bl a massor av Judge Dredd och flera Peter Milligan-projekt på sin meritlista) ska både illustrera och skriva manus till en Spindelmannen/Doctor Strange-teamup sätter jag mig upp och lyssnar. Ojdå, den ska dessutom vara tydligt influerad av McCarthys favorit Steve Ditkos psykedeliska ursprungs-Doctor Strange. Spider-Man: Fever är kort sagt på papperet ett måste-köp.

Fortsätt läsa Spider-Man: Fever #1 (av 3)

Manus: Brendan McCarthy
Illustration: Brendan McCarthy
Färgläggning: Steve Cook
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Demo Vol 2 #2-3 (av 6)

tisdag 20 april, kl 08:22 av 5 kommentarer

Demo2OK, här kommer en snabb uppföljning av min samlingsrecension av Demo vol 1 och Demo vol 2 #1. Då gav jag första numret av Demo vol 2 en trea, och var lite tveksam till hur Wood och Cloonan skulle hantera sin uppföljare till ursprungs-Demo, en 12-nummers miniserie av one-shots, alla på det (lösa) temat ’vanligt folk med speciella förmågor’, en sorts low-key serievariant av Heroes.

Efter att nu ha läst #2 och #3 är jag glad att rapportera att Demo har spottat upp sig rejält. Den lite prettotyngda förutsägbarhet som fanns i #1 är helt borta, och ersatt av ett starkt och fokuserat serieberättande. #2, ”Pangs”, handlar om enslingen Frank, en pinnsmal och nervös figur som har, hm, låt oss säga speciella matvanor… Men han får anledning att försöka lägga om kosten när han på jobbet träffar en tjej som verkar trevlig. Det är nämligen inte lätt för Frank att göra vanliga saker som att gå på kafé eller restaurang. Bläcket flödar i Cloonans illustrationer och tillsammans väver hon och Wood en mycket stilren skräckhistoria av klassiskt Twilight Zone-snitt. Vi har direktinsikt i Franks tankar vilket skapar en ofta obehaglig (på ett bra sätt!) närgångenhet som många skräckserier saknar. Cloonan är här i toppform och det märks att hon och Wood vid det här laget är väldigt samkörda. Hennes experimentellt ”vågiga” rutor på s 8-9 fångar perfekt Franks blodiga och samtidigt sorgliga vardag, och sekvensen på toaletten på s 16-17 är bland det mest genuint skräckel-framkallande jag sett i en serietidning på ett bra tag. ”Skakande” är bara förnamnet. Cloonan ritar något som Chuck Palahniuk skulle kunna ha skrivit.

Fortsätt läsa Demo Vol 2 #2-3 (av 6)

Manus: Brian Wood
Illustration: Becky Cloonan
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Bronx Kill

söndag 18 april, kl 09:47 av 2 kommentarer

BronxKillJag har tidigare recenserat Brian Azzarellos och Victor Santos Filthy Rich här och jag var då mycket spänd på de kommande titlarna i nya Vertigo Crime. Och nu är alltså Peter Milligans bidrag till denna satsning ute, The Bronx Kill, illustrerad av James Romberger, i seriesammanhang kanske mest känd för sitt samarbete med performanceartisten, multikonstnären och aktivisten David Wojnarowicz i seriealbumet Seven Miles A Second från 1996.

The Bronx Kill är namnet på en öde, skräptäckt landremsa i Bronx, New York, och det är hit huvudpersonen Martin Keane och hans familj obönhörligt dras, gång på gång. Keane är författare men han kommer från en lång släkt av New York-snutar med irländskt påbrå… hans gammelfarfar (också vid namn Martin Keane) dödades en gång i tiden på The Bronx Kill av okända gärningsmän, och när Martin Keane jr bestämmer sig för att forska i saken och kanske skriva en bok försvinner hans fru Erin plötsligt och familjen Keanes förflutna hinner ikapp honom… Stilrent konstruerad noirhistoria med fokus på mörka familjehemligheter och far-son-relationer med andra ord.

Fortsätt läsa The Bronx Kill

Manus: Peter Milligan
Illustration: James Romberger
Förlag: DC/Vertigo Crime
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Min fjerne barndomsby

torsdag 15 april, kl 20:48 av 6 kommentarer

min-fjerne-barndomsbyJiro Taniguchi har rykte om sig att vara en mästare i en mer realistisk stil än man normalt förknippar med manga. Flera av hans serier finns utgivna av på engelska av Fanfare/Ponent Mon. Taniguchi har också samarbetat med Moebius på serien Icaro. Fanfare/Ponent Mons senaste utgåva A Distant Neighborhood (Harukana Machi E) nominerades i år till en Eisner för Best New Graphic Novel. Serien har hyllats även i Tyskland och Frankrike.

I februari i år kom den danska utgåvan, Min fjerne barndomsby, ut på Forlaget Fahrenheit, inbunden med skyddsomslag. Serien handlar om Hiroshi Nakahara en livskrisande 48-åring som av misstag hamnar på fel tåg och kliver av i sin uppväxtort. Väl där uppsöker han sin mors grav där han i en kombination av bakfylla och trötthet svimmar av. När han vaknar upp inser han att han förflyttats bakåt i tiden till tonårstiden, ett antal månader innan hans far lämnade familjen och försvann. Som en 48-åring i en 14-årings kropp når han bra resultat i skolan, blir poppis och får känna av hur det är att vara ung och pigg igen. Han njuter av det men vill samtidigt tillbaka till sin familj. Hans främsta fokus ligger dock på att förhindra att hans far lämnar familjen.

Fortsätt läsa Min fjerne barndomsby

Illustration: Jiro Taniguchi
Förlag: Forlaget Fahrenheit
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Unknown Soldier 2: Easy Kill

torsdag 15 april, kl 07:52 av 4 kommentarer

1156805-14154_400x600_superRikard recenserade första volymen av Joshua Dysarts och Alberto Ponticellis nyversion av DC-klassikern Unknown Soldier i januari. Jag blev sugen, köpte, gillade, och köpte sedermera även nyutkomna volym 2, Easy Kill. Jag är glad att  kunna säga att Unknown Soldier nu har hittat formen och höjt sig ytterligare ett litet snäpp – dels tack vare att Dysart nu hunnit utveckla karaktärerna lite mer, och dels tack vare Pat Masioni, som kommit med i projektet som medillustratör. Masioni är bördig från Kongo men verksam i Frankrike och har flera uppmärksammade Euro-serier på sin meritlista – han finns på Twitter också, kolla @patmasioni.

Unknown Soldier berättar historien om den idealistiske läkaren Moses Lwanga som återvänder till barndomens Uganda för att hjälpa sitt sargade land. Men efter en konfrontation med den grymma gerillan LRA förvandlas han till en sargad mördarmaskin maskerad med bandage – The Unknown Soldier. I bakgrunden ligger antydda militärexperiment som Lwanga utsatts för tidigare men glömt bort, fast exakt vad som ligger bakom den blodtörstiga rösten i hans huvud vet man inte…

Fortsätt läsa Unknown Soldier 2: Easy Kill

Manus: Joshua Dysart
Illustration: Alberto Ponticelli, Pat Masioni
Färgläggning: Oscar Celestini, José Villarrubia
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer